Status på sydafrikanska viner?

[Mattias Schyberg]

Är själv förtjust rent generellt i vin från SA. Ofta är det just den lite funkiga stilen med mer eller mindre rökiga toner, som gör hela grejen, samt att vinerna får en stil som ligger någonstans mitt emellan gamla- och nya världen. Nu skulle vi säkert kunna diskutera i timmar huruvida stilen är att likna med defekter av olika slag, och det kanske är rimligt, men det gäller i så fall även brett, oxidation och reduktion i hög utsträckning. Har även märkt att Systembolaget verkar ha slutat att skriva "rök" i deras smakbeskrivningar på bättre viner, vilket är märkligt då denna ton nästan alltid finns och röda viner kan vanligtvis lätt plockas ut blint just på grund av denna markör. I vita viner hittar jag den dock inte vanligtvis.

En annan sak jag gillar är att många producenter jobbar småskaligt, dvs det är inte så mycket industriella viner (bland de av kvalitet) utan mycket av det som är bra kommer från mindre familjeägda producenter. Har några favoriter, bland annat Raats, Boekenhoutskloof och Eben Sadie, men det finns såklart en uppsjö av fler.

Som en liten fotnot så brukar vin från SA väldigt ofta komma ut som segrare i blindprovningar, många gånger även bland erfarna provare. Kanske för att det ofta är lite kraftigare viner som dock har mycket av gamla världens charm av skitiga och komplexa toner, men då gissar jag bara?

Hur ser ni på saken, gillar ni rökighet i vin, tycker ni den har minskat och vad tycker ni rent allmänt om landet och dess viner och vinmakare?

 

[Gurto]

Är själv förtjust rent generellt i vin från SA. Ofta är det just den lite funkiga stilen med mer eller mindre rökiga toner, som gör hela grejen, samt att vinerna får en stil som ligger någonstans mitt emellan gamla- och nya världen. Nu skulle vi säkert kunna diskutera i timmar huruvida stilen är att likna med defekter av olika slag, och det kanske är rimligt, men det gäller i så fall även brett, oxidation och reduktion i hög utsträckning. Har även märkt att Systembolaget verkar ha slutat att skriva "rök" i deras smakbeskrivningar på bättre viner, vilket är märkligt då denna ton nästan alltid finns och röda viner kan vanligtvis lätt plockas ut blint just på grund av denna markör. I vita viner hittar jag den dock inte vanligtvis.

En annan sak jag gillar är att många producenter jobbar småskaligt, dvs det är inte så mycket industriella viner (bland de av kvalitet) utan mycket av det som är bra kommer från mindre familjeägda producenter. Har några favoriter, bland annat Raats, Boekenhoutskloof och Eben Sadie, men det finns såklart en uppsjö av fler.

Som en liten fotnot så brukar vin från SA väldigt ofta komma ut som segrare i blindprovningar, många gånger även bland erfarna provare. Kanske för att det ofta är lite kraftigare viner som dock har mycket av gamla världens charm av skitiga och komplexa toner, men då gissar jag bara?

Hur ser ni på saken, gillar ni rökighet i vin, tycker ni den har minskat och vad tycker ni rent allmänt om landet och dess viner och vinmakare?

Dricker inte mycket från Sydafrika. Dels är det ofta en mer fruktbombastisk stil än jag uppskattar och dels är jag inte så förtjust i den typ av röktoner.

De SA-viner jag kan åminna mig var bra är:
Saronsberg Viognier - mycket karamellig och smörig ek och tropisk gul frukt med vingummi och fläderblom. Har lättare för den fruktia stilen i vita viner. Sjyst och rätt komplext vin. Lätt att gilla.

Har också provat andra Saronsberg som varit både ok och rätt bra.

Vinmakaren (Dewaldt Heynes) på denna Estate gör också en ekad Chenin Blanc som är häftig.

Warwick Estate Three Cape Ladies (röd blend) var länge sen jag drack men minns att det var kraftigt utan att vara syltfruktigt och ingen eller lite SA-rök.

 

[Mattias Schyberg]

Dricker inte mycket från Sydafrika. Dels är det ofta en mer fruktbombastisk stil än jag uppskattar och dels är jag inte så förtjust i den typ av röktoner.

De SA-viner jag kan åminna mig var bra är:
Saronsberg Viognier - mycket karamellig och smörig ek och tropisk gul frukt med vingummi och fläderblom. Har lättare för den fruktia stilen i vita viner. Sjyst och rätt komplext vin. Lätt att gilla.

Har också provat andra Saronsberg som varit både ok och rätt bra.

Vinmakaren (Dewaldt Heynes) på denna Estate gör också en ekad Chenin Blanc som är häftig.

Warwick Estate Three Cape Ladies (röd blend) var länge sen jag drack men minns att det var kraftigt utan att vara syltfruktigt och ingen eller lite SA-rök.

Intressant aspekt att du tycker att de ofta är fruktbombsaktiga. Vin för hundralappen är jag med på, men rent generellt (Kalifornien, Portugal, Spanien, Libanon, Sydamerika, stora delar av Italien och Australien borde ju hamna i ungefär samma kategori)? Kul att höra dina synpunkter och smaken är såklart olika, men uppskattar man inte rökigheten så bör man nog undvika vinerna helt och hållet. Det är ju den tonen som gör SA unikt (lite som att uppskatta stall och skit i vin).

Övriga viner som du nämner kan vara värt att kolla upp. Tack för tipsen!

 

[Hagbard C.]

Har även märkt att Systembolaget verkar ha slutat att skriva "rök" i deras smakbeskrivningar på bättre viner, vilket är märkligt då denna ton nästan alltid finns och röda viner kan vanligtvis lätt plockas ut blint just på grund av denna markör. I vita viner hittar jag den dock inte vanligtvis.
...
En annan sak jag gillar är att många producenter jobbar småskaligt, dvs det är inte så mycket industriella viner (bland de av kvalitet) utan mycket av det som är bra kommer från mindre familjeägda producenter. Har några favoriter, bland annat Raats, Boekenhoutskloof och Eben Sadie, men det finns såklart en uppsjö av fler.

Hittar du rök i Raats och Sadies viner också? Jag håller dem högt just på grund av att jag inte gör det...

 

[Mattias Schyberg]

Hittar du rök i Raats och Sadies viner också? Jag håller dem högt just på grund av att jag inte gör det...

Absolut, har ännu inte stött på ett enda rött vin från SA som inte har en rökig ton. Har dock missat något vin blint någon gång, men just Raats har jag plockat ett par tillfällen just på den rökiga tonen (jag var dock ensam att ta den som SA, resterande trodde den var fransk och från Bordeaux eller liknande). Men visst, det finns säkert olika nyanser av rökigheten.

Du kanske helt enkelt gillar rökigheten, speciellt när den är i balans med övriga delar i vinet. Som sagts innan, det är ofta vin från SA får lovord vid blindprovningar.

 

[Mattias Schyberg]

Jag har förstått, finewines.se verkar INTE gilla vin från SA med tanke på det låga intresset i denna tråd. Fine, inte mig emot. Ingen risk för prisinflation eller köbildning vid nyhetssläpp på bolaget i alla fall.

 

[Vino fino]

Jag har druckit S.A. sedan mitten på nittiotalet och visst har röktonen dämpats lite, om vi bortser från Pinotage som har den aromen "genetiskt".
Men det finns också vinmakare som konsekvent aldrig uppvisat de där tonerna av bränt gummi, i alla fall har jag inte märkt det. Exempelvis Bouchard Finlayson, Glen Carlou, Vergelegen.

Sen har trenden gått (och kanske vänt igen innan jag hinner skriva klart denna mening?) mot mjukare viner med aromer av kaffe & choklad, mycket malo och rostade ekfat--- enligt ryktena så impregneras ekfaten med ångorna från hårdrostade kaffebönor. The Chocolate Block var ett av de första i denna stil och många följde sedan efter när vinerna sålde så bra.

Den bästa sydafrikanen jag någonsin druckit var, som nämnt i en annan tråd, en vällagrad The Observatory, 100% Carignan. Utan den minsta rökton.

 

[chambertin]

Jodå jag gillar ibland SA-viner och ibland inte precis som med andra länders viner.
Finner ibland dessa grova generaliseringar ganska meningslösa om huruvida man "gillar" franska, sydafrikanska eller italienska viner bäst etc. Lite bättre än att gilla/dissa ett helt lands vinproduktion kan vi väl ?

Själv gillar jag heller inte den brända butylgummitonen som många röda har. Helt ovetenskapligt så har jag fått intrycket att den tonen ibland kan vara knappt märkbar när vinet är ungt för att 4-5 år senare ha utvecklats markant. Stötte t.ex på det för några veckor sedan då jag öppnade en 2007, Cab Franc från Raats. Tyckte den var riktigt bra och utvecklingsbar som ung men nu lyckades jag aldrig under de tre dagar jag drack den att få bort den brända cykleslangen.

Eben Sadie som @Hagbard C. skrev om är ju annars en fantastiskt bra producent med sin Columella. Kanske SAs bästa röda vin. Andra pålitliga kort tycker jag också att Meerlust Rubicon är liksom Ataraxias Serenity och Catherine Marshalls SMG. T.o.m några bra Pinot Noir har jag druckit och då har dom oftast kommit från Hamilton-Russel, Bouchard Finlayson, Newton Johnson och Chamonix

Har dock stött på flertalet alldeles utmärkta vita som jag regelbundet köper om de finns. T.ex Chardonnay från Ataraxia, Bouchard-Finlayson, Hamilton-Russel, de Wetshof, Newton Johnson, Springfield, Muldersbosch och Semillion från Steenberg har också varit bra.

Är inge större fan av S.B men det finns ju ok varianter av det i RSA också typ The Berrio. Själv använder jag S.B i stort sett bara till färsk getost och då blir det mest Loire-varianterna som står på bordet.

 

[Mattias Schyberg]

Jag har druckit S.A. sedan mitten på nittiotalet och visst har röktonen dämpats lite, om vi bortser från Pinotage som har den aromen "genetiskt".
Men det finns också vinmakare som konsekvent aldrig uppvisat de där tonerna av bränt gummi, i alla fall har jag inte märkt det. Exempelvis Bouchard Finlayson, Glen Carlou, Vergelegen.

Sen har trenden gått (och kanske vänt igen innan jag hinner skriva klart denna mening?) mot mjukare viner med aromer av kaffe & choklad, mycket malo och rostade ekfat--- enligt ryktena så impregneras ekfaten med ångorna från hårdrostade kaffebönor. The Chocolate Block var ett av de första i denna stil och många följde sedan efter när vinerna sålde så bra.

Den bästa sydafrikanen jag någonsin druckit var, som nämnt i en annan tråd, en vällagrad The Observatory, 100% Carignan. Utan den minsta rökton.

Mitt problem är att jag gillar röktonen dock. Angående The Chocolate Block: Har aldrig upplevt att detta är "överdrivet ekat" (rejält fatat, men inte som Cafe Culture och liknande som är som kaffelikör), men du brukar ha koll så jag tar dig vid dina ord. Rökigheten brukar jag alltid finna i röda SA-viner, men bränt gummi hittar jag nog endast i Pinotage, vilket inte är en favoritdruva direkt.

Ah, The Observatory har jag lagt in för kommande köp, troligtvis var det din rekommendation då.

 

[MartinE]

Eben Sadie som @Hagbard C. skrev om är ju annars en fantastiskt bra producent med sin Columella. Kanske SAs bästa röda vin. Andra pålitliga kort tycker jag också att Meerlust Rubicon är liksom Ataraxias Serenity och Catherine Marshalls SMG. T.o.m några bra Pinot Noir har jag druckit och då har dom oftast kommit från Hamilton-Russel, Bouchard Finlayson, Newton Johnson och Chamonix.

Jag är också ett stort fan av Meerlust Rubicon. Det finns inte många Bordeauxer i samma prisklass som kan mäta sig med den! Och även Hamilton Russel har glatt mig vid ett flertal tillfällen.

 

[Mattias Schyberg]

Jag är också ett stort fan av Meerlust Rubicon. Det finns inte många Bordeauxer i samma prisklass som kan mäta sig med den! Och även Hamilton Russel har glatt mig vid ett flertal tillfällen.

Meerlust Rubicon är helt klart trevlig och RÖKIG , men på det allra bästa sätt. Massiv frukt och kraft också vill jag minnas.

 

[Vino fino]

Angående The Chocolate Block: Har aldrig upplevt att detta är "överdrivet ekat" (rejält fatat, men inte som Cafe Culture och liknande som är som kaffelikör), men du brukar ha koll så jag tar dig vid dina ord.

Njao, jag påstod inte att Chocolate Block är "överdrivet" ekat. Snarare att den signalerade en ny trend med mycket rostad ek, chokladtoner. Jag gillar Chocolate Block. Men sen kom ju Coffee Culture och allt det där andra skräpet som säljer bra på Monopolet.

Columella är bra men börjar bli dyr. Jag har två årgångar kvar i källaren, 2002 och 2005. Ett vin som kräver mkt lagring. 02'an börjar väl närma sig drickpunkten nu men jag måste utse lämplig kandidat från norra Rhone att prova mot.

Som av en händelse, ren slump, så lade jag in en beställning på 3 sydafrikaner i förra veckan som skall drickas i helgen. Glenelly's Lady May och Grand Vin samt Creation Syrah. Återkommer med betyg i övermorgon lördag.

 

[Mattias Schyberg]

Njao, jag påstod inte att Chocolate Block är "överdrivet" ekat. Snarare att den signalerade en ny trend med mycket rostad ek, chokladtoner. Jag gillar Chocolate Block. Men sen kom ju Coffee Culture och allt det där andra skräpet som säljer bra på Monopolet.

Columella är bra men börjar bli dyr. Jag har två årgångar kvar i källaren, 2002 och 2005. Ett vin som kräver mkt lagring. 02'an börjar väl närma sig drickpunkten nu men jag måste utse lämplig kandidat från norra Rhone att prova mot.

Som av en händelse, ren slump, så lade jag in en beställning på 3 sydafrikaner i förra veckan som skall drickas i helgen. Glenelly's Lady May och Grand Vin samt Creation Syrah. Återkommer med betyg i övermorgon lördag.

Kul, nu börjar tråden bli fullödig av intressanta tips och annat smått och gott. Angående Chocolate Block så är jag nu helt med dig. Ser framemot lite intryck! Undvik Auguste Clape -08 som jämförelse bara, det vinet borde inte ha en chans. Det fick till och med storsmisk av Boekenhoutskloof syrah -09.

 

[Vino fino]

Kul, nu börjar tråden bli fullödig av intressanta tips och annat smått och gott. Angående Chocolate Block så är jag nu helt med dig. Ser framemot lite intryck! Undvik Auguste Clape -08 som jämförelse bara, det vinet borde inte ha en chans.

Nä, jag tänkte försöka hitta en jämnårig Hermitage, men jag har ett patetiskt gap mellan 1996 och 2007 så det blir svårt. Får ta mig ner till Lyon och besöka någon välförsedd domän eller butik...
Hursomhelst drack jag Columella 05 för något år sedan och den var fortfarande löjligt ung. Väldigt parfymerad, nästan primär. Jag ångrade att jag tog upp den ur källaren.

 

[Mattias Schyberg]

Nä, jag tänkte försöka hitta en jämnårig Hermitage, men jag har ett patetiskt gap mellan 1996 och 2007 så det blir svårt. Får ta mig ner till Lyon och besöka någon välförsedd domän eller butik...
Hursomhelst drack jag Columella 05 för något år sedan och den var fortfarande löjligt ung. Väldigt parfymerad, nästan primär. Jag ångrade att jag tog upp den ur källaren.

Har ju ännu inte testat den, men den kommer ju alltid på tal när det pratas Sydafrika, så liiite bra borde den ju vara. Befinner sig kanske bara i den ökända "tunneln".

Hermitage är nog det bästa valet kan jag tro.

 

[Dovberg]

Måste flika in här när jag faktiskt nyligen varit i SA och testat en del vin. Dem som helt klart stack ut var Kanonkop och Rust en Vrede. Kanonkops Cabernet Sauvignon är bra och deras Pinotage är fantastisk. Hade aldrig testat deras Paul Sauer, men den var överraskande bra. Personlig, lättillgänglig med bra frukt och lagom syra. Fattar inte varför jag inte ens testat den innan förrän nu. Köpte på mig en magnum

Rust en Vrede hade jag inte druckit innan. Helt klart den bästa vingården vi besökte. Det fanns inte ett svagt kort i flighten. Deras syrah single vineyard var ett av de godaste rödvin jag druckit i mitt liv. Sanslöst fruktig, gräddig smak med balanserad läskande syra. Köpte 2 flaskor på plats och såg att vinet hade alkoholhalt på hela 15,5 %. Den var inte eldig någonstans.

Vergelegen var ett av de första sydafrikanska vinerna jag fick smaka på i mitt liv. När jag testade samtliga viner insåg jag att deras viner var högkvalitativa, men kändes opersonliga på något sätt. Stilrena, men det hände liksom inget.

Boekenhoutskloof var den största besvikelsen jag någonsin varit med om i vinväg. Dem på vingården var arroganta, serverade skitiga glas och när vi bad om rena glas himlade dem med ögonen och suckade. Okej, det ska ju inte påverka intrycket av vinerna men dem enda vinerna som jag tyckte var värda att dricka var deras syrah. Deras lite enklare viner som Wolftrap och Porcupine var i särklass de sämsta vinerna vi drack under hela resan. Fattar inte hur Boekenhoutskloof kan ha fått sitt rykte för jag vet om att många eftertraktar deras viner. Deras syrah var god, men betala 380 kr för den? Nej tack.

Hartenberg var en annan vingård som vi gillade. Speciellt var deras syrah Gravel Hill riktigt bra. Påminde en del om Cote rotie fast med mindre parfym och mer mineral. Deras Eleonore är ett bra vittvin som nog tål lite lagring.

Ernie Els, Neil Ellis, Creation, Hamilton Russel och Tokara var några andra vingårdar som vi också besökte. Creation och Hamilton Russel hade underbara Pinot noir viner som påminde mig lite om de Nya Zeelänska.

Måste säga att jag gillade sydafrikanska viner innan jag åkte, men nu har sydafrika en stor del av min uppmärksamhet. Dem har bevisat för mig att dem kan göra riktiga högkvalitativa viner med både personlighet och koncentration. De anställda på vingårdarna (med några få undantag) var mycket informativa och charmiga.

Planerar redan nu att åka dit igen och prova vin.

 

[Mattias Schyberg]

Måste flika in här när jag faktiskt nyligen varit i SA och testat en del vin. Dem som helt klart stack ut var Kanonkop och Rust en Vrede. Kanonkops Cabernet Sauvignon är bra och deras Pinotage är fantastisk. Hade aldrig testat deras Paul Sauer, men den var överraskande bra. Personlig, lättillgänglig med bra frukt och lagom syra. Fattar inte varför jag inte ens testat den innan förrän nu. Köpte på mig en magnum

Rust en Vrede hade jag inte druckit innan. Helt klart den bästa vingården vi besökte. Det fanns inte ett svagt kort i flighten. Deras syrah single vineyard var ett av de godaste rödvin jag druckit i mitt liv. Sanslöst fruktig, gräddig smak med balanserad läskande syra. Köpte 2 flaskor på plats och såg att vinet hade alkoholhalt på hela 15,5 %. Den var inte eldig någonstans.

Vergelegen var ett av de första sydafrikanska vinerna jag fick smaka på i mitt liv. När jag testade samtliga viner insåg jag att deras viner var högkvalitativa, men kändes opersonliga på något sätt. Stilrena, men det hände liksom inget.

Boekenhoutskloof var den största besvikelsen jag någonsin varit med om i vinväg. Dem på vingården var arroganta, serverade skitiga glas och när vi bad om rena glas himlade dem med ögonen och suckade. Okej, det ska ju inte påverka intrycket av vinerna men dem enda vinerna som jag tyckte var värda att dricka var deras syrah. Deras lite enklare viner som Wolftrap och Porcupine var i särklass de sämsta vinerna vi drack under hela resan. Fattar inte hur Boekenhoutskloof kan ha fått sitt rykte för jag vet om att många eftertraktar deras viner. Deras syrah var god, men betala 380 kr för den? Nej tack.

Hartenberg var en annan vingård som vi gillade. Speciellt var deras syrah Gravel Hill riktigt bra. Påminde en del om Cote rotie fast med mindre parfym och mer mineral. Deras Eleonore är ett bra vittvin som nog tål lite lagring.

Ernie Els, Neil Ellis, Creation, Hamilton Russel och Tokara var några andra vingårdar som vi också besökte. Creation och Hamilton Russel hade underbara Pinot noir viner som påminde mig lite om de Nya Zeelänska.

Måste säga att jag gillade sydafrikanska viner innan jag åkte, men nu har sydafrika en stor del av min uppmärksamhet. Dem har bevisat för mig att dem kan göra riktiga högkvalitativa viner med både personlighet och koncentration. De anställda på vingårdarna (med några få undantag) var mycket informativa och charmiga.

Planerar redan nu att åka dit igen och prova vin.

Mycket trevlig och utförlig rapport.

Trist att Boekenhoutskloof inte levererade. Jag brukar gilla Marc Kents skapelser. Gravel Hill -08 testade jag nyligen men håller faktiskt inte med dig om att det var märkvärdigt, dock var det såklart bra. Saknade en del svung, men besvikelsen var nog mest med tanke på priset. För övrigt var det lite rökigt, på ett bra sätt, som alla bra sydafrikaner.

Kul att ha en SA-fantast på forumet, nu är vi två, även om du verkar aningen mer förälskad.

 

[Dovberg]

Mycket trevlig och utförlig rapport.

Trist att Boekenhoutskloof inte levererade. Jag brukar gilla Marc Kents skapelser. Gravel Hill -08 testade jag nyligen men håller faktiskt inte med dig om att det var märkvärdigt, dock var det såklart bra. Saknade en del svung, men besvikelsen var nog mest med tanke på priset. För övrigt var det lite rökigt, på ett bra sätt, som alla bra sydafrikaner.

Kul att ha en SA-fantast på forumet, nu är vi två, även om du verkar aningen mer förälskad.

Ja, det var uppriktigt trist då jag hade skyhöga förväntningar på Boekenhoutskloof. Var den största anledningen till att vi drog till Franshoek. Deras syrah funkar måste jag säga, men den kräver nog mer lagringstid än andra sydafrikanska syrahviner för att visa sina sanna färger. The chocolate block var också bra, men för dem priserna som dem tar ut så finner man mycket bättre viner runtomkring. Hursomhelst har jag lärt mig att det är mycket mer individuellt vad man tycker om ett vin än vad man kanske kan tro.

Förstår dig där med Gravel Hill. Jag drack -09 och den kan säkert ha varit mycket bättre än -08. Enligt dem på Hartenberg var -09 den bästa årgången på över 30 år. Såg också vad den kostar på systemet när jag kom hem (501 kr). Själv betalade jag 350 kr för en -05:a.

 

[Mattias Schyberg]

Ja, det var uppriktigt trist då jag hade skyhöga förväntningar på Boekenhoutskloof. Var den största anledningen till att vi drog till Franshoek. Deras syrah funkar måste jag säga, men den kräver nog mer lagringstid än andra sydafrikanska syrahviner för att visa sina sanna färger. The chocolate block var också bra, men för dem priserna som dem tar ut så finner man mycket bättre viner runtomkring. Hursomhelst har jag lärt mig att det är mycket mer individuellt vad man tycker om ett vin än vad man kanske kan tro.

Förstår dig där med Gravel Hill. Jag drack -09 och den kan säkert ha varit mycket bättre än -08. Enligt dem på Hartenberg var -09 den bästa årgången på över 30 år. Såg också vad den kostar på systemet när jag kom hem (501 kr). Själv betalade jag 350 kr för en -05:a.

Mycket bra du fick sagt här. -09 skall för övrigt vara en kanonårgång i SA, så det kan säkert vara stor skillnad. Även Chocolate Block var som bäst -09 och -10 enligt mig. Nyaste årgången är lite trist. Porcubine Ridge brukar dock leverera bra pang i hundraklassen.

Men som du säger, smaken är olika, dessutom olika även vid separata tillfällen.

 

[Dovberg]

Mycket bra du fick sagt här. -09 skall för övrigt vara en kanonårgång i SA, så det kan säkert vara stor skillnad. Även Chocolate Block var som bäst -09 och -10 enligt mig. Nyaste årgången är lite trist. Porcubine Ridge brukar dock leverera bra pang i hundraklassen.

Men som du säger, smaken är olika, dessutom olika även vid separata tillfällen.

Tack för dem fina orden Kanske som du säger, att senaste årgången inte var så lyckad. Men jag rekommenderar starkt att testa Kanonkop Paul Sauer. Det finns inte många som levererar så bra vin under 300 kr.