Drucket
Medlem
Vertikal-provning, Gruaud-Larose - under ledning av Finare Vinare, MS Stockholm.
Gruaud-Larose är en gammal favorit, en utmärkt representant för det lite småskitiga och okammade Bordeaux från förra seklet. Här har vi inte de största årgångarna, men fortfarande intressanta årgångar, och man vet aldrig säkert vilken årgång som blir “stor” efter några decennier i källaren.
2019
Mörkröd med blå ton.
Pigg rödsvart ung frukt, snygga gräddiga fat, nybakade kakor, mandelmassa, lite rök, charmerande.
Fyllig och bred, massor med frukt, fin fatintegration, välpolerade tanniner (men jag tyckte jag anade en liten stjälk ändå), lång. Så välputsad. Gruaud har nog aldrig varit så här nybadad.
En baby, men en förförisk baby. Går redan att dricka, om man är lagd åt det hållet. Mycket gott, men väldigt långt från klassisk G-L.
92-93 p
2006
Begynnande tegelkant.
Träkrydda, pepparkaka, kaffe, målarfärg, ganska sluten.
Rejält sträv, medelfyllig+, kryddig, hyfsad längd.
Behöver mer tid.
89-91 p
2001
Tydlig läderkant.
Köttuljong, bacon, lagerblad, gammelfrukt, torkade örter, tjära och en Vicks blå. Superfin näsa.
Medelfylligt, fin mogen frukt, hög syra, energiskt livlig, lite sälta, lång fins svans. Härligt!
Så har ska det smaka! (även om det här är ett ovanligt städat och väluppfostrat vin för att vara G-L). En som nyligen druckit årgång 2000 tyckte den här 2001:an var bättre.
94 p
1999
Tydlig tegelkant.
Cola, viol, kex, buljong, lite blyg och sluten.
Lättdruckna tanniner, men lite tunn, och kortare än syskonen.
Något av en besvikelse.
89 p
1998
Nu är det rödare i kanten igen, inte lika tydlig mognad i färgen.
Stall! Det efterlängtade Gruaud-stallet! Ceder, skog, ved till och med, eukalyptus, vinbärspastill, lite koskit, som sig bör. Så klassikt!
Friska syror, grovkorniga tanniner, kalkig, högst levande frukt, lång svans. Utmärkt!
Stor skillnad på -98 och -99 som synes.
93 p
1988
Rubinröd, läderkant med tydlig uttunning.
Stallet igen! Klar frukt, mossa, höstlöv, en tjusig cigarrlåda, gammal brun syltad jordgubbe, lakritsrot, tobak, kafferost. En fascinerande och vacker mogen bordeaux-näsa.
Nedsmält frukt, mjuka tanniner, smakrik, lite te och citrongräs, lite japanska kryddor, många lager här. Det här drack man upp.
Mogen bordeaux FTW!
93 p
Här fanns viss flaskvariation, t ex så skiljde omdömena mellan de två flaskorna 2001 ganska mycket, även om både var bra.
En utmärkt provning. Grattis till er som sitter på 2001, 1998, och 1988, även om en flaska förmodligen kan skilja sig ganska mycket från en annan flaska i de här årgångarna. Frågan man ställer sig är: Kommer det välkammade och glanspolerade nya G-L som vi ser i årgång 2019 någonsin mogna till mina gamla ouppfostrade och stalliga favoriter?
Gruaud-Larose är en gammal favorit, en utmärkt representant för det lite småskitiga och okammade Bordeaux från förra seklet. Här har vi inte de största årgångarna, men fortfarande intressanta årgångar, och man vet aldrig säkert vilken årgång som blir “stor” efter några decennier i källaren.
2019
Mörkröd med blå ton.
Pigg rödsvart ung frukt, snygga gräddiga fat, nybakade kakor, mandelmassa, lite rök, charmerande.
Fyllig och bred, massor med frukt, fin fatintegration, välpolerade tanniner (men jag tyckte jag anade en liten stjälk ändå), lång. Så välputsad. Gruaud har nog aldrig varit så här nybadad.
En baby, men en förförisk baby. Går redan att dricka, om man är lagd åt det hållet. Mycket gott, men väldigt långt från klassisk G-L.
92-93 p
2006
Begynnande tegelkant.
Träkrydda, pepparkaka, kaffe, målarfärg, ganska sluten.
Rejält sträv, medelfyllig+, kryddig, hyfsad längd.
Behöver mer tid.
89-91 p
2001
Tydlig läderkant.
Köttuljong, bacon, lagerblad, gammelfrukt, torkade örter, tjära och en Vicks blå. Superfin näsa.
Medelfylligt, fin mogen frukt, hög syra, energiskt livlig, lite sälta, lång fins svans. Härligt!
Så har ska det smaka! (även om det här är ett ovanligt städat och väluppfostrat vin för att vara G-L). En som nyligen druckit årgång 2000 tyckte den här 2001:an var bättre.
94 p
1999
Tydlig tegelkant.
Cola, viol, kex, buljong, lite blyg och sluten.
Lättdruckna tanniner, men lite tunn, och kortare än syskonen.
Något av en besvikelse.
89 p
1998
Nu är det rödare i kanten igen, inte lika tydlig mognad i färgen.
Stall! Det efterlängtade Gruaud-stallet! Ceder, skog, ved till och med, eukalyptus, vinbärspastill, lite koskit, som sig bör. Så klassikt!
Friska syror, grovkorniga tanniner, kalkig, högst levande frukt, lång svans. Utmärkt!
Stor skillnad på -98 och -99 som synes.
93 p
1988
Rubinröd, läderkant med tydlig uttunning.
Stallet igen! Klar frukt, mossa, höstlöv, en tjusig cigarrlåda, gammal brun syltad jordgubbe, lakritsrot, tobak, kafferost. En fascinerande och vacker mogen bordeaux-näsa.
Nedsmält frukt, mjuka tanniner, smakrik, lite te och citrongräs, lite japanska kryddor, många lager här. Det här drack man upp.
Mogen bordeaux FTW!
93 p
Här fanns viss flaskvariation, t ex så skiljde omdömena mellan de två flaskorna 2001 ganska mycket, även om både var bra.
En utmärkt provning. Grattis till er som sitter på 2001, 1998, och 1988, även om en flaska förmodligen kan skilja sig ganska mycket från en annan flaska i de här årgångarna. Frågan man ställer sig är: Kommer det välkammade och glanspolerade nya G-L som vi ser i årgång 2019 någonsin mogna till mina gamla ouppfostrade och stalliga favoriter?
