Jag är inte inne på forumet så ofta längre så jag är lite sent in i den här tråden, men...
Ett tag såg jag väldigt mycket film, gick på festivaler och kunde se 30 biofilmer på en vecka. Då brukade jag ofta sätta betyg på filmer men sedan kom jag på mig själv med att sitta och fundera på betyg samtidigt som jag satt och såg en film för första gången. "Bra början, kan bli högt betyg, hmm, dåligt klippt sekvens där, blir nog lite lägre". Det blev ett hinder för mig. Jag vill inte uppleva filmer så.
Av samma anledning sätter jag inte betyg på vin. Ibland på vinprovningar, inte alltid, röstar vi fram en vinnare, men det brukar alltid vara ganska motvilligt. Vad är bäst av en underbar 80-talschampagne, en ambitiös och intressant odlarchampagne från någon udda by och en ung prestigechampagne? Jag vill inte ens fundera på det.
Och när jag tittar på andras betyg, till exempel Juhlins, så tycker jag att det är helt ointressant om han satt 88, 91 eller 94 poäng på ett vin. Däremot tycker jag att det är intressant att titta på skillnaden mellan betyget nu och potentialbetyget eftersom den skillnaden blir något slags mått på lagringsbarheten.