Jag vill passa på att tacka för vad som varit en väldigt rolig och lärorik erfarenhet som provningsskribent det senaste trekvartsåret. Tack
@Mattias Schyberg för förtroendet och
@Patrik Sellin för fint väggspel och samarbete!
Och tack alla "common taters" - för att låna en term från min favoritvinskribent Ron Washam a.k.a. the HoseMasterofWine - oerhört givande att skriva med all den feedback som ges här av alla kunniga och vinintresserade personer på forumet! Jag har full förståelse för admingruppens upplägg med rotation på skribenter, det är ett fräscht och demokratiskt anslag, vilket verkligen kan behövas i vinvärlden som till sin natur är en delvis sluten och elitistisk värld där inte alla har
access. Kanske kunde det vara en poäng att låta
@Patrik Sellin fortsätta ett år till tillsammans med någon ny som sedan kan fortsätta ett år till? Förnyelse och kontinuitet.
Det har också varit kul att träffa alla andra skribenter på dessa provningar, även om det av naturliga skäl inte blir så mycket samtal under själva provningarna. Sofia Ander på dinvinguide.se (gratis läsning på webben med ett öga för bra naturviner), Niclas på Grappe (gratis nyhetsbrev med mer fokus på klassisk vinmakning) är två mycket duktiga och kunniga skribenter jag verkligen fått upp ögonen för under denna tid, bara för att nämna några. Det finns fler därute!
Det finns flera olika sätt att approchera detta ämne och det är inte för mig uppenbart att det finns en optimal stil. Vin kan vara ett verktyg för det sublima. Vinkritik och texter om vin är det sällan. (undantag finns, läs Omar Khayyams Rubaiyat)
Det finns många fallgropar när man skriver om vin. Jag har försökt bäst jag kunnat att undvika de jag uppfattar som farligast:
-
Att inte skriva smaknoteringar vare sig för slappt eller för pretentiöst utan mer rakt på. Impressionistiskt men inte alltför pladdrigt.
He lay flat on the brown, pine-needled floor of the forest, his chin on his folded arms, and high overhead the wind blew in the tops of the pine trees etc etc. Att man sen inte helt lyckas med denna ansats är liksom givet på förhand.
-
Att inte ge en air av vetenskaplighet och objektivitet i vad som är en inherent subjektiv upplevelse. Framför allt har det för mig handlat om att tydliggöra premisserna för dessa provningar. Det är inte lätt att verkligen göra alla viner rättvisa när man ska prova 80 viner under tidspress. Det är mycket som händer i munnen när man har provat 15 superunga supersyrliga vitviner och lika många supersträva röda tanninmonster. Lättare att fälla än att fria helt enkelt. Full respekt för de mer proffsiga personerna som har detta som yrke! Men en viktig insikt är att bara för att ett vin inte hyllas på dessa skribentprovningar betyder det inte att det med 100 % säkerhet går att säga att det inte är ett bra vin i rätt kontext med rätt mat till.
Jag har också i dialog kring hur bäst hantera dessa provningar värjt mig mot vad jag uppfattar som bäst som kvarts- eller halvblinda provningsupplägg. Jag vill inte framställa något som kan ifrågasättas om det verkligen var helt blint (vi får listorna i förväg, visst man kan låta bli att titta på dem, vilket jag också oftast gör,
men läsaren kan inte med säkerhet veta att jag verkligen inte gluttat det minsta, vilket i min värld undergräver min trovärdighet, även om jag inte har tittat, skulle jag hävda att jag ägnar mig åt blindprovning. Även vad gäller de vita flaskorna finns mycket information bara från formen och ibland text på flaskhalsen, som sticker upp).
[Till försvar för
@Hans Artberg vars "kisande blindprovningsteknik" jag ju indirekt kritiserar så uppfattar jag inte att han tar sig själv på för stort allvar och heller inte har någon encyklopedisk ambition. Oftast nämns enbart en handfull viner som godtagbara i hans listor. Det ger en egenartad spetsig stil med viss friskhet där det underliggande centrala budskapet verkar vara att man inte ska köpa allt som de professionella vinskribenterna och fina importörerna prånglar ut bara för att det är kända viner och dyra prislappar. Denna slutsats kan jag känna sympati för. Även om jag inte likt Hans ser traditionell vinmakarstil som den huvudsakliga parametern för att bedöma kvalitet. Sen tycker jag att det varit kul med litet fram och tillbaka kring detta - det är inte många nyhetsbrev denna vårvinter där Hans inte kommenterat mina och Patriks approach
]
-
Inga hemliga kick-backs eller reklampengar eller gratisflaskor eller liknande. Det har ju varit det absolut enklaste. Ingen har helt enkelt hört av sig och erbjudit något sådant
Martin på caviste bjöd till provning över lunch en gång, vilket jag i så fall såklart hade redovisat, men som jag tyvärr inte kunde gå på pga jobbet. That's it.
Utan att nämna namn på några publikationer finns det absolut tendenser i vinskrivandet. Jon Bonne ( en annan favoritskribent) uttryckte det på något ställe som att det utvecklas naturliga symbioser mellan vinkritik och vinindustrin, underförstått detta bör man vara aktsam på. Det är ju uppenbart att några kommersiella publikationer har gått för långt i att blanda ihop betald reklam och kritik på ett helt otillfredsställande sätt. Vilket i sin tur inte kan bero på något annat än att de har svårt att finansiera sig med annat än reklampengar från importfirmorna. Och dessa utövar säkerligen tryck på de reklamfinansierade publikationerna att lyfta fram deras viner.
As the world turns.
-
Att försöka undvika att påverkas alltför mycket av ideologiska förtecken eller det inslag av group-think som naturligt uppstår i vinvärlden. Alla naturviner är inte undermåligt gjorda och många mer klassiskt gjorda viner från kända producenter och appellationer kan vara riktigt smaskiga. Jag uppfattar att jag har både kritiserat dyra och kända viner när det varit påkallat och haussat billigare och mer okända viner när jag fattat tycke för dessa. Även i en del helt icke-kommersiella publikationer kan man se en nästan perfekt korrelation mellan pris och kvalitet på ett sätt som mest känns ängsligt. Visst är 200-300-kronorsviner som regel mer intressanta än 100-kronorsvinerna, men alla 450-kronorsviner är inte bättre än alla 250-kronorsviner.
Ett sätt att försöka minska risken för att påverkas av andra mer namnkunniga skribenter i dessa avseenden har det varit en ambition från
@Patrik Sellin och undertecknad att komma ut före alla andra skribenter med våra recensioner. Jag tror att vi lyckats med denna modesta men effektiva ansats varje gång faktiskt. Och sedan har vi försökt svara utförligt på alla frågor här, vilket är en mycket värdefull del i skrivandet, eftersom det ibland kan bli otydligt vad vi faktiskt menade. Bäst är när fler personer sedan köper och provar och rapporterar här på forumet kring de viner som vi hyllat eller sågat.
Ibland har jag känt mig mer träffsäker, ibland har jag efter att ha provat vinet i fråga på nytt i mer lugnare omständigheter ändrat uppfattning.
You be the judge!
Tack.