Idag dricker vi... öl för omväxlings skull

[Wintermute]

Solidarity Stout, från ett samarbete mellan ukrainska Varvar och Nils Oscar. För varje flaska doneras 5 kr till UNHCR.

Det räcker nästan med det ovanstående. Den hade inte behövt vara bra. Men det är den. Klassisk Stout, men med en lite lättare munkänsla. Rostade smaker blandas med vanilj och söt lakrits. Balanserad och lång smak. Väl dolda 9%.

Fem års hållbarhet enligt etiketten, så det är rimligt att köpa fem årsförbrukningar. Känns som ett rimligt köp.

Fortfarande bra dryck med ett gott syfte.
Säljs nog bara i Nyköping nu. Värt omvägen (lite beroende på var man börjar).

 

[Crist(al)ian 77]

Efter att under lång tid begränsats till endast till lokala monopolfilialer så har jag noterat att det går att beställa Närke Kulturbryggeris alster till hela Sverige. Nu kanske inte detta är någon nyhet för gemene man, men för mig var det en glad överraskning då det möjliggör konsumtion av Sveriges, i mitt tycke, bästa öl: Örebro bitter. Sitter som en smäck till ganska mycket, men alldeles speciellt till en rejäl skiva blodkorv, stekt sidfläsk och rårörda lingon.

Ledsen för sent svar. Bittern är, precis som @Johan L påpekar, en annan typ av öl. Lagerdrickare tycker att den är för bitter, såklart, men i mitt tycke finns det inget bättre mat och pratöl (i den ordningen) hos den svenska bryggerifloran. Även deras Jane Lager är dock strålande, och jag vill minnas att de även har en riktigt trevlig kölch. Allra roligast är grejerna såklart om man kan få dem från kagge, men det är ofta svårt. Stormaktsportern är som du vet fakking amazeballs. Men den slentirandricker man inte gärna.

Mot bakgrund av dessa inlägg, köpte jag ett gäng olika sorter till priset av en halvflaska vin. Att man får inspiration till något som aldrig varit på tapeten är för övrigt en av de bästa sakerna med forumet.

Att du rankar Örebro Bitter högst förstår jag även om jag upplevde den mer som en port med toner av rostat kaffe och choklad samt en väldigt härlig krämig textur. För övrigt återfinns krämigheten i olika grad i alla deras öl förutom Pilsnern. Tänker att det beror på jästen men har ingen aning egentligen. Absolut en kvalitetsöl som passar till mat men som makroölälskare var Jante Lager min favorit. Smakrik lager som jag tror de flesta kan gilla inklusive kräsna öldrickare.

Victoria Bittern är mer som jag tänker mig en bitter och funkar också till mat men just därför föredrar jag Örebro Bitter... Testade även deras "Pilsner" men upplevelsen av den blev varken hackat eller malet. Visst hade den smak men drog som namnet antyder åt det mer lättdruckna hållet och då föredrar jag de riktiga makroölen som Hof och Heineken.

Testade även Gransus men blev besviken då den inte alls hade några toner av skog, gran eller enbär som jag inbilldade mig. Minns egentligen inte så mycket vad den smakade vilket kanske inte är det bästa betyget.

 

[Johan L]

Mot bakgrund av dessa inlägg, köpte jag ett gäng olika sorter till priset av en halvflaska vin. Att man får inspiration till något som aldrig varit på tapeten är för övrigt en av de bästa sakerna med forumet.

Att du rankar Örebro Bitter högst förstår jag även om jag upplevde den mer som en port med toner av rostat kaffe och choklad samt en väldigt härlig krämig textur. För övrigt återfinns krämigheten i olika grad i alla deras öl förutom Pilsnern. Tänker att det beror på jästen men har ingen aning egentligen. Absolut en kvalitetsöl som passar till mat men som makroölälskare var Jante Lager min favorit. Smakrik lager som jag tror de flesta kan gilla inklusive kräsna öldrickare.

Victoria Bittern är mer som jag tänker mig en bitter och funkar också till mat men just därför föredrar jag Örebro Bitter... Testade även deras "Pilsner" men upplevelsen av den blev varken hackat eller malet. Visst hade den smak men drog som namnet antyder åt det mer lättdruckna hållet och då föredrar jag de riktiga makroölen som Hof och Heineken.

Testade även Gransus men blev besviken då den inte alls hade några toner av skog, gran eller enbär som jag inbilldade mig. Minns egentligen inte så mycket vad den smakade vilket kanske inte är det bästa betyget.

Finns i vart fall tre stilar inom familjen bitter, där Victoria Bitter är det som kallas best bitter och kanske det som svenskar i gemen tänker närmast på när man pratar bitter. Örebro Bitter är mer åt extra special bitter som är en starkare och kraftigare stil av bitter. Den tredje stilen är ordinary bitter som oftast ligger på tre nånting procent och är vanligt på brittiska pubar men som i Sverige inte märkts lika mycket eftersom det inte varit särskilt hett med öl i folkölsstyrka, eller nära folkölsstyrka.

 

[Jimmy Forsman]

Mot bakgrund av dessa inlägg, köpte jag ett gäng olika sorter till priset av en halvflaska vin. Att man får inspiration till något som aldrig varit på tapeten är för övrigt en av de bästa sakerna med forumet.

Att du rankar Örebro Bitter högst förstår jag även om jag upplevde den mer som en port med toner av rostat kaffe och choklad samt en väldigt härlig krämig textur. För övrigt återfinns krämigheten i olika grad i alla deras öl förutom Pilsnern. Tänker att det beror på jästen men har ingen aning egentligen. Absolut en kvalitetsöl som passar till mat men som makroölälskare var Jante Lager min favorit. Smakrik lager som jag tror de flesta kan gilla inklusive kräsna öldrickare.

Victoria Bittern är mer som jag tänker mig en bitter och funkar också till mat men just därför föredrar jag Örebro Bitter... Testade även deras "Pilsner" men upplevelsen av den blev varken hackat eller malet. Visst hade den smak men drog som namnet antyder åt det mer lättdruckna hållet och då föredrar jag de riktiga makroölen som Hof och Heineken.

Testade även Gransus men blev besviken då den inte alls hade några toner av skog, gran eller enbär som jag inbilldade mig. Minns egentligen inte så mycket vad den smakade vilket kanske inte är det bästa betyget.

Jante är en strålande lager. Örebro är i mitt tycke snäppet bättre på fat (om du hittar den så prova), men till mat så tycker jag den fungerar bäst med någonting ganska grovt. Den har en bitterhet som för vissa kan påminna lite om beska droppar, och det gör att den – för mig – fungerar bra till lite tyngre grejer. Isterband, ja tack. Eller en riktigt fin äggamacka med rikliga mängder Grebbestads anjovis.

För några år sedan kunde jag dricka bittern på pint en hel kväll. Det klarar jag inte länge. Vilket jag är tacksam för.

Några av deras mer... abstrakta... produkter som mölska osv. har jag inte riktigt blivit kompis med. Men stormaktsporter, när den går att få tag på, är en strålande produkt.

Kul att du gillade!

 

[Johan L]

Men stormaktsporter, när den går att få tag på, är en strålande produkt.

Kaggen Stormaktsporter 2022 (dvs den bourbonfatlagrade varianten av Stormaktsporter) släpptes i lokala sortimentet förra veckan. Ett ikoniskt öl! 169 kr för 25 cl, finns flera hundra flaskor i lager i skrivande stund.

 

[Jimmy Forsman]

Kaggen Stormaktsporter 2022 (dvs den bourbonfatlagrade varianten av Stormaktsporter) släpptes i lokala sortimentet förra veckan. Ett ikoniskt öl! 169 kr för 25 cl, finns flera hundra flaskor i lager i skrivande stund.

Mmm, bra skit. Personligen föredrar jag de"osmaksatta", men det har nog mest att göra med att jag tycke de "smaksatta" är lite råa som unga och mitt tålamod är legendariskt kort. Med det sagt, det ärfantastiska öl för den som gillar något mer klassiska porter, än exempelvis Omnipollos i mitt tycke för söta varianter, vilka jag hellre häller över en dessert än dricker till... (Men det är bara jag.)