Daniel A
Administratör
N.V. Daniel Bouju, Tres Vieux
Som en varm filt i novembermörkret. En gång i tiden (cirka åtta år sedan) tyckte jag att det här var créme-de-la-créme i cognacsvärlden; den perfekta bruna spriten, som skapad för min gom. Så det var med inte så lite förväntan och bävan jag korkade upp den här pavan. Plopp. Djupt mörkbrun, nästan svart, sprit rinner ner i glaset. Dofterna fyller (nästan attackerar) näsan. Megamogen doft, rancio, läder, cigarr, torkade plommon, allsköns kryddor, ek (lyxiga fat). Mmm. I munnen är det kryddigt och träigt, nästan lite strävt. Är ju lite ovan vid starksprit nu för tiden. Men det går över snabbt. Otroligt koncentrerad smak. Värmer fint i halsen, och eftersmaken försvinner typ aldrig - fortsätter att utvecklas i minuter. Det är verkligen i den kraftiga skolan, men elegansen och balansen finns där. Det är fortfarande hur bra som helst; skönt att bekräfta att jag hade bra smak även förr. 98p.
(Tillbehöret må få höjda ögonbryn, but it sorta kinda works. Faktiskt).