mackan92
Medlem
Lär vara risig flaska, tycker att du och Niklas på Grappe brukar vara hyfsat synkade. Han skrev såhär:
Druvtypisk och ganska parfymerad med röd frukt och en aning av örtig kryddighet vid sidan om blommig parfym. Har inte Barolo-koncentration eller djup, men tanninerna är ganska markerade och skulle må bra av 2-3 år i källaren även om det går att dricka nu.
Lagringstid: 2026-2030(+)
Poäng: 16(++)
Lanseringsdatum: 2024-03-01
Pris: 239 (Helbutelj)
Håller med, var väldigt spretigt i synk från honom och Patrik denna vecka. Han ville inte betygsätta Raul Perez viner för han ansåg dem var alldeles för stökiga och är upp till betraktaren att tyda om man gillar stilen eller ej
I detta nyhetsbrev har jag avstått att sätta poäng på de två vinerna från Raúl Pérez – la Vizcaína. De är för stökiga för min smak och även om jag kan känna att de är gjorda av ett druvmaterial som är mycket bättre än majoriteten av världens viner (koncentration, struktur) så kan jag inte se förbi vissa karaktärer som annat än (onödiga) defekter.
Det finns förstås många som inte håller med mig och som tycker det är några av Spaniens bästa viner. Med mindre av de ena och den andra mikrobiella karaktären är jag övertygad om att de varit det för mig med. Den individuella känsligheten är förstås avgörande och påverkas av våra sinnens förmåga att uppfatta olika ämnen så väl som värderingen vi lägger i dem. Tar vi en defekt som mus (vilket jag visserligen inte uppfattade i något av detta viner) uppskattas att upp till 30 % av befolkningen inte kan känna den. Det gör den tyvärr inte mindre motbjudande för de 70% av oss som kan det.
Jag är långt ifrån den sorts provare som ratar minsta antydan till brett, flyktiga syror eller liknande så länge de håller sig inom rimliga proportioner, men det finns förstås många som är både mer och mindre känsliga (eller förlåtande) än vad jag är och därför har en annan tolkning av vad rimliga proportioner är. Det är ett resonemang som förstås också kan appliceras på andra parametrar i ett vin så som alkohol, syra tanniner och ek.
2021 Rapolao
Extremt reduktiv, men mer inälvor och pruttighet än bränt gummi och elbrand. Därtill mörkfruktig, kryddig och stjälkig. Det finns en hel del att gilla, men reduktionen och animaliska och mjölkiga toner är för påtagliga för att jag skall vara bekväm. 2 snarlika flaskor provade vid olika tillfällen.
2021 La Vitoriana
Klart mer städat än Rapolao, även om det finns en aning av alla de toner som finns i den. Annars lite mer rödfruktig, rundare och med mer inbäddad struktur. Klart mer tilltalande i nuläget, men känns ändå som mer av ett riskprojekt än vad jag är bekväm med. Endast en flaska provad.