Mattias Schyberg
Administratör
Det blev en liten mini-BYOB igår med @chambertin, @Appel, @karl_ek och undertecknad. Helt temalöst, men trots det blev det hela fyra viner från Sydafrika och jag hade enbart med mig ett av dem.
Allt provades blint förutom de egna bidragen...
2014 Rupert & Rotschild Baroness Nadine Chardonnay
Ett riktigt gott vin med hjärtat på rätt ställe. Svalvarm frukt (kvällens ord). Tropisk frukt med aprikos persika och mörk citrus dansar galant med rikligt krutiga fat, smör, mandel och ett uns stendamm. Fylligt och visköst med en syra som håller kroppen i balans. Hög intensitet med en gnutta eldighet. Jovars, chardonnay kändes inte orimligt och med tanke på den som medtagit flaskan och den relativt varma frukten, kändes Sydafrika som en vettig gissning. Vi som provade blint var någorlunda överens. Mer tur och kvalificerad gissning än skicklighet. (89p)
2014 Velenosi Rêve Pecorino
Här blev det klart svårare. Blyg arom. Inte mycket alls som avslöjar varken druva eller ursprung, men möjligen är det för att jag aldrig hört talas om druvan pecorino. Slankt och krispigt men ändå solmoget på något vis trots den späda och krispiga frukten. Lite syrliga sultanrussin, gula plommon och rosor med en bakgrund av sötlakrits, halm och grönt gräs. Hög syra, men lite tunt och klent, speciellt med tanke på tidigare vin. Var helt vilse i pannkakan och vill minnas att det enda jag fick ur mig var att kroppen och strukturen påminde om en chablis. Ingen favorit men säkert dugligt som matvin. (84p)
2010 Torraccia del Piantavigna Vigna Pelizzane (Ghemme)
Ett av mina viner denna kväll och det blev en ganska stor besvikelse med tanke på pris. Påtagligt blommigt (hibiskus?) och bärigt (hallon och körsbärskärna) med undertoner av jord, järn, lakrits och antydan till stall. Finstämda fat. Lätt i kroppen och ganska bra tanninstruktur, men kvalitetsmässigt minst 50 % för dyrt. 200 pix hade varit ok. (87p)
2015 Crystallum Peter Max Pinot Noir
Har druckit storebror innan. Detta är producentens enklaste och det imponerade mycket med tanke på prisläge. Klassisk pinot noir av det varmare och kraftigare slaget. Rotfrukt med drag av rödbeta, solmogna jordgubbar, krutrök och snygga drag av sandelträ. Lite småpepprigt och allmänt kryddigt. Bra intensitet och medelfyllig kropp med aningen eldighet. Även här så spelade jag ut Sydafrika-kortet, kanske på grund av den som tagit med sig det, men mest för att jag tycker mig ha lite känsla för hur sydafrikansk pinot noir brukar smaka. Trodde nog att det var ett toppvin från Walker Bay och landade på hela (90p).
1999 Vega Sicilia Valbuena 5o Año
Wow! Även blint så lyckades vinets kvaliteter lysa som den klaraste stjärna hos oss alla. Första sniffen pratade franska och Bordeaux med svarta vinbär och ceder för att därefter gå över i klassiska spanska dillfat med höstlöv, jord, plommon, torkade körsbär och mynta. I munnen exploderade det fullständigt, men mer på grund av den höga intensiteten och hårdnackade strukturen än att det är tal om ett bombastiskt vin. Allt är läckert balanserat. Perfekt mognad med en frukt som inte viker ner sig en tum. Det blev även bättre och bättre under kvällen, speciellt efter avtäckning. Var främst i Rioja initialt, men spekulerade även kring en elegant priorat med mycket cabernet sauvignon. Hur som, kvällens vin utan minsta konkurrens. (94p)
2004 Overgaauw Cape Winemakers Guild D.C Classic (bordeauxblend)
Mitt andra bidrag och självklart fick det bli en sydafrikan! Helt okänd producent för mig. Hittade vinet i köpenhamn för några månader sedan. Klassisk Stellenbosch på alla sätt och vis i min oblindade mun, vilket även @chambertin tyckte då han självsäkert nailade vinet med en beskrivning som var spot on hur vintypen brukar/brukade smaka härifrån. "Som en enklare bordeaux från 80-talet minus kroppen", hörde jag nämnas i sammanhanget. Mycket gröna och stjälkiga toner med röd grillad paprika, svarta vinbär, rotfrukt, bränd jord och trycksvärta i mängder från faten. Påtagligt moget och grusigt, nästan som en bra cabernet franc från Loire, men ändå inte. Mycket tannin och det är helt klart i en välmående fas med flera år kvar innan det passerar kullen. Ett utmärkt och klassiskt vin. (91p)
2012 Newton Johnson L'illa Noble Late Harvest
Knepig och intressant sötis. Inlagda päron med vaniljglass initialt med toner av hjortron, pommac, ananas och kanderarade citrusskal. Lite bittermandel i bakvattnet och drag av smutsig honung, men mer smutsen och mindre själva honungstonen. Perfekt avvägd sötma med skyhög syra och lång intensiv eftersmak utan kladd. Gillar det mycket, men det är lite knasigt på något vis. I runda slängar en 90-taggare, men funderade inte på poäng här av någon anledning. Ja, samma person som de två övriga sydafrikanerna (förutom mitt), så visst borde även detta följa samma tema. Inte direkt en uppenbar chenin blanc, men syran finns ju där utan tvekan, så varför inte.
Småskaliga vinträffar är den absolut trevligaste byob-formen och vi hade en grymt trevlig kväll. Alla kommer till tals och man får verkligen tillfälle att testa vinerna ordentligt. Rekommenderas!
Ej med på bild, men imponerande ändå: 2015 Crystallum Peter Max Pinot Noir
Allt provades blint förutom de egna bidragen...
2014 Rupert & Rotschild Baroness Nadine Chardonnay
Ett riktigt gott vin med hjärtat på rätt ställe. Svalvarm frukt (kvällens ord). Tropisk frukt med aprikos persika och mörk citrus dansar galant med rikligt krutiga fat, smör, mandel och ett uns stendamm. Fylligt och visköst med en syra som håller kroppen i balans. Hög intensitet med en gnutta eldighet. Jovars, chardonnay kändes inte orimligt och med tanke på den som medtagit flaskan och den relativt varma frukten, kändes Sydafrika som en vettig gissning. Vi som provade blint var någorlunda överens. Mer tur och kvalificerad gissning än skicklighet. (89p)
2014 Velenosi Rêve Pecorino
Här blev det klart svårare. Blyg arom. Inte mycket alls som avslöjar varken druva eller ursprung, men möjligen är det för att jag aldrig hört talas om druvan pecorino. Slankt och krispigt men ändå solmoget på något vis trots den späda och krispiga frukten. Lite syrliga sultanrussin, gula plommon och rosor med en bakgrund av sötlakrits, halm och grönt gräs. Hög syra, men lite tunt och klent, speciellt med tanke på tidigare vin. Var helt vilse i pannkakan och vill minnas att det enda jag fick ur mig var att kroppen och strukturen påminde om en chablis. Ingen favorit men säkert dugligt som matvin. (84p)
2010 Torraccia del Piantavigna Vigna Pelizzane (Ghemme)
Ett av mina viner denna kväll och det blev en ganska stor besvikelse med tanke på pris. Påtagligt blommigt (hibiskus?) och bärigt (hallon och körsbärskärna) med undertoner av jord, järn, lakrits och antydan till stall. Finstämda fat. Lätt i kroppen och ganska bra tanninstruktur, men kvalitetsmässigt minst 50 % för dyrt. 200 pix hade varit ok. (87p)
2015 Crystallum Peter Max Pinot Noir
Har druckit storebror innan. Detta är producentens enklaste och det imponerade mycket med tanke på prisläge. Klassisk pinot noir av det varmare och kraftigare slaget. Rotfrukt med drag av rödbeta, solmogna jordgubbar, krutrök och snygga drag av sandelträ. Lite småpepprigt och allmänt kryddigt. Bra intensitet och medelfyllig kropp med aningen eldighet. Även här så spelade jag ut Sydafrika-kortet, kanske på grund av den som tagit med sig det, men mest för att jag tycker mig ha lite känsla för hur sydafrikansk pinot noir brukar smaka. Trodde nog att det var ett toppvin från Walker Bay och landade på hela (90p).
1999 Vega Sicilia Valbuena 5o Año
Wow! Även blint så lyckades vinets kvaliteter lysa som den klaraste stjärna hos oss alla. Första sniffen pratade franska och Bordeaux med svarta vinbär och ceder för att därefter gå över i klassiska spanska dillfat med höstlöv, jord, plommon, torkade körsbär och mynta. I munnen exploderade det fullständigt, men mer på grund av den höga intensiteten och hårdnackade strukturen än att det är tal om ett bombastiskt vin. Allt är läckert balanserat. Perfekt mognad med en frukt som inte viker ner sig en tum. Det blev även bättre och bättre under kvällen, speciellt efter avtäckning. Var främst i Rioja initialt, men spekulerade även kring en elegant priorat med mycket cabernet sauvignon. Hur som, kvällens vin utan minsta konkurrens. (94p)
2004 Overgaauw Cape Winemakers Guild D.C Classic (bordeauxblend)
Mitt andra bidrag och självklart fick det bli en sydafrikan! Helt okänd producent för mig. Hittade vinet i köpenhamn för några månader sedan. Klassisk Stellenbosch på alla sätt och vis i min oblindade mun, vilket även @chambertin tyckte då han självsäkert nailade vinet med en beskrivning som var spot on hur vintypen brukar/brukade smaka härifrån. "Som en enklare bordeaux från 80-talet minus kroppen", hörde jag nämnas i sammanhanget. Mycket gröna och stjälkiga toner med röd grillad paprika, svarta vinbär, rotfrukt, bränd jord och trycksvärta i mängder från faten. Påtagligt moget och grusigt, nästan som en bra cabernet franc från Loire, men ändå inte. Mycket tannin och det är helt klart i en välmående fas med flera år kvar innan det passerar kullen. Ett utmärkt och klassiskt vin. (91p)
2012 Newton Johnson L'illa Noble Late Harvest
Knepig och intressant sötis. Inlagda päron med vaniljglass initialt med toner av hjortron, pommac, ananas och kanderarade citrusskal. Lite bittermandel i bakvattnet och drag av smutsig honung, men mer smutsen och mindre själva honungstonen. Perfekt avvägd sötma med skyhög syra och lång intensiv eftersmak utan kladd. Gillar det mycket, men det är lite knasigt på något vis. I runda slängar en 90-taggare, men funderade inte på poäng här av någon anledning. Ja, samma person som de två övriga sydafrikanerna (förutom mitt), så visst borde även detta följa samma tema. Inte direkt en uppenbar chenin blanc, men syran finns ju där utan tvekan, så varför inte.
Småskaliga vinträffar är den absolut trevligaste byob-formen och vi hade en grymt trevlig kväll. Alla kommer till tals och man får verkligen tillfälle att testa vinerna ordentligt. Rekommenderas!
Ej med på bild, men imponerande ändå: 2015 Crystallum Peter Max Pinot Noir