Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner

Mattias Schyberg

Administratör
Du får gärna utveckla varför du inte tror det kan vara en del av förklaringen
Det jag menar är att val av jäst kan påverka ett vins karaktär mycket, men ur ett helhetsperspektiv är det nog enbart en liten del av helheten. De flesta som använder odlad jäst använder "neutral" jäst. Ofta är det dessutom en egenodlad jäst från den lokala floran som man tillsätter för att få bättre kontroll på vinifieringen.

Jag är dock inte särskilt duktig på det här, men min känsla är att det är alldeles förenklat att skylla allt på jästen. Klimat och vinmakning lär vara minst lika bidragande, likaså jordmånen (för att ge rätt förutsättningar till plantan). Kanske kan man även säga att jästen påverkas av terroiren?

Har vi tur så tittar @vinifierat.se in och rätar ut våra frågetecken! :)
 

Magnus L

urydhtfilgukj
BlankBottle The White Bomb (2014)
Intressant historia, blott andra årgången (som inte är angiven på flaskan, men kan listas ut med QR-kod) - ett vin som gjorts bara riktigt bra år för att medvetet skapa riktigt expressiva alkoholstarka (15%) på i huvudsak Viognier (med en skvätt Semillion, den första årgången hade Chenin B som backup). Vinet då?

Förvånansvärt bra balanserat, alkoholen hålls i schack med frukten och faten. Doften är lite smörig med marsipan och nöt, solvarma tropiska frukter som mango, ananas, persika. Bra intensitet. 90 p.

Visa bifogad bild 12228

Men... måste ställa lufta en tanke till forumet. Jag har druckit/provat många Chardonnay och Chenin Blanc från SA senaste åren och tycker det finns en tydlig röd tråd i hur de upplevs, det jag hela tiden tänkt är p.g.a faten. Marsipan, solvarma frukter och godis-flörtigt. Inte helt olikt en del fatade Chardonnayer från många länder men ändå tydligt eget. Även detta vin har precis denna karaktär, hade nog blint utan problem sagt Chardonnay. Så det fick mig tänka, kan det vara jästen de använder i SA, eller t.o.m. den vilda jästen som finns? Provade t.ex. "Springfield Estate Wild Yeast Chardonnay" förra året och denna hade excess av dessa aromer. Någon som har några insikter eller tankar kring jästens påverkan här och om det kan sätta ett helt lands karaktär här (och ett ganska isolerat land vinmässigt)?
Tycker ofta Chenin blanc och chardonnay kan bli lika varandra, speciellt utanför frankrike.

Chenin blanc i varmt klimat + ekfat + battonage (omrörning av jästen under jäsning/lagring) ger ju ofta viner som påminner mycket om Chardonnay. Druvorna är relativt neutrala i karaktären, har bra syra och ger lite feta viner när druvan är mogen. Fat ger kryddighet och nötighet, battonage ger smörighet till doften och lite fyllighet till smaken, detta nästan oavsett druva.
 

Patrik Sellin

fd Innertällmo Bryggeri
Gårdagens BYOB, tema 30+:
BYOB 20180202 flight 1.jpg

Flight 1:
1983 Moët & Chandon Champagne Brut Imperial Rosé
1985 Palmer & Co Champagne Collection Blanc de Blancs
1988 Peter Lauer Saar Riesling Sekt Reserve (93 pinnar på cellartracker, men bubblande riesling gick inte hem i det här sällskapet)
1989 Veuve Clicquot Ponsardin Champagne Vintage Cave Privée

BYOB 20180202 flight 2.jpg

Flight 2: oväntat med 6 (hyfsat) torra vita:
1983 Winzer Krems Riesling Spätlese Kremser Pfaffenberg
1998 Nicolas Joly Clos de la Coulée de Serrant
1989 Joh. Jos. Prüm Wehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese
1989 Verwaltung der Staatsweingüter Steinberger Riesling Spätlese
1979 Michel Remon chablis Grand Cru Blanchots
1979 Michel Remon chablis Grand Cru Blanchots (@vintomas gav oss en kurs i betydelsen av fyllnadsgrad)
Gissar att det var ungefär så här det såg ut innan flaskorna öppnades:
419px-Chablis_Blanchots_1979_bottle_variation.jpg


BYOB 20180202 flight 3.jpg

Flight 3:
1983 Jean Lefort Pommard
1972 Château Giscours
1974 Château La Tour de By
1959 C.V.N.E. (Compañía Vinícola del Norte de España) Rioja Imperial
2006 Chateau Musar
Här lärde vi oss att man inte ska underskatta Bordeaux från skitår.

BYOB 20180202 flight 4.jpg

Flight 4:
1982 Bodegas Vega-Sicilia Ribera del Duero Valbuena 5°
1976 Couly-Dutheil Chinon La Baronnie Madeleine
1988 Chateau Musar
1985 Château L'Evangile
1983 Saint Joseph Cave Cooperative
BYOB 20180202 flight 5.jpg

Flight 5:
1980 Château Suduiraut
1973 Domaine des Baumard Quarts de Chaume
1988 Château Guiraud

Väldigt intressanta och genomgående mycket bra viner. Kul att ingen, nja bara en, var defekt.
 

Mattias Schyberg

Administratör
Riktigt bra och komplex malbec från Argentina. Ni som inte brukar gilla stilen bör genast testa en flaska för att förstå hur roligt malbec kan bli med bra handlag. Visst, det är ett generöst vin med mycket frukt och med ett uns sötma i svansen och väl tilltaget raketbränsle, men inte utan struktur och finess. Animaliska drag, bacon och svartpeppar på en bädd av mörka plommon, korinter, björnbär och rostigt järn, samt små puffar av svart flintarök, blyerts och rödkål. Hittas i små partier för strax under tvåhunkan, vilket är väl investerade pengar om man är nyfiken på att prova ett karaktärsfullt vin. (90p)

image.jpeg

2015 Achaval Ferrer Malbec
 

Mattias Schyberg

Administratör
Även årets släpp levererar klass som inte bör missas!

image.jpeg

2015 Kiralyudvar Tokaji Furmint Sec

Lime, passionsfrukt, gula plommon, krut, honung, nässlor och halm samt ett uns mandelmjöl, hav och kalk. Mycket bra syra och fin spritz. Makalöst bra längd och intensitet! Chenin blanc från Loire möter sauvignon blanc med lätta fat, men samtidigt får jag även associationer till chablis och tysk riesling trots fatförnimmelser. (92p)
 

Vingubben

Medlem
31A0062F-06A3-415F-8204-039858FDB6E9.jpeg
Dricker inte så mycket vitt men plockade upp ett par flaskor Trenzado från Suertes del Marques på Tenriffa. Mycket annorlunda. Mycket stark doft av svavel, chilli och utedass. Smaken är snustorr, bra syra, lite beska och förutom lite annanas total frånvaro av bär och frukt. Mycket metall. Klart häftigt vin men har svårt att bestämma om jag gillar det. Frugan hatade det och öppnade en flaska Rings Spätburgunder.
 

Patrik Sellin

fd Innertällmo Bryggeri
lignier bart.jpg

Efter gårdagens gamlingar är det dags för lite yngre viner. Är Bourgogne 2015 verkligen så bra som ryktet säger?
2015 Hubert Lignier Bourgogne: Hallonsaft med lingonsylt, men vilken hallonsaft! Väldigt snygg Pinot-frukt, läder, tanninerna redan i balans. Kan bara bekräfta att även instegsviner från 2015 är helt suveräna: 91p
2013 Domaine Bart Fixin 1er Cru Hervelets: hallon och lingon här också, betydligt mer kraft, men inte i närheten av elegansen i Lignier. Kan nog vinna på lite lagring. 89p
 

Ekdahl

Medlem
Tycker ofta Chenin blanc och chardonnay kan bli lika varandra, speciellt utanför frankrike.

Chenin blanc i varmt klimat + ekfat + battonage (omrörning av jästen under jäsning/lagring) ger ju ofta viner som påminner mycket om Chardonnay. Druvorna är relativt neutrala i karaktären, har bra syra och ger lite feta viner när druvan är mogen. Fat ger kryddighet och nötighet, battonage ger smörighet till doften och lite fyllighet till smaken, detta nästan oavsett druva.
Ja, håller helt med. Min poäng här var också att denna Viognier också påminde om dessa aromer/smaker vilket var lite oväntat.

De (få) gånger jag druckit en Condrieu har jag inte alls fått denna upplevelse. Men det kanske inte är vänta sig, kanske överanalyserar jag hela upplevelsen.
 

LeChat

Medlem
86CB7CD5-1DFE-455A-92D3-3E6C3F5088B7.jpeg

2011 Elio Altare Barolo Vigneto Arborina

Årgång 2011 har väl haft både bra och dåliga exempel på Barolo. Massolinos standard Barolo var ju väldigt bra och denna Arborina har jag njutit stort vid ett tidigare tillfälle. Elio Altare är dessutom en av favoriterna när det gäller Barolo. Doften är underbar och parfymerad av klassiska rosor och viol. Tanninerna är finpulvriga och ger en mycket bra munkänsla. Frukten är ung och saftig och de blommiga dragen finns även i smaken tillsammans med mycket annat gott som gör det till ett komplext vin som dessutom har vissa likheter med en bra PN. Gott italienskt vin till lördagsbiffen med schyst framtid!
 

john b

Medlem
Första smaknoten här:

IMG-20180203-WA0001.jpeg


Greywacke wild sauvignon 2015


Tydlig doft av citrusfrukter, gröna bär, krusbär och svartvinbärsbuske. Så ganska typisk sauvignon blanc-doft enligt min ringa erfarenhet.
Denna variant ska ha en tredjedel som lagrats på ek (om jag minns rätt), detta märks tydligt med en eksmörig bismak som är behaglig och gör den enligt mig mer lättanpassad till mat. Ganska syrlig och lite "sprits" på tungan dominerar. Med lite luft och värme tittar ananas och mango fram. Ingen lång eftersmak.

Drack till en lax- och räksoppa med bas av bland annat mixade tomater och paprika. Ingen perfekt match men ok.

Riktigt bra vin om man som jag gillar balans mellan sötma och syra, 90 poäng.
 
Last edited:
Man dricker för litet Cinsault! Fredagens BYOB och @Tomas Lindblom som generöst nog tog med sig en Musar 1988 och 2006 för jämförelse underströk detta med kraft. Just 1988:an var nog det vin som mest positivt utvecklade sig i glaset och ett av två viner som jag tycker att jag felbedömde kvalitetsmässigt (vad gäller själva gissningsleken var det många fler viner som var svåra att pricka rätt såklart!) under bordsrundan. Känner ett starkt behov av att testa mer cinsault och just pröva själva idén att den rymmer mer komplexitet och struktur än den första björnbärs-sötsura intrycket vill låta påskina. I fallet Musar så är det en blandning av Cab Sauvignon, Cinsault och Carigagne. Efter en stunds grävande i förrådet hittar jag ett par magnum Musar från min dotters födelseår, men de ska få ligga i fred i minst ett decennium till. Finns det då något annat att gå på? Hittar en flaska jag fick med mig från senaste köpet, en Pofadder från Sadie Family wines i Sydafrika, en producent som jag länge varit nyfiken på. Sagt och gjort öppnas denna och jag kan bara konstatera att det är kvalitet och personlighet i glaset. Cinsault är ju för mig i alla fall framför allt känd som en druva som återfinns i en del varmblodiga druvblandningar från södra Frankrike. I egen skrud har jag bara druckit ett annat vin, det fantastiska Out of the Blue 2010 från kaliforniska producenten Clos Saron (ett vin som inte görs längre då det var baserat på köpta druvor snarare än de egna odlingarna). Detta håller samma klass. 92 pinnar.

Först ut är en bärig sötma (litet Hoisinsås), men där finns också en komplexitet med färska lagerblad, lakritsrotté, massor av både röda och mörka bär. Det är långt ifrån tungt och när det fått luftas ett par timmar och kylts några grader med korken på i kylskåpet kommer ett svalare och mer strukturerat uttryck fram, med en fint balanserad och rätt elegant kraft som jag verkligen gillar. Kan rekommenderas! 92 poäng. Botgöring kan komma i många former!

Och inspirerad av denna lyckträff och en litet kraftigare måltid så öppnar vi efter middagen en flaska Barolo Chinato från Batasiolo. Denna litet udda vinstil från Piemonte som någon liknat vid kall vuxenglögg, görs genom att ett gäng olika (bittra) örter dumpas i vintunnan med nebbiolovinet och får samjäsa. Brukar vara kring 16 % alkohol och buteljeras som NV. Liknar rätt mycket något man skulle kunna ha som en ingrediens i en mer avancerad cocktail, men är perfekt att dricka ett rätt litet glas av, efter maten.

På näsan är det rätt mycket kinin och har tydliga likheter med mer distinkta bitters som Fernet etc och just glögg med kanel och kryddnejlika. Sen är det som en våg av sötma sköljer över gommen, med bra syra och en lätt kropp, för att avsluta i en finish med örtiga och bittra ångor som lämnar en mindre däst och redo att resa sig från matbordet utan att behöva ta stöd. Inte riktigt lika bra som den chinato från Roagna jag drack på Bar Boulud för ett par år sen, men ändå riktigt bra. 90 poäng.

Denna flaska hittade jag solo på kvarterets systembolag, händer ju ibland att det står en ensam flaska av något som inte hör till sortimentet, gissar att det är någon som inte hämtat ut en beställning. Då brukar jag alltsom oftast plocka med mig om det ser intressant ut, litet av slumpmässigt inköp för att bryta av mot alla rätt välplanerade inköp i övrigt.

Visa bifogad bild 12254
 
Last edited:
Ett vin som köptes som ren kompensation för att jag missade Alain Voge Cornas Les Chailles i januarislöppet:
CC4B500A-17CB-4793-A529-180D4C7612E8.jpeg

Det finns väl egentligen få viner jag tycker så bra om som en välgjord St Peray (och då menar jag inte de bubbliga varianterna...). Detta är verkligen ett fint exempel på välgjorda vita rhoneviner. En elegant ekad 100% marsanne på solmogen frukt som drar in en med härlig komplex doft av mandelsötma och blommor, som har både kropp och mineralitet, och en fin balans. När Marsanneviner lyckas undvika att det blir för tunt med litet för tidigt plockade druvor som ofta leder till en brist på aromatik och kropp å ena sidan (jmfr t ex Colombos Belle de Mai 2014 eller Leeuwenkuil 2014 som finns/fanns på BS) men heller inte faller i nya världen-fällan med alltför tunga och överekade viner som verkligen kan bli rena flytande mandelmassan (där t ex the Hermit crab från D’Arenberg, eller vissa årgångar från Qupe eller Tahbilk kan hamna), då kan det bli rena magin i glaset. Detta dracks för någon vecka sedan och kan absolut drickas nu även om det nog blir rätt långlivat också. 93 poäng.
 

LeChat

Medlem
D470B61C-46DB-4387-AB25-95EA2F2FE8AA.jpeg

2012 Ciacci Piccolomini d'Aragona Brunello di Montalcino

Pizzadags! Normalt är det trevligt med en fjäderlätt italienare till Capricciosan men ikväll ska vi göra pizza med bl.a. köttfärs och vitlök vilket gör att man kan dra på lite mer smak även i vinet. Så det blev denna Brunello som jag varit sugen på att testa. Var lite rädd att den varma årgången skulle ge vinet lite tråkiga russintoner men den har klarat sig från det. Doften är italiensk. Även om detta är en ung Brunello så tycker jag den är både tillgänglig och god redan. Bra balans, syran och tanninerna gör ett bra jobb för att ge vinet en lagom stram struktur. Faten också snyggt integrerade. Bara genom att luftas en stund i glaset så briljerar den än mer. Mycket gott vin av bra producent. Kommer bli svingod till pizzan!:)
 

Magikern

Medlem
Några reflekteringar över Sommeliernas dag?

Jag var där och jag var verkligen helnöjd. Hade kanske önskat lite fler utvecklade viner. De båda clos de Vougeot vinerna var de tveklöst bästa men det fanns mycket bra onekligen.
 
Toppen