Tråden där vi spyr på skitnödiga provningsanteckningar

[Bar57]

Jag kan på fullt allvar bli illamående av pretton som skriver tasting notes som de inte har en jävla aning om. De bara tar ord ur luften och stoppar in för att det ser snyggt ut och för att de ska framstå som "duktiga" (fast det är ingen som bryr sig om deras lilla provningsanteckning).
Till att börja med så är det inte så relevant (jag bryr mig inte om provaren känner körsbärs eller hallon - jag vill veta om vinet är gott), blir lite dubbelmoral här från min sida men skitsamma.

Så då undrar ni vad är upphovsanteckning till mitt fullkomliga raseri utbrott kl 01:40 på en måndag morgon? Jo, beakta detta:
Vinet är Tenuta delle Terre Nere Etna Rosso, lägg märke till ursprunget här det är av yttersta vikt. Doftintrycket från denna bloggare lyder:

"Med tid och luft slipas tanninerna ner men fram kommer mer surkörsbär och vulkanrök, me like."

Ska jag ens uttala mig? Var ska jag börja?
För det första, hur många levande människor på jorden har ens varit i närheten för att kunna uttala sig om hur vulkanrök doftar? För det andra, hade personen i fråga skrivit vulkanrök på något annat vin i världen om det inte skulle komma från Etna?

Kan folk sluta använda sig av uttryck som de anser "hippa" och "creddiga" - ni framstår som inkompetenta, krystade nyexade munskänkare. Det blir motsatt effekt, allt som ni skrivit tappar trovärdighet.

ps. Folk kan väl ta och coola ner med användet av "mineralitet" i röda viner när de vill verka pålästa
ps2. Ber om ursäkt över de hårda ordalaget i texten men är lite upprörd över IFK Klumpfisk och SVFFs agerande

Så slutligen, nu vill jag att ni presenterar tasting notes som retar gallfeber på er!

 

[Bar57]

SV: Tråden där vi spyr på skitnödiga provningsanteckningar

Sen blir jag förbannad på alla pensionärsbloggare som skriver "dricks i stora klunkar", "hög klunkabliltet" - inte en chans att de dricker i stora klunkar och tömmer en flaska på 10min. Jag kan se de framför mig, sitter vid deras nyinköpta Mac som de inte kan hantera och smuttar på Lapierre eller Occhipinti och tycker att det är lättdrucket - ja, det skriver vi "dricks i stora klunkar" till nån jävla hipster skinka från Oaxens charkbod vid Mariatorget.

Lägg av med det - hycklare!

 

[SUPRA]

SV: Tråden där vi spyr på skitnödiga provningsanteckningar

Minsta gemensamma nämnare: Munskänk?

 

[Sjödin]

SV: Tråden där vi spyr på skitnödiga provningsanteckningar

;D
Jag kan väl delvis hålla med dig 57:an. Associationer som inte en käft känner till blir bara löjligt.

En sak som stör mig också är när de skriver vad vinet passar till. Jag tänker framför allt på en svensk skribent (som jag dock har slutat läsa nu, men det pågår säkert fortfarande) som är expert på att framstå som idiot.
Han brukade klämma ur sig citat i stil med "passar perfekt till en 56,3 gradig biff från ko som betat på norrsluttning i medelpad som serveras med tryfflerad colombiansk potatis stänkt med finhackad lätt övermogen och friterad persilja från finska karelen. Gärna med en sås på utskitet ärtmos från en halt bondkatt"

Men vad fan... tänker jag då... Var hittar jag en halt bondkatt? Och är det just den colombianska potatisen som bryggar så bra med vinet, eller det faktum att kossahelvetet betat i Medelpad?
Eller, menar karln bara "stekt nötkött å potatis", egentligen? Å troligen drack han själv vinet till flintastek och rybergs potatissallad...

 

[Henrik J]

SV: Tråden där vi spyr på skitnödiga provningsanteckningar

De enda smaknoterna som regelbundet retar gallfeber på mig är Per Bills standardiserade fjoskler som alltid inleds med något i stil med "Ett runt, rikt och bussigt rödvin från X". Detta i kombination med att han kan ge typ 90 poäng till nått jävla AC/DC-vin som smakar skit och förbannelse.

Annars är det sällan jag stör mig. Visst kan det se löjligt ut om någon associerar till vulkanrök, spillning från Kodiakbjörn, arktisk nordanvind en marsmorgon i Narvik, etc. etc. Däremot om någon tycker att ett vin smakar körsbär istället för hallon är knappast irrelevant i min bok. Smaknoter fyller ett visst värde så länge man har rätt förhållningssätt till dem.

ps. Folk kan väl ta och coola ner med användet av "mineralitet" i röda viner när de vill verka pålästa
ps2. Ber om ursäkt över de hårda ordalaget i texten men är lite upprörd över IFK Klumpfisk och SVFFs agerande

Personligen älskar jag t.ex. den grafitaktiga, eller krossad sten-aktiga mineraliteten som man kan hitta i mina favoritviner från vänstra stranden i Bordeaux. Då är det klart att jag gillar att trycka på det i mina smaknoter. Jag uppskattar även att kunna läsa smaknoter på viner jag inte smakat som har dessa toner. Ser inget fel med detta alls.

Smaknoter kan vara lite knepiga just eftersom personliga preferenser och ens eget smak- och doftminne spelar in i vad man själv hittar i ett vin. Det gäller ju att ha detta i åtanke när man läser andras smaknoter. Provningsanteckningar kan aldrig vara objektiv sanning oavsett vem som skrivit dem, men det antar jag att alla vinintresserade är fullt medvetna om. Däremot fyller de ju som sagt en viss funktion. Jag är lite konfunderad kring vad du anser att smaknoter ska innehålla Bar57? Om du anser att det är irrelevant om provaren känner hallon eller körsbär, och man inte bör skriva om mineralitet, vad ska smaknoter innehålla? För mig blir det betydligt mindre relevant om någon bara tycker att ett vin är gott. Jag gillar inte samma saker som alla andra. Därför är det mer intressant att läsa vilken karaktär någon anser att ett vin har än om denne någon tycker att det bara är gott eller inte.

 

[moos]

SV: Tråden där vi spyr på skitnödiga provningsanteckningar

Jag menar att det är en onödig ting att reta upp sig på. Jag läser helt enkelt inte de som jag inte kan relatera till. Det finns dock ett visst humorvärde i "vulkanrök" ;D om man inte tar det allt för seriöst.

Med handen på hjärtat så är det i många fall att jag inte finner de samma smakerna som jag har läst ska finnas i. Om detta är p.g.a. min pallet eller vinprovarens vet jag inte.
Det jag gör, är att jag använder mig av Cellartracker och använder mig av rekomendationer av de som hittils har haft samma smak som mig.

Jag fick för inte allt för länge sedan höra om en het diskution på Wineberserkers. Där en snubbe provade olika typer päron för att vara mer korrekt i sina rapporter. Detta fick han mycket kritik för, snobb attetyd m.m. Så vart drar man gränsen? Det finns ca 140 olika sorter appelsiner, är detta helt ointressant bara för att Ica inte märker ut vilken appelsinsort som är till salg idag? Vi är väll eniga om att det är skillnad på Granny Smith og Royal Gala när det kommer till äpplen. Och alla har sina egna favorit sorter när det kommer till jordgubbar? Låt folk beskriva det som dom vill, det sista jag vill ha är en förenklad, standardiserad pallet som allt skall smakas imot.

"Luktar som baksidan på en märr" är irrelevant för mig, men det är en kul beskrivning.

 

[Anders Landström]

SV: Tråden där vi spyr på skitnödiga provningsanteckningar

Nu vet jag ju inte om undertecknad är en person som avses i det här inlägget men även jag kan reta mig på en del provningsanteckningar. Det brukar vara mer av typen, "vinet doftar av vanilj från madagaskar, inte västkustvaniljen utan den ursprungliga regnskogsvaniljen som dog ut i början av seklet" , "just 1996 påminner mig om hur 1928orna var då det var unga" etc. Då är det inte bara skitnödiga utan skribenten är så full av sig själv att han (ja, det är ju oftast det) sätter sig själv på ett podium som han tror är så högt att ingen kan ens komma i närheten. Att de sedan kombinerar det med dumhet gör väl saken än värre.

"Med tid och luft slipas tanninerna ner men fram kommer mer surkörsbär och vulkanrök, me like."

Ska jag ens uttala mig? Var ska jag börja?
För det första, hur många levande människor på jorden har ens varit i närheten för att kunna uttala sig om hur vulkanrök doftar? För det andra, hade personen i fråga skrivit vulkanrök på något annat vin i världen om det inte skulle komma från Etna?

Vulkanrök luktar inte speciellt gott, framförallt om det skulle råka vara en naturvinsvän som utsätts för den, då det är rätt mycket svavel i röken.

Sen blir jag förbannad på alla pensionärsbloggare som skriver "dricks i stora klunkar", "hög klunkabliltet" - inte en chans att de dricker i stora klunkar och tömmer en flaska på 10min. Jag kan se de framför mig, sitter vid deras nyinköpta Mac som de inte kan hantera och smuttar på Lapierre eller Occhipinti och tycker att det är lättdrucket - ja, det skriver vi "dricks i stora klunkar" till nån jävla hipster skinka från Oaxens charkbod vid Mariatorget.

Lägg av med det - hycklare!

Skalbeska eller fatbeska på något för "råa" fat finns ju i unga viner. Vet inte om det kallas ungdomsbeska dock. Men å andra sidan skapas ju nya ord hela tiden. "Klunkabilitet" är ju exempelvis ett ord som vunnit terräng på bloggar. Själv är jag lite för traditionell och använder hellre begrepp som "lätt att dricka" .

Klunkabilitet är ett ord som undertecknad starkt ogillar.

 

[Niklas J]

SV: Tråden där vi spyr på skitnödiga provningsanteckningar

Ok, dags för en bloggare att slänga sig in i diskussionen!

Först och främst - i grunden håller jag med trådskaparen. Provningskommentarer är överlag riktigt tråkiga och ointressant läsning. Personligen håller jag dem korta och försöker mer fokusera på att få läsaren att förstå vilken stil av vin de kan förvänta sig, mer än att gå in på detaljrikedom. Detta bör, tycker jag, kombineras med en viss förklaring av producentens ambitioner/mentalitet. Inte blott för att öka läsvärdet av en tasting note men också för att läsaren bättre ska kunna förstå ett vin som denne kanske ännu inte provat. Om jag lyckas låter jag läsaren avgöra.

Ja, jag är inget fan av vissa uttryck heller. Klunkabilitet, savvie, nebba och pinositet står inte heller högt i kurs i min bok. Jag förstår vad som åsyftas, vad man vill ha sagt och att man vill luckra upp en trist tasting note. Jag gillar det dock inte. Det är vattnet som står bredvid vinet som har hög klunkabilitet, inget annat. Men som alltid misstänker jag att det finns två läger; de som uppenbarligen gillar det och de som slår bakut. Kanske hänger ordvalet samman med hur man vill uppfattas; klämkäck, glad, obekymrad och fördomsfri? Klunkabilitet och Savvie är dock inte ord som går hem hos massorna så mitt resonemang faller lite där. Humor är ändock inte fel i tasting notes men kan slå fel också när det inte är uppenbart om skribenten vill framstå som skojfrisk eller seriös. Få hanterar balansgången att blanda humor med kunskap i vinskrivandets värld. Neal Martin lyckas i sitt verk, Pomerol.

Att vi använder uttryck som kan låta lite skitnödiga är nog blott ogenomtänkt skrivande. Jag minns jag läste en provningskommentar som beskrev doften av kvarts, en mineral som för övrigt är fullständigt doftfri! Respekt till den bloggaren som ändock fann kvarts i sin Chardonnay. Vad jag vill ha sagt är att man bör vara försiktig med att använda metaforer, doft- och smakbeskrivningar som är alltför personliga. En referens som du använder dig av, delas nödvändigtvis inte av andra. Och om du använder en smalare beskrivning, förklara den.

Jag har vandrat runt på Etna. Vulkanisk jord skänker en speciell karaktär till vin. Karaktären finner jag även i viner från andra vulkaniska områden som Tokaj, Santorini, Madeira exempelvis. Jag skulle väl inte kalla den vulkanrök då det snarare är tal om lukt på Etna - och inte doft - svavelhalten har en förmåga att få en att associera till härsket ägg ibland, eller sur måndagsmorgonfis. Men exempelvis när det är fuktigt ute, det har regnat på Etna eller daggen har lagt en hinna över ytan så associerar jag den doften till något lätt bränt, ved som pyr och en osande, nästan eterisk känsla. Ganska häftigt faktiskt och jag har upplevt samma sak också, med viss variation, i Tokaj och Madeira.

Min åsikt är att om man vill förmedla en "sense of place" -vilket kanske är ett bättre uttryck än "terroir" så bör man ha besökt stället. Hur kan du annars veta hur fasen det luktar/doftar i vingården? Jag använder gärna uttrycket mineralitet i vinbeskrivningar men är fullt medveten om att det jag associerar det med är ytan/floran/omgivningen, den översta delen av jordmånen och vad som finns runtomkring. Och jag försöker främst att blott skriva om viner från regioner jag besökt, för att öka min egen trovärdighet i provningskommentarerna. Visst har jag rätt att uttrycka mig om en viss Champagne, vad jag finner, tycker och tänker, men jag kan inte mycket om regionen och ger mig således ogärna ut på hal is. Däremot lyssnar jag på de som uppenbarligen kan sitt disktrikt, sin passion. Med tiden har jag noterat att jag de vars råd jag följer oftast också vet vad de talar om.

 

[Bar57]

SV: Tråden där vi spyr på skitnödiga provningsanteckningar

Personligen älskar jag t.ex. den grafitaktiga, eller krossad sten-aktiga mineraliteten som man kan hitta i mina favoritviner från vänstra stranden i Bordeaux. Då är det klart att jag gillar att trycka på det i mina smaknoter. Jag uppskattar även att kunna läsa smaknoter på viner jag inte smakat som har dessa toner. Ser inget fel med detta alls.

Jag är lite konfunderad kring vad du anser att smaknoter ska innehålla Bar57? Om du anser att det är irrelevant om provaren känner hallon eller körsbär, och man inte bör skriva om mineralitet, vad ska smaknoter innehålla?

Absolut, jag kan också använda mig av mineralitet i röda viner som i de du beskriver, det jag däremot irreterar mig på är folk som slänger in mineralitet när de inte kommer på vad mer de ska säga om vinet. Känns som det är ett abstrakt begrepp som missbrukas i hopp om att det ska låta bra, men absolut kan det ha en plats som där du beskriver m.m.

Ja, jag kan väl säga att jag inte läst en tasting note från RP, Burghound, JR, NM m.fl på ett bra tag om vinet verkligen inte intresserar mig, däremot följer jag alla dessa recensenter. Det jag tittar på är framförallt poäng alltså vinets kvalitet, drickfönster och ev. åsikter om producenten. Jag kan inte bry mig mindre hur Robert Parker beskriver Latour 2010 eller Leoville Barton 2008, jag kan skriva en exakt likadan tasting note bara av att veta vad det är för vin och årgång, creme de cassis, pencil shavings, tour de force, cigarbox bla bla. Jag har ingen som helst glädje av den provningsanteckningen, men om vinet har fått 93 eller 98 pinnar betyder desto mer.
Jag vill veta vinets kvalitet, drickfönster, producentinfo. Om det är en modern producent från Barolo kan jag själv räkna ut hur det smakar, tanniner och syra kan iofs vara intressant men den informationen får man av att läsa om årgången oftast. Så får min del är det irrelevant om Jancis tycker att Tache smakar syrliga nypon och NM tycker vinet har en mer hallonlik karaktär.

 

[Bar57]

SV: Tråden där vi spyr på skitnödiga provningsanteckningar

En sak som stör mig också är när de skriver vad vinet passar till. Jag tänker framför allt på en svensk skribent (som jag dock har slutat läsa nu, men det pågår säkert fortfarande) som är expert på att framstå som idiot.
Han brukade klämma ur sig citat i stil med "passar perfekt till en 56,3 gradig biff från ko som betat på norrsluttning i medelpad som serveras med tryfflerad colombiansk potatis stänkt med finhackad lätt övermogen och friterad persilja från finska karelen. Gärna med en sås på utskitet ärtmos från en halt bondkatt"

Men vad fan... tänker jag då... Var hittar jag en halt bondkatt? Och är det just den colombianska potatisen som bryggar så bra med vinet, eller det faktum att kossahelvetet betat i Medelpad?
Eller, menar karln bara "stekt nötkött å potatis", egentligen? Å troligen drack han själv vinet till flintastek och rybergs potatissallad...

Haha, du har inte lust att dela med dig av denna recensent? Känns som en bra plats att samla på sig ilska innan man går å gymmar!

Bra inlägg från samtliga parter - roliga läsning! Skönt att flera känner avsmaka från klunkabilitet...Det här med kvarts ska jag börja köra med bara för att provocerar, klockrent att beskriva ett vins doft som indirekt luft!

Niklas J - intressant observation med etna, tokaj m.m. Tycker dessutom det verkar en vettig filosofi att främst beskriver viner som man har kött på benen om, men absolut som du säger ska man få uttala sig om viner även om inte varit där, däremot så kan man ju undvika diverse expertuttalande som är tyvärr är allt för vanligt.

Folk verkar ha något behov av att framstå som duktiga vinprovare och tar till alla uttryck de hittar för att uppnå det, men oftast blir det ju som sagt motsatt effekt.

 

[Dovberg]

SV: Tråden där vi spyr på skitnödiga provningsanteckningar

;D
Jag kan väl delvis hålla med dig 57:an. Associationer som inte en käft känner till blir bara löjligt.

En sak som stör mig också är när de skriver vad vinet passar till. Jag tänker framför allt på en svensk skribent (som jag dock har slutat läsa nu, men det pågår säkert fortfarande) som är expert på att framstå som idiot.
Han brukade klämma ur sig citat i stil med "passar perfekt till en 56,3 gradig biff från ko som betat på norrsluttning i medelpad som serveras med tryfflerad colombiansk potatis stänkt med finhackad lätt övermogen och friterad persilja från finska karelen. Gärna med en sås på utskitet ärtmos från en halt bondkatt"

Men vad fan... tänker jag då... Var hittar jag en halt bondkatt? Och är det just den colombianska potatisen som bryggar så bra med vinet, eller det faktum att kossahelvetet betat i Medelpad?
Eller, menar karln bara "stekt nötkött å potatis", egentligen? Å troligen drack han själv vinet till flintastek och rybergs potatissallad...

Känns som om skribenten på Livets goda kan kläcka ur sig en liknande recension om mat och dryck. Kommer inte ihåg vad denne heter, men ska vara på hugget och kopiera in en recension nästa gång jag ser en klockrent dum recension

 

[Dovberg]

SV: Tråden där vi spyr på skitnödiga provningsanteckningar

För övrigt håller jag delvis med dig Bar57. Det finns dem som verkar skriva saker bara för att det ska "se snyggt ut", men jag måste ändå hålla vid att smakupplevelser är individuella. När jag testar vin eller annan dryck kan jag ibland få minnesbilder på vad doften eller smaken påminner om. Som ett exempel drack jag ett vittvin en gång som påminde mig om doften från en varm sommardag när det precis har regnat och regnet ångar upp från asfaltsvägen. Doften på vinet påminde mig om det minnet jag hade från den sommardagen. Jag tycker att det ska vara helt i sin ordning att kunna uttrycka målande smak och doftrecensioner. Det tråkiga är, precis som du säger, är att vissa överanalyserar och förstör det fina med att ha en målande recension. Ett exempel är väl i stuk med "doften påminde om torkade och krossade blåklintar med nyhuggen björkved och mosade orange cox äpplen." Om man använder sig att ett minne så som jag gjorde, måste man fråga sig "skulle jag verkligen kunna känna skillnad på nyhuggen björkved och nyhuggen aspved, eller skillnad mellan torkade blåklintar och säg prästkrage? Kanske räcker det bara med att skriva " doften påminde om torkade blommor med nyhuggen ved och mosade äpplen".

Jag tycker att man ska kunna väcka en känsla i en recension som de flesta kan associera till, men att använda sig av komponenter som bara ett fåtal har upplevt håller jag med om är fjantigt.

 

[anders]

SV: Tråden där vi spyr på skitnödiga provningsanteckningar

Tänkte helt kort kika i andra änden av skalan och säga de som jag håller som bästa provarna vad gäller att förmedla vinets karaktär är Larsson samt Munskänkarnas provningspanel. Poängen är dessutom alltid väldigt rak och ärligt (vilket vi kan se då dessa två ytterst sällan refereras till i annonser och liknande).

 

[Sjödin]

SV: Tråden där vi spyr på skitnödiga provningsanteckningar

Känns som om skribenten på Livets goda kan kläcka ur sig en liknande recension om mat och dryck. Kommer inte ihåg vad denne heter, men ska vara på hugget och kopiera in en recension nästa gång jag ser en klockrent dum recension

Mm... kan vara så att det bränns lite där..

 

[Puteljen!]

SV: Tråden där vi spyr på skitnödiga provningsanteckningar

Även jag har en blogg i ett mörkt hörn av nätet som i första hand fyller funktionen av privat vindagbok och skrivlekstuga. Som vardagsbloggare utan större ambitioner tycker jag att man har lov att skriva vad man vill. Om någon tycker det håller låg kvalite så är det väldigt enkelt att låta bli att läsa. Hos en seriös/proffesionell skribent för en tidning eller betaltjänst på nätet måste nivån ligga högre, men åter, det är väldigt lätt för läsarna att helt enkelt sluta läsa/betala. Samtidigt försöker i alla fall jag bilda mig en uppfattning innan inköp och då blir jag "tvungen" att läsa, och visst kan jag bli irriterad över en del smaknoteringar. I mitt fall är det dock oftast dem som är helt standardiserade. De blir så in i h-vete trista. Ta till exempel Richard Jennings som är den flitigaste skribenten på Cellartracker. Hans smaknoteringar är kanske informativa men så tråkiga att man vill spy. Jag tar gärna lite vulkanrök eller våt morgondagg på nylagd asfalt eftersom det gör texten mer läsvärd, och för mig är läsvärdet minst lika viktigt som själva informationen. Jag tror dessutom att de flesta läsare inser att det är en känsla och inte en absolut sanning som beskrivs. (Som om absoluta sanningar ens är möjliga när det gäller subjektiva upplevelser.) Sen finns det naturligtvis uppenbart fjoll, som exemplet med regnskogsvaniljen från madagaskar ovan.

Mineraler och mineralitet är visserligen svårgreppat, men jag skriver i stort sett alltid något om det själv när jag provar, oavsett om det ska bli ett blogginlägg eller inte, eftersom jag gillar mineraler (vad det nu är) och tycker det är viktig om vinet uppfattas mineraliskt eller inte och hur mycket det eventuellt kan finnas av sagda komponent. Jag för samma resonemang när det kommer till tanniner och syra, två begrepp som dock är lite mindre svårgreppbara.