Fredagen den 28 februari, nådens år 2025
Sista vindrickningen på en månad. Hade ju tänkt ta februari som en vit månad, men det var alldeles före många affärsmiddagar, provningar och annat, så det fick vara. Fick bli mars istället. Denna månad är i det närmaste renons på sådana övningar.
Vi begav oss till det italienska underbarnet
Amalfi Uno alldeles invid
Kamakura Station. Mat från den övre hyllan, med otroligt rimlig corkage fee. För två flaskor vin och två personer landade kalaset på just sepass 1100 kr. Ploppade först en spanjor:
2020 Bodegas Vilano Ribera del Duero Terra Incognita, 97p
Jag lät flaskan stå öppen i 24 timmar innan jag tog med den till restaurangen.
Detta är precis min smak när det gäller ett ungt, intensivt rött vin med atletisk byggnad utan att vara överväldigande. Elegant och förfinat, men ändå full fart. Fortfarande en mycket ung bebis!
Färgen är en djup rubinröd, vilket redan vid första anblicken lovar en rik upplevelse. På näsan möts man av en komplex bukett med inslag av mörka bär, kryddor och en subtil antydan av ek. Det finns också en viss jordighet som ger vinet en extra dimension.
I munnen är vinet kraftfullt men balanserat, med silkeslena tanniner som ger en fin struktur. Smakerna av svarta vinbär, plommon och en touch av vanilj dansar på tungan, följt av en lång och behaglig eftersmak. Det är tydligt att detta vin har potential att utvecklas ytterligare med åren.
Det behöver många års vila för att öppna upp sig och visa världen vad det är gjort av! Jag ser fram emot att följa dess utveckling och njuta av varje flaska under de kommande åren.
Sedan ploppades:
1983 Château du Cayrou Cahors
Meh!
Antiklimax.
Då den var fruktansvärt korkskadad, var det bara att hälla ut den och gå på nästa flaska:
2018 Marchesi de' Frescobaldi Chianti Rùfina Nipozzano Riserva, 91p
Vår Favorit-Chianti!
Denna Chianti har varit vårt självklara val av Chianmti under många år nu, och vi har njutit tre flaskor av denna årgång hittills (med tre kvar). Årgång 2018 är fortfarande ung men lovande.
Vid plopp avslöjar det en mörkbärig, bredaxlad Sangiovese. Efter några timmar i karaffen förvandlas det till en mer klassisk Chianti. Det uppvisar en ganska stram tanninstruktur utan några inslag av kokta frukter eller överkoncentration. Det är vackra tanniner, med bra syra och ett rent uttryck. Dess potential ser jag som att det lär förbättras under de kommande fem-ish åren och troligen hålla sig bra under minst tjugo.
Dubbeldekanterat i god tid innan vi gick till restaurangen, njöt vi buteljen på Amalfi Uno. Det kompletterade rätterna perfekt och förhöjde också konversationen. Det är vackert hur vinmakarens kärlek och omsorg lyser igenom. Det är en standardprodukt, men också ett pålitligt val för alla bättre tillfällen.
...och passar naturligtvis lika bra till pizza som till de flesta pastarätter
Väl hemma, vattnade och nattade hundar så: Gudarna Odin och Loki log mot mig!
1994 Mommessin Chablis 1er Cru, 97p (!)
Detta vin är verkligen exceptionellt! Det har nått en otrolig mognad och förfining som var svår att förutse. Jag öppnade det med full förväntan att behöva hälla ut det i vasken. (Och att min fru skulle kväljas av de döda aromerna.)
Färgen är en vacker gyllene bärnsten, vilket vittnar om både gudomlig försyn och utmärkt vinmakning.
På näsan erbjuder det rika Chardonnay-karaktärer med toner av bränt smör, karamell, valnötter (varken sherry eller oxidation), och en antydan av nylagda mattor.
I munnen manifesterar detta vin vad alla ambitiösa vita viner strävar efter att uppnå men sällan gör: en total upplevelse. Det är synd att många vinentusiaster fokuserar på att dricka unga viner och därmed missar den potential de har när de åldras ordentligt.
Jag kunde aldrig tänka mig att detta vin skulle vara swå där riktigt bra. Samma lika fallgropar som så många andra vinprovare då man mest dricker unga pjäser och bedömer dem efter det. Jag dricker ju mest unga vita viner från Loire.
Denna flaska
1994 Mommessin Chablis 1er Cru är ett anmärkningsvärt vin som överträffade alla mina negativa förväntningar och höll fast mig kärleksfullt under tiden det tog att se en film. Hur filmen var? Ingen aning, jag var helt inne i Vinets underbara värld...
Och jag som inte ens gillar Chablis...
Några av maträtterna:
passar nog bättre till brunvin av pilsnertyp 
