Innan ditt inlägg tänkte jag fråga retoriskt om vinets kvalitet förändras eller omintetgörs om hela mänskligheten raderas ut på en dag. Svarar man olika på den frågan så pratar man förbi varandra. Fast frågan om objektiv kvalitet och andras tankar kring problemet är ändå väldigt intressant.
Av någon anledning fick jag följande uppenbarelse på hur man får rätt.
Vin består av kemiska föreningar och atomer som är objektivt mätbara. Nu är jag inte kemiskt men kan inte vara svårt att med hjälp av kemisk analys mäta och skilja på viner eller studera flaskvariation.Dina "objektiva mätbara skillnader" kan på sin höjd avgöra om ett vin exempelvis är våtare än ett annat vin. För att kunna avgöra om väta är en kvalitetsfaktor så måste du jämföra viner av olika våthetsgrader mot varandra och hur de har poängbedömts. Först då kan du få en idé om vätan är direkt kopplat till kvalitet. Problemet uppstår naturligtvis i att kvalitetsbedömningen genom poäng i grund och botten är beroende av subjektiva bedömningar oavsett hur kalibrerade "smakinstrumenten" eller "provarna" är.
Det är alltså en fråga som inte går att avgöra utan ett samspel mellan det objektiva och det subjektiva. Därav diskussionen... Som alltså är både relevant och kul.
Jag har samma syn som Barry Smith att kemiska föreningar ger upphov till aromer som i sin tur tolkas av våra sinnen. Se även Goodes "I Taste Red" sidan 190 för en mer schematisk beskrivning. Kemiska föreningar är objektivt mätbart och även vinets aromer* är därmed objektiva eftersom kemiska föreningar ger upphov till specifika aromer (alla kommer inte hålla med om att arom kan vara objektiv). I sista steget kommer subjektiviteten in när vi med våra sinnen luktar och smakar på vinet vilket leder till att vi uppfattar vinet olika.
* Här skulle jag vilja placera @Mattias Schyberg s begrepp "sensorisk kvalitet".
Nu säger modellen inget om vinets kvalitet, men kanske kan man teoretiskt skapa en rudimentär bild med hjälp av att enbart mäta de kemiska föreningarna i vinet och få fram något som liknar ett BLIK-diagram som är tillräckligt bra för att separera badkarsvin från Margeaux. Bara en tanke...
Psykologins farfar, Hume skrev följande i "Of the Standard of Taste" som sammanfattar mitt synsätt rätt bra:
"Though it be certain, that beauty and deformity, more than sweet and bitter, are not qualities in objects, but belong entirely to the sentiment, internal or external, it must be allowed, that there are certain qualities in objects, which are titled by nature to produce those particular feelings."
Hume listar sedan ett antal skönhetsskapande egenskaper som enhet, färg och skimmer utan att listan är uttömmande.
För att vara motvalls och krångla till det så är jag inte anhängare av det Aristoteliska idealet och den logiska empirismen. När det gäller moralfrågor så har jag inga problem med att argumentera för en objektiv moral som ges av förnuftet (Platon-Kant-Rawls). Samma syn har jag på estetiska värdeomdömen fast jag öppnar inte den dörren med.
Jag förstår din ståndpunkt (så jag tolkar den): Den som förstår förstår. Den som inte förstår kan aldrig lära sig att förstå av den som förstår för antingen har man det eller också inte.
Enligt mig är det en elitistisk floskel!
Inom estetiken kallas det intuitionism som uttryckligen säger att "skönhet/(kvalitet)" inte går att definiera. En teori som inte går att falsifiera förtjänar på goda grunder kritik men det är nödvändigtvis inte elitistiskt floskel.
Instämmer att det är mer tilltalande att lista vissa egenskaper som kan förklara varför en text eller ett vin är bra. Nu är det som jag skrev tidigare ett herkulesarbete att skapa en sådan lista som är universell. Anser man att det är ett sisyfosarbete men även erkänner att magkänslan säger att det finns bra och dåliga verk i objektiv mening, ja då hamnar man i intuitionismen.
Min magkänsla säger exempelvis att Chateau Margeaux är objektivt bättre än badkarsvinet. Fast utifrån denna insikt försöker jag istället hitta en tillfredsställande förklaringsmodell som kan visa på varför istället för att abdikera för intuitionismen eller relativismen som båda är lättjans teorier.
Fast konsumentupplysning är inte det som gör att jag finner frågan intressant. För mig är det intressant på det filosofiska planet eftersom frågan handlar om överföringen i gränslandet mellan det objektiva och subjektiva. Pratar vi att enbart kommunicera ett vins kvalitet till andra vinköpare är mina bryderier redundanta. Har aldrig tänkt i termen av den perfekta vinkritikern som alla kan lita på. Allra lättast rent egoistiskt är att bara kalibrera sin smak efter någon som tycker lika oavsett hur bra vinet är på en intersubjektiv skala.
Jag har alltid sett vin som en kombination av livsmedel och lyxvara med tanke på vad priset och status gör för upplevelsen. Intressant att du jämför med priset på konst men framförallt musik, litteratur och film. Har aldrig reflekterat över att kritikerns roll skulle kunna anse vara mindre betydelsefull för musik, litteratur och film. Eftersom jag är intresserad av estetiska värdeomdömen på ett principiellt plan så kan jag dock även finna musik-, film- och litteraturkritik minst lika intressant eller ointressant som för vin...
