finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
- Thread starter Anders Landström
- Startdatum
-
- Etiketter
- provningsnoteringar vin vinprovning
Elvis
Medlem
SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
Per och CH, det här ska bli av! Vinkonsumtionen har gått ner sedan jag flyttade till Manila. Däremot dricker jag mer öl - är det ett varningstecken när treåringen redan behärskar en ölöppnare på egen hand? ”Pappa, jag öppnar”, ”Pappa, jag häller upp”
. Det här innebär att jag kommer att ha ett uppdämt behov av bra viner när jag är i Sverige i sommar.
Har skrivit i almanackan att jag ska plocka ut en Vilmart 1998 magnum från källaren i Stockholm innan jag åker till Fjällbacka. Plockar säkert med en del annat också...
Per och CH, det här ska bli av! Vinkonsumtionen har gått ner sedan jag flyttade till Manila. Däremot dricker jag mer öl - är det ett varningstecken när treåringen redan behärskar en ölöppnare på egen hand? ”Pappa, jag öppnar”, ”Pappa, jag häller upp”
. Det här innebär att jag kommer att ha ett uppdämt behov av bra viner när jag är i Sverige i sommar.Har skrivit i almanackan att jag ska plocka ut en Vilmart 1998 magnum från källaren i Stockholm innan jag åker till Fjällbacka. Plockar säkert med en del annat också...
SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
Tassinaia-06
För ett par veckor sedan smakade jag en dålig flaska av detta vinet och den var tydligen inte ensam. Denna flaskan har enbart marginellt mer tanniner och frukt vilket är beklagligt eftersom de 2 första flaskorna som jag drack i Januari hade helt underbar frukt och underbara tanniner.
Man skulle kunna tro att flaskorna förvarats extremt dåligt. :'(
Clos du Marquis-05
Drack denna mot Tassinaia kan man nog säga och den var betydligt bättre onekligen. Blommig doft med smultron som man kunde ana lite i smakbilden också. Det var dock mycket jordiga toner och tanniner med. Tyckte jordigheten var mer "grusig" än den brukar vara i Bordeauxviner och körsbär i citronjuice fanns det ovanligt mycket av i smakbilden. Eftersmaken var lång och ganska torr och syrlig.
Lite ungt idag men det kommer att bli ett utmärkt vin med tiden. Den är gott redan idag till rätt mat.
Tassinaia-06
För ett par veckor sedan smakade jag en dålig flaska av detta vinet och den var tydligen inte ensam. Denna flaskan har enbart marginellt mer tanniner och frukt vilket är beklagligt eftersom de 2 första flaskorna som jag drack i Januari hade helt underbar frukt och underbara tanniner.
Man skulle kunna tro att flaskorna förvarats extremt dåligt. :'(
Clos du Marquis-05
Drack denna mot Tassinaia kan man nog säga och den var betydligt bättre onekligen. Blommig doft med smultron som man kunde ana lite i smakbilden också. Det var dock mycket jordiga toner och tanniner med. Tyckte jordigheten var mer "grusig" än den brukar vara i Bordeauxviner och körsbär i citronjuice fanns det ovanligt mycket av i smakbilden. Eftersmaken var lång och ganska torr och syrlig.
Lite ungt idag men det kommer att bli ett utmärkt vin med tiden. Den är gott redan idag till rätt mat.
Per Stade
Lege artis
SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
Ni två, som kan mer, får plocka ut något matchande från mitt lilla lager. Jag lovar
i alla fall att förse oss med rikligt med skaldjur. Kan ostron var något för herrarna?
Ser fram emot att träffa er. Men om du ska plocka med mer så behöver vi fler dagar.
Eller vara fler.
Elvis skrev:Per och CH, det här ska bli av! Vinkonsumtionen har gått ner sedan jag flyttade till Manila. Däremot dricker jag mer öl - är det ett varningstecken när treåringen redan behärskar en ölöppnare på egen hand? ”Pappa, jag öppnar”, ”Pappa, jag häller upp”
Har skrivit i almanackan att jag ska plocka ut en Vilmart 1998 magnum från källaren i Stockholm innan jag åker till Fjällbacka. Plockar säkert med en del annat också...
Ni två, som kan mer, får plocka ut något matchande från mitt lilla lager. Jag lovar
i alla fall att förse oss med rikligt med skaldjur. Kan ostron var något för herrarna?
Ser fram emot att träffa er. Men om du ska plocka med mer så behöver vi fler dagar.
Eller vara fler.
Gurto
Medlem
SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
Middag med vänner. Tog inga noter så omdömen tagna ur huvudet:
Billecart-Salmon Brut Resérve (jordärtskocksbakelse med skirar smör och pinjenötter) Doftar lite småmogna äpplen och brödig jästighet. Lite anonymt. Sticker inte ut varken åt det ena eller andra hållet. Gör sitt jobb, och passar till maten, men inget extra.
Domaine Pierre Labet, Bourgogne Vielles Vignes, 2009 (confiterade anklår, ramslökskorv, gröna linser och rucola) Doftar bärigt (körsbär och hallon) med en medelhög dos av fat. Inte alls lika imponerande som sist jag drack (http://www.finewines.se/vin/idag-dricke ... istad-trad)/6440/). Alla de mer eleganta och parfymerade tonerna är borta och viner känns lite anonymt och platt. Har det månne gått in i en tunnel? Hoppas vinet kommer ut därifrån med något annat spännande då jag har några flaskor kvar i källaren. Tyckte att de två första flaskorna var riktigt bra för att vara en lite mer budget-Bourgogne. Går absolut samman med maten men hade förväntat mig lite mer.
Chateau Bel-Air Lagrave, 1986 (ost: långlagrad gouda, comté och röd caprin (getost)) Läser mina noter från förra flaskan (http://www.finewines.se/vin/idag-dricke ... istad-trad)/6540/) och det känns igen. Upplevde det nog lite tunnare denna gång dock. Svårt att säga om det beror på att min smak förändrats eller om vinet börjar tappa. Hur som helst en god klassisk Bordeaux. Kan återigen konstatera att vinet behöver en del luft för att vakna till (vilket ju känns som ett tecken på att det inte börjar tappa utan i absolut är alive and kicking). Funkar bra till goudan och comtén men orkar inte riktigt med den lite mer stalliga getosten.
Chateau Beau-Site, 2008 (utan något till, var egentligen ett reservvin om Bel-Airen skulle varit dålig) Doftar fruktigt av mörka bär och lite cassis. En del fat, tobak, rostade espressobönor och lite rökigt. I munnen är det fruktigt och snälla tanniner. Ett rätt fruktdrivet vin, utan att bli åt det syltiga hållet, som absolut levererade mer än ok.
Middag med vänner. Tog inga noter så omdömen tagna ur huvudet:
Billecart-Salmon Brut Resérve (jordärtskocksbakelse med skirar smör och pinjenötter) Doftar lite småmogna äpplen och brödig jästighet. Lite anonymt. Sticker inte ut varken åt det ena eller andra hållet. Gör sitt jobb, och passar till maten, men inget extra.
Domaine Pierre Labet, Bourgogne Vielles Vignes, 2009 (confiterade anklår, ramslökskorv, gröna linser och rucola) Doftar bärigt (körsbär och hallon) med en medelhög dos av fat. Inte alls lika imponerande som sist jag drack (http://www.finewines.se/vin/idag-dricke ... istad-trad)/6440/). Alla de mer eleganta och parfymerade tonerna är borta och viner känns lite anonymt och platt. Har det månne gått in i en tunnel? Hoppas vinet kommer ut därifrån med något annat spännande då jag har några flaskor kvar i källaren. Tyckte att de två första flaskorna var riktigt bra för att vara en lite mer budget-Bourgogne. Går absolut samman med maten men hade förväntat mig lite mer.
Chateau Bel-Air Lagrave, 1986 (ost: långlagrad gouda, comté och röd caprin (getost)) Läser mina noter från förra flaskan (http://www.finewines.se/vin/idag-dricke ... istad-trad)/6540/) och det känns igen. Upplevde det nog lite tunnare denna gång dock. Svårt att säga om det beror på att min smak förändrats eller om vinet börjar tappa. Hur som helst en god klassisk Bordeaux. Kan återigen konstatera att vinet behöver en del luft för att vakna till (vilket ju känns som ett tecken på att det inte börjar tappa utan i absolut är alive and kicking). Funkar bra till goudan och comtén men orkar inte riktigt med den lite mer stalliga getosten.
Chateau Beau-Site, 2008 (utan något till, var egentligen ett reservvin om Bel-Airen skulle varit dålig) Doftar fruktigt av mörka bär och lite cassis. En del fat, tobak, rostade espressobönor och lite rökigt. I munnen är det fruktigt och snälla tanniner. Ett rätt fruktdrivet vin, utan att bli åt det syltiga hållet, som absolut levererade mer än ok.
Darth Angelus
Medlem
SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
Drack Krug 2000 för ett par dagar sedan med en kompis.
Korken var halvrak, alltså mer rak än jag hade trott, men buktade ut en kort stund efter att den var uttagen.
Vinet i sig var piggt, med typiska Krugaromer. Djupet och rikedomen är rätt imponerande för detta (relativt mediokra) år, och det är klart årgångens bästa champagne jag hittills druckit.
Drack Krug 2000 för ett par dagar sedan med en kompis.
Korken var halvrak, alltså mer rak än jag hade trott, men buktade ut en kort stund efter att den var uttagen.
Vinet i sig var piggt, med typiska Krugaromer. Djupet och rikedomen är rätt imponerande för detta (relativt mediokra) år, och det är klart årgångens bästa champagne jag hittills druckit.
SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
Var en sväng i sthlm igår. Var bla på Franskavinlistan champagneprovning av David Léclapart. Biodynamsik odlare. Ingen dosage osv. Har bara provat hans instegschampagne l'Amateur 2008. Den uppskattades inte så mycket. Var alldeles för ung, knastertorr och pretig. Ska sparas länge. Har några fler i källaren som får drickas vid ett senare tillfälle
Nu provades:
l'Amateur 2007. Äpplig. Absolut inte så knastertorr som 2008 och bättre än 2008. Tror absolut att den kan utvecklas till ngt bra även fast det är ett svårt år.
l'Artiste 2005. Sött doft, väldigt fruktig. Bra struktur. Knappt någon smak av ek. (tror det är 50 % ek och 50 % ståltankar som den lagras i). Balanserad. Tycker definitivt att denna var bäst just nu. Kommer att bli väldigt trevlig med lite mer lagring.
l'Apôtre 2005. Knastertorr, spretig, inte balanserad. Behövs flera år till innan den blir bra. Var inte så förtjust i den idag.
Alla David Léclapart champagner behöver lagras många år innan den blir mogen, balanserad och får en bra struktur
Var en sväng i sthlm igår. Var bla på Franskavinlistan champagneprovning av David Léclapart. Biodynamsik odlare. Ingen dosage osv. Har bara provat hans instegschampagne l'Amateur 2008. Den uppskattades inte så mycket. Var alldeles för ung, knastertorr och pretig. Ska sparas länge. Har några fler i källaren som får drickas vid ett senare tillfälle
Nu provades:
l'Amateur 2007. Äpplig. Absolut inte så knastertorr som 2008 och bättre än 2008. Tror absolut att den kan utvecklas till ngt bra även fast det är ett svårt år.
l'Artiste 2005. Sött doft, väldigt fruktig. Bra struktur. Knappt någon smak av ek. (tror det är 50 % ek och 50 % ståltankar som den lagras i). Balanserad. Tycker definitivt att denna var bäst just nu. Kommer att bli väldigt trevlig med lite mer lagring.
l'Apôtre 2005. Knastertorr, spretig, inte balanserad. Behövs flera år till innan den blir bra. Var inte så förtjust i den idag.
Alla David Léclapart champagner behöver lagras många år innan den blir mogen, balanserad och får en bra struktur
SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
Jga var också förvånad över detta vinet. Trodde det var felskrivet på Sb:s hemsida, trodde nästan att en 96:a skulle dyka upp när jag beställde det. Vinet var vid liv och rätt gott utan tvekan vilket jag inte trodde. Finns många past prime vin i denna prisklassen på sb onekligen.
Gurto skrev:
Jga var också förvånad över detta vinet. Trodde det var felskrivet på Sb:s hemsida, trodde nästan att en 96:a skulle dyka upp när jag beställde det. Vinet var vid liv och rätt gott utan tvekan vilket jag inte trodde. Finns många past prime vin i denna prisklassen på sb onekligen.
chambertin
Medlem
SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
En del "grave-digging" ur en källare blir det ikväll:
1990 Cuvée St.Vincent (R&L Legras)
1996 Côtes-du-Rhône (Jaboulet)
2000 Barbera d’Alba (Ca Bianca)
1998 Casillero del Diablo C.S (Concha y Toro)
1996 Quinta de Pancas C.S
1999 Vergelegen Shiraz
1995 Clos de la Roche (A.Rousseau)
1995 I Castei Amarone
1995 Château Theulet (Monbazillac)
En del "grave-digging" ur en källare blir det ikväll:
1990 Cuvée St.Vincent (R&L Legras)
1996 Côtes-du-Rhône (Jaboulet)
2000 Barbera d’Alba (Ca Bianca)
1998 Casillero del Diablo C.S (Concha y Toro)
1996 Quinta de Pancas C.S
1999 Vergelegen Shiraz
1995 Clos de la Roche (A.Rousseau)
1995 I Castei Amarone
1995 Château Theulet (Monbazillac)
chambertin
Medlem
SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
Lite anteckningar från tisdagens provning.
Provningen var från en källare som medlemmarna lagt ner viner i av varierande kvalitet och pris för sisådär 10-15 år sedan.
1990, Blanc de Blanc Cuvée St.Vincent (R&L Legras):
Stor ganska ungdomlig doft med valnötter, smör och brioche. Fin utvecklad autolyskaraktär och ingen sherry alls.
Klart mogen smak med mjukt mogna och runda syror i fin harmoni nu. Ingen superlängd men helt rätt att dricka nu. Härlig champagne !
1996, Côtes-du-Rhône (Jaboulet):
Kork !
2000, Barbera d’Alba (Ca'Bianca):
Kvällens överraksning bland dom billiga röda. Stor härlig mörkbärig doft med lite smörkola bakom. Ett stänk björnklister tittar fram då och då liksom lite viol.
På det hela taget oförskämt fräsch för ett så gammalt och enkelt vin.
1998, Casillero del Diablo C.S (Concha y Toro):
Stor tydlig Cabernet-näsa med mycket örter och lite gröna stjälkar och paprika. Lite flyktig och inte så behaglig till en början. Dock finns det inget övermoget alls här vilket förvånar.
I smaken kryper dock åldern fram och man känner att den inte riktigt klarar av sådan här lång lagring. Eftersmaken är kort, kärv och kantig och efteråt kommer en tydlig tjärton som inte är helt fräsch. Borde ha druckits (om alls) för kanske 4-5 år sedan.
1996, Quinta de Pancas C.S:
Tydlig Cabernet-ton även här men mycket mer nedtonad än Chilenaren och väsentligt mer övermogen. Stjälkiga och lite kärnbittra drag känns ihop med en ganska trevlig lakritsdoft.
Kärv, lite bitter och syror som är klart övermogna. Ganska bra längd men frukten har tappat såpass att det här borde ha öppnats för 5-6 år sedan. Har nog varit ganska ok för ett tag sedan men inte nu.
1999, Vergelegen Shiraz:
Först en tydlig murrig stallton (Brettanomyces) och mycket mörka bär (björnbär och bigarråer). Även här lite paprika och den för sydafrika tyvärr ofta närvarande lite brända däck-doften.
Detta lägger sig ngt senare under kvällen men försvinner inte helt.
Tät, rund och ganska fyllig men med alldeles för låg fruktsyranivå för min del. Lång och tät och med kryddiga toner i eftersmaken.
1995, Clos de la Roche (A.Rousseau):
Friskt stor körsbärs- och jordgubbsdoft initalt. Efterhand som det får mer luft så kommer tobak och ceder in mer i bilden men det vill inte riktigt lyfta mot den nivån man brukar se hos Rousseaus Grand Crû:er. Den är otroligt sirlig och elegant för en Grand Crû och för mig mycket mer söderöver mot Chambolle i sin karaktär.
Störtskön syra men inte så komplex och lång som de brukar vara. Växer dock hela kvällen och efter 2,5 timma så är detta vinet som vunnit mest på luftning.
2003, Châteauneuf-du-Pape ˝Cote Ronde˝:
Stor varm och knäckig doft med kakao, exotiska kryddor och svarta körsbär. Hade bergis landat detta blint i Priorat (i alla fall på första sniffen).
Växer hela kvällen även detta men vinet är ganska märkt av den mycket varma årgången.
I smaken känner man av värmen än mer i form av de lätt bittra tanninerna. Smaken är stram och riktigt intensiv med torra stentoner i eftersmaken och lite låga syra.
Fungerade utmärkt till hårdosten vi hade men inte så bra på egen hand. Tål några år till i källaren utan problem
1995, I Castei Amarone:
Stor likörlik russindoft med choklad och lätt alkoholton.
En riktig sockerbomb det här med russinlik sötma och fyllig nästan kletig smak.
Saknar syror men har annars klarat sina 18 år ganska bra men vad har men det här till ?
Var t.o.m fel till den härliga lagrade Gruyèren vi hade.
1995, Château Theulet, Monbazillac:
Stor aprikos-doft med tydliga inslag av saffran och klementin. Ingen tydlig botrytis eller fat men bra djup och lite komplexitet.
Ganska rund och mjuk och medelsöt smak. På väg över lite mot nektarstadiet men funkade klockrent till en mjukt krämig blåmögelost.
God men inte stor. Visar tydligt vilken fin utveckling ett ganska enkelt sött vin kan få med lagring. Klart mycket mer komplext nu än det var som ungt.
Lite anteckningar från tisdagens provning.
Provningen var från en källare som medlemmarna lagt ner viner i av varierande kvalitet och pris för sisådär 10-15 år sedan.
1990, Blanc de Blanc Cuvée St.Vincent (R&L Legras):
Stor ganska ungdomlig doft med valnötter, smör och brioche. Fin utvecklad autolyskaraktär och ingen sherry alls.
Klart mogen smak med mjukt mogna och runda syror i fin harmoni nu. Ingen superlängd men helt rätt att dricka nu. Härlig champagne !
1996, Côtes-du-Rhône (Jaboulet):
Kork !
2000, Barbera d’Alba (Ca'Bianca):
Kvällens överraksning bland dom billiga röda. Stor härlig mörkbärig doft med lite smörkola bakom. Ett stänk björnklister tittar fram då och då liksom lite viol.
På det hela taget oförskämt fräsch för ett så gammalt och enkelt vin.
1998, Casillero del Diablo C.S (Concha y Toro):
Stor tydlig Cabernet-näsa med mycket örter och lite gröna stjälkar och paprika. Lite flyktig och inte så behaglig till en början. Dock finns det inget övermoget alls här vilket förvånar.
I smaken kryper dock åldern fram och man känner att den inte riktigt klarar av sådan här lång lagring. Eftersmaken är kort, kärv och kantig och efteråt kommer en tydlig tjärton som inte är helt fräsch. Borde ha druckits (om alls) för kanske 4-5 år sedan.
1996, Quinta de Pancas C.S:
Tydlig Cabernet-ton även här men mycket mer nedtonad än Chilenaren och väsentligt mer övermogen. Stjälkiga och lite kärnbittra drag känns ihop med en ganska trevlig lakritsdoft.
Kärv, lite bitter och syror som är klart övermogna. Ganska bra längd men frukten har tappat såpass att det här borde ha öppnats för 5-6 år sedan. Har nog varit ganska ok för ett tag sedan men inte nu.
1999, Vergelegen Shiraz:
Först en tydlig murrig stallton (Brettanomyces) och mycket mörka bär (björnbär och bigarråer). Även här lite paprika och den för sydafrika tyvärr ofta närvarande lite brända däck-doften.
Detta lägger sig ngt senare under kvällen men försvinner inte helt.
Tät, rund och ganska fyllig men med alldeles för låg fruktsyranivå för min del. Lång och tät och med kryddiga toner i eftersmaken.
1995, Clos de la Roche (A.Rousseau):
Friskt stor körsbärs- och jordgubbsdoft initalt. Efterhand som det får mer luft så kommer tobak och ceder in mer i bilden men det vill inte riktigt lyfta mot den nivån man brukar se hos Rousseaus Grand Crû:er. Den är otroligt sirlig och elegant för en Grand Crû och för mig mycket mer söderöver mot Chambolle i sin karaktär.
Störtskön syra men inte så komplex och lång som de brukar vara. Växer dock hela kvällen och efter 2,5 timma så är detta vinet som vunnit mest på luftning.
2003, Châteauneuf-du-Pape ˝Cote Ronde˝:
Stor varm och knäckig doft med kakao, exotiska kryddor och svarta körsbär. Hade bergis landat detta blint i Priorat (i alla fall på första sniffen).
Växer hela kvällen även detta men vinet är ganska märkt av den mycket varma årgången.
I smaken känner man av värmen än mer i form av de lätt bittra tanninerna. Smaken är stram och riktigt intensiv med torra stentoner i eftersmaken och lite låga syra.
Fungerade utmärkt till hårdosten vi hade men inte så bra på egen hand. Tål några år till i källaren utan problem
1995, I Castei Amarone:
Stor likörlik russindoft med choklad och lätt alkoholton.
En riktig sockerbomb det här med russinlik sötma och fyllig nästan kletig smak.
Saknar syror men har annars klarat sina 18 år ganska bra men vad har men det här till ?
Var t.o.m fel till den härliga lagrade Gruyèren vi hade.
1995, Château Theulet, Monbazillac:
Stor aprikos-doft med tydliga inslag av saffran och klementin. Ingen tydlig botrytis eller fat men bra djup och lite komplexitet.
Ganska rund och mjuk och medelsöt smak. På väg över lite mot nektarstadiet men funkade klockrent till en mjukt krämig blåmögelost.
God men inte stor. Visar tydligt vilken fin utveckling ett ganska enkelt sött vin kan få med lagring. Klart mycket mer komplext nu än det var som ungt.
Trådskapare
Anders Landström
Medlem
SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
Skön provning och kul med en sådan variation på viner.
En Barbera som håller 13 år är väl inte helt ovanligt men kanske inte av den klassen. 2000 var väl inte heller ett stort år i Piemonte?
1995, Clos de la Roche, hmm, kan ju gissa vem som tog med det instegsvinet
chambertin skrev:
Skön provning och kul med en sådan variation på viner.
En Barbera som håller 13 år är väl inte helt ovanligt men kanske inte av den klassen. 2000 var väl inte heller ett stort år i Piemonte?
1995, Clos de la Roche, hmm, kan ju gissa vem som tog med det instegsvinet
Trådskapare
Anders Landström
Medlem
SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
Långfredag, Stockholm. En kombination som för ett antal år sedan innebar stängda restauranger och allmän tristess. Det har ändrat sig och det har ändrat sig radikalt.
Beslöt att ta en liten tur i Gamla Stan igår och det blev två besök (även om det är ett antal andra ställen öppna), Gaston och Djuret.
Började med ett glas 1999 Fratelli Brovia Barolo Villero på Gaston. En del av er kommer väl ihåg det sk monstret, den 1996 Fratelli Brovia Barbaresco Rio Sordo vi drack på ett vininferno för att tag sedan. Med den i färskt minne närmar man sig varje Brovia med viss respekt och bävan. Det här är dock ett helt annat vin, mycket mer tillgängligt, klart i sitt drickfönster och betydligt mer "utslätat" (dvs det finns tanniner men de sliter inte din mun i stycken). Mognande Nebiollotoner med körsbär, lite mylla och ett tydligt ekanslag. Bra balans i smaken där tanninerna börjat mjukna och integreras. Inte allt för kraftigt, bra eftersmak med frisk avslutning. Bra vin som inte ska ligga allt för länge utan drick nu och 2-3 år till.
Djuret bjöd på en meny Bourgeoisie, terrine som förrätt, Ankbröstet som varmrätt och Tarte au chocolat till dessert.
Anklever och kycklingleverterrinen är marinerad i Maderia och Sauternes så vad passar bättre än en 1998 Château d'Yquem Fullkomlig öser ut dofter, ädelröta så klart tillsammans med ett helt fat av exotiska frukter, honungskakor med mera. Smaken är söt, javisst men sötman är integerad i syran på ett sätt som gör att smaklökarna inte bedövas . Det är svårt att förklara men att dricka söta viner till förrätten kan döda resten av måltidens viner men den risken finns inte här. Ett fullkomligt fantastiskt vin. Lagringsbart, ja det är ju en jävligt dum fråga, klart att det kan lagras. Terrinenen då, väldigt bra, fin konsistens och bra smaker. Kombinationen var väldigt lyckad.
En 2008 Francois Bertheau Chambolle-Musigny dekanterades som dryck till ankbröstet. En typisk 08, sirlig, strukturerad med en underliggande silkighet i smaken. 2008 i Bourgogne påminner mig mer och mer om 1988 i Champagne, ett klassiskt år som verkar ge bra viner av alla kategorier. Kan inte bedömma om de kan växa till samma storhet. Det här har, om än inte den längd och komplexitet som lite bättre läge skulle ha givit, ändå en bra kropp och skön eftersmak. Väldigt trevligt att dricka till det perfekt stekta ankbröstet.
Till efterrätten blev det ett glas Maderia , en 10 Year Old Malmsey. Vet inte leverantör av den och är verkligen ingen expert på Maderia och som alltid med goda viner man inte dricker så ofta inser man två saker. Dels att man dricker allt för lite av dem, dels att man är rätt begränsad i sin kunskap. Kaffe, russin, kryddor, lätt oxiderad stil. Alkoholen känns naturligtvis men balanseras bra av sötman i smaken. Gott helt enkelt och gott till chokladdesserten. En smal stång med choklad lurar ögat att tro att det här är en enkel match att smälla i sig. Fel, efterrätten är precis så kraftig som de brukar vara. Maräng, choklad och mjölksorbet ger en behaglig mättnad.
Helt klart en av de bättre långfredagarna. Rekommenderas framför att se lidande och död på TV
Långfredag, Stockholm. En kombination som för ett antal år sedan innebar stängda restauranger och allmän tristess. Det har ändrat sig och det har ändrat sig radikalt.
Beslöt att ta en liten tur i Gamla Stan igår och det blev två besök (även om det är ett antal andra ställen öppna), Gaston och Djuret.
Började med ett glas 1999 Fratelli Brovia Barolo Villero på Gaston. En del av er kommer väl ihåg det sk monstret, den 1996 Fratelli Brovia Barbaresco Rio Sordo vi drack på ett vininferno för att tag sedan. Med den i färskt minne närmar man sig varje Brovia med viss respekt och bävan. Det här är dock ett helt annat vin, mycket mer tillgängligt, klart i sitt drickfönster och betydligt mer "utslätat" (dvs det finns tanniner men de sliter inte din mun i stycken). Mognande Nebiollotoner med körsbär, lite mylla och ett tydligt ekanslag. Bra balans i smaken där tanninerna börjat mjukna och integreras. Inte allt för kraftigt, bra eftersmak med frisk avslutning. Bra vin som inte ska ligga allt för länge utan drick nu och 2-3 år till.
Djuret bjöd på en meny Bourgeoisie, terrine som förrätt, Ankbröstet som varmrätt och Tarte au chocolat till dessert.
Anklever och kycklingleverterrinen är marinerad i Maderia och Sauternes så vad passar bättre än en 1998 Château d'Yquem Fullkomlig öser ut dofter, ädelröta så klart tillsammans med ett helt fat av exotiska frukter, honungskakor med mera. Smaken är söt, javisst men sötman är integerad i syran på ett sätt som gör att smaklökarna inte bedövas . Det är svårt att förklara men att dricka söta viner till förrätten kan döda resten av måltidens viner men den risken finns inte här. Ett fullkomligt fantastiskt vin. Lagringsbart, ja det är ju en jävligt dum fråga, klart att det kan lagras
. Terrinenen då, väldigt bra, fin konsistens och bra smaker. Kombinationen var väldigt lyckad.En 2008 Francois Bertheau Chambolle-Musigny dekanterades som dryck till ankbröstet. En typisk 08, sirlig, strukturerad med en underliggande silkighet i smaken. 2008 i Bourgogne påminner mig mer och mer om 1988 i Champagne, ett klassiskt år som verkar ge bra viner av alla kategorier. Kan inte bedömma om de kan växa till samma storhet. Det här har, om än inte den längd och komplexitet som lite bättre läge skulle ha givit, ändå en bra kropp och skön eftersmak. Väldigt trevligt att dricka till det perfekt stekta ankbröstet.
Till efterrätten blev det ett glas Maderia , en 10 Year Old Malmsey. Vet inte leverantör av den och är verkligen ingen expert på Maderia och som alltid med goda viner man inte dricker så ofta inser man två saker. Dels att man dricker allt för lite av dem, dels att man är rätt begränsad i sin kunskap. Kaffe, russin, kryddor, lätt oxiderad stil. Alkoholen känns naturligtvis men balanseras bra av sötman i smaken. Gott helt enkelt och gott till chokladdesserten. En smal stång med choklad lurar ögat att tro att det här är en enkel match att smälla i sig. Fel, efterrätten är precis så kraftig som de brukar vara. Maräng, choklad och mjölksorbet ger en behaglig mättnad.
Helt klart en av de bättre långfredagarna. Rekommenderas framför att se lidande och död på TV
SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
En långfredag i skogen i Grönbo (långt från Stockholm) Dags för lite god mat och Vin
Vi började med lite ostron för att komma igång och till det drack vi en Chablis, 2006 Raveneau Premier Cru Forét. Mogen komplex och bra balans. Efter det blev det caviarprovning, svensk löjrom, svensk sikrom och rysk caviar + tillbehör.
Till detta drack vi 1990 Veuve Clicquot och Jacques Selosse Origine, degorgerad 1996. "Gula änkan" var ett perfekt exemplar på en mogen lagom komplex champagne och årgångstypisk. Selossen var en dröm! Oerhört komplex med en doft och smak som förändrades hela tiden.
Till huvudrätt, först kokt och sedan stekt grön och vit sparris i grädde med tryffel och grillad kalvfile. Ch Margaux 1985 och Spinettas Barbaresco Vigneto Gallina 1996.Det som först slog oss alla med förvåning var faktiskt hur lika vinerna smakade trots deras olikhet vad avser land och druvor. Mer likhet än olikhet. Margaux var fantastisk på doften men smaken var lite kort. Parker ger 95 poäng men jag tror 91-92 är mer korrekt i dagsläget. Barbarescon var i perfekt balans och mognad.
Till sist pärontartalette med Ch Suduiraut 1967. Detta vin imponerade stort! Perfekt kondition. Ingen som helst trötthet eller lätt beskhet som kan finnas i gamla Sauterner. Detta vin var klart bättre än Ch d Yqem 1970 som jag drack för två veckor sedan.
Ibland är det gott all leva!
En långfredag i skogen i Grönbo (långt från Stockholm) Dags för lite god mat och Vin
Vi började med lite ostron för att komma igång och till det drack vi en Chablis, 2006 Raveneau Premier Cru Forét. Mogen komplex och bra balans. Efter det blev det caviarprovning, svensk löjrom, svensk sikrom och rysk caviar + tillbehör.
Till detta drack vi 1990 Veuve Clicquot och Jacques Selosse Origine, degorgerad 1996. "Gula änkan" var ett perfekt exemplar på en mogen lagom komplex champagne och årgångstypisk. Selossen var en dröm! Oerhört komplex med en doft och smak som förändrades hela tiden.
Till huvudrätt, först kokt och sedan stekt grön och vit sparris i grädde med tryffel och grillad kalvfile. Ch Margaux 1985 och Spinettas Barbaresco Vigneto Gallina 1996.Det som först slog oss alla med förvåning var faktiskt hur lika vinerna smakade trots deras olikhet vad avser land och druvor. Mer likhet än olikhet. Margaux var fantastisk på doften men smaken var lite kort. Parker ger 95 poäng men jag tror 91-92 är mer korrekt i dagsläget. Barbarescon var i perfekt balans och mognad.
Till sist pärontartalette med Ch Suduiraut 1967. Detta vin imponerade stort! Perfekt kondition. Ingen som helst trötthet eller lätt beskhet som kan finnas i gamla Sauterner. Detta vin var klart bättre än Ch d Yqem 1970 som jag drack för två veckor sedan.
Ibland är det gott all leva!
Darth Angelus
Medlem
SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
Clos des Papes 2008
Nu är det bara andra gången jag dricker C9dP, så min kunskap om det är - minst sagt - mycket begränsat, men jag anser ändå att det är ett helt klart kvalitativt rött vin. I likhet med vad jag hört var det lite mer tillgängligt än Bordeaux, med lägre strävhet. Det var, enligt min högst personliga preferens, på gränsen till för mjukt för mat, men jag tenderar att gilla lite kraftigare, tuffare viner då.
Bollinger GA 2002
Jag har druckit den förut, och nu liksom då är den riktigt bra. Årgångens förträfflighet känns klart i de pigga syrorna, och GA är (precis som Winston Churchill) helt klart en bra skumpa, i förhållande till vad man får ge för den, till att börja med. Nu när den aktuella årgången är 2002 så är den en ganska självklar rekommendation. I princip är det mesta med den helt oklanderligt.
Clos des Papes 2008
Nu är det bara andra gången jag dricker C9dP, så min kunskap om det är - minst sagt - mycket begränsat, men jag anser ändå att det är ett helt klart kvalitativt rött vin. I likhet med vad jag hört var det lite mer tillgängligt än Bordeaux, med lägre strävhet. Det var, enligt min högst personliga preferens, på gränsen till för mjukt för mat, men jag tenderar att gilla lite kraftigare, tuffare viner då.
Bollinger GA 2002
Jag har druckit den förut, och nu liksom då är den riktigt bra. Årgångens förträfflighet känns klart i de pigga syrorna, och GA är (precis som Winston Churchill) helt klart en bra skumpa, i förhållande till vad man får ge för den, till att börja med. Nu när den aktuella årgången är 2002 så är den en ganska självklar rekommendation. I princip är det mesta med den helt oklanderligt.
Gurto
Medlem
SV: Idag dricker vi, provningsnoteringar och diskussioner
Lite födelsedagsfirande med familj:
Chateau Pape Clément Blanc, 2005 (smörstekt marulk, purjolökspuré och brynt smör) Doftar koncentrerat av bakade äpplen, bakad citron och en massa tropisk frukt. Lite grönörtigt/gräsigt och vitblommigt. Mycket rostad ek med vaniljinslag. Smakmässigt krämigt, fylligt och koncentrerat. Lätt gräsigt/örtigt. Som i doften mycket ek men ändå mycket välbalanserat. Absolut tillräcklig syra. Lång lång eftersmak.
Imponerande att de lyckas göra ett vin med så mycket ek och så mycket alkohol (14%) och ändå få det så välbalanserat och mjukt. Passade riktigt bra till maten.
Fattoria Poggio di Sotto, Brunello di Montalcino, 2006 (vildsvinsgryta med vita bönor, tomat, karljohansvamp, rosmarin och salvia). Doft: Koncentrerad med körsbär och svarta vinbär i frukten. Även här relativt tydliga ekfatstoner i skepnad av peppar, tallbarr, ceder och torkade örter. Smak: Koncentrerat av körsbär av det syrligare slaget och svarta vinbär. Härlig fatkrydda. Lång, fatkryddig och syrlig eftersmak.
Grymt bra! Mycket Bordeaux-feeling men med mer av de syrliga körsbären. Passade utmärkt till grytan.
Moscatel de Setúbal, José Maria Fonseca, 2003 (kladdig chokladtårta med grädde och maräng) Doftar gula russin, karamelliserat, lite tvåligt/parfymerat (inte negativt). Smakar söta gula russin, karamelliserat. Bra syra. Tydlig alkohol men tyngden i frukten lever upp till alkoholen.
Inte lika stort som de två andra vinerna men väldigt gott och en grym matchning till tårtan.
Lite födelsedagsfirande med familj:
Chateau Pape Clément Blanc, 2005 (smörstekt marulk, purjolökspuré och brynt smör) Doftar koncentrerat av bakade äpplen, bakad citron och en massa tropisk frukt. Lite grönörtigt/gräsigt och vitblommigt. Mycket rostad ek med vaniljinslag. Smakmässigt krämigt, fylligt och koncentrerat. Lätt gräsigt/örtigt. Som i doften mycket ek men ändå mycket välbalanserat. Absolut tillräcklig syra. Lång lång eftersmak.
Imponerande att de lyckas göra ett vin med så mycket ek och så mycket alkohol (14%) och ändå få det så välbalanserat och mjukt. Passade riktigt bra till maten.
Fattoria Poggio di Sotto, Brunello di Montalcino, 2006 (vildsvinsgryta med vita bönor, tomat, karljohansvamp, rosmarin och salvia). Doft: Koncentrerad med körsbär och svarta vinbär i frukten. Även här relativt tydliga ekfatstoner i skepnad av peppar, tallbarr, ceder och torkade örter. Smak: Koncentrerat av körsbär av det syrligare slaget och svarta vinbär. Härlig fatkrydda. Lång, fatkryddig och syrlig eftersmak.
Grymt bra! Mycket Bordeaux-feeling men med mer av de syrliga körsbären. Passade utmärkt till grytan.
Moscatel de Setúbal, José Maria Fonseca, 2003 (kladdig chokladtårta med grädde och maräng) Doftar gula russin, karamelliserat, lite tvåligt/parfymerat (inte negativt). Smakar söta gula russin, karamelliserat. Bra syra. Tydlig alkohol men tyngden i frukten lever upp till alkoholen.
Inte lika stort som de två andra vinerna men väldigt gott och en grym matchning till tårtan.