Onekligen. Hade en direktkran hos A.Rousseau mellan 1986 och fram till 2002 så det högsta pris jag betalade för Chambertin och Clos-de-Bèze där var strax över 600kr för 99orna men sen var det slut tyvärr.
Man skall då komma ihåg att Bourgognes allmäna rykte under 70- och 80-talet var rejält sargat efter att massor med chaptaliserade och allmänt lågkvalitativa GC-viner hade flödat på marknaden länge. Några producenter stod såklart emot den trenden men som på alla marknader så drabbades även deras viner av låga priser. När jag själv skiftade fokus iväg från Bdx efter 1990 (-91,-92,-93 var ingen imponerade trio årgångar av röd Bdx men det syntes inte på primörpriserna) och deras prishöjningar så stod dörren öppen (bokstavligen) hos många topproducenter i Bgn och priserna var väldigt resonabla (jfrt med Bdx i alla fall). Började alltid mina besök hos Armand Rousseau med ett 30minuters-snack med Charles Rousseau på hans kontor på gården innan (för det mesta) hans dotter tog över visningen och provsmakningen ur fat i källaren. Ljuva och underbara minnen med fullastad Volvo 240 knäande hem genom Tyskland mot Svedala och hopp om att slippa alla nitiska tullare.
Idag är det omvända roller i viss mån och när högklassig röd GC-Bourgogne kostar +5k så säger i alla fall jag "tack men nej tack".
Vinvärlden utanför dessa två kultområden innehåller så enormt mkt annat att upptäcka och ibland tänker jag att dessa sjuka priser är en tacksam knuff att få som vinnörd i riktningen mot att upptäcka och prova något av allt det nya som poppar upp runtom i världen.
Om jag inte tappat Bgn-intresset 2002 så hade jag nog aldrig plockat upp min nyfikenhet igen för t.ex Barolo/Barbaresco, (som då legat insomnat i 10-12 år efter alltför mkt odrickbar, översträv och fruktlös 60- och 70-tals Barolo) Champagne och Rhône så visst för dessa skenande priser ändå alltid ngt gott med sig även om det kan vara svårt att se när ens favortviner dubblas och tripplas i pris på några år. En annan god sida av myntet efter stora prishöjningar är att helt nya producenter kommer fram och satsar hårt och seriöst på att göra toppviner. Ofta kan man ju plocka upp dessa viner innan priserna hunnit dra iväg alltför mycket.
Nu har det gått ytterligare +15 år sedan dess (2002) och Barolo/Barbaresco verkar vara på god väg att göra ungefär samma resa som Bgn gjort även om priserna fortfarande är långt ifrån den del av stratosfären där Bgn befinner sig. Dags att vrida sin näsa och gom åt annat håll mao och det finns ju så enormt mkt att botansiera i om man verkligen är nyfiken av sig.
- Spanien är väldigt spännande och diversifierat tycker jag med en bred flora av stilar och druvsorter som för 10-15 år sedan t.o.m. stod i skamvrån och bara försvann i ngn blend eller in i ngt kooperativt skitvin.
- Syrah/Shiraz görs idag med god ackuratess och i olika stilar över stora delar av världen, från Australien och Nya Zeeland via Österrike, Sydafrika, USA, Italien, Schweiz för att landa på hemmaplan i Frankrike och Rhône.
- Söta viner är ALDRIG poppis någonstans och priserna därefter.
- Starkviner är heller i stort sett ALDRIG särskilt efterfrågade (Treasury Wine Estate (Penfolds ägare) omsätter 4ggr mer än hela Portvinsindustrin t.ex).
- Halvtorr/söt Riesling är nästan ALDRIG särskilt populär.
- Alsace-viner är inte à la mode heller och priserna därefter.
- Har väl inte gått ngn förbi att jag vurmar lite för Sydafrikanska viner och då särskilt deras Pinot Noir, Chardonnay, Semillon och Chenin Blanc.
- Till min stora lycka så görs det numera bra röda ersättare till Bgn från USA, Nya Zeeland, Australien, Tyskland och Sydafrika. Även Chile verkar vara på väg men har inte provat så mkt därifrån ännu.
osv...
Vinvärlden är så mkt mer än Bdx, Bgn, Piemonte, Champagne för att nämna några och skulle önska att vi alla finewines-konsumenter vore lite mer otrogna än vad vi är idag.
Blev långt det här och i lite fel tråd kanske men moderatorerna får gärna flytta det till ngn lämpligare tråd om dom vill.