Intressant och extra plus för bild på Kartongens källare!
Var tvungen att tänka efter ordentligt för det är inte helt lätt att svara på. Beror sambanden mellan aromerna och druvorna på att druvorna orsakar den effekten eller beror sambandet på en tredje variabel (vinmakningen).
Har aldrig tänkt att de tre druvorna skulle ge tre olika specifika dofter vid oxidativ vinmakning.
Erfarenhetsmässigt så förknippar jag
- rostat bröd (CH) med Dompa, Dom Ruinart, Heidsieck och Krug som alla är gjorda på chardonnay men bara Ruinart är BdB.
- mandel (CH) med diverse champagner men har inte funderat så mycket exakt vilka men absolut i BdB.
- kvittenmarmelad (CH) lyser med sin frånvaro i mina noter så pass på den.
- hasselnöt (PN) med Bollinger och Krug som båda är i oxidativ stil samt Heidsieck som uppvisar både reduktiv och oxidativ stil. Drack även en udda Leclapart på plats som jag vill minnas var pinot noir som hade tydliga drag av hasselnöt. Alla har pinot noir och kommer inte på någon BdB som doftar hasselnöt förutom DRC Montrachet 2004...
- tobak (PN) brukar jag heller inte ha som not på champagner, närmaste är nog mörk choklad som jag nog oftare finner i champagner med pinot men har inte tänkt så noga på det.
- svamp och skogstoner (PM) med Dompa, Bollinger och i viss mån Krug. Endast Krug har pinot meunier. Ska tillägga att jag inte har någon stor erfarenhet av rena meunierskumpor.
Saken kan synas avgjord eftersom artikelns slutsatser stämmer rätt bra med mina egna erfarenheter. Fast inget är bevisat för det, kan lika gärna vara vinmakningen som styr ändå, fast man eftersträvar vissa önskade aromer beroende på vin.
Exempelvis avfärdar vissa rieslingfantaster här på forumet Schäfer-Frölichs Felseneck som för reduktiv. Antar att det beror på att det är otypiskt för klassisk riesling för första gången jag drack den associerade jag till champagne och blev lycklig.
Ytterligare bevis emot tesen är att Selosses viner nästan doftar likadant oavsett druva och att nämnda DRC från Montrachet stank hasselnöt. Dom Ruinart och Moët är inte heller oxidativa utan gjorda i en reduktiv stil.
Slutsats: jag är fortsatt skeptisk. För att bevisa det krävs experiment med blindprovning!
Kommer definitivt lägga det på minnet när jag provar champagne i fortsättningen. Oavsett varför vinerna doftar som de gör kan nämnda aromer bidra till att man leds rätt.
Barnaut i Bouzy ska ha en BdN som enligt uppgift kan utveckla lite kruttoner. Inget jag upplevt själv dock men har bara druckit en flaska. Annars Krug som kan ha kruttoner men Krug är samtidigt gjort i en klar oxidativ stil...
Mer än så vet jag inte och svaret på varför är tradition snarare än att druva eller jordmån skulle göra det omöjligt. Chardonnay associeras ofta till tändsticka-krut-mineral-krita och ses som ett plus. Jämför ovan exemplet med krutig riesling.
Jag uppfattar att artikelförfattaren Kustos använder reduktiv stil om alla champagner som ligger på ståltank även om de inte har tydliga markörer som krut och rostat kaffe vilket kan var lite förvillande. Salon, Bille och Roederer (undantaget rosén) beskriver jag ytterst sällan som reduktiva vid provning.
Majoriteten av vinerna i en reduktiv stil med tydliga markörer är årgångsviner. Enda vinerna med mycket reservvin är annars Heidsieck och Krug NV men de har som sagt bena i båda lägren. Använder vi "reduktiv stil" som jag antar Kustos gör stämmer det att ståltankade NV-viner normalt både har lägre andel reservviner och yngre. Tänk på motsatsen, från Bollinger, Heidsieck, Krug till soleravarianter av Pouillon och De Sousa.
Till sist. Varför i hela fridens namn listar Kustos Egly-Ouriet som reduktiv!?
Är få producenter som jag sätter längre ut på den ekade oxiderade skalan. Jacquesson tycker jag också är ett dåligt exempel på oxidativ stil.
