Nu är jag åter efter min resa i Italien, där jag besökte fem producenter i Barolo: Elvio Cogno, Brovia, Revello, Fenocchio och Marrone. Mestadels provade vi årgång 2011 som vi tyckte karaktäriserades av att vara relativt öppen och fin att dricka redan nu med genomgående florala toner i doft och smak. Producenterna var nöjda med årgången, och hos Cogno tyckte Nadia, som tog emot oss, att den till och med är bättre än 2010. De menade vidare att 2011orna gott kunde drickas under de närmaste åren, men även sparas minst 15-20 år med gott resultat. Personligen gillade jag mer att dricka 2011orna just nu än 2010orna, men kanske att 2010 har en större framtid. Därvid har jag för liten erfarenhet för att att kunna uttala mig, men det har ju alla vinjournalister redan gjort.
Nedan kommer noteringar på några av vinerna vi provade. Vi drack naturligtvis en hel del docetto, barbera, langhe nebbiolo, arneis m.m., men det var förstår barolo som var mest intressant, och därför tar jag i princip enbart upp dessa.
Hos Cogno i Novello var det intressant att prova deras vita Nascetta, som de menar sig vara pionjärer i att odla i området. Det var ett guldgult vin med jästig doft, medelhög syra och smak av honung och äpple. Vi provade årgång 2014, som enligt Nadia behövde några år för att visa sig från sin bästa sida, och kunde lagras upp till 10 år.
Deras Barolo Cascina Nuova 2011 kommer från 16 år gamla stockar i läget Ravera, har legat på botti, och visade upp trevliga jordgubbar, körsbär och blommor i såväl doft som i munnen. Ska enligt producenten drickas inom 5-10 år. 29 euro.
Barolo Revera 2011 kommer från deras knappt 5 hektar i Novellos bästa läge, från upp till 60 år gamla stockar. Också denna har legat två år på botti av slavonsk ek. Vi upplevde den som mer stängd än Cascina Nuovan, med läder, röda bär och lite äpple i doften. I munnen fyller den upp munhålan ordentligt med rikliga tanniner, bakom vilka frukten kan anas. Denna behöver ett bra tag innan den öppnar upp sig tror producenten. 43 euro.
Hos Cogno fick vi inte prova de mer exklusiva tappningarna, men det var ett trevligt besök, om än inte så personligt. Anläggningen ger intryck av att vara ytterst renlig och är vacker inuti. Utsikten över Revera är fin.
Brovia i Castiglione Falletto gav intryck av att vara en något mindre producent. Här blev vi mottagna av en assistent, Alessandra, då ägarfamiljen var på semester. Hon berättade att de till skillnad från många andra lät alkoholjäsningen av sina lägesbetecknade baroli ske på runda cementtankar i tre till fyra veckor, vilket på något sätt skulle göra vinerna bättre - ett bruk de lärt sig från tidigare generationer. Därefter ligger de på botti i tre till fyra år.
Deras Barolo 2011 kommer från 20-40 år gamla stockar från olika lägen. Har en intensiv doft av rosor, hallon och sten. I munnen fann vi fina tanniner och mycket frukt i form av hallon samt violer. Vi höll med Alessandra om att den var god att dricka redan nu, men hon menade att den skulle utvecklas bra i 20 år till. 34 euro.
Bland deras lägesbetecknade baroli provade vi Rocche di Castiglione 2011, där de har 2 hektar. Alessandra beskrev den som firmans mest finstämda barolo. Doften var komplex med tranbär, röda vinbär, blod och mint. Efter hand kom också toner av kryddor och tobak. I munnen slankt och elegant med blåbär, salmiak och blommor. Ett mycket gott vin som tog lite tid att öppna upp sig. 59 euro.
Även om vi inte fick prova alla deras vingårdsbetecknade baroli var det ett väldigt trevligt och personligt besök, där vi blev sittande ganska länge med Rocchen och fick tips av Alessandra på restauranger och maträtter som vi borde prova i trakten.
Om de två ovanstående producenterna verkar vara mer åt det traditionella hållet så förefaller Revello i Annunziata nedanför La Morra att vara mer i den modernistiska skolan. Här hade vi läst att det eventuellt skulle gå att prata svenska med en av personerna i familjen, men fick beskedet att hon numera satsar på att driva ett enotec i La Morra. Istället tog Elena, som är dotter till en av bröderna som driver vingården, emot oss. Hon berättade att de startade 1992 med hjälp av modernisten Elio Altare, som bor nära. Tidigare har de använt mycket nya barriquer, men kör nu även med viner enbart lagrade på botti.
I Revellos fina provsmakningslokal fick vi prova allt vi pekade på, vilket var riktigt kul, då vi kunde avsmaka olika årgångar av samma vin. Mot slutet blev det kanske något dimmigt efter tre producenter på samma dag, med mycket ospottbar barolo i kroppen.
Deras vanliga Barolo 2011 har legat på 20 % ny ek, vilket verkligen känns i doften. I munnen är det väldigt fruktigt och med tydliga tanniner från faten. Vi tyckte nog att faten tog överhanden i detta vin. 23 euro.
Barolo Gattera 2010 har legat på botti. Doften var inte så stor, och den gav ett stängt intryck. I munnen kraftiga tanniner och sval frukt i form av körsbär, jordgubb och med mint- och salmiaktoner. 29,50 euro.
Barolo Gattera 2011 hade en väldigt öppen doft av smultron och nypon. Smaken dominerades av en tydligare frukt än 2010 med jordgubb och mint som mest framträdande, med en liten stallig ton som dock inte störde. Gott nu. 29,50 euro.
Barolo Giachini 2011 har legat 24 månader på 50 % nya och 50 % gamla barriquer. I doften mycket kola och en del frukt bakom. I munnen mjuk frukt i form av blåbär, hallon och fruktgodis. Lite mint efter hand. 35 euro.
Barolo Conca 2009 har fatbehandlats på likadant sätt som föregående vin, vilket återspeglades i doftens kola och smör. Därtill fann vi sötlakrits. I munnen slanka blåbär, något nästan laktosartat som skymtade förbi samt mint. Elena menade att 2009 var ett bättre år än 2010 för Revello. 40 euro.
Barolo Conca 2011 doftade av blommor och lite fat. Smaken dominerades av viol, bär, lite smörkola, mint och te. I slutet lite kryddighet. 40 euro.
Barolo Rocche dell'Annunciata 2010 med samma barriquebehandling upplevde vi som stängd med röda bär och lite fat i doften. I munnen finkorniga men markerade tanniner, hög syra, lite smultron, mandel och blåbär. 55 euro.
Barolo Rocche dell'Annunziata 2011 levererade blommor, mint, lakrits, fat och kraftig jordgubb i doften, medan smaken dominerades av kraftiga tanniner, slank frukt, viol och mint. Ett gott vin nu. 55 euro.
Hos Revello fick vi gott om tid att sitta och prova igenom hela sortimentet - ett givande besök.
Några dagar senare var vi hos Giacomo Fenocchio, vilket inte var helt lätt att hitta till då det inte finns några skyltar utanför, och då GPS:en inte riktigt vill hitta rätt adress. Som tur var hade jag läst på några bloggar om hur vi skulle köra, vilket gjorde det betydligt lättare. Väl där tog Claudio Fenocchio emot oss i sin vinkällare som verkligen var en arbetsplats, och inte något att bara visa upp för turister. Dock rent och välordnat, men ingen insmickrande miljö. Claudio var väldigt trevlig, ursäktade sig för sin dåliga engelska, men hade dock inga som helst problem att göra sig förstådd.
Han ser sig om en traditionalist och är femte generationens vinmakare i Bussia i Monforte d'Alba, där familjen etablerade sig på 1850-talet. Claudio gillar 2011orna och tror att de kommer att utvecklas fint på 15-20 års sikt, men kommer att drickas väl inom några år. När vi för årgång 2010 på tal skakar han på huvudet och muttrar något om att "crazy americans" köpte som bara fan.
Här fick vi testa fatprov av bland annat barolo 2012, vilket enligt Claudio var en årgång som gav kraftiga viner. Dessa kommer att släppas någon gång i början av 2016. Jag har ingen tidigare erfarenhet av fatprov, vilket gjorde det till en kul upplevelse.
Barolo Castellero 2012 från den halva hektar de har där, bjöd på körsbär, tranbär och målarlåda i doften. I munnen kraftiga tanniner, lite frukt och mint. Hög syra.
Barolo Cannubi 2012 från en halv hektar var något lättare i stilen men var just nu stängd. Lite körsbär kunde kanske skymta.
Barolo Villero 2012 har Claudio en hektar av. I näsan fann vi en öppnare doft av blommor, körsbär, vinbär och jordgubb. I munnen körsbär, mint lite pepprighet och kraftiga tanniner. Den här gillade vi mycket.
Barolo Bussia 2012 från de 14 hektar han äger runt vineriet hade en intensiv doft av viol och aprikos. I munnen komplex med jordgubb och äpple som urskiljbara smaker.
Barolo 90 Di Bussia Reserva 2012 är ett experimentellt vin där Claudio har återgått till den metod som han hävdar användes för 100 år sedan, med 90 dagars maceration, mot de vanliga 40 dagarna. Här fann vi en djup doft av jordgubb, men lite gummitoner. I munnen stora men mjuka tanniner med körsbärsfrukt. Ett intressant vin.
På flaska hade han bara Barolo Bussia 2011 kvar. I doften fann vi viol och mörk frukt, medan smaken dominerades av blåbär, blommor och mint. Ett kap för 25 euro.
Marrone i Annunziata nedanför La Morra har ett mycket fint vineri, där man också kan äta vällagad mat. Vinerna tyckte jag inte riktigt nådde riktigt lika högt som övriga producenter, men deras Barolo Pichemej 2008 som lagrats på botti var ett trevligt vin som jag dock tyckte var lite för dyrt även om jag inte kommer ihåg priset. De hade dock många olika grappa från olika druvor, där jag verkligen gillade deras Grappa Barolo.
Om jag återvänder till Barolo, vilket jag verkligen hoppas att jag gör, tror jag att jag kommer att återvända till Brovia, Revello och Fenocchio. Brovia hade de bästa vinerna, hos Revello fick vi prova igenom hela sortimentet, och Fenocchio hade riktigt bra pris på sina Bussia.
