Er mest intressanta vinflaska...

[Anders Landström]

På min 25-årsdag fick jag en 6 puttonyos Aszú av mina föräldrar. Från mitt födelseår (1972) och som råkar vara en stor årgång i Tokaj även om kommunisterna gjorde vad som låg i deras makt för att sudda ut årgångsvariation. Oremus är producent.

Så till storyn:

Tokaj är en region jag gillar att besöka. För två år sedan, efter en halvdag med István Szepsy, så började han berätta om hur han startade i vinbranschen på det lokala kooperativet som ung grabb i mitten av 60-talet. Hur villkoren var då och när staten några år senare helt tog över då det fanns för mycket fria tankar bland kooperativen. Hur han gjorde vin i smyg hemma i garaget, lagrade på fat o d. Det var för övrigt också just dessa viner som fick Hugh Johnson att förstå vilken potential som verkligen fanns i Tokaj, när han och Peter Vinding-Diers reste runt där efter murens fall. István bjöd in dem till sitt garage. I samband med att utländska investerare roffade åt sig så kom kravet att de var tvungna att köpa ett visst antal fat från kommunisttiden. När Oremus kom in i bilden tog de således med sig István på en runda bland faten och Szepsy pekade ut vilka de skulle välja. Ett av faten var en 6-byttors från 1972.

När han då berättar historien om Oremus så nämner jag i förbifarten att jag visst hade en 1972-flaska från firman hemma, som jag fick när jag fyllde 25. Då István får veta vilken jag har skiner han upp och säger: "Det vinet gjorde jag!" och berättar allt om året, hur vinet var gjort och att de uppspritat det (kommunisterna pastöriserade Tokaj, renliga var de, men det innebar också att man inte kunde arbeta med svavel då dessa genererar aldehyder vid pastörisering av alkohol) för att säkra vinet. Än idag var just 1972:an ett av de viner han tyckte höll måttet även under de svarta decennierna.

Och ja, nu vete fasen om jag någonsin kan öppna den när flaskan knutit mig samman med vinmakaren så här i efterhand.

Låter som ett vin att öppna med vinmakaren. Det är väl det absolut det bästa alternativet.

Har absolut ingen historia av den här klassen men det närmaste jag kan komma är en flaska 2002 Duval-Leroy Authentis Trepail. En flaska som jag köpte 2007 och i efterhand fick klart för mig att druvmaterialet kom från David Léclapart. Öppnade den i samband med en provning av L'Apôtre 1999-2006 som vi gjorde tillsammans med David. Det visade sig att han inte druckit vinet själv och det blev en rolig dialog kring flaskan.

Tack för en trevlig berättelse @Niklas J

 

[Anders Landström]

Kanske flaskan passar bättre kl. 03.35 efter 23 flaskor champagne på ett vinferno?

Taget

 

[vintomas]

Kanske kan du tänka dig att byta din flaska mot min grek i första inlägget, bara ett förslag...?

Om jag låtsas ta ditt förslag på allvar, så betraktar jag faktiskt inte den flaskan som transporterbar, för det var en ren gambling att den skulle överleva transporten från Tyskland utan att börja läcka eller drabbas av nedfallen kork... Har behövt flytta på den några gånger och förväntar mig alltid att hela innehållet ska rinna ut på golvet så fort jag petar på den. Folien är i och för sig av rejält bly som säkert blev över från någon ammunitionsfabrik under 1:a världskriget. Cirka 1922 då vinet förmodligen buteljerades - ett år före ölkällarkuppen och tre år före Mein Kampf gavs ut - hade de ju ingen aning om att de skulle börja rusta upp igen. Sådant får ju en att tänka på hur gammal flaskan faktiskt är.

 

[Mattias Schyberg]

Om jag låtsas ta ditt förslag på allvar, så betraktar jag inte den flaskan som transporterbar, för det var en ren gambling att den skulle överleva transporten från Tyskland utan att börja läcka eller drabbas av nedfallen kork...

Vadå låtsas, vad vet du om min grek, och vet du nåt så är jag idel öra att få veta? Tänk även på hur lång historia Grekland har.

 

[Kostjan]

Den typ "viktigaste" flaskan kommer antagligen att bli Mouton -08, den första verkligt dyra flaskan som står på kö att öppnas, om något år eller så. Den kommer nog att viska ljuvliga saker, men också bestämt säga "Det här är så rätt!" eller "Det är inte värt det! Det är inte värt det!" En smaknotis på CT lyder "It tasted like figs" med ett underförstått ifrågasättande. Nu tror jag inte att det blir mitt omdöme men det inger lite bävan.

Låt ligga den ligga till iallafall 2020 så ska nog omdömet bli bättre än så.

 

[Niklas J]

Den här tråden fick mig att minnas en del udda eller rara flaskor som funnits i min samling - och som har en historia att berätta. Här en som "förföljt" mig genom åren....

Jag minns min 1961 Ch. Fonbadet. Ett mindre slott i Pauillac som få har hört talas om. Den tidigare stilen på vinet var av traditionell karaktär med rejäl tanninstruktur och potentialen att lagras riktigt länge. Aldrig elegant, mer robust, men vem brydde sig - jag hade en 1961:a.

Jag flyttar till Stockholm första gången 1998. I min lilla bostad i Bromma hade jag säkerställt att dussinet av mina mest kära flaskor hade följt med mig, däribland min 61:a. Dryga året senare får jag så möjligheten att jobba i Köpenhamn. På en tågresa ner tar jag med mig min 61:a som av någon outgrundlig anledning inte blev konsumerad i huvudstaden. Jag lyckas stöta till min väska ganska rejält på t-centralen och hör samtidigt ett ljud jag starkt ogillar. Panikkänslan går inte att beskriva. Flaskhalsen på min 61:a knäcktes och det läckte ut vin. Jag hinner resa den upp så att max 10-15 cl sipprar ut men inser ju samtidigt den uppstådda situationens komplexitet.

Så, snabbt in på pressbyrån, köper en halvliters petflaska med neutralt vatten. Dricker upp och häller försiktigt ned 61:an i pet-flaskan så att lufttillförseln minimeras. På tåget går jag till restaurangvagnen, ber om ett glas. Tillbaka till min plats och sedan dricker jag en pet-flaska 1961 Ch. Fonbadet medan jag njuter av min resa Stockholm-Lund.

Jag törs nog påstå att jag är den enda som dekanterat en 1961:a på T-centralen!

Vinet? Robust men absolut njutbart och fullt av liv (när drucket på X2000 år 1999).

MVH

Niklas

 

[Mattias Schyberg]

Den här tråden fick mig att minnas en del udda eller rara flaskor som funnits i min samling - och som har en historia att berätta. Här en som "förföljt" mig genom åren....

Jag minns min 1961 Ch. Fonbadet. Ett mindre slott i Pauillac som få har hört talas om. Den tidigare stilen på vinet var av traditionell karaktär med rejäl tanninstruktur och potentialen att lagras riktigt länge. Aldrig elegant, mer robust, men vem brydde sig - jag hade en 1961:a.

Jag flyttar till Stockholm första gången 1998. I min lilla bostad i Bromma hade jag säkerställt att dussinet av mina mest kära flaskor hade följt med mig, däribland min 61:a. Dryga året senare får jag så möjligheten att jobba i Köpenhamn. På en tågresa ner tar jag med mig min 61:a som av någon outgrundlig anledning inte blev konsumerad i huvudstaden. Jag lyckas stöta till min väska ganska rejält på t-centralen och hör samtidigt ett ljud jag starkt ogillar. Panikkänslan går inte att beskriva. Flaskhalsen på min 61:a knäcktes och det läckte ut vin. Jag hinner resa den upp så att max 10-15 cl sipprar ut men inser ju samtidigt den uppstådda situationens komplexitet.

Så, snabbt in på pressbyrån, köper en halvliters petflaska med neutralt vatten. Dricker upp och häller försiktigt ned 61:an i pet-flaskan så att lufttillförseln minimeras. På tåget går jag till restaurangvagnen, ber om ett glas. Tillbaka till min plats och sedan dricker jag en pet-flaska 1961 Ch. Fonbadet medan jag njuter av min resa Stockholm-Lund.

Jag törs nog påstå att jag är den enda som dekanterat en 1961:a på T-centralen!

Vinet? Robust men absolut njutbart och fullt av liv (när drucket på X2000 år 1999).

MVH

Niklas

Bara fortsätt förgyll sidan med dina historier. Jag bugar och bockar.

 

[CH]

En fredag i november 2007 stod jag i kön på SB med en korg full av öl. Det var innan jag blev intresserad av vin och min kunskap om vin var obefintlig. Det var ganska lång kö och det gick långsamt så jag stod där och dagdrömde i gången. Av en händelse så var champagnen placerad i gången där jag stod så jag tittade på flaskorna och blicken fastnade på hyllan med Dom Perignon. Hade aldrig druckit det då men kände till namnet.

Det var i denna vevan som de första i barndomsgänget började få barn eller köpte hus. Jag som inte ens hade flickvän visste att det var långt kvar tills det skulle bli något av de sakerna för min del men visste helt säkert att när det skulle hända så skulle det firas och då med något speciellt. Hade väll en del fina whiskey hemma men de tullade man ju på med jämna mellanrum så för en sådan milstolpe behövdes något riktigt speciellt. Plockade därför på mig en flaska Dom Perignon -99 och rättfärdigade köpet med ett löfte till mig själv, den här flaskan ska jag spara tills jag antingen köpt ett hus eller fått barn.

Åren har gått och flaskan är fortfarande inte öppnad. Har druckit en hel del viner som varit klart bättre en vad den antagligen kommer vara men med tanke på vad den står för så är det den mest speciella och viktigaste jag har i min samling.

 

[chambertin]

Har kanske berättat den här historien ngn gång förut men drar den en gång till i alla fall.

Det är tidig höst året 1983 och den nyblivne unge Chalmersstudenten (undertecknad alltså) har precis hemkomit från 3 månaders vin-Tour de France på 3-växlad Crescent och har med öm bak hunnit med att passera 3 bergskedjor, lyssnat ett oändligt antal ggr på alla då utkomna plattor av Ulf Lundell, Frank Zappa och Bruce Springsteen samt gjort ett stort antal strandhugg i Alsace, Bourgogne, Jura, Armagnac, Bordeaux, Cognac och Loire.

Vinintresset är på topp och det första studielånet+bidrag har just kommit in på kontot. Kyffet man bor i är enkelt med toa + dusch i källaren så pengarna värker verkligen i fickan. Varje morgon på väg till/hem från skolan så passerar jag SB vid Focus/Liseberg. Inköpen på den här tiden består oftast av härtappad röd Bdx, dito LBV från Vin&Sprit, Rioja i parti och minut samt enstaka röda Bourgogner. En dag ser jag på hyllan bakom expediten en flaska Ch. Pichon-Lalande -79 som tydligen är slut på andra bolag men här finns den kvar. Har precis hunnit med att prova några årgångar av detta underbara vin och är stormförtjust i vad jag smakat. Den kostar 120-ngt och dom har en hel 12-pack kvar och i OWC dessutom. Efter en snabb överläggning med samvetet och en kalkyl på hur många middagar som måste bestå av blodpudding eller gröt under resten av året slår jag till och cyklar hem med lådan bak på pakethållaren. Tre månader senare (när nästa studielån kommer) så slutar jag att ångra vad jag gjort och har sedan dess heller aldrig ångrat det..

 

[El burro grande]

Detta var 2005 har jag för mig och handlar om två flaskor Paul Bara Comtesse Marie de France -96 som jag bara var tvungen att få tag på. Först ringer jag till Paul Bara innan planerat besök i Champagne och ber honom lägga undan några flaskor inför stundande besök, vilket visade sig omöjligt då han inte hade några kvar. Detsamma gällde affärerna i Reims och Epernay. De flesta hade aldrig ens sett flaskan i fråga. Vidare färd till Paris, där jag kollat upp med Paul Bara om vilka affärer som säljer hans viner. Samtliga dessa hade inte fått någon allokering av CMdF. Kommer hem efter en vecka tomhänt. När jag lite senare går in på en numer nedlagd butiks hemsida (Affären låg i Barcelona) ser jag att dom har listat detta vin i sin katalog. Jag ringer upp dem och till min förvåning så är det en finsk student som lyckligtvis pratar muminspråk. Hon säger att dom har två flaskor kvar, och att hon åker till Stockholm om en månad och kan ta med sig flaskorna till mig. Jag betalar in ca 700 SEK vilket var det totala priset för dessa två flaskor och väntar på att hon skall höra av sig när hon kommer till Stockholm. Det är nästa så att jag känner mig rejält blåst. Plötsligt en dag ringer telefonen, det är studenten med mina två flaskor, vi ses mitt på plattan där en påse byter ägare. En av flaskorna var tvungen att konsumeras för några år sedan, den andra håller jag på ett tag till.

 

[gece]

Kom på en kul flarra till jag har: 2007 Domaine des Baumard Savennières Clos du Papillon

Köpte den precis när jag börjat intressera mig för vin. Till saken hör att jag inte var speciellt förtjust i vitt vin vid tillfället och sambon drack inte vitt alls. Jag fick dock för mig (något oklart varför?) att jag skulle köpa just detta vin och lagra ett par år, för att jag tänkte att vi kanske gillade vitpang med lite mognad. Dock kände jag mig mest dum när jag kom hem med den där dyra flarran som bara skulle ligga och ruttna och som jag antagligen inte ens skulle gilla när det blev dags att öppna? Men, under tiden som förflutit sedan inköpet har vi i mitt hushåll lärt oss älska vitt (gärna med mognad, bra där!) och nu ser jag fram emot den dagen vi skruvar upp den flaskan. Det är tydligen inte bara viner utan ibland även folk som blir bättre med lite ålder

 

[Elvis]

En speciell flaska för mig var Cristal 2000. Det var den första Cristal jag köpte och den betydde mycket för mig. Så kläckte min fru ur sig att om jag någonsin var otrogen så skulle hon ta min Cristal och dricka den med en kille som hon vet att jag tycker mycket illa om. Först tänkte jag tyst att "ja ja, då köper jag bara en ny" men den där tanken var ändå så motbjudande så lösningen blev att dricka upp den.

Drack den tillsammans med @Anders Landström på Grappe, minns jag. Anders hade med sig en Salon 1997. Ibland gör det inget att man bara är två på en champagneprovning.

 

[Anders Landström]

En speciell flaska för mig var Cristal 2000. Det var den första Cristal jag köpte och den betydde mycket för mig. Så kläckte min fru ur sig att om jag någonsin var otrogen så skulle hon ta min Cristal och dricka den med en kille som hon vet att jag tycker mycket illa om. Först tänkte jag tyst att "ja ja, då köper jag bara en ny" men den där tanken var ändå så motbjudande så lösningen blev att dricka upp den.

Drack den tillsammans med @Anders Landström på Grappe, minns jag. Anders hade med sig en Salon 1997. Ibland gör det inget att man bara är två på en champagneprovning.

Kommer väl väl ihåg den provningen. Vi höll på att ställa in den då många som skulle varit med hoppade av men @Elvis och jag beslöt oss för att köra ändå och vi fick en mycket bra kväll.

Vid tillfället hade Grappe Raphael Bérèche där. Vi fick en förfrågan från en av sommelierna på Grappe om han kunde prova lite med oss då det var grymt tråkigt i det sällskapet han var med.

Det visar sig att Raphael aldrig druckit Salon förut, eller för att vara mer korrekt, aldrig druckit en kommersiellt buteljerad Salon, dvs med socker . Både @Elvis och jag är väl lite konfunderade tills Raphael förklarar, han har bara druckit Salon nydeggade direkt från källaren. För att göra det tydligt så visar han visar med en svepande rörelse hur man slår av kronkapsylen på en flaska och får ut jästen. En av hans vänner jobbar på Salon och de brukar ta en flaska i källaren. Raphael är iallafall väldigt entusiastisk över att får prova en med socker, tror både @Elvis och jag gärna druckit flaskor i Salons källare framför en med socker i

För kvällen var klart Cristal 2000 det godaste vinet så Salonen var helt sluten.

Raphael kom för övrigt tillbaka till Grappe klockan 1 på natten då vi fortsatta att prova lite mer vin, men det är en annan historia.

Så sensmoralen är, genom att dela sina vinupplevelser med andra blir det alltid en dimension större. TACK @Elvis för att du stod på dig om att vi skulle träffas den kvällen och för att du tog upp berättelsen om din flaska Cristal. Alltid kul när gamla minnen kommer tillbaka.

 

[Anders Landström]

så skulle hon ta min Cristal och dricka den med en kille som hon vet att jag tycker mycket illa om.

Drack den tillsammans med @Anders Landström på Grappe, minns jag.

Ja, nu när jag läser det igen. Hur ska jag tolka det här

 

[Mattias Schyberg]

Kommer väl väl ihåg den provningen. Vi höll på att ställa in den då många som skulle varit med hoppade av men @Elvis och jag beslöt oss för att köra ändå och vi fick en mycket bra kväll.

Vid tillfället hade Grappe Raphael Bérèche där. Vi fick en förfrågan från en av sommelierna på Grappe om han kunde prova lite med oss då det var grymt tråkigt i det sällskapet han var med.

Det visar sig att Raphael aldrig druckit Salon förut, eller för att vara mer korrekt, aldrig druckit en kommersiellt tappad flaska Salon, dvs med socker . Både @Elvis och jag är väl lite konfunderade tills Raphael förklarar, han har bara druckit Salon nydeggade direkt från källaren. För att göra det tydligt så visar han visar med en svepande rörelse hur man slår av kronkapsylen på en flaska och får ut jästen. En av hans vänner jobbar på Salon och de brukar ta en flaska i källaren. Raphael är iallafall väldigt entusiastisk över att får prova en med socker, tror både @Elvis och jag gärna druckit flaskor i Salons källare framför en med socker i

För kvällen var klart Cristal 2000 det godaste vinet så Salonen var helt sluten.

Raphael kom för övrigt tillbaka till Grappe klockan 1 på natten då vi fortsatta att prova lite mer vin, men det är en annan historia.

Så sensmoralen är, genom att dela sina vinupplevelser med andra blir det alltid en dimension större. TACK @Elvis för att du stod på dig om att vi skulle träffas den kvällen och för att du tog upp berättelsen om din flaska Cristal. Alltid kul när gamla minnen kommer tillbaka.

Mycket känslor, minnen och otroliga historier i denna tråd. Blir lite avundsjuk på er, då jag ännu inte har samlat på mig tillräckligt med upplevelser av större slag ännu. Vill också passa på att tacka er som bidragit. Min intention med tråden var klart simplare än vad den har utvecklats till att bli. Tack!

Sud-82 kan bli vändpunkten för min del...

 

[Anders Landström]

Mycket känslor, minnen och otroliga historier i denna tråd. Blir lite avundsjuk på er, då jag ännu inte har samlat på mig tillräckligt med upplevelser av större slag ännu. Vill också passa på att tacka er som bidragit. Min intention med tråden var klart simplare än vad den har utvecklats till att bli. Tack!

Sud-82 kan bli vändpunkten för min del...

Tack för att du la upp den. Vin är känslor och vin är minnen. Har haft den diskussionen med många vänner om inte förstår hur jag kan lägga de pengar jag lägger på en flaska vin. De jämför med intressen som klockor där ju "investeringen" finns kvar medans för vin försvinner den då man dricker flaskan. Har alltid hävdat att det gör det inte. Minnena är precis lika värdefulla.

 

[magnum]

En speciell flaska för mig var Cristal 2000. Det var den första Cristal jag köpte och den betydde mycket för mig. Så kläckte min fru ur sig att om jag någonsin var otrogen så skulle hon ta min Cristal och dricka den med en kille som hon vet att jag tycker mycket illa om. Först tänkte jag tyst att "ja ja, då köper jag bara en ny" men den där tanken var ändå så motbjudande så lösningen blev att dricka upp den.

Drack den tillsammans med @Anders Landström på Grappe, minns jag. Anders hade med sig en Salon 1997. Ibland gör det inget att man bara är två på en champagneprovning.

Man undrar vad frun skall dricka nu om du gör ett snedsteg!?

 

[Mattias Schyberg]

Ja, nu när jag läser det igen. Hur ska jag tolka det här

Att du är Elvis älskare, kanske

Man undrar vad frun skall dricka nu om du gör ett snedsteg!?

...och med vem, då @Anders Landström verkar vara förbrukad?

 

[Elvis]

Man undrar vad frun skall dricka nu om du gör ett snedsteg!?

Nu ligger dyrgriparna i tryggt förvar på Grappes lådförvaring och In Bond i London, så jag kan vara lugn nu.

 

[Anders Landström]

Att du är Elvis älskare, kanske

@Elvis har bättre smak än så