Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Sätta poäng?

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Välkommen till vinnördarnas epicentrum! :)
Wineberserkers är nog mer värdiga DEN titeln, men det är knappast ett fungerande forum för meningsutbyte, mer ett forum för onanistiska utgjutelser bland seriösa vinälskare och en uppsjö av folk med olika grader av autism och Aspbergers syndrom. Syns en hel del ABC-kombinationer också, mer eller mindre obehandlade... CT är dock bäst för oss som närmar oss det normala. Även om vi kommer från lite olika platser...
 

Mattias Schyberg

Administratör
Mnjae...
Missförstå mig rätt nu:
Ungefär som att utnämna Umeå till Europas kulturhuvudstad eller som att anse att Stlm är världens kulinariska centrum, även utanför Nordeuropa eller som att anse att MIN övertygelse inte kan vila förrän DU omvänts att tycka samma som jag... Eller som att missa att det i Kina finns många städer med fler innevånare än det finns svensktalande på hela denna planeten... Eller att blunda inför att om alla svensktalande skulle flytta till Kina, så ändras deras befolkningsmängd från 1,3 miljarder till 1,3 miljarder. Inte så stor skillnad på Kina. Lite större skillnad på Sverige. Man kan jämföra en sådan svensk "invasion" av Kina med att Sverige får ett nytt Ockelbo...

Perspektiv är till för att användas!
Ett epicentrum för mig är ett där jag ingår. Det är mitt perspektiv. ;)
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Jag håller med om att det knappast är ett vetenskapligt verktyg vi pratar om här. Poäng utan TN är meningslöst, där är vi också överens. Hellre en ren text utan poäng än tvärtom. När det gäller betyg i kombination med text så är siffran en kvantifiering medan texten är ett omdöme/motivering. Två olika saker således. Kan tillägga att samtliga av mina inlägg i denna tråd är skrivet på min mobil. ;)
Gillade ditt inlägg, för att du är DU men tycker absolut tvärtemot: en siffra kan man iaf jämföra med andra siffror, utan att behöva tröttas ut av onödigheter som korkens inbrända bokstäver, etiketternas blödning i isvatten, dryckessällskapets tillkortakommanden eller förtjänster, "served with Helen and her husband" eller underliga noter som inte riktigt låter sig uttydas på något rimligt vis...
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Exakt. Den mer precisa siffran innebär en tydligare kvantifiering än en smaknot bestående av omdöme och motivering. Siffran blir därför avsevärt mer användbar om man vill kunna föra statistik eller sätta vin i relation till varann.

"Fantastiskt gott vin", eller "riktigt bra vin som fick mig att gå upp i brygga av åtrå", är vettiga omdömen men det saknas någon konkret gemensam skala (nåväl, helt gemensam blir den ju aldrig såklart) att hänga upp omdömet på. Betygsskalan fyller detta tomrum. Utan numerisk skala så blir det mer som :), :( eller möjligen :usch:

Men som sagt, en siffra utan motivering är som ett obebott hus.
Åh!
Jag vill verkligen gilla ditt inlägg, men tycker för mckt tvärtom:
En smaknot utan sifferpoäng, eller ett siffersystem med poäng enligt femstjärnigt system eller 20-gradig skala (där allt under 17,5 är = bajs) gör ju ingen glad och skapar kommunikativ förbistring.
...även om 100p system gör samma sak, men iaf ger amerikaner möjligheten att leka med en växellåda som säger både 91, 95 och 100 ;-)

Motsatsen då:
Precis som tex Pjaines TN:s på CT är informativa om krullighet, men inte längd. Eller som RJ, vars poäng är användbara men vars skrivna ord är fullkomligt meningslösa...
 

Mattias Schyberg

Administratör
Åh!
Jag vill verkligen gilla ditt inlägg, men tycker för mckt tvärtom:
En smaknot utan sifferpoäng, eller ett siffersystem med poäng enligt femstjärnigt system eller 20-gradig skala (där allt under 17,5 är = bajs) gör ju ingen glad och skapar kommunikativ förbistring.
...även om 100p system gör samma sak, men iaf ger amerikaner möjligheten att leka med en växellåda som säger både 91, 95 och 100 ;-)

Motsatsen då:
Precis som tex Pjaines TN:s på CT är informativa om krullighet, men inte längd. Eller som RJ, vars poäng är användbara men vars skrivna ord är fullkomligt meningslösa...
Jag kan hålla med om att en siffra är mer användbar statistiskt, men siffran bör ha en själ, vilket en smaknot bidrar med. Statistiskt fyller själen föga roll.

Jag håller alltså med dig ur ditt perspektiv. :)
 
Last edited:

Elvis

Medlem
Jag är inte inne på forumet så ofta längre så jag är lite sent in i den här tråden, men...

Ett tag såg jag väldigt mycket film, gick på festivaler och kunde se 30 biofilmer på en vecka. Då brukade jag ofta sätta betyg på filmer men sedan kom jag på mig själv med att sitta och fundera på betyg samtidigt som jag satt och såg en film för första gången. "Bra början, kan bli högt betyg, hmm, dåligt klippt sekvens där, blir nog lite lägre". Det blev ett hinder för mig. Jag vill inte uppleva filmer så.

Av samma anledning sätter jag inte betyg på vin. Ibland på vinprovningar, inte alltid, röstar vi fram en vinnare, men det brukar alltid vara ganska motvilligt. Vad är bäst av en underbar 80-talschampagne, en ambitiös och intressant odlarchampagne från någon udda by och en ung prestigechampagne? Jag vill inte ens fundera på det.

Och när jag tittar på andras betyg, till exempel Juhlins, så tycker jag att det är helt ointressant om han satt 88, 91 eller 94 poäng på ett vin. Däremot tycker jag att det är intressant att titta på skillnaden mellan betyget nu och potentialbetyget eftersom den skillnaden blir något slags mått på lagringsbarheten.
 

Mattias Schyberg

Administratör
Jag är inte inne på forumet så ofta längre så jag är lite sent in i den här tråden, men...

Ett tag såg jag väldigt mycket film, gick på festivaler och kunde se 30 biofilmer på en vecka. Då brukade jag ofta sätta betyg på filmer men sedan kom jag på mig själv med att sitta och fundera på betyg samtidigt som jag satt och såg en film för första gången. "Bra början, kan bli högt betyg, hmm, dåligt klippt sekvens där, blir nog lite lägre". Det blev ett hinder för mig. Jag vill inte uppleva filmer så.

Av samma anledning sätter jag inte betyg på vin. Ibland på vinprovningar, inte alltid, röstar vi fram en vinnare, men det brukar alltid vara ganska motvilligt. Vad är bäst av en underbar 80-talschampagne, en ambitiös och intressant odlarchampagne från någon udda by och en ung prestigechampagne? Jag vill inte ens fundera på det.

Och när jag tittar på andras betyg, till exempel Juhlins, så tycker jag att det är helt ointressant om han satt 88, 91 eller 94 poäng på ett vin. Däremot tycker jag att det är intressant att titta på skillnaden mellan betyget nu och potentialbetyget eftersom den skillnaden blir något slags mått på lagringsbarheten.
Jag har väldigt lätt för att förstå ointresset att sätta betyg. All heder till det. Tar det fokus från njutningen så är det bara negativt såklart. :)
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Lite av en kodfråga är väl om t ex en beaujolais kan få 100 poäng.
Om 100 poäng betyder "fulländad i sitt slag" borde det vara möjligt (ungefär som att ABBA skulle kunna få högsta betyg i genren snällpop).
Men är betygsättningen absolut, med krav på längd, djup, komplexitet osv, blir läget förstås ett annat. Vi snackar då "Beethoven" - och ABBA-tjuten lämnar VIP-rummet...
ABBA kan knappast få 100p i kategorin "musik" ifall Death Metal är normen.
Men, om normen är "smart och omtyckt musik" så har de ju flera fullpoängare.

"Fulländad i sitt slag" är knappast ett önskvärt begrepp att följa upp. För vem vill väl hänge sg åt: Fulländad uppsötad BiB?

Jag betygsätter sannolikt betydligt fler Oz Shiraz, Cali Cabs och Bdx jmf med dem som tex har fokus på Champ, Röd Bgn och Beaujolais. Så, det ger liksom sig självt att jag betygsätter det jag gillar mer än det jag inte gillar. Är nog sammalika för de flesta.
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Ett tag såg jag väldigt mycket film, gick på festivaler och kunde se 30 biofilmer på en vecka. Då brukade jag ofta sätta betyg på filmer men sedan kom jag på mig själv med att sitta och fundera på betyg samtidigt som jag satt och såg en film för första gången. "Bra början, kan bli högt betyg, hmm, dåligt klippt sekvens där, blir nog lite lägre". Det blev ett hinder för mig. Jag vill inte uppleva filmer så.

Av samma anledning sätter jag inte betyg på vin. Ibland på vinprovningar, inte alltid, röstar vi fram en vinnare, men det brukar alltid vara ganska motvilligt. Vad är bäst av en underbar 80-talschampagne, en ambitiös och intressant odlarchampagne från någon udda by och en ung prestigechampagne? Jag vill inte ens fundera på det.

Och när jag tittar på andras betyg, till exempel Juhlins, så tycker jag att det är helt ointressant om han satt 88, 91 eller 94 poäng på ett vin. Däremot tycker jag att det är intressant att titta på skillnaden mellan betyget nu och potentialbetyget eftersom den skillnaden blir något slags mått på lagringsbarheten.
Jag förstår verkligen det problem du tar upp, att själva poängsättningen och funderandet över hur man skall formulera smaknoten tar överhanden och vips är flaskan slut utan att man givit sig själv njutningen av att bara hänge sig...

Själv drabbades jag tidigare väldigt hårt av detta och utarbetade min egna copingstrategi. Numer kör jag ett laserfokus de första smuttarna och en omgång på mitten (oftast med hustrudialog) och sedan en liten wrap-up tillsammans med den sista skwätten. Det ger mig möjligheten till stor njutning samtidigt som jag får den där kollen på vinet som jag gärna vill ha.
 

Mattias Schyberg

Administratör
Jag förstår verkligen det problem du tar upp, att själva poängsättningen och funderandet över hur man skall formulera smaknoten tar överhanden och vips är flaskan slut utan att man givit sig själv njutningen av att bara hänge sig...

Själv drabbades jag tidigare väldigt hårt av detta och utarbetade min egna copingstrategi. Numer kör jag ett laserfokus de första smuttarna och en omgång på mitten (oftast med hustrudialog) och sedan en liten wrap-up tillsammans med den sista skwätten. Det ger mig möjligheten till stor njutning samtidigt som jag får den där kollen på vinet som jag gärna vill ha.
Jag kör något liknande. Min analys gör dessutom att jag upplever vinet mer nyanserat och intressant; jag känner helheten samtidigt som jag kan urskilja de olika inslagen var för sig, det blir MER av en symfoni. Vissa viner behöver ingen direkt analys, det kan vara ett ganska enkelt och/eller typiskt vin där allt man förväntar sig finns på plats. Det är så att säga bara att ge det en siffra utifrån intensitet, komplexitet, längd och balans samt vad man tycker om det, vilket är en relativt snabb process för mig vanligtvis. Väldigt atypiska viner däremot kräver lite mer omtanke.
 

gbgpatrik

Medlem
Har också lite problem med själva poängsättningen... Hittar jag röda 150 SEK viner som jag sätter låt säga 87-89p på så är jag jävligt nöjd! Viner jag har råd med som har kvaliteter jag gillar! Kollar man sedan på till exempel Sauternes-viner så blir det märkligt... Med tanke på den kvalitet alla chateau-viner har där, urvalsprocessen i vingården, handplockningen gång på gång, den intensitet vinerna får, sötman, syran, den låååånga underbara känslan i munnen, euforin, känslan att man vill leva liiite till bara för att få möjligheten att dricka denna nektar en gång till.... Och så kommer Ch.Suduiarut...91 poäng på CT... Är det samma skala som jag hade i tanken när jag satte 88-89 p på en 5 år gammal Penfolds Bin 28 som jag diggade skarpt? Kvalitetsmässigt så är det ju liksom inte riktigt i samma liga. Sätter jag för höga betyg på mina vardagsvinare som jag gillar utan att för den skull gå i gång på nästan sexuellt såsom jag gör på nästan vilken topp Sauternes som helst... Eller skall jag bedöma Sauternes-vinet annorlunda? Snackar vi samma skala? Skall jag sänka mina poäng på bra röda viner eller börjar Sauternes-skalan på 94p eller skall man bedöma dem individuellt och oberoende av varandra? Ursäkta språkbruket, det är inte alltid jag går igång sexuellt på vin, men ibland så vet jag inte vad som ger mig mest stimulansåtgärder ;-)
 

Mattias Schyberg

Administratör
Har också lite problem med själva poängsättningen... Hittar jag röda 150 SEK viner som jag sätter låt säga 87-89p på så är jag jävligt nöjd! Viner jag har råd med som har kvaliteter jag gillar! Kollar man sedan på till exempel Sauternes-viner så blir det märkligt... Med tanke på den kvalitet alla chateau-viner har där, urvalsprocessen i vingården, handplockningen gång på gång, den intensitet vinerna får, sötman, syran, den låååånga underbara känslan i munnen, euforin, känslan att man vill leva liiite till bara för att få möjligheten att dricka denna nektar en gång till.... Och så kommer Ch.Suduiarut...91 poäng på CT... Är det samma skala som jag hade i tanken när jag satte 88-89 p på en 5 år gammal Penfolds Bin 28 som jag diggade skarpt? Kvalitetsmässigt så är det ju liksom inte riktigt i samma liga. Sätter jag för höga betyg på mina vardagsvinare som jag gillar utan att för den skull gå i gång på nästan sexuellt såsom jag gör på nästan vilken topp Sauternes som helst... Eller skall jag bedöma Sauternes-vinet annorlunda? Snackar vi samma skala? Skall jag sänka mina poäng på bra röda viner eller börjar Sauternes-skalan på 94p eller skall man bedöma dem individuellt och oberoende av varandra? Ursäkta språkbruket, det är inte alltid jag går igång sexuellt på vin, men ibland så vet jag inte vad som ger mig mest stimulansåtgärder ;-)
Angående Sauternes: Enligt mig så kan man inte relatera helt olika vinstilar mot varann. En Sauternes bör mätas med andra naturligt söta viner. Men visst är det svårt, det mesta handlar om erfarenhet och referensramar. Ett mediokert ädelrötat vin är fortfarande mediokert oavsett hur man upplever det i jämförelse med andra vinstilar.
 
Last edited:

Vino fino

Medlem
Snackar vi samma skala? Skall jag sänka mina poäng på bra röda viner eller börjar Sauternes-skalan på 94p eller skall man bedöma dem individuellt och oberoende av varandra?
Jag tror de flesta av oss känner igen oss i din frågeställning.

Delvis är väl detta problem relaterat till själva skalan. Som andra varit inne på så är den inte logaritmisk. För ett korrekt vin börjar den någonstans efter 80 och sen blir kurvan brantare. Så din Sauternes på 91p är ganska mycket bättre än din Penfolds Bin 28 på 88p.

Delvis är det också frågan om intensitet och längd som mest framstående kvalitetsindikatorer. Här är ju t.ex. starkviner positivt särbehandlade. DRC må kosta 20 ggr mer men bredvid min 30-åriga Oloroso kan den gå hem och lägga sig, om vi pratar intensitet och längd.

För min egen del är komplexitet vattendelaren. Det är den som avgör slutbetyget. En (ung) Sauternes kan vara intensiv, med kraftiga smaker och väldigt bra längd, och smaka "mer" än en 20-årig Chateau Margaux. Men när jag sätter betyg kommer (sannolikt) rödvinet få högre poäng därför att skalan av smaker är så mycket mer nyanserad och komplex.

Men men. Alla har sin metod.... Viktigast är väl att man är konsekvent i sin egna bedömning! Så att man åtminstone litar på sina poäng, när man går tillbaka och kollar vad man drack för 5 eller 10 år sedan. :)
 

Mattias Schyberg

Administratör
Jag tror de flesta av oss känner igen oss i din frågeställning. Som andra varit inne på så är den inte logaritmisk.

Jag förutsätter att du var lite trött när du skrev detta och menade egentligen följande: "Jag tror de flesta av oss känner igen oss i din frågeställning. Som andra varit inne på så är den logaritmisk"? ;)
 

Emanuel

Instagram; Swedish Champagne Dude
Jag förutsätter att du var lite trött när du skrev detta och menade egentligen följande: "Jag tror de flesta av oss känner igen oss i din frågeställning. Som andra varit inne på så är den logaritmisk"? ;)

-Åh, logaritmiska skalor, trevligt. -Ingenjören ger det 98p.
 

Vino fino

Medlem
Jag förutsätter att du var lite trött när du skrev detta och menade egentligen följande: "Jag tror de flesta av oss känner igen oss i din frågeställning. Som andra varit inne på så är den logaritmisk"? ;)
Jag kan inte ens skylla på att jag var berusad...

Jag menade förstås icke linjär. Tur att vissa har huvudet på skaft
 

StefanAkiko

Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Drog mig till minnes denna tråden utifrån att den var roande, inte ledde till några argheter samtidigt som idéerna var spretiga.
Vill minnas att vi hade en dialog också om hur svårt det är för provare att tänja sig både uppẗ och nedåt, med ca 88p som ett slag centra, med 95 som ett slags MAXtak.
...och i afton gav mig CT denna överblick över vad folk på jorden senast publicerat för smaknoter om viner i min källare:
upload_2021-11-11_3-28-33.png


...alla dessa magiska viner: 94p.
HAHA tänker jag, måste vara det @Mattias Schyberg benämner lågt självförtroende i tråden och som yttrar sig som att man i blindprovningar med grupper utan högt i tak får blindresultat mellan 88-92p medan man i sällskap med hög nivå av TRUST får hela jämlrna skalan, från odrickbart gift till 100p.
 
Toppen