This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Köpte storebrodern till detta vin tidigare i år (riktigt bra vin gjort på stockar från 1848). I går skrev Anders Öhman (Gustibus) om lillebrodern och jag blev nyfiken och beställde en flaska. Kom därefter på att vinet är så pass intressant att det borde passa till månadens pava. Eftersom ingen anmält sig frivilligt så tar jag bollen även denna månad .
Kollade med Tryffelsvinet och det fanns 128 flaskor kl 8 i morse. När Anders tipsar om vin så brukar dock försäljningen öka markant, så det hade gått 56 flaskor sedan i går. Ni som vill vara med får vara snabba att beställa helt enkelt . Kopierar in info från importören nedan.
"2019 The Vincent Grenache från hajpade Cirillo Estate för första gången i Sverige! Vinet kommer från 100-åriga grenacherankor i Barossa och är ett utsökt exempel av det “nya” Australien."
Marco Cirillo är inte bara en av de mest intressanta unga vinmakarna i Australien – han är också en av dem som kan skatta sig lyckligast; hans vingårdar är nämligen planterade med några av världens äldsta rankor med sina hisnande 170 år ålder.
Dagens historia börjar när familjen Cirillo flyttade till det lilla distriktet Light Pass i Barossa Valley år 1969. Marcos pappa Vincent (som kom från en gammal druvodlarfamilj i italienska Kalabrien) drev pubar inom hotell-branschen i slutet av 50- och 60-talet och köpte i samma han en vingård i området. Därmed blev familjen Cirillo förmyndare till några exceptionellt gamla vingårdar (så kallade ancestor vineyards) som planterades redan 1848 – idag anses de vara världens äldsta, ännu kommersiellt producerande, rankor av såväl grenache som sémillon.
Jordmånen i Vine-Valeområdet består av gyllene sand. De gamla rankorna har bara beskurits en gång de senaste 40 åren när man 1978 ryckte upp några döda delar av vingården och efter att ha låtit marken ligga i träda fram till 1993 planterade några hektar shiraz och mataro (mourvèdre). De nya mataro-rankorna togs från sticklingar till nio vildväxande mataro-rankor i grenachevingården från 1848. Genom minutiöst hantverk har man tagit hand om de gamla rankorna och det är anledningen till att de än idag är vid så god vigör.
Det är just den sandiga jordmånen som hjälpt till att hålla den fruktade vinlusen phylloxera borta eftersom den inte trivs i sandig jord. De gamla knotiga rankorna har mycket djupt gående rötter som hjälper dem att stå emot väder och vind, men som enligt Marco också bidrar med ”visdom, själ och betydelse”.
Marco Cirillo är den yngsta av familjens fyra barn. Han har sedan barnsben hjälpt till i vingårdarna. Under sena 1990-talet studerade han till vinmakare på Charles Sturt University i Wagga Wagga och har sedan dess arbetat aktivt och förfinat sina djupa kunskaper om vinmakaryrket på familjens gård. Innan Marco tog över såldes dessa druvor till giganter som Rockford, Peter Lehman, St. Hallet och Torbreck, men Marco ville också göra något eget med sina stora visioner. Hans utveckling som vinmakare blir tydligare för varje år och han räknas till en av Australiens snabbast växande stjärnor som under de senaste åren uppmärksammats av stora sommelierer. Men du hittar aldrig Cirillos viner bland journalisternas poängsystem – Marco och hans gäng anser att tillgången är så liten att det är bättre att vinälskare världen runt får njuta av flaskorna istället.
Vinifikation
2019 The Vincent Grenache är en hyllning till Marcos pappa Vincent och ett tack för att han fört åtta generationens vinmakningskunskap vidare till sin son. Druvorna kommer från 100-åriga rankor i Barossa Valley som vinifierats i 90 år gamla, stora ekfat – så kallade foudres – i 12 månader.
Doft
2019 The Vincent Grenache har ett charmigt fruktigt anslag med toner av bigarråer, björnbär, vitpeppar, söta kryddor, färska örter och ett blommigt anslag där de unga, friska aromerna är i fin balans.
Smak
Smaken är intensiv och fruktig med en god balans mellan syra och kropp. Smaken bär samma aromer som doften och kröns av sin långa, kryddiga eftersmak, väldefinierade tanninstruktur, komplexitet och balans.
Månadens vin, mot tuffast möjliga konkurrens (i klassen grenache runt en tvåhundring):
2017 Viñedos Bernabeleva Vinos de Madrid Navaherreros: ett vin som har rykte med sig om hög andel defekta flaskor. Den enda jag har drabbats av var den på systembolagets provning. Tre fjärdedelar av hemmalådan avverkade utan defekter. Doft av lingon, körsbär, hasselnöt och lingonris. Tunga lingon i smaken också, tillsammans med granskott, körsbärskärnor, fänkål, lavendel och smultron. Slank, sval, parfymerad med bra koncentration. Fin syra och måttliga tanniner. Allt ligger där det ska. För mig känns det här som ett vin som ska drickas så fort som möjligt för att utnyttja fräschören. Stor njutning hursomhelst. 91-92p
2019 Cirillo Grenache The Vincent: när jag skriver det här är jag inne på glas två och det här är för ovanlighetens skull ett vin som inte vinner på luft (och värme?). Doft av jordgubbar, gummi, eukalyptus, salmiak, hö och alkohol. Smak av varma jordgubbar direkt från landet, viol, rosmarin, jord och eucalyptus. rätt mycket gummi i avslutet. Varm frukt, rejäl syra, snyggt bett i tanninerna, men en hel del alkohol. I det första glaset, efter 2 timmar i karaff, fanns det ingen eucalyptus, jordgubben var ännu tydligare och alkoholen lite lugnare. Den stora charmen med det här vinet är de väldigt tydliga jordgubbstonerna, eucalyptusen, alkoholen och gummit drar dock ner helheten. Med 18 månader till på flaska kommer det i fas med Navaherreros och kanske kan närma sig. I dagsläget är det ett spännande vin, särskilt om man gillar jordgubbar, men kan inte mäta sig med Navaherreros. 87-89p (klar 89p utan luft)
Hur gärna vi än önskar att sommaren kunde återkomma med några korta glimtar under fredagar till och med söndagar verkar det som om hösten trots allt är i antågande. Fredagskvällens sol och klarblå himmel får bokföras på kontot ”Undantaget innan allvaret”. Enligt prognosen skulle det vankas regn, rusk och därmed även mörker lagom till middagen på lördagskvällen. Fanns det möjligen något som kunde muntra upp? Kanske en grillad skiva ryggbiff ackompanjerad av två viner som, vid oförsiktig överdosering, kan åstadkomma en månadslång huvudvärk?
Sagt och gjort; 2019 The Vincent Grenache från Cirillo Estate (14%) fick bli utmanad av 2015 Taberner från Huerta de Alblá (15%). Olika druvor från olika världsdelar men med det gemensamma att de båda är vanliga i södra Rhône. Det roliga är att länderna och druvorna i det här fallet är lite omvända; Vincent (från Barossa) innehåller 100% grenache och Taberner från Andalusien (strax norr om Cadiz) utgörs av 100% syrah. Druvmässigt hade man kanske kunnat föreställa sig tvärtom, dvs garnacha från Spanien och shiraz från Australien, trots att Andalusien sannolikt är mest känt för sherry, i alla fall hemma hos oss.
Vincents druvor har fått svettats i solen i Barossa och stoltserar dessutom med mogna rankor (100 år). Lagring sker på 90 år gamla, stora ekfat (foudres) i 12 månader. För Taberner gäller att druvorna får svettas i solen i Cadiz innan det vankas eftertanke i 18 månader på franska ekfat från Allier. Även här skulle man kunna tänka sig det omvända förhållandet; gamla saker i gamla världen och lite nyare saker i nya världen. Det här är med andra ord som upplagt för en spännande prövning.
Och nu till det kanske väsentligaste om man frågar mig, eller besvärligaste om man frågar hustrun; vilket glas häller man vinerna i? Vi, eller snarare jag, gör processen kort och enkel; Gabriel Gold, Zalto Bx, Zalto Bourgogne, Riedel Vinum Syrah, Riedel Veritas old world syrah. Nästan alla, nåja 50%, vid bordet jublar.
För säkerhets skull fick vinerna hämta andan i varsin karaff under 1,5 timme innan det blev dags att sätta smaklökarna i vinerna. Intrycken nedan är sålunda efter karaffering och det är möjligt att de förändras över kvällens lopp, men ”just ikväll är jag stark, just ikväll mår jag bra, jag förs framåt av kritiska blickar” och fokuserar mer på sällskapet än på vinernas utveckling under kvällen.
Vincent är först ut;
Gabriel Gold; mynta och lite julkänsla som drar åt glögghållet. I munnen viss eldighet följd av mynta och glöggvibbar.
Zalto Universal; inte lika påtaglig glöggkänsla i doften som i Gold men mer smygande mynta/eukalyptus. Dock, mer mynta i smaken än i Gold märkligt nog. Aningen slankt intryck i munnen.
Zalto Bx; Bred och relativt anonym doft, visst myntan finns där om man letar lite. Smakmässigt mer åt hallonsafthållet känns det som. Helt fel glas för det här vinet.
Zalto Bourgogne; Vidöppen doft, påminner lite om gymnastiksal kombinerat med diskret körsbärskärna märkligt nog. I munnen ger vinet ett eldigt intryck med överraskande nog lite slank kropp.
Veritas old world Syrah; I munnen relativt eldigt men ändå välbalanserat, myntan kommer senare igen i smaken om än i dämpad form. Det dyker även upp lite parfymerad tvål, typ Maja-tvål i doften. I munnen tydlig mynta, lite beska, aningen brända örter (främst timjan) och mer eldighet.
Tabernernästa på tur;
Gabriel Gold; tydliga toner av bittermandel och körsbärskärnor, jag är utan tvekan i Italien. Det dyker upp lite fina ekfat i bakgrunden. I munnen återkommer intrycken kombinerat med ”varm terroir”, typ.
Zalto Universal; I näsan lite läder och cederträ, Italienvibbarna är mer dämpade än i Gold (och Veritas OWS) men ändå påtagliga. Smakmässigt finns det faktiskt något sydspanskt, men jag kan inte riktigt placera finger eller tunga på vad det egentligen är.
Zalto Bx; Bred doft, Italien-vibbarna från tidigare glas kvarstår helt klart, men det spanska odefinierbara intrycket från Universal kommer igen, dock i ”tydligare”/påtagligare format. Ekfatston kanske? I munnen bra smak, men kanske lite väl eldigt?
Zalto Bourgogne; I näsan en märklig doft av metall och i munnen väldigt eldigt och oharmoniskt. Nä, det här var helt fel glas för vinet.
Veritas old world Syrah, doft av varm jord. Om man blundar kan man nästan se det solvärmda andalusiska landskapet framför sitt inre. Det finns även lite toner av körsbärskärnor och bittermandel i doften, vilket blint skulle placera mig i Italien. Kanske. I munnen kommer eldigheten igen och mer dragning åt brända körsbärskärnor med instick av bittermandel. Märkligt nog dyker det inte upp några direkta syrah-markörer någonstans.
Det här var spännande; båda vinerna presterade väl till den grillade kossan.
Kvällens kombination blir för min del verkar bli Taberner i Gabriel Gold, men det kan bero på de tydliga Italien-vibbarna.
Återbesök? Jadå, med tanke på den blygsamma konsumtionen lär de öppnade flaskorna räcka fram till midsommar. Kommer jag att köpa fler flaskor att öppna? Hm, det är i skrivande stund osäkert, främst pga vi har en del annat att beta av som har legat till sig rätt länge, men som i sin ungdom påminde lite om ovanstående viner, men med ursprunget södra Rhône. Det skulle vara intressant att se hur båda vinerna utvecklas över tid, men just nu är utrymme en bokstavligt talat trång sektor, mycket pga ovan nämnda Rhônare.
Hur ligger vi till prismässigt då? Ett inköp av Vincent befriar dig från 229 sekiner medan Taberner kräver 30 sekiner till, dvs 259 stycken för den som tycker det är krångligt med huvudräkning. På tal om krångligt, det finns i skrivande stund ett litet aber, eller en stor fördel beroende på hur törstig man är, med Taberner – det föreligger kollikrav på 6 flaskor. Men, om man har lite tur och ber snällt i den sydligaste Systembolagsbutiken i Sollentuna kan man en liten stund till komma över en flaska utan att behöva köpa ytterligare fem flaskor på en gång.
Taberner har även en storebror, eller storasyster om så önskas, vid namn Taberner No 1 som innehåller, förutom 16% alkoholhalt, 60% syrah, 37% merlot samt 3% cabernet sauvignon, lagrat 24 månader på nya franska ekfat. Finns i RS och kostar troligen 738 kr vid privatimport. Det finns även en lillebror, eller lillasyster, kallad Barbazul med 70% syrah, 15% merlot, 10% tinitilla och 5% cabernet sauvignon, lagrat 5 månader på franska ekfat, för 155 kr (också kollikrav på 6 flaskor).
Och med den korta rapporten behöver undertecknad varva ner med en alkoholmässigt mildare dryck. En grappa kommer förmodligen att kännas som en ljuv bris i jämförelse.
The Vincent Grenache 2019. Första intrycket är väldigt slankt, med syrlig frukt som drar åt lingon/tranbär och inte jordgubbar. Får också lite skogs och örttoner. Tankarna går direkt till Montirius, vinerna går i ganska lik stil. Det här är Grenache som jag vill ha det, ingen flabbig frukt och inga likörchokladpraliner. Jag får inte så värst mycket alkoholhetta, och vinet ger mycket drickglädje utan att vara speciellt komplext. Inget att spara utan bara att dricka, jag köper nog fler flaskor, har lite väl mycket tyngd mot Pinot Noir just nu. 91 p
Så dags att testa månadens vin på 100% grenache från 100-åriga stockar. De senaste åren har jag varit i en grenache-fas i mitt vinpimplande. OBS det är inte för procentens skull . Jag har funnit att välgjorda grenacheviner från fra gamla stockar kan vara extremt njutbara och väldigt olika. Från pinotliknande till hedonistisk syrah. Så hur var nu den här. Pnp lite sval. Näsan är lite godislik och påminner mycket om hallon/lakritskola.Momentant lite alkoholstick men det försvinner ganska fort. Detta går igen i smaken. Hallon/lakritskola! Möjligen en liten antydan till marockansk mynta också? Den oronasala (tack @Mattias Schyberg) smaken antyder lite gummi vilket inte är fel i min bok. Ganska obefintliga tanniner tyvärr. Dag ett trevlig och klunkbar. Dag två betydligt högre syra och inte lika klunkbar. Slutsats: Pnp och konsumera direkt! Tror inte lagringshorisonten är jättemånga år? Trevligt vin men lite endimensionellt (hallon/lakrits). Glad att jag köpte två. 89p
vilket lättdrucket och härligt okomplicerat månadens vin - litet hallon/lakritsdöskallegodisar, rätt söt frukt, liten fruktlikörtouch, men mjukt och fruktigt och ändå ligger det fint och slankt i munnen med bra syra. Detta var mycket prisvärt i min bok. Tack för bra val! Bokcirkeln hade till slut tagit sig igenom Thomas Manns Bergtagen på tusen sidor och beslöt att göra en helg av det hela. Rieslingarna ackompanjerades av en pizza med creme fraîche, päron Qtee, potatis, färsk guajillo chili, chevre, färsk rosmarin. Rödtjutet till en hel grillad entrecotebit med tre sorters sallad till inkl en sallad på tunt skivade polkagrisbetor, fetaost, torrostade pekannötter och mer guajillo. Perfekta matchningar. Alla viner mycket goda.
vilket lättdrucket och härligt okomplicerat månadens vin - litet hallon/lakritsdöskallegodisar, rätt söt frukt, liten fruktlikörtouch, men mjukt och fruktigt och ändå ligger det fint och slankt i munnen med bra syra. Detta var mycket prisvärt i min bok. Tack för bra val! Bokcirkeln hade till slut tagit sig igenom Thomas Manns Bergtagen på tusen sidor och beslöt att göra en helg av det hela. Rieslingarna ackompanjerades av en pizza med creme fraîche, päron Qtee, potatis, färsk guajillo chili, chevre, färsk rosmarin. Rödtjutet till en hel grillad entrecotebit med tre sorters sallad till inkl en sallad på tunt skivade polkagrisbetor, fetaost, torrostade pekannötter och mer guajillo. Perfekta matchningar. Alla viner mycket goda.
.
