Sedan är de också så att en Krug 2002 inte är ämnad för konsumtion imorgon utan om många år, då kan det vara svårt att i blindtest imorgon säga om andra viner gjorda för omedelbarare konsumtion är bättre än Krug 2002
Just detta gör ju vinkännare jämt och ständigt. Alla fina poäng som delas ut sker ju i vinets ungdom innan det har nått optimal drickfas. Balans, intensitet, komplexitet och längd imponerar ju vanligtvis oavett drickfönster enligt min erfarenhet. Komplexiteten brukar dock öka en hel del med mognad (vilket gäller i stort sett alla viner som har struktur nog för att klara lagring), men övriga "objektiva" kvalitetsmarkörer brukar kunna utmärka sig tydligt. Vilket vin man gillar att dricka mest är en annan fråga. Ett enkelt vin kan absolut vara godare än ett mer komplext vin som är i en svårtillgänglig fas, men precis som med musik så hör troligtvis de flesta skillnad på en avancerad symfoni och en banal poplåt oavsett vilken musik som får oss att vilja dansa. Vi är ju trots allt inga nybörjare som inte vet hur bra kvaliteter i vin manifesterar sig i de olika faserna. Det är ju sällan ett problem jag har hört talas om när man dricker vinerna med etiketten framför sig. Vi brukar ju även då kunna bedöma om vinet är för ungt, men att det har potential för lagring med mera. Är det etiketten som avgör potentialen eller är det vinets egenskaper? I mitt fall så bedömer jag att ett vin har potential om BLIK:en imponerar samtidigt som drickvänligheten är lite svårtillgänglig och oförlöst.
Ett enkelt vin känns vanligtvis väldigt klent (lägre intensitet och längd) och endimensionellt (mindre komplext) jämte ett högkvalitativt vin och när så inte är fallet så bör man nog ifrågasätta om det verkligen är några relevanta skillnader mellan dem som är värt att betala för? Tycker man det så är allt frid och fröjd. Denna bedömning kan även göras efter avtäckning när man vet vad man provar och vad man har tyckt om vinet blint (man kan dock upplevas inkonsekvent av sin omgivning, men värre än så är det ju inte). Man får ändra sin åsikt om ett vin när det är befogat.
Förr, när jag ofta provade vin med nybörjare, så hände det då och då att väldigt enkla viner "vann" mot betydligt mer komplexa viner, men numera så händer det i princip aldrig. De viner som vinner på BYOB:s med mera brukar trots allt vara toppviner, knappast lättdruckna och enkla charmtroll. Det är dock sällan som de dyraste vinerna vinner, men det är nog mest för att de inte nödvändigtvis är bäst.
Oavsett vad så är det inte lätt alla gånger att skilja agnarna från vetet, men genom att blindprova så upptäcker man just det på ett bra och ärligt sätt och kan ta ställning till om man tror att ett vin kommer att växa till sig så pass mycket i källaren att det är värt den extra slanten. För visst kan vi väl vanligtvis känna igen ett riktigt toppvin när vi får det i glaset blint även när det är ungt och svårtillgängligt? Jag upplever nog att jag lyckas mycket oftare än jag misslyckas i alla fall.