Det var en särdeles vacker dag i Tokyo!
Hade ynnesten att få tillbringa en eftermiddag och kväll med
@Patrik Sellin här i Tokyo. Vi började på en opretto izakaya i Ebisu där ena killen hade extremrosa hår. Vi valde dem för de serverar italiensk mat och accepterade BYOB redan kl 15 på en söndags EM. Restaurangens namn:
CONA Ebisu. Det finns flera CONA i Tokyo, men detta skulle enligt information vara en av de trevligaste. Och, jo, den rekommenderas varmt!
Adress som funkar på tex Google maps: 〒150-0013 Tokyo, Shibuya City, Ebisu, 1 Chome−6−1 グリーンハイツ高橋1F
Alla platser vi besökte denna afton ligger bara någon minut från Ebisu Station.
Välkänd staty utanför Ebisu Station.
Vi hade kommit överens om att ta med varsin flaska vin med ålder. Hemma började jag med att öppna en '64 Barolo som var korkskadad. Som vanligt *pft*. G. Conterno dessutom. Sedan en förbleknad gammal Rioja med dålig kork, som inte var något att hänga i en gran. Tredje gången gillt, och med tanke på att forumet nyligen givit sig på en (ung) Koshu, så provade jag öppna en
mogen Koshu. Pukor och trumpeter! Den var frisk och av princip luftade jag den en timma.
Patriks vin var fantastiskt grumsigt efter att ha landat i Tokyo bara några timmar tidigare. Men, ingenting som märktes då vi tog den i munnen. Den öppnade sig långsamt och över kanske en dryg timma. Efter en massa tänkta uteslutningar (Barolo, Bourgogne, Rioja, Chianti, Bojo, PN, USA, Oz mfl) så kom jag fram till att det nog kunde vara en
Brunello di Montalcino. So far, so good. Men då det kom till årgången så var jag nästan 20 år fel. 1975 lyste det ur facit.
1975 Azienda Agricola Canalicchio Di Sopra, BdM, 97 p
Ingen tillverkare jag tidigare stött på och fantastiskt välhållen med bra frukt och tanniner som fortfarande har lite klös kvar. (Vi funderade över om att detta nog inte var ett veritabelt monster då det begav sig.) Jäkligt bra vin som jag gärna dricker flera lådor av!!! Upplevelsen: 100p. Körsbären visade sig inte förrän efter etiketten var avtäckt, men strukturen var hela vägen en fantastisk BdM av klassiskt snitt. Balans, stuns, syror, tanniner, struktur, komplexitet, raffinemang och längd på en medelslank kropp.
Worth waiting for!
1998 Ste. Neige Vintage Koshu, 93 p
En finstämd och välkomnande doftpalett som inte gav Patrik några associationer till tidigare erfarenheter. Druvan är ju svår att få tag i i Sverige. På nosen: Nypon, fläder, krossade gröna kryddväxter och citrus över en mild och bred "fetma". På paletten: rik, elegant och rejält lång med viss sötma. (Vi kunde inte komma fram till om det var restsötma från jäsningen eller en produkt av mognaden.) Även om aromatiken är helt eljest, så påminner den förfinade elegansen om den hos bättre utmognade Mosel-Rieslingar. Jäwldrigt bra!
Vi vräkte i oss pizzor och annat gott och drog sedan vidare på sakéturné.
Andra pit-stoppet var
Ebisu Yokocho med ett 20-tal microrestauranger. Lite väl ung medelålder på klientelet för vår smak. Vi valde dock en liten grill som serverade underbar tunga. Servitören sprang också iväg och hämtade de två bästa flaskorna saké de hade i hela kollektivet.
Tyvärr var sakén överprisad och serveringen minimal. Det blev därför kompletterande öl istället för mer saké på detta ställe.
Standard serveringsstorlek av saké kallas "1 GO" (ICHI-GO) och en 750 ml flaska rymmer "4 GO" (YON-GO) och kallas också för en YON-GO-BIN (4-GO-flaska). Men, med dessa små sakékrus förvandlas nog en vanlig flaska till en 10-GO-BIN... Dålig affär för oss törstiga norrlänningar.
Först en rejäl portion insaltad, uppstekt tunga med svartpeppar och wasabi. MUMS!
Sedan lite tunga som hastigt hårdgrillats på ytan så att den fortfarande är rå på insidan. Med citron därtill. MEGAMUMS!
Kvällen drog vidare i Ebisu till
立喰酒場 buri som serverar ett drygt 100-tal olika sake i CUP-SAKE-format. Dessutom så finurligt att de är tempade så att då kyparen skakar om och slår på dem, så förvandlas de till slush. Magiskt gott och spännande med lite oväntad kökskemi
Naturligtvis passar det utsökt gott att äta YAKI TORI, grillade hönsdelar, till saké. Vi valde ett gäng: självklart ingick
grillade analkörtlar i vårt gemensamma val. Nog det närmaste man kommer
foie gras på en höna. Gott som phan!
...och så småningom hade vi fått nog av trevligheter och drog oss hemåt... Kanske inte alldeles nyktra men mycket glada och lyckliga
