Sökresultat

Har ofta undrat: Finns det nån likhet mellan genrerna champagne och whisky? De är de enda där NÖRDARNA styr. Därför också de enda där jag här aldrig skulle drista ett tycke. Skulle direkt bli befnyst...

Intressant fråga, den här om "vinbeskrivningar". Mina egna är som jag sagt oftast spontana noteringar i provningsögonblicket, och blir så sällan några prosadikter. Själv misstror jag f ö provningsutsagorna ju längre de blir, känns då ofta konstruerade. Därmed förstås inte sagt att ju kortare...

Om St-Vincent skrev jag blint på Systemets skribentprovning 17/11 "Champagne ??"... Rör vi oss i olika universum?

Intressant fråga, som jag vill illustrera med en upplevelse från tidigt 70-tal. Av min blivande hustru bjöds jag på en Petrus -49, köpt som nyhet på Systemet för ca 350 kr. I minnet det kanske godaste vin jag druckit... Ja, det var bättre förr. Om "det" syftar på vinprovarläget. Mogna...

Vad har hänt med Jimmy Forsmans noteringar? Även om jag själv också provar nyheterna var det kul att jämföra. Jag fann Jimmy ärlig, dessutom orkade han till skillnad från mig ha en åsikt om allt, skrot som korn...

Smygkorken borde egentligen kallas "smittkork", eftersom den ofta uppkommer i korkningsmaskinen när en genuint korkad kork där smittar ett antal följande icke korkade, i stegvis avtagande grad. Den sist smittade är då den verkligt luriga...

À propos blindprovning. Jag tycker vi bör skilja på försöken att "pricka" vinerna och uppgiften att bestämma typen. Enbart det senare uppfattar jag som professionellt (samtidigt som inköpsstället här också spelar mindre roll). Det första är mer lek & sport.

Tvärtom tyckte John Stuart Mill: "Hellre en olycklig Sokrates än ett tillfredsställt svin."

Kan man inte teoretiskt skilja på subjekt och objekt har man i svenskan här tyvärr ingen nytta av örat - både de och dem uttalas ju dom. Det bergsäkra sättet är då att testa på engelska, där skillnaden hörs: They (de) like me, I like them (dem).

Jag skulle säga gult kort i språklära...

"Nya årgångar" är Systemets kompost, här samlas det verkliga skräpet (med några undantag som Musar, Faustino Primero, fasta årgångschampagner...). Så att blindtesta NÅ rakt igenom är ett högriskbeteende jag avråder från. Från NÅ-listorna SB mejlar oss - nu senast 98 produkter - brukar jag notera...

Håller med i princip. Även om jag luttrat brukar acceptera gillandenivån 5 procent...

Om man avstår att kolla mejlutskicken (plus "tittar i taket" när man häller upp) blir det helblint...

Jag säger inte emot - men vänder mig lite mot ordet "gissa". När jag blindtestar på Systemet ser jag inte mina noteringar som gissningar utan som beskrivningar. Om jag råkar bedöma en fyllig Grüner Veltliner som en fet Alsace-Riesling har jag inga problem med det: så här smakar vinet. Ger info...

Två försynta synpunkter: 1/ Blindprovning inkluderar öppetprovning (medan det omvända är omöjligt): efter facit testar du på nytt - öppet. 2/ Blindprovning är enda sättet att objektivt testa typicitet (en egenskap hos vinet många av oss värderar).

À propos statusetiketter finns en tänkvärd historia från andra världskriget om Heinz Bömers, franskvänlig tysk Beauftragter i Bordeaux. När han från Göring fick order om ett antal lådor Mouton-Rothschild gjorde han en deal med slottet: till Tyskland skickades ett enklare vin - försett med...

När jag möter sån här statushysteri dyker det alltid upp ett ord i mitt sinne: BLINDTEST!

Det här Systemuppfunna "bondlatinet", som det kallades, var i princip vettigt - men falerade i praktiken: alltför många uttalsanvisningar var felaktiga (speciellt för italienska viner). Något jag då påtalade i ett par Munskänksartiklar, vilket SB inte gillade. I stället för att förbättra...

Själv använder jag classic analogue (blyerts), klart enklast!

Det enda IOGT är FÖR är förbud. Så i konsekvensens namn borde de förbjuda sig själva...