Fyller på med lite korta noteringar efter önskemål från
@buteljen
Selosse Substance deg 19
Broucard Valmur 2020
Solaia 2020
Le Chiuse Riserva 2012
Cerrete Paulo Bea 2012
Clos Erasmus 2019
Chapoutier Le Pavillon 2016
Penfolds Grange 2018
Det var första gången jag smakade Selosse men gillade det verkligen. Tydligt oxidativ men inte överdrivet, hög intensitet och fantastiskt komplexitet.
Broucard kändes som en typisk högkvalitativ Chablis med allt man förväntar sig av en sådan. Jättegott vin men inget som sticker ut karaktärsmässigt, och det behöver det ju inte alltid göra.
De sex rödvinerna var grupperade i par och vi fick reda på att det fanns ett tema i varje par.
Första paret trodde jag var tema Italien och gissade supertoscanare mot Barolo. Nu var det mer precist än så, dvs tema Toscana, och inte första gången jag misstar Brunello för Barolo och vice versa. Hos Solaia var cab-tonerna dominerade, med en del örtighet, och man känner den höga kvaliteten men det är så klart på tok för ungt. Le Chiuse Riserva 2012 kändes äldre än den är och har allt jag vill ha från en Brunello, inklusive en lite floral parfym. Mycket god!
Nästa par hade jag inte en susning om vad det var. Visade sig att temat var biodynamiska odlare. Tyckte Cerrete mest luktade vitpeppar (andra tyckte fruktkaka) och hade väldigt sträva tanniner. Spanjoren lämnade mig rätt oberörd (sen blir man ju iofs kräsen i en sån här uppställning).
Sista flighten var ganska lätt att sätta att det var norra Rhône mot australisk shiraz. Av de två föredrog jag Chapoutier. Kan inte säga att det var något i just den som var extremt speciellt smakmässigt utan mer att högkvalitativ norra Rhône är så jävla gott… Grange är Grange och så klart fantastiskt, otrolig intensitet osv, men alldeles för ung i mitt tycke, kommer dock bli magisk när faten integrerats och det börjat komma tertiära aromer. Eukalyptusen sticker ut ganska mycket och det är väl lite av en vattendelare vad man tycker om det.
Sammanfattningsvis en väldigt trevlig provning