Thus a premier cru from 2016 might have drink dates (2019-2021), 2025-2030, (2032-2040) which is too cumbersome while 2019-2040 would be meaningless and 2025-2030 too stereotypical"
Klokt skrivet; värdefull information.
Den burgundiska gåtan för mig (och säkerligen många med mig!) är att försöka förstå
vad som är bra och i grova drag
när det är bra. Stämmer ju på större delen av vinvärlden förvisso, men i synnerhet bourgogne har givit mig hela spannet av magiska viner till rent av usla viner och det har bara i viss mån korrelerat med pris. Priset har dessutom sträckt sig från "rimligt" till "dra åt helvete". För ett tag sedan fick jag dricka fyra viner från Charmes-Chambertin (
1978 Henri de Villamont,
1995 Geantet-Pansiot,
1997 Claude Dugat,
2009 Domaine Dublére) och det var något av en ögonöppnare. Men det känns rätt avlägset att köpa grand cru med tanke på prisläget; jag betalar gärna för att prova, men några flaskor lär inte hitta ner i min källare.
Och prova allt mellan himmel och jord från Bourgogne kommer jag fortsätta att göra när tillfälle ges. Medan jag gör det känns det rimligt att köpa på sig ett gäng "säkra" kort (årgångar och producenter) för runt tusenlappen och (helst) nedåt. Om jag går på mina erfarenheter från den vita sidan av myntet så känns det tryggare att köpa viner från bra producenter snarare än välansedda lägen. Hellre en känd producent från byn, än (för mig) okänd producents premier cru. Här känner jag mig dock inte alls särskilt säker på min sak.
Tanken är ju liksom att när jag har listat ut mina preferenser lite bättre så ska källaren inte gapa tom; det är tacksamt att ligga ett steg före (just
Cathiard har jag fått i mig en pava av tidigare, så det här köpet kändes givet). Om det sedan visar sig att jag skjutit snett, ja, då är det ju bara att bjuda blandade vinnördar på grejerna!