Ursäkta strulet, råkade publicera långt innan jag hade skrivit klart och samtidigt ropade frugan att maten var klar så det blev inte riktigt som tänkt
Jag provar igen:
En spontan och mycket lyckad vintorsdag i all enkelhet
Visa bifogad bild 3354
Först minivinprovning/AfterWork med Munskänkarna Stockholm på Cafe Magnolia.
Viner från Mallorca som hade platsat utmärkt på vinets dag med temat udda druvor. Till det lite blandade Pinxos.
2011 Terra de Falanis MUAC!
35% Callet, 35% Manto Negro, 30% CS. Jäsning på ståltank, 5 månader på franska ekfat
Lite Nebbiolo-vibbar
Doft av ljusa bär, kryddig, lite ceder, örter och fattoner. I munnen slank, syrlig, tranbär och röda vinbär med en hel del tanniner. Gott! (87p)
2011 Bodegas Anima Negra An/2
Callet, Manto Negro och Fogoneu. 13 månader på franska och amerikanska ekfat.
Hade lätt kunna tas för en Rioja, en hel del dill och vanilj, men också smultron, salvia och kummin. Doften är varm, mjuk och sammetslen. Sval med hög syra och måttliga tanniner, smak av lingon. Överhuvudtaget väldigt snäll i munnen. (85p)
2010 Bodegas Anima Negra An
100% Callet. Också den här ledde tankarna till Rioja, men med en mycket större komplexitet. Inledningsvis skymmer faten all frukt, mycket vanilj och kaffe, läder och stall. Viss parfym i form av rosor men så småningom en del frukt i form av svarta vinbär och blåbär. I munnen tydliga tanniner, smak av slånbär och blåbär och en bra längd. Tyckte kanske att faten tog över men ger den ändå (88p)
För tidigt att åka hem och med en liten återstående hunger så förflyttade vi oss till Corvina Enoteca i Gamla stan där kanske Stockholms bästa risotto serveras. I mitt fall med skogssvamp. Till det ett glas
2009 Mauro Molino Barolo
Vem sa att 2009 var en dålig årgång i Barolo? Med mina begränsade erfarenheter så tyckte jag att denna är fullkomligt lysande, Gjorde inga noteringar men kunde inte slita näsan från glaset, ljusa bär och rosor, men också en hel del mognadstoner av svamp och skog. I munnen stram naturligtvis, men sköna finkorniga tanniner och klingande syra. Dessutom en eftersmak som satt kvar åtminstone till Hellasgården