Så det skulle alltså supas mer om det vore lagligt att ta med eget vin till restaurang, och därför måste det finnas lagar som förhindrar denna ytterligare konsumtion som detta skulle kunna medföra? Ytterst tveksamt om det skulle konsumeras mer vin om detta skulle vara möjligt. De som är intresserade av att dricka mycket alkohol sitter nog fortfarande och klunkar i sig sin BiB i soffan och slipper betala 300 kr i korkavgift. Kanske har restauranger inte uppfattat det ökade vinintresset som kommer nu, också bland yngre. Jag tror det skulle kunna leda till en mycket större omsättning för restaurangbranchen. Tänk er själva att man som ett gäng vinintresserade skulle kunna samlas på en restraurang med ett vintema och passande mat och där umgås. Nu måste man ha dessa tillställningar hemma(eftersom det är olagligt på restaurang??). Vart är lobbyorganisationerna när man behöver dom? Hallå!
Det är en liten egenhet med den svenska alkoholdebatten att den, åtminstone sedan ansökan om EU-medlemskapet lämnades in 1990, till stor del handlar om monopolet eller mer specifikt monopolets bevarande, skatter och tillåtna införselmängder från annat EU-land (som nästan enbart är en "påhängsfråga" till skattefrågan). Det förekommer däremot knappast någon debatt om serveringsfrågor. Jag har inte sett IOGT-NTO kräva "förbjud all alkoholservering efter kl. 23 (så antalet dödsfall minskar med 10 000/alla barn blir glada/...)", "halvera antalet utskänkningsställen genom att dra in tillstånden" eller liknande.
En liten parantes: låter mina två exempel ovan konstiga? Jag hävdar att dessa saker är juridiskt och politiskt
betydligt enklare att ordna än att minska införselkvoterna från andra EU-länder, eftersom de enbart handlar om nationella regler. Att de låter konstiga, men att ingrepp i EU:s fria rörlighet inte låter konstigt, har enbart att göra med hur debatten bedrivs i Sverige och med vanans makt (och i någon mån med svenska "alkoholpolitikers" okunnighet om EU, och det tycks även inkludera de som sitter i EU-parlamentet på feta löner).
Internationellt och historiskt har dock alkoholdebatten, i de länder som haft den (i huvudsak länder i brännvinsbältet, i första hand protestantiska sådana), mer handlat om servering/regler för krogar än den handlat om detaljhandel. Även i Sverige fanns överväganden om servering mer med i debatten förr i tiden. Systembolaget brukar ju hävda att deras bakgrund är Göteborgssystemet av 1865 eller brännvinsmonpolet i Falun av år 1850. Detta blir dock rätt missvisande med tanke på att Systembolaget AB alltid har varit ett företag som driver butiker, för dessa äldre konstruktioner handlade i första hand om servering av brännvin i krogform. Det är dock rätt att själva monopolet har denna bakgrund, även om det sammanslagna nationella Systembolaget (från 1955) aldrig har sysslat med detta. Det gjorde dock de lokala/regionala systembolagen fram till början av 1900-talet. Sverige hade sedan fram till 1955 ett statligt monopol på restauranger/krogar för vanligt folk/arbetarklassen i form av de s.k. folkrestaurangerna som drevs av det statliga företaget SARA. "Finkrogar" slapp monopolet, såvitt jag vet. (Ifall någon undrar varför Sverige har en förhistoria av rätt outvecklad restaurangkultur behöver ni inte undra längre...)
Varför då detta märkliga svar på din fråga? Jo, det svenska monopolet har växt fram via monopol på servering, där monopol på all tillverkning, import och detaljhandel har tillkommit senare. Idag återstår enbart monopol på detaljhandel. Förbudet mot att dricka medhavd sprit på krogen lär dock ha funnits där sedan tidernas begynnelse, för annars skulle det ju inte ha varit ett monopol. I tidernas begynnelse och ända fram till motbokens avskaffande 1955 handlade detta i första hand om att inte tillåta att folk drack mer än sin tillåtna krogranson och att de inte fick ta med hembränt in till krogen. Vi talar alltså om sprit och inget annat. Det har inte egentligen handlat om att vin på krogen skulle vara ett problem för folkhälsan.
På sätt och vis är det märkligt att regeln finns kvar, med tanke på hur många andra liberaliseringar som över åren skett på just serveringssidan: mycket längre öppettider, betydligt fler tillstånd, enklare att ordna kommersiellt vinprovning o.s.v.