Fotografering på restaurang [utbruten diskussion]

[Hans Artberg]

Sent omsider ser jag att jag att jag ställt till med en censurdebatt.
När jag likställer mobilmissbrukarnas beteenden med offentlig urinering (som är förbjuden) döms jag som censurivrare.
Samtidigt vill man censurera mig för vad jag sagt...

 

[Peder]

 

[Per Stade]

Nej, ni får förstås fota som det roar er - så länge det sker privat...

När jag likställer mobilmissbrukarnas beteenden med offentlig urinering (som är förbjuden) döms jag som censurivrare.

Nu har du väl ändå målat in dig i ett hörn, Hans?

 

[Mattias Schyberg]

Samlade alla inlägg rörande fotografering av mat och dylikt och gjorde en ny explicit tråd för diskussionen. Det är trots allt ett intressant ämne väl värt att resonera kring. Förhoppningsvis kan vi dessutom höja ribban en aningen när det gäller argumentationsteknik.

Det finns ju mest troligt bra argument från båda sidor av myntet som inte innefattar urin.

 

[Vino fino]

En intressant fråga som har lite mer djup än bara själva fotograferandet (eller icke). Jag är själv kluven, betydligt mer numera än tidigare. Tidigare var jag en stenhård motståndare till allt annat än minimalt fotograferande av omvärlden.

Å ena sidan finns en existentiell fråga om vid vilket ögonblick man slutar uppleva och övergår till att passivt dokumentera. När blir metadatat viktigare än innehållet (upplevelsen)? Det mest surrealistiska är när man efter ett par timmar i kö äntligen kommer fram till Mona Lisa och så märker man att alla runt omkring börjar fotografera hej vilt. Öhhh... om det var foton av Mona Lisa ni ville ha, var det verkligen värt besväret? Är inte själva grejen att stå några minuter tyst och begrunda det man har framför sig?

Å andra sidan, med stigande ålder, har jag börjat inse att det är ganska trevligt med förstärkta minnesbilder av vissa saker som man inte lätt hittar på google eller i andra arkiv. Mat är ju flyktigt, också. Man kan inte uppleva samma sak igen eller komma tillbaka och prova exakt samma igen. Minnesupplevelsen kan förstärkas på ett mycket positivt sätt av ett foto.

Min egna slutsats är att det är acceptabelt med en kamera på restaurang, men aldrig om det stör omgivningen (blixt och tramsande och poseringar och plutande munnar och upptryckta bystar). Jag tillåter mig numera en mycket snabb disktret rörelse som omgivningen knappt märker där jag tar en bild och sen smyger ned mobilen/kameran. Civiliserat och diskret är ledorden. Och i sammanhanget är min minimala rörelse betydligt mer sansad än de förbannade grottmänniskor som sitter och babblar i telefon eller surfar på nätet medan maten står på bordet.

 

[Emanuel]

Det mest surrealistiska är när man efter ett par timmar i kö äntligen kommer fram till Mona Lisa och så märker man att alla runt omkring börjar fotografera hej vilt. Öhhh... om det var foton av Mona Lisa ni ville ha, var det verkligen värt besväret? Är inte själva grejen att stå några minuter tyst och begrunda det man har framför sig?

"Jag kommer inte hit för att se utan för att ha sett" Är väl för många dessvärre kärnan i både resor och upplevelser?

-(Och nu går jag ut på riktigt djupt vatten) Men tror mig ha stulit citatet från Strindberg som lär ha sagt det när han besökte Paris för första gången? (För att återknyta till Mona Lisa)

 

[Vino fino]

"Jag kommer inte hit för att se utan för att ha sett" Är väl för många dessvärre kärnan i både resor och upplevelser?
-(Och nu går jag ut på riktigt djupt vatten) Men tror mig ha stulit citatet från Strindberg som lär ha sagt det när han besökte Paris för första gången? (För att återknyta till Mona Lisa)

Jo, det var det jag antydde. Jakten på förevigandet i bild snarare än egen upplevelse har hållit på en stund och bara accelererat med sociala medier som är ena riktiga sockerskålar för folk med svag jagkänsla.

Om Strindberg har sagt citatet har han parafraserat Catullus (väl?) som sade om de prominenta damerna på teatern som kom "inte för att se, utan synas". I dagsläget hade väl Catullus sagt, "inte för att se, utan för att ta en selfie"

 

[Emanuel]

Jo, det var det jag antydde. Jakten på förevigandet i bild snarare än egen upplevelse har hållit på en stund och bara accelererat med sociala medier som är ena riktiga sockerskålar för folk med svag jagkänsla.

Om Strindberg har sagt citatet har han parafraserat Catullus (väl?) som sade om de prominenta damerna på teatern som kom "inte för att se, utan synas". I dagsläget hade väl Catullus sagt, "inte för att se, utan för att ta en selfie"

Vi kom, vi såg, vi tog en selfie

 

[Jimmy Forsman]

För mig har foto blivit mycket mer än att dokumentera. Det handlar om att förstärka upplevelser snarare än att bevara upplevelser.

Angående matfoto, som det ursprungligen handlade om, så är det naturligtvis upp restauratören att sätta riktlinjen för sitt ställe. Om det dock inte är något uttalat fotoförbud så tycker jag att det är fritt och upp till var och en att fota. Utan att använda blixt; normal vett och hyfs ska såklart bibehållas. Det gäller för alla som är på en restaurang; från småbarnsföräldrar som ska ha ordning på sina barn, till mobiltelefonpratare som ska ta sitt samtal utanför lokalen. Sedan kan man naturligtvis aldrig hindra någon från att känna sig kränkt över att någon tar en bild av maten; men lika lite som man kan hindra någon att "känna" så ska man bry sig om vad den personen "känner", så till vida att man inte har gått fram till ett annat bord och fotat deras mat såklart.

Människor kommer alltid att hitta någonting att vara kränkta över eller saker som inte passar deras världsbild. Därför ska man inte heller spendera någon större tid på att oroa sig över dem.

 

[StefanAkiko]

Denna tråden började på Restaurang Ichi-E där Madame säger åt (sällsynta) ljudliga sällskap att tysta ned sig. Där världens lugnaste och mest sansade kock accepterar korkade, arbetsavbrytande, åsneskrattande gäster med ett varmt leende och varma ord, men bryskt föser ut gäster som talar i telefon.

De blir dock väldigt glada åt att det finns gäster som uppskattar deras mat, dryck, porslin så pass mycket att de fotograferar.

I min värld är en restaurang = restaurantörens/kockens vardagsrum, och dennes regler gäller där. I japan har jag vid två tillfällen sett kocken handgripligen slänga ut gäster som inte betett sig väl. Det har inte handlat om några större förseelser, men kan inte låta bli att tänka på hur kränkande det är i Sverige (iaf VAR (?) enl en tidningsartikel j med förfäran läste för några år sedan) att småbarnsföräldrar med skrikiga ungar av någon konstig (!) anledning inte var välkomna på ett café...hur kränkande det var mot SMÅBARNSFÖRÄLDRARNA(!!!) dvs att andras vardagsrum i det lättkränkta Sverige inte skulle vara vardagsrumsägarnas att bestämma över, utan de stökiga, ovårdade, störande människornas perversa rättighet att störa i... Obegripligt...

Flera flygbolag har fö bannat barn ur First Class, och de har alla fått liknande kritik. Och samtidigt stora applåder!

Mi casa, mi casa!

 

[StefanAkiko]

Nu har du väl ändå målat in dig i ett hörn, Hans?

Inte det första hörnet...
@Hans Artberg hävdar ju att hans egna vardagsrumsregler skall gälla även utanför hans eget vardagsrum. Enligt rättviseprincipen betyder ju det att antingen gäller att mina egna vardagsrumsregler då också skall gälla utanför mitt eget vardagsrum eller att mina rättigheter blir kränkta till förmån för tex Hans vardagsrumsrättigheter. Eller så kan man ju åsidosätta rättviseprincipen och istället hävda den nordkoreanska principen: att Hans vardagsrumsregler helt enkelt bara skall åtlydas och därmed basta.

 

[Hans Artberg]

Inte det första hörnet...
@Hans Artberg hävdar ju att hans egna vardagsrumsregler skall gälla även utanför hans eget vardagsrum. Enligt rättviseprincipen betyder ju det att antingen gäller att mina egna vardagsrumsregler då också skall gälla utanför mitt eget vardagsrum eller att mina rättigheter blir kränkta till förmån för tex Hans vardagsrumsrättigheter. Eller så kan man ju åsidosätta rättviseprincipen och istället hävda den nordkoreanska principen: att Hans vardagsrumsregler helt enkelt bara skall åtlydas och därmed basta.

Jag uttryckte mig oklart. Försökte reparera misstaget med att precisera: mobilMISSbruk. Det bör begränsas - vilket tydligen flera håller med om.
Här är min erfarenhet dessvärre att bruk och missbruk oftast sammanfaller.
(Ang Mattias anticensurcredo "Vi fotar så mycket vi vill" antar jag att det då också måste gälla ofoget fotografering av olycksoffer...)

 

[Mattias Schyberg]

Denna tråd har verkligen lyft sig som fågeln Fenix med skarpsynta psykoanalyser och välskrivna inlägg. Kul!

En bild säger ju ofta mer än tusen ord så om man vill leva mer i nuet så är ju fotografering en av de mest tidseffektiva metoder som existerar för att fånga en minnesbild av ögonblicket med minsta möjliga ansträngning. Kanske just därför som Instagram har blivit så populärt trots allt. Självklart bör det skötas respektfullt precis som med allt annat.

Eller varför inte bjuda på en klyscha med hjälp av rövarspråket som jag minns tack vare att någon har dokumenterat det (vilka barndomsminnen det väcker!):

"Lolivovetot äror inontote dode dodagogaror sosomom gogåtottot utotanon dode dodagogaror momanon mominonnonsos."

 

[Mattias Schyberg]

Jag uttryckte mig oklart. Försökte reparera misstaget med att precisera: mobilMISSbruk. Det bör begränsas - vilket tydligen flera håller med om.
Här är min erfarenhet dessvärre att bruk och missbruk oftast sammanfaller.
(Ang Mattias anticensurcredo "Vi fotar så mycket vi vill" antar jag att det då också måste gälla ofoget fotografering av olycksoffer...)

Jag tror vi förstår dig och håller med, men du uttryckte dig väl plumpt och fördomsfullt utan nyansering. That's all.

 

[Peder]

Idag är det fritt för vemsomhelst att recensera sitt krogbesök. Det är bara att skriva på social media. Och det görs flitigt, framförallt när folk är missnöjda. Mer sällan skrivs det om fantastiska upplevelser. Jag ville ta upp att jag tycker vi kan låta de riktiga krogrecensenterna sköta sitt jobb.

Själv personligen tycker jag att det är bra med att få perspektiv från även privatpersoner då just restaurangen Babette som Daniella Lundh Egenäs skriver om har jag två olika vänner som känt sig dåligt bemöta på även om maten varit bra. Hur kunder som inte kommer från exempelvis White Guide blir bemötta framkommer väldigt sällan om bara krogrecensenter ska få sköta sitt jobb.

 

[Jimmy Forsman]

Jag umgås en hel del med kockar och restaurangmänniskor rent generellt och det finns få som fotar och instagrammar mer vid restaurangbesök än de. Ofta handlar det om ren matglädje och viljan att sprida denna. Allt från Lilla Kurdistan, den fullkomligt magiska grillen ute vid Solvalla som serverar Stockholms bästa lammlägg, till inlåsta på Punk Royale med anklever och kaviar. Om någon - sällan, ytterst sällan – skriver något negativt så är det berättigat; men i 99% av fallen handlar det om en kombination av 1) personligt varumärkesbyggande (se var JAG är och vad JAG gör), 2) lyfta restauranger och personer man tycker förtjänar det, 3) lyfta och sprida riktigt, riktigt god mat med hjälp av de följare man har i sociala medier.

Vad man än tycker och tänker om mobilkameror på restauranger så har de blivit en viktig del vid varumärkesbyggande för restauranger och människor. Precis som att förbjudandet av detsamma är ett varumärkesbyggande.

Personligen litar jag mycket mer på vänner som jag vet kan någonting om mat än "professionella" restaurangrecensenter som mer ofta än inte kan något. Vilket även gäller vid recensioner av de flesta slagen. Utom musik. För där litar jag på mig själv.

 

[Hans Artberg]

Jag tror vi förstår dig och håller med, men du uttryckte dig väl plumpt och fördomsfullt utan nyansering. That's all.

Lite som att bli uppkallad till rektor: "Aja baja, gör inte om det där!" Men sen bli förlåten...

 

[Mattias Schyberg]

Lite som att bli uppkallad till rektor: "Aja baja, gör inte om det där!" Men sen bli förlåten...

Det tar jag som en komplimang!

 

[Emanuel]

Mest fotar jag i jobbet där en bild bokstavligen säger mer än tusen ord.
PÅ restaurang tycker jag det är skämmigt så där fotar jag mest vinflaskor ifall jag vill dricka dem igen eller nämna dem på forumet.

För dagen fotar jag urkoppling av PMTT Rim thuster och propellertätningsbesiktning. (Säg till om vi halkar av ämnet lite här)

 

[Jimmy Forsman]

Big boat says 'Vroom!'