This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Så här på månadens sista dag fick jag äntligen tid för Michel Briday
Jag provade först direkt ur flaskan, ur kylen. Sen fick vinet stå i karaff några timmar, men jag upplever inte att det blev någon jättestor skillnad.
Färg: ljusgul åt det transparenta.
Doft: Någon slags tropisk frukt; kiwi, päron, vaniljglass mot kolaremmar hållet. Brynt smör och lite kokos kommer efter ett tag. Smak: Mjuk syra, mjuk munkänsla, lite hal; fetma > mycket vispat smör. Lite trä; färsk savstinn björkved. Vad fransmännen skulle kalla 'agrumi' (citrusfrukt); grapefrukt, citron. I eftersmaken tydlig mintsmak; som Marianne-karameller (utan sötman). Även liten strävhet i gommen i efterspelet.
~86p. Märkvärdigare tyckte jag tyvärr inte att det var.
Som alla vet är fatlagrad chardonnay inte det lättaste
Usla smöriga eller bittra träsmakande viner i slutet på förra seklet gav upphov till uttrycket ABC (Anything But Chardonnay).
Det här vinet är något helt annorlunda.
Första sniffen var lite jäst, som sedan avlöstes av söt frukt.
Smaken väl balanserad mellan syra och frukt.
Efter första glaset ställde jag in flaskan i kylen som @Jos hade rekommenderat.
Dagen efter tyckte jag inte att det var någon jätteskillnad.
Ett mycket välgjort vin, perfekt fatat, inte för mycket, inte för lite.
Väl balanserat, bra syra och angenäm vanillinsötma från faten.
Den som tycker att det finns bättre än så här får gärna tipsa mig.
Det är ingen hemlighet att jag tycker poäng är trams men efter Fine Wineskalan ger jag 94.
För två veckor sedan var vi lite nyfikna på hur månadens vin skulle stå sig vid en jämförelse med några grannar från norr; plonk (förlåt uttrycket, Leflaive) och finvin (nåja, vettigt prisad men möjligen omotiverat hajpad Meursault) så det var bara att kyla viner, korka upp, vänta och hälla i glasen.
På tal om glas, efter att @buteljen erkände att det hälls chardonnay i Zaltos Bordeaux-glas ( https://www.finewines.se/threads/vinglas.571/page-59#post-173622 ) uppkom ett omedelbart behov hos mig att testa hur det fungerar eftersom jag inte tänkt tanken tidigare. Vill man lära sig något eller få lite erfarenhet kan det vara bra med öppna sinnen och prova sig fram. Tänk om jag har gått miste om något i flera år och måste dricka om alla vita Bourgogne-viner i Bordeaux-glas istället?
Som vanligt är det lite svårt att hålla sig till två-tre glas så utöver Bourgogne och Bordeaux får även Universal slinka med. Av ren nyfikenhet tar vi med Riedel Veritas oaked chardonnay också eftersom det glaset borde passa just ekad chardonnay, även om just det glaset inte tillhör våra favoriter då vi ofta har upplevt att doften försvinner iväg lite väl fort, framför allt när medtävlaren glasmässigt utgörs av Zalto Bourgogne. När vi ändå är inne på att stilla vår nyfikenhet tar vi givetvis med Gabriel Gold också, trots att det inte är sangiovese i glaset. Vem vet, det kanske är Gold som visar sig vara ett av de bättre glasen?
Korkarna drogs vid 16.30, ner i karaffer med vinerna och till slut ner i glasen vid 19-tiden, ungefär några minuter innan det var middagsdags, därav lite väl snabba och korta noter. Alla viner vägde in på 13% så där var det i alla fall jämnt skägg, som Figaro (inte betjänten som skulle gifta sig, utan barberaren) skulle uttrycka saken.
2019 Olivier Leflaive Bourgogne Les Sétilles
Riedel Veritas oaked chardonnay
Näsan; påminner en del om Gold men lite mildare, dvs blyertspenna och citrus med dämpade mineraler.
Munnen; lite utslätat intryck som mynnar ut i ett ”helt ok ändå”. Inget, varken glas eller vin, som imponerar överdrivet.
Zalto Bordeaux
Näsan; dammigt intryck, möjligen mer mineralitet och lite mindre framträdande citrus.
Munnen; syrligare än i Zalto Bourgogne, mer koncentrerad smak, framför allt citrustonerna känns tydligare. Kul!
Zalto Bourgogne
Näsan; mest (?) mineral kombinerat med lite Yes-diskmedel, smörighet och grillad citron.
Munnen; ganska kort, men bra smak med fina citrustoner, även eftersmaken är relativt kort. Känns oms att det kan bli fin smörkola med lagring.
Zalto Universal
Näsan; mkt knuten doft som ger ett kompakt intryck, faktiskt lite blyertspenna (cederträ) och mineral. Citrus? Inte fullt så mycket.
Munnen; smakmässigt ganska slank och intetsägande, ger ett eldigt intryck.
Gabriel Gold
Näsan; märkligt nog än mer blyertspenna än i Universal och senare kommer även mineraler och grillad citron fram.
Munnen; inte helt optimalt glas känns det som, vissa citrustoner finns där, men vinet känns oförlöst.
2018 Domaine Michel Briday Clod de Remenot
Riedel Veritas oaked chardonnay
Näsan; blyerts, mineraler och lite parfymerad ton, drar åt nyponrosor. Vaff..?
Munnen; ett väl utslätat intryck, på tok för neutral och inget man jublar åt.
Zalto Bordeaux
Näsan; tydliga smörkolatoner, faktiskt ännu mer än i Bourgogne, fint intryck och mineraler som tittar fram på ett behagligt sätt.
Munnen; temat är ”lite mer av allt”; lite smörigare, lite eldigare och lite mer. Men alldeles utmärkt.
Zalto Bourgogne
Näsan; mineraler och citrus i fin kombination, ger ett elegant intryck, lite mango dyker också upp, dock mycket diskret i bakgrunden.
Munnen; främst citrus och begynnande smörkolatoner, väldigt fint.
Zalto Universal
Näsan; knutet intryck men det går ändå att urskilja smörkola. Märkligt tydlig mineralitet dock.
Munnen; även här knutet intryck, men mineralerna är ändå tydliga. Trots allt helt ok blir slutliga omdömet.
Gabriel Gold
Näsan; något utslätat intryck som drar åt Yes-hållet….nä, såpbubblor faktiskt. Mnja.
Munnen; bättre än i näsan, men ger ett lite väl slankt intryck.
2018 Domaine Vincent Bouzereau Meursault
Riedel Veritas oaked chardonnay
Näsan; främst gröna äpplen, typ Granny Smith, samt en aning rökig ton. Rökta mineraler?
Munnen; syrligt. Väldigt syrligt. Spottkörtlarna jobbar för högtryck, men smaken är trots den påtagliga syran mycket fin.
Zalto Bordeaux
Näsan; faktiskt snäppet bättre än Bourgogne, lite mer öppen men känslan av såpbubblor hänger ändå kvar.
Munnen; lite elegantare intryck än i Bourgogne, fortfarande väldigt knuten, viss beska dyker upp.
Zalto Bourgogne
Näsan; Yes/såpbubblor nu igen, känns fortfarande knutet, brynt smör finns där men det sitter långt inne.
Munnen; såpbubblorna kommer igen i smaken (eller är det Yes?), lite mer krusbärstoner än brukligt i klassisk Meursault.
Zalto Universal
Näsan; mycket knuten, men ändå den mest harmoniska doften märkligt nog, lite plastig badboll och blyerts dyker upp.
Munnen; nästan tvärtemot doften – en smula slank med lite beska och citrus.
Gabriel Gold
Näsan; finfin doft med mineraler som dominerar, faktiskt bästa doftintrycket.
Munnen; citrus, beska, mineraler i fin harmoni. Ger det mest Meursaultiska intrycket av glasen.
Jaha, hur klok blev man av det här? Tja, månadens vin var utan tvivel en mycket trevlig bekantskap och blev i Zalto Bourgogne kvällens vin för min del. Hustrun uppskattade Meursault i Zalto Bordeaux mer, framför allt ju längre kvällen led. Spontant känns det som att Meursault behöver lång tid på sig i källaren för att mogna till och väl ute ur källaren lång tid för att vakna till liv.
Leflaive är utan tvivel ett bra vin, men det märks ganska tydligt (konstigt vore det annars) att det ligger snäppet under de andra två kombattanterna. Över några dagar blir det ännu tydligare; Leflaive utgör ett utmärkt såsvin (bra syra men tämligen utslätad smakmässigt) medan de andra två håller ihop fint.
Tack till @buteljen för inspirationen att hälla vit Bourgogne i Bx-glas! Och tack till @Jos för valet av månadens flaska!
Test av månadens vin ihop med en vanlig flaska hemma hos oss. Crystallum The Agnes. Den kör vi ofta som säkert kort.
I efterhand kom jag på att en bättre jämförelse kanske hade varit Crystallums Clay Shales, iaf prismässigt och möjligen smakmässigt.
Dracks under en kväll. Öppnades 3h innan maten, provades direkt efter öppning och sedan till och efter mat. Sedan var det fokus på annat i familjelivet. Jag skrev lite för hand medan jag antingen skällde på vanartiga barn eller försökte få sous vide-slask att inte ta över hela köket. Samtidigt som risotton skulle röras och min fru kom in med blomsterkål som absolut skulle stekas till maten. Ganska korta noter pga detta. Transkriberar nästan ordagrant.
Halvblint test då min fru hällde upp och sedan gömde flaskorna.
Bonusinfo för intresserade: Serveringstemp 12 grader, dracks ur Villeroy Boschs la divina rödvinsglas.
Känner igen problematiken med kombinationen "prova vin i nära anslutning till middagen"
Bonusinfo var mycket intressant, på gränsen till att posten hade varit oläslig utan den.
Primärt smöriga popcorn och vita blommor. Lite kvitten i bakgrunden. Smakar mest citrus och lite vanilj, ungt och syran ligger i framkant. Bra intensitet men inte särskilt komplext.
Blint hade jag nog lika gärna kunnat vara i Chablis. Ett bra och korrekt vin men har druckit bättre bourgogne blanc.
Doften öppnar lite försiktigt, men blir tydligare ju längre tid vinet får i glaset. Vi hittar mogna äpplen, lite citrus, några tropiska frukter och en rejäl dos snäckskal, krossade flintastenar samt nygrusad sommarväg. Även lite rostat bröd och nötter i små doser på sluttampen.
I munnen återkommer de mogna nästan övermogna äpplena uppbackade av citrus, aprikoser och någon tropisk frukt. Ganska så fylligt och med en måttfull kraft. Lite toner från faten noteras, där vaniljtonen gör sig påmind, men inte så att det stör på något vis. Snarare får vinet en dimension till. Trevlig syra och med stigande temperatur blir smörigheten mer påtaglig. Klart läckert. I eftersmaken kommer mineraliteten med stenar och krita liksom aningens rostat bröd och unset grapefruktbeska.
Det här är ett vin vi verkligen gillar. Jag har ibland haft lite svårt att hitta rätt i Bourgogne (gäller i ännu högre grad röda viner). Och billigt blir det aldrig, men det här vinet levererar en trevlig upplevelse för ett anständigt pris. Betyg 4
Vanillin, fat, smörig, granny smith syra blandat med citronsyra och omogen ananas, bra volym i munnen, medium+ längd, grapefrukt kommer på slutet. Gott och mycket snyggt balanserad. Tycker den tappar lite kraft (blir platt) med värme men är däremot anonym och kompakt om för kall. Svårt att hålla rätt temperatur för att få maximal utdelning.
Klunkbar?: ja, typ
Mat?: grillad fisk
Ekfatsmigrän?: nej
Dag 2?: funkar då med
89-91
Vanillin, fat, smörig, granny smith syra blandat med citronsyra och omogen ananas, bra volym i munnen, medium+ längd, grapefrukt kommer på slutet. Gott och mycket snyggt balanserad. Tycker den tappar lite kraft (blir platt) med värme men är däremot anonym och kompakt om för kall. Svårt att hålla rätt temperatur för att få maximal utdelning.
Klunkbar?: ja, typ
Mat?: grillad fisk
Ekfatsmigrän?: nej
Dag 2?: funkar då med
89-91
Vanillin, fat, smörig, granny smith syra blandat med citronsyra och omogen ananas, bra volym i munnen, medium+ längd, grapefrukt kommer på slutet. Gott och mycket snyggt balanserad. Tycker den tappar lite kraft (blir platt) med värme men är däremot anonym och kompakt om för kall. Svårt att hålla rätt temperatur för att få maximal utdelning.
Klunkbar?: ja, typ
Mat?: grillad fisk
Ekfatsmigrän?: nej
Dag 2?: funkar då med
89-91
Har druckit vinet vid flera tillfällen och olika flaskor nu. Har sammanställt noteringar från flera tillfällen mao. Har även prövat lite andra viner från och till även inför val av månadens vin och erkänner att jag först blandade ihop lite priser och trodde denna kostade mer än en hundring mindre men valde ändå denna som månadens pava då jag tycker den levererar grymt fint även för det riktiga priset. Vinet dracks även vid ett tillfälle blint mot Chateau Fuissé Tête de Cuveé 2018, Pouilly-Fuissé Clos des Prouges 2018 och Domaine Jules Desjourneys Saint Veran 2014. Ska inte gå in på övriga vinerna men om vi jämför med de två från Pouilly-Fuissé så saknade Tete komplexitet, frukt och struktur för jämföra sig med Remenot medan Progues hade mer kraft och tydligare fathantering men på lite bekostnad av elegans och struktur, kanske mer beror på vad man föredrar i sin Chardonnay när man jämför just de två. Vad gäller Desjourneys så blev det tufft, där har vi några nivåer upp i både komplexitet och struktur. Ett kul vin från toppår som faktiskt går att beställa fortfarande.
Men det här gällde ju som sagt månadens pava och det här är precis min kopp te. Jag älskar Chardonnay och det här är stilen jag föredrar. Urtypisk bra Bourgogne med tydliga men eleganta fat. På näsan är det fräscha citrusfrukter, lite nötter, kola, persika, ananas och lite tänt krut/svavel. I munnen kommer allt igen, lite mer av de tropiska frukterna som ändå balanserar fint mot citrus och diskreta fat samt lite rostade nötter eller om det är mandel. Hela uttrycket rimmar bra med 2018 som ett väldigt varmt år, lite mer diffust istället för laserskärpa. Det finns inga tydliga lager i vinets struktur som det gör när vi kliver upp ett par prisklasser men det är heller inte väntat på den här nivån. Relativt varm frukt men på intet sätt ett vin som gör bort sig med stigande temperatur utan det håller ihop fint i glaset. Det här känns nära så bra som det kan bli i prisklassen, stilen och årgången. Poängmässigt såklart alltid svårt men i velandet mellan 90 och 91 får det bli 91 poäng. Vore kul att pröva det här vinet från en vassare årgång! Nån skrev att sin fru/respektive uppskattade vinet och samma här, min stönar och grymtar förnöjsamt när hon dricker detta
Vinet dracks i Veritas Chardonnay och Old World Pinot.
Primärt smöriga popcorn och vita blommor. Lite kvitten i bakgrunden. Smakar mest citrus och lite vanilj, ungt och syran ligger i framkant. Bra intensitet men inte särskilt komplext.
Blint hade jag nog lika gärna kunnat vara i Chablis. Ett bra och korrekt vin men har druckit bättre bourgogne blanc.
Känner inget som får mig att tänka Chablis öht i detta men däremot så har jag också druckit mycket bättre Bourgogne Blanc, - absolut! Pratar vi Bourgogne Blanc så kan vi ju få in Ente och Coche t.ex men då helt andra summor.... 5-6 ggr pengarna. Eller om man skulle vara elak och jämför med Boisson Vadot BB t.ex. som jag själv betalat mellan 200 till 300 kronor för så ligger Remenot rejält i lä. Men idag får man inte tag på någon av nämnda för i närheten av den här prisklassen tyvärr...
