finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Smultronställen i Dublin?
- Thread starter R.P
- Startdatum
Jimmy Forsman
I det stora hela tämligen meh...
SV: Smultronställen i Dublin?
Det känns som att oktober är stora resemånaden. Jag och en polare + en bror åker till Irland den 24:e. Tydligen fyller Hoke år och vill dricka hotshots!
Det känns som att oktober är stora resemånaden. Jag och en polare + en bror åker till Irland den 24:e. Tydligen fyller Hoke år och vill dricka hotshots!
SV: Smultronställen i Dublin?
Dublin var en jäkligt trevlig stad! Lunch på fredagen på Patrick Guilbaud, åt red mullet som förrätt och stor vaktel med svart trumpetsvamp som huvudrätt. Drack en flaska Jacquessons Brut Cuvée 732. Fruktig med mycket citrus. Trevligt bubbel som jag tycker funkade bra till maten.
Resten av dagarna blev det mycket pub och blandade upplevelser på bla på en italiensk restaurang som var helt ok, en kinarestaurang i Clontarf som var jäkligt bra. Sen också en kväll i Clontarf Castle, helt ok mat, dom var inriktade på grill och jag valde oxfilé, en Châteauneuf-du-Pape till den. Jäkligt trevlig bar där i slottet.
Innan färd till flygplatsen måndag så blev det en lunch på Ely Winebar, Bangers & Mash och en flaska Torres från deras vingård i Chile.
Härlig stad som jag definitivt kommer återvända till. Alla irländare är sjukt trevliga och mer än hjälpsamma, inte nåt man är speciellt van vid i Katalonien, både jag och min flickvän var nästan förbluffade över vilket trevligt folkslag det är. Orkar nog inte se en pint Guinness på ett par dagar och jag tyckte nog att det stämmer att den smakar bättre i Dublin, om det har med ölen eller omgivningen att göra är däremot svårt att svara på.
Dublin var en jäkligt trevlig stad! Lunch på fredagen på Patrick Guilbaud, åt red mullet som förrätt och stor vaktel med svart trumpetsvamp som huvudrätt. Drack en flaska Jacquessons Brut Cuvée 732. Fruktig med mycket citrus. Trevligt bubbel som jag tycker funkade bra till maten.
Resten av dagarna blev det mycket pub och blandade upplevelser på bla på en italiensk restaurang som var helt ok, en kinarestaurang i Clontarf som var jäkligt bra. Sen också en kväll i Clontarf Castle, helt ok mat, dom var inriktade på grill och jag valde oxfilé, en Châteauneuf-du-Pape till den. Jäkligt trevlig bar där i slottet.
Innan färd till flygplatsen måndag så blev det en lunch på Ely Winebar, Bangers & Mash och en flaska Torres från deras vingård i Chile.
Härlig stad som jag definitivt kommer återvända till. Alla irländare är sjukt trevliga och mer än hjälpsamma, inte nåt man är speciellt van vid i Katalonien, både jag och min flickvän var nästan förbluffade över vilket trevligt folkslag det är. Orkar nog inte se en pint Guinness på ett par dagar och jag tyckte nog att det stämmer att den smakar bättre i Dublin, om det har med ölen eller omgivningen att göra är däremot svårt att svara på.
Jimmy Forsman
I det stora hela tämligen meh...
SV: Smultronställen i Dublin?
Gode Gud....
JAg har en sådan Guinnessmage att det inte ens är roligt.
Gode Gud....
JAg har en sådan Guinnessmage att det inte ens är roligt.
Jimmy Forsman
I det stora hela tämligen meh...
SV: Smultronställen i Dublin?
Reserapport Dublin
Uppladdningen inför den här fantastiska resan grumlades något av en tämligen sent påtvingad resa till Örebro dagen innan avresa för att köra en vinprovning. Då jag sen omsider kom hem någon gång runt 23 snåret på torsdagsaftonen så var jag naturligtvis lite för uppe i varv för att kunna sova, vilket ledde till att jag fått cirka 5 timmars sömn då jag mötte upp mina medbrottslingar på centralen.
Självklart så hade vi valt snikalternativet Ryan Air för vår transport och det slutar aldrig att förvåna mig hur de kan:
1) Påstå att Nyköping ligger i Stockholm
2) Lösa det så att transporten till flygplatsen tar längre tid än flygresan…
Nåväl.
Då vi lyckats lösa all incheckning tidigare (via det magiska internätet) så gick dock all kontakt med personalen skrämmande smidigt om man frånser den lilla glitch som uppstod då jag och mina kompatrioter hamnade tämligen långt bak på planet och därav var tvungna att vänta skrämmande länge på att ”den lilla vagnen med öl” skulle komma fram till oss. När den väl gjorde det så handlade vi på oss en ansenlig mängd av Kvasers blod och började samtala om viktiga ting och världshändelser.
Efter flera långa (och efter det att ölen tog slut) tråkiga timmar, det tog nästan tre timmar att flyga dit, så landade vi så slutligen på den gråa ön. Hoke hämtade upp oss på flygplatsen och körde oss till våra respektive sovplatser hemma hos kamrater. Detta tvivelaktiga arrangemang ledde till att jag och min hulda broder fick dela rum, och än mer skrämmande, säng. Ett faktum som kan ha varit bidragande till resans överdrivna konsumtion av alkohol. När vi kommit hem till hoke så visade det sig att han var tvungen att köra ned firmabilen till jobbet, det lilla kruxet var bara att ”firmabilen” var en Ford Transit. Min bror och JO fick helt sonika resa bak i skåpet, det var kul att höra deras muntra skrin av smärta då vi tog vägbulorna i lagom hastighet. Väl framme vid arbetsplatsen så öppnades en Tysk Pinot Noir (hoke kan skriva in vad den hette), ett vin som var snyggt och bra på alla sätt, om än enligt undertecknad, något för lätt. Jag hade velat ha lite mer struktur… Denna schism mellan mig och hoke lade sordin på stämningen i flera minuter innan jag gick och köpte en Nya Zeeländsk Sauvignon Blanc vid namn Koru som tyvärr var helt meningslöst. Då fick han mobba mig och vi traskade raskt iväg mot stället där vi skulle inta vår sena lunch.
Klockan 16 hoppade vi in i en vinbutik som även var vinbar där vi plockade in en Rolly-Gassman 1996 Riesling (outtalbart vingårdsläge på nazistiska som jag inte minns) och 18 ostron samt lite chark. Vinet fanns inte på listan, men eftersom Irland är ett utvecklat land så var det bara att plocka ned det från hyllan, ge pavan till en sommelier och be honom kyla den. De lade helt enkelt på €10 på utpriset, smidigt och smarrigt! Det här var första gången jag provat Gassmann och jag var sjukt imponerad!
Ett par timmar senare hade hoke bokat bord på en restaurang som hade en riktigt vass vinlista, efter mycket dividerande plockade vi in en Pegau 2001 för €88 samt tog in lite käk, tyvärr var inte förrätten speciellt mycket att hänga i granen, ett försök till att skapa en variant av ankleverterrin med kycklinglever istället och min varmrätt var en riktigt bra stekt hjort, men potatis och rotselleripurén med chunky bits of rotselleri var lite annorlunda. Jag fick fyra små bitar kött, totalt kanske 75 gram, medan min kära bror fick in en hel ankpatte på sin tallrik. Jag kände mig lite ledsen i ögat.
Efter detta så gick vi ut på alla pubkrypningars moder. Vi kröp och kröp, Guinness efter Guinness, till slut så var vi tvungna att börja dricka G&T bara för att bryta av en stund. Efter ett gäng timmar med kommentarer som ”Hey mister bartender, you who are so wise in the ways of pouring pints, could i please have 4 more?” så kände vi att det var dags för lite metal, och vi frågade efter en vägbeskrivning till ett rockhak. Några överförfriskade lokalbor gav oss följande beskrivning: -”Walk up Grafton street until you see a statue of a black guy on the left. Next to that there is a place called the Bruxelles, go down the basement and your’e there.” Den svarta snubben visade sig vara Phil Lynnot och stället var riktigt bra! (här var vi hysteriskt packade, jag och JO var tokiga och ville ha massor av TOOL och det enda människan hade var typ Rush…) Här började vi vackla något, jag hittade dagen efter ett kvitto på en pint Stella och en pint cider, någonting som förvirrade mig något överjävligt av ett antal anledningar. Ingen av oss kände igen den här beställningen, och det är bara brudar som dricker Stella och cider. Så, rimligtvis, måste jag ha försökt ställa mig in hos några lokala flickor.
Jag minns inte detta.
Lördagens äventyr kommer senare… Det var ett äventyr bara att vakna…
Reserapport Dublin
Uppladdningen inför den här fantastiska resan grumlades något av en tämligen sent påtvingad resa till Örebro dagen innan avresa för att köra en vinprovning. Då jag sen omsider kom hem någon gång runt 23 snåret på torsdagsaftonen så var jag naturligtvis lite för uppe i varv för att kunna sova, vilket ledde till att jag fått cirka 5 timmars sömn då jag mötte upp mina medbrottslingar på centralen.
Självklart så hade vi valt snikalternativet Ryan Air för vår transport och det slutar aldrig att förvåna mig hur de kan:
1) Påstå att Nyköping ligger i Stockholm
2) Lösa det så att transporten till flygplatsen tar längre tid än flygresan…
Nåväl.
Då vi lyckats lösa all incheckning tidigare (via det magiska internätet) så gick dock all kontakt med personalen skrämmande smidigt om man frånser den lilla glitch som uppstod då jag och mina kompatrioter hamnade tämligen långt bak på planet och därav var tvungna att vänta skrämmande länge på att ”den lilla vagnen med öl” skulle komma fram till oss. När den väl gjorde det så handlade vi på oss en ansenlig mängd av Kvasers blod och började samtala om viktiga ting och världshändelser.
Efter flera långa (och efter det att ölen tog slut) tråkiga timmar, det tog nästan tre timmar att flyga dit, så landade vi så slutligen på den gråa ön. Hoke hämtade upp oss på flygplatsen och körde oss till våra respektive sovplatser hemma hos kamrater. Detta tvivelaktiga arrangemang ledde till att jag och min hulda broder fick dela rum, och än mer skrämmande, säng. Ett faktum som kan ha varit bidragande till resans överdrivna konsumtion av alkohol. När vi kommit hem till hoke så visade det sig att han var tvungen att köra ned firmabilen till jobbet, det lilla kruxet var bara att ”firmabilen” var en Ford Transit. Min bror och JO fick helt sonika resa bak i skåpet, det var kul att höra deras muntra skrin av smärta då vi tog vägbulorna i lagom hastighet. Väl framme vid arbetsplatsen så öppnades en Tysk Pinot Noir (hoke kan skriva in vad den hette), ett vin som var snyggt och bra på alla sätt, om än enligt undertecknad, något för lätt. Jag hade velat ha lite mer struktur… Denna schism mellan mig och hoke lade sordin på stämningen i flera minuter innan jag gick och köpte en Nya Zeeländsk Sauvignon Blanc vid namn Koru som tyvärr var helt meningslöst. Då fick han mobba mig och vi traskade raskt iväg mot stället där vi skulle inta vår sena lunch.
Klockan 16 hoppade vi in i en vinbutik som även var vinbar där vi plockade in en Rolly-Gassman 1996 Riesling (outtalbart vingårdsläge på nazistiska som jag inte minns) och 18 ostron samt lite chark. Vinet fanns inte på listan, men eftersom Irland är ett utvecklat land så var det bara att plocka ned det från hyllan, ge pavan till en sommelier och be honom kyla den. De lade helt enkelt på €10 på utpriset, smidigt och smarrigt! Det här var första gången jag provat Gassmann och jag var sjukt imponerad!
Ett par timmar senare hade hoke bokat bord på en restaurang som hade en riktigt vass vinlista, efter mycket dividerande plockade vi in en Pegau 2001 för €88 samt tog in lite käk, tyvärr var inte förrätten speciellt mycket att hänga i granen, ett försök till att skapa en variant av ankleverterrin med kycklinglever istället och min varmrätt var en riktigt bra stekt hjort, men potatis och rotselleripurén med chunky bits of rotselleri var lite annorlunda. Jag fick fyra små bitar kött, totalt kanske 75 gram, medan min kära bror fick in en hel ankpatte på sin tallrik. Jag kände mig lite ledsen i ögat.
Efter detta så gick vi ut på alla pubkrypningars moder. Vi kröp och kröp, Guinness efter Guinness, till slut så var vi tvungna att börja dricka G&T bara för att bryta av en stund. Efter ett gäng timmar med kommentarer som ”Hey mister bartender, you who are so wise in the ways of pouring pints, could i please have 4 more?” så kände vi att det var dags för lite metal, och vi frågade efter en vägbeskrivning till ett rockhak. Några överförfriskade lokalbor gav oss följande beskrivning: -”Walk up Grafton street until you see a statue of a black guy on the left. Next to that there is a place called the Bruxelles, go down the basement and your’e there.” Den svarta snubben visade sig vara Phil Lynnot och stället var riktigt bra! (här var vi hysteriskt packade, jag och JO var tokiga och ville ha massor av TOOL och det enda människan hade var typ Rush…) Här började vi vackla något, jag hittade dagen efter ett kvitto på en pint Stella och en pint cider, någonting som förvirrade mig något överjävligt av ett antal anledningar. Ingen av oss kände igen den här beställningen, och det är bara brudar som dricker Stella och cider. Så, rimligtvis, måste jag ha försökt ställa mig in hos några lokala flickor.
Jag minns inte detta.
Lördagens äventyr kommer senare… Det var ett äventyr bara att vakna…
SV: Smultronställen i Dublin?
Kan inte mer en instemma i Krug alla pastanenden.
Tyska Pinot'en var ifran Baden av Huber 2001. Och ja, lett i stilen men komplex, druvtypisk och veldigt bra!
Skon helg med massa ol, sjukt mycket ol!! Min kista borjar aterhemta sig sa sakteliga nu men kempar fortfarande..
Do continue Krug!
H
Kan inte mer en instemma i Krug alla pastanenden.
Tyska Pinot'en var ifran Baden av Huber 2001. Och ja, lett i stilen men komplex, druvtypisk och veldigt bra!
Skon helg med massa ol, sjukt mycket ol!! Min kista borjar aterhemta sig sa sakteliga nu men kempar fortfarande..
Do continue Krug!
H