I lördags besökte jag och min fru restaurang Flickan i Gamla stan. Det är tidigare Omakase köttslöjd som bytt skepnad och ingår således som en del av Daniel Crespis lilla kvartersimperium. Flickan är counter dining, enbart 8 platser och tre kockar som levererar både mat som dryck till en fastställd meny och ett färdigt dryckespaket. Kan nämna med en gång att jag inte tog några noteringar av vinerna, allt är taget från minnet. Fokus låg på maten och sällskapet. Är inte överdrivet förtjust i att ta en massa bilder när jag äter vilket resulterar i enbart text.
När vi anlände var våra platser klara och vi valde att starta med ett glas NV Henriot Brut Souverain, en ganska medioker champagne med i huvudsak gröna äpplen och klen syra. Första rätten var en ankleverterrin med dadlar på smöriga briochebröd. Perfekt fingermat. Dadlarna höjde smaken, mycket bra. Till andra rätten, nåt ägg med kaviar (minns inte vad det kallades) som inte var speciellt god eller spännande men vinet 2016 Vollenweider Wolfer Goldgrube Riesling Kabinett var en trevlig bekantskap. Låg alkoholhalt och en blommig doft tillsammans med citrus, honung och en svag antydan av cykelslang gjorde det lättgillat. Tredje rätten var några helt makalöst goda svenskodlade små tomater med libbsticksolja, perfekt balans mellan alla delarna. Efter det en ravioli med svampfyllning. Helt ok men inget spektakulärt.
När femte rätten skulle dukas fram skedde ett missöde och min rätt blev vattendränkt. Skymtade paniken hos kocken men de klarade upp det snyggt. Med några minuters fördröjning fick jag min ibericogris under ett täcke av karamelliserad grädde och en generös hög riven svat tryffel ovanpå. Ännu en helt perfekt rätt, sötman och fetman i grädden samt den feta grisen ihop med tryffeln och körsbärssträvheten i vinet 2014 Castellare di Castellina I Sodi di San Niccolò satt som handen i handsken.
Sjätte anrättningen var en stekt morot med en krisp av något slag ovanpå (minns inte) och en yoghurt som inte fungerade fullt ut. Krispet och yoghurten var bra i sig men dolde huvudingrediensen helt.
Efter 45 minuter i 51,5 gradigt smörbad var gösen klar. Ruskigt fin fisk som i sin skål med skummad gräddmjölk (och en massa andra delar som jag glömt) med lätthet klarade av 2015 Terlan Nova Domus Riserva.
Efter en flytt från köksdisken till ett bord bakom fick vi tid att smälta maten innan det var dags för desserterna. En något konstig pausvila som inte kändes helt nödvändig. Som dessertvin var det 2007 Wenzel Am Fusse Des Berges Ruster Ausbruch till samtliga tre sista rätterna. Krusbärskompotten var trevlig och passade bra som gomrensare. Hade gärna haft den direkt efter gösen. Den andra efterrätten kommer jag inte ihåg alls, fick vi ens den? Kan inte minnas den alls, frågade min fru som inte heller kan komma ihåg den. Skumt, kan knappast ha varit något att skriva hem om i så fall. Kaffet som serverades var dock perfekt i sin diskreta rostning. Avslutningsvis var det ett rån med något krämigt med lingon i. Jag fattar den inte alls. Inte min fru heller. Det är ytterst sällan jag lämnar kvar efterrätter, jag älskar efterrätter, men den här gången blev det så. Rånet var smaklöst och krämen fadd. Inte ens lingonen orkade ge tillräckligt med smak för att det skulle vara intressant.
Av samtliga rätter var det ankleverterrinen, grisen, gösen och krusbärskompotten som höll högsta nivå. De andra rätterna var bra men i ärlighetens namn tråkiga. Servicen var mycket bra, det tre kockarna presenterade rätterna bra och hade även tid för lite frågor kring matlagning, det uppskattas. Enda missen var det konstiga onaturliga avbrottet efter flytten till det bakre bordet. Vi kände oss lite bortglömda och visste inte riktigt hur vi skulle göra.
Så hur rankar jag Flickan? Inte min bästa matupplevelse i Stockholm men är trots den svajiga nivån på rätterna ett ställe värt att besöka. Vi kände oss på det hela nöjda när vi tog oss ut i kvällskylan på väg mot nya äventyr.
När vi anlände var våra platser klara och vi valde att starta med ett glas NV Henriot Brut Souverain, en ganska medioker champagne med i huvudsak gröna äpplen och klen syra. Första rätten var en ankleverterrin med dadlar på smöriga briochebröd. Perfekt fingermat. Dadlarna höjde smaken, mycket bra. Till andra rätten, nåt ägg med kaviar (minns inte vad det kallades) som inte var speciellt god eller spännande men vinet 2016 Vollenweider Wolfer Goldgrube Riesling Kabinett var en trevlig bekantskap. Låg alkoholhalt och en blommig doft tillsammans med citrus, honung och en svag antydan av cykelslang gjorde det lättgillat. Tredje rätten var några helt makalöst goda svenskodlade små tomater med libbsticksolja, perfekt balans mellan alla delarna. Efter det en ravioli med svampfyllning. Helt ok men inget spektakulärt.
När femte rätten skulle dukas fram skedde ett missöde och min rätt blev vattendränkt. Skymtade paniken hos kocken men de klarade upp det snyggt. Med några minuters fördröjning fick jag min ibericogris under ett täcke av karamelliserad grädde och en generös hög riven svat tryffel ovanpå. Ännu en helt perfekt rätt, sötman och fetman i grädden samt den feta grisen ihop med tryffeln och körsbärssträvheten i vinet 2014 Castellare di Castellina I Sodi di San Niccolò satt som handen i handsken.
Sjätte anrättningen var en stekt morot med en krisp av något slag ovanpå (minns inte) och en yoghurt som inte fungerade fullt ut. Krispet och yoghurten var bra i sig men dolde huvudingrediensen helt.
Efter 45 minuter i 51,5 gradigt smörbad var gösen klar. Ruskigt fin fisk som i sin skål med skummad gräddmjölk (och en massa andra delar som jag glömt) med lätthet klarade av 2015 Terlan Nova Domus Riserva.
Efter en flytt från köksdisken till ett bord bakom fick vi tid att smälta maten innan det var dags för desserterna. En något konstig pausvila som inte kändes helt nödvändig. Som dessertvin var det 2007 Wenzel Am Fusse Des Berges Ruster Ausbruch till samtliga tre sista rätterna. Krusbärskompotten var trevlig och passade bra som gomrensare. Hade gärna haft den direkt efter gösen. Den andra efterrätten kommer jag inte ihåg alls, fick vi ens den? Kan inte minnas den alls, frågade min fru som inte heller kan komma ihåg den. Skumt, kan knappast ha varit något att skriva hem om i så fall. Kaffet som serverades var dock perfekt i sin diskreta rostning. Avslutningsvis var det ett rån med något krämigt med lingon i. Jag fattar den inte alls. Inte min fru heller. Det är ytterst sällan jag lämnar kvar efterrätter, jag älskar efterrätter, men den här gången blev det så. Rånet var smaklöst och krämen fadd. Inte ens lingonen orkade ge tillräckligt med smak för att det skulle vara intressant.
Av samtliga rätter var det ankleverterrinen, grisen, gösen och krusbärskompotten som höll högsta nivå. De andra rätterna var bra men i ärlighetens namn tråkiga. Servicen var mycket bra, det tre kockarna presenterade rätterna bra och hade även tid för lite frågor kring matlagning, det uppskattas. Enda missen var det konstiga onaturliga avbrottet efter flytten till det bakre bordet. Vi kände oss lite bortglömda och visste inte riktigt hur vi skulle göra.
Så hur rankar jag Flickan? Inte min bästa matupplevelse i Stockholm men är trots den svajiga nivån på rätterna ett ställe värt att besöka. Vi kände oss på det hela nöjda när vi tog oss ut i kvällskylan på väg mot nya äventyr.
