Jag dricker mycket vin från södra konen, har gjort det sedan studenttiden på 90-talet när budgeten var tajt. Har också bott och jobbat därnere (Santiago o Mendoza) och fått förmånen att prova på plats, även sådant som inte exporterats. Upptäckte slutligen också brasilianskt vin när jag jobbade där 2010-2012. Jag försöker hålla koll på och prova det som släpps därifrån, både på Monopolet och när jag reser dit.
Min erfarenhet är kanske att det är först nu som de etablerade sydamerikanska vinländerna (Argentina och Chile) har börjat våga gå tillbaka till jorden och släppa det krampaktiga taget om Parkers bibel. Dvs det är först nu det börjar bli riktigt intressant i prissegmentet 200 kr +. Alkoholen börjar komma ner, tidigare skörd, mindre malolaktiskt, osv.
Under 200 har de länge levererat mycket för pengarna. Jag brukar rekommendera den med tunn plånbok som vill börja lära sig om vin att ge sig på chilenska varietals, eftersom de återger ganska tydlig druvkaraktär. (Vissa tycker det är alldeles för mycket av det goda, OK, jag kan förstå det perspektivet). Det var i alla fall så jag började.
En sak som är fantastiskt med just chilenska viner är att de kommer från "pre-phylloxera"-stockar. Ibland undrar jag, helt ovetenskapligt, om det inte är det som gör att de kan bli lite turbomatade i sin druvkaraktär.