This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
"... Professional wine criticism was a small pond—a puddle, really—and it
found, in Parker, a very big fish.
...
To appreciate how sui generis Parker’s experience has
been, one need only consider the long and distinguished
career of the British wine writer John Livingstone-
Learmonth. he was possibly the first anglo writer to make
the Rhône Valley his area of expertise. he arrived in southern
France in the early 1970s, and in 1975 he coauthored a book
about the wines of the Rhône. Faber & Faber delayed
publication for three years, which gave Livingstone-
Learmonth an early taste of the difficulties of wine writing.
The book ended up doing fairly well, as did a sequel, but
he has never been able to make a full-time go
of wine writing. Since the 1980s, he has worked as a
communications consultant to international corporations,
researching and writing about wine in his spare time.
In 2005, he published The Wines of The Northern Rhône,
a 700-page opus that has been universally hailed as an
indispensable work. for this he has pocketed less than $5,000
to date—a figure that includes his advance."
The Pint skrev:Läser Livets Goda, Decanter och Wine Spectator.
Tycker nästan LG är roligast. Dels för att den handlar om vi9ner som oftast är tillgängliga här, dels för att den är lite mer personlig. Å andra sidan kan personligheten gå överstyr ibland. Då och då känns LG, lite småparanoid, som att man måste försvara sitt vinintresse mot bib-fantaster och starkölsapor. Det känns lite som "preaching to the choir", om man väl köper LG har man väl redan insett det. Eller så har man inte det. Sen tycker jag att tidningen ibland kan kännas lite slarvig med språk och korrekturläsning. Men som sagt, det är en sympatisk tidning som man gärna återvänder till.
WS är den jag har köpt mest och det kommer jag förmodligen fortsätta med.
Decanter funderar jag på att lägga av med helt. Tycker de gick överstyr senast när de sågade Tignanello 2004 och Cepparello 2004 när de gick igenom nämnda årgång av IGT Toscana 2004, samtidigt som de slängde upp en bild på en flaska Cepparello på framsidan och i en annan artikel hävdade att både Tignanello och Cepparello tillhör Italiens 50 bästa viner år efter år. För journalistisk trovärdighet tycker jag att man, om man kommer fram till båda dessa saker, borde kommentera det på något sätt i tidningen.
Krug skrev:Jo, jag har tänkt på det där också. Man för ett korståg mot bib och sunkvinskonsumtion och så har man reklam för bib i tidningen! Det måste kännas tungt att behöva gå till fienden för att få ihop till brödfödan
anders skrev:Kom förresten på att jag glömde den viktigaste punkten vad gäller LG-förbättringar. Ta tillbaka Jimmy Forsman som krönikör!! Hans krönikor var alltid det andra jag läste i blaskan. Det första jag läste var innehållsförteckningen för att hitta Jimmys krönika. Många garv var det.
Admin skrev:Tro inte att smicker gör att du får förtur till Systembolagets provningar när det blir dags för sådana. Kul att man roade någon.
Pichon skrev:Jag läser LG och ibland Decanter. Det finns dock en annan tidning som i min mening står över alla andra jag har läst: The World of Fine Wine (http://www.finewinemag.com/).
Långa djuplodande artiklar av de bästa skribenterna (se tex denna artikel om vinskribenter på nätet: http://www.finewinemag.com/docs/Steinbe ... riting.pdf), minimalt med reklam, och riktigt grundliga provningar. Kommer ut med fyra tjocka nummer per år med löjligt hög tryckkvalitet.
Det finns bara ett problem: priset. En årsprenumeration kostar €139. Å andra sidan kan man se det som att man köper fyra rejäla vinböcker för den summan.
anders skrev:Med tanke på antalet champagnetorskar här så kan jag tipsa om (för det fåtal som inte redan vet det) att FINE Magazine nu har lanserat en tidning helt dedikerad till skumpa.
Elvis skrev:I en artikel om Dom Perignon 1960-1999 med beskrivningar av alla årgångar, hade man hoppat över vissa (t.ex. 1988) utan att kommentera varför.