Senaste nytt
finewines.se

This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!

  • Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!

Stora vad ska jag köpa-tråden

Köpte efter tips från @Patrik Sellin (se länk ovan). Gillar både deras vita och röda. Inklusive deras Côte de Beaune Pierre Blanches som finns på systembolaget för en mycket rimlig peng. Väldigt bra bourgogne för att komma från en så stor företagsgrupp - Domaine de la Vougeraie är väl kronjuvelen, där Boisset samlat sina bästa vingårdar i Bourgogne under detta märke och satsar ordentligt på kvalitet.
 

chambertin

Medlem
En fundering angående Mastroberardinon, var det brett i den, eller var det kanske druvans allmänna djuriskhet som kom fram? Aglianico har ofta en köttig, rökig, djurdoftande och allmänt störig profil (som jag gillar). Kanske beror det på att källarna där ner i södern ofta är skitiga, eller så är det något med druvan.
Har druckit två flaskor nu och båda har samma stalliga karaktär. Inte så hög intensitet och vädrar nästan bort på en timma eller så.
Kan inte påminna mig att jag uppleber att Aglianico har detta som en grundton utan hänför det till Brettanomyses.
Kan t.ex inte påminna mig att jag stött på det såpass tydligt i t.ex Feudi di San Gregorios Aglianico-viner men min bredd på det jag provat ligger nog ganska långt ifrån din erfarenhet.
 

Fredrik L

Medlem
Har druckit två flaskor nu och båda har samma stalliga karaktär. Inte så hög intensitet och vädrar nästan bort på en timma eller så.
Kan inte påminna mig att jag uppleber att Aglianico har detta som en grundton utan hänför det till Brettanomyses.
Kan t.ex inte påminna mig att jag stött på det såpass tydligt i t.ex Feudi di San Gregorios Aglianico-viner men min bredd på det jag provat ligger nog ganska långt ifrån din erfarenhet.
Var länge sedan jag drack Mastroberardino - tycker att det finns bättre producenter. Minns inte att de skull vara brettiga dock. Får dra en flaska framöver.
 

chambertin

Medlem
Var länge sedan jag drack Mastroberardino - tycker att det finns bättre producenter. Minns inte att de skull vara brettiga dock. Får dra en flaska framöver.
Lite lat nu men skall söka vad du rekommenderat förut.
Vad tycker du man skall köpa (och var inte minst) om man vill botanisera mer vg Aglianico ?
Har ju druckit Taurasi i synnerhet och Aglianico i allmänhet till och från i 30 år men inser nu att jag missat att utveckla min källare i den riktningen och vill råda bot på det för druvan och vinstilen har verkligen ngt som tilltalar mig.
 

Fredrik L

Medlem
Lite lat nu men skall söka vad du rekommenderat förut.
Vad tycker du man skall köpa (och var inte minst) om man vill botanisera mer vg Aglianico ?
Har ju druckit Taurasi i synnerhet och Aglianico i allmänhet till och från i 30 år men inser nu att jag missat att utveckla min källare i den riktningen och vill råda bot på det för druvan och vinstilen har verkligen ngt som tilltalar mig.
Min favoritproducent är Luigi Tecce som odlar 60-80 år gamla rankor i kommunen Paternopoli, bym som jag lutar åt har bäst terroir i distriktet. Vinerna har koncentration, hög syra och rätt stöddiga tanniner. Lagras i barriquer, men bara flera år gamla. Inga tillsatser, ingen filtrering osv.

En annan bra producent i den traditionella skolan är Perillo, en vinbonde i Castelfranci, där han på cirka 500 meters höjd gör viner som tar lång tid på sig att mogna. Vinerna lagras i botti, och hålls i flaska i källaren tills han tycker att de kan släppas. Aktuella årgångar tror jag är 2008 för Riservan och 2009 för hans vanliga Taurasi. Hög syra, lång eftersmak, utpräglade matviner.

Salvatore Molettieri
har hållit på länge, sedan 1980-talet, och har vingårdarna i Montemarano, kommunen som ligger på högst altitud, och äger bland annat välrenommerade vingården Cinque Querce. Jag har aldrig blivit besviken på en flaska härifrån. Använder en del nya barriquer, men utan att eken tar överhand.

Guastaferro
gör sina riservor på frukt från 180-200 år (!) gamla rankor i kommunen Taurasi, i klassiska läget Piano d'Angelo. Fylliga, fruktiga, rökiga, djuriska bestar. Mycket speciella. Svåra att få tag på tyvärr, men går att hitta om man söker ute i Europa, och då även äldre årgångar som 2004.

Något mer internationell och modern i stilen är Cantine Lonardo/Contrade di Taurasi. Här är det lite mer fruktighet, och vinerna är inte lika tuffa. Lagrar på en blandning av barrique och större fat. Vingårdarna ligger på lägre höjd i kommunen Taurasi, och särskilt deras vingårdsbetecknade viner är bra. "Coste" har lite mer omedelbar drickglädje, medan "Vigne d'Alto" har en mer mineralisk och krävande stil.

Om man gillar ektoner kan man prova Donnachiaras Taurasi, från mer låglänta vingårdar i norra delarna av distriktet. Här är det vinmakning a la tidigt 00-tal som gäller med nya barriquer och konsulten Riccardo Cotarella. Brukar inte vara så dyra, och levererar helt ok tycker jag.

Mastroberardino
kan ibland ha lite kladdiga fat och lite väl mycket extraktion enligt min mening, särskilt när det gäller riservorna, men det handlar ju mest om tycke och smak. Gillar man kralliga och fylliga viner så är det ju bara att köpa på sig - de är välgjorda. Liknande gäller för Feudi di San Gregorio och Quintodecimo som gör viner i en tydligt internationell stil. Välgjorda och goda, men mer smootha och inte lika druvtypiska som en del andra aglianicoviner. Den sistnämnda har väl dyra priser enligt mig.

Sedan finns ju Aglianico del Vulture från Basilicata också. Där är jag inte lika kunnig, men misstänker faktiskt att kvalitetsnivån i allmänhet är högre där bland producenterna än i Taurasi generellt. Men antalet producenter är också betydligt färre, så det är nog färre lycksökare här. Har gillat viner från bland annat Paternoster, D'Angelo och Elena Fucci.

Aglianico från Benevento och andra delar av Campania har jag än så länge inte så stor erfarenhet av, men har fått indikationer på att vissa yngre odlare runt Salerno börjar få allt bättre kvalitet.

Många av dessa producenter är inte så lätta att hitta. Jag handlar ibland från https://www.sangishop.com/ som har ett rätt bra utbud och hyfsade priser på frakten. Även https://www.selezioni.wine/it/ har en hel del flaskor, och framför allt bra utbud på Tecce. Här är dock frakten rätt dyr. Xtrawine kan ibland ha några av producenterna, och tyska och belgiska vinhandlare har ibland spridda skurar. Om du är ute efter något speciellt kan jag säkert hjälpa till att hitta. Har en mängd sidor sparade till småhandlare.
 

Magikern

Medlem
Min favoritproducent är Luigi Tecce som odlar 60-80 år gamla rankor i kommunen Paternopoli, bym som jag lutar åt har bäst terroir i distriktet. Vinerna har koncentration, hög syra och rätt stöddiga tanniner. Lagras i barriquer, men bara flera år gamla. Inga tillsatser, ingen filtrering osv.

En annan bra producent i den traditionella skolan är Perillo, en vinbonde i Castelfranci, där han på cirka 500 meters höjd gör viner som tar lång tid på sig att mogna. Vinerna lagras i botti, och hålls i flaska i källaren tills han tycker att de kan släppas. Aktuella årgångar tror jag är 2008 för Riservan och 2009 för hans vanliga Taurasi. Hög syra, lång eftersmak, utpräglade matviner.

Salvatore Molettieri
har hållit på länge, sedan 1980-talet, och har vingårdarna i Montemarano, kommunen som ligger på högst altitud, och äger bland annat välrenommerade vingården Cinque Querce. Jag har aldrig blivit besviken på en flaska härifrån. Använder en del nya barriquer, men utan att eken tar överhand.

Guastaferro
gör sina riservor på frukt från 180-200 år (!) gamla rankor i kommunen Taurasi, i klassiska läget Piano d'Angelo. Fylliga, fruktiga, rökiga, djuriska bestar. Mycket speciella. Svåra att få tag på tyvärr, men går att hitta om man söker ute i Europa, och då även äldre årgångar som 2004.

Något mer internationell och modern i stilen är Cantine Lonardo/Contrade di Taurasi. Här är det lite mer fruktighet, och vinerna är inte lika tuffa. Lagrar på en blandning av barrique och större fat. Vingårdarna ligger på lägre höjd i kommunen Taurasi, och särskilt deras vingårdsbetecknade viner är bra. "Coste" har lite mer omedelbar drickglädje, medan "Vigne d'Alto" har en mer mineralisk och krävande stil.

Om man gillar ektoner kan man prova Donnachiaras Taurasi, från mer låglänta vingårdar i norra delarna av distriktet. Här är det vinmakning a la tidigt 00-tal som gäller med nya barriquer och konsulten Riccardo Cotarella. Brukar inte vara så dyra, och levererar helt ok tycker jag.

Mastroberardino
kan ibland ha lite kladdiga fat och lite väl mycket extraktion enligt min mening, särskilt när det gäller riservorna, men det handlar ju mest om tycke och smak. Gillar man kralliga och fylliga viner så är det ju bara att köpa på sig - de är välgjorda. Liknande gäller för Feudi di San Gregorio och Quintodecimo som gör viner i en tydligt internationell stil. Välgjorda och goda, men mer smootha och inte lika druvtypiska som en del andra aglianicoviner. Den sistnämnda har väl dyra priser enligt mig.

Sedan finns ju Aglianico del Vulture från Basilicata också. Där är jag inte lika kunnig, men misstänker faktiskt att kvalitetsnivån i allmänhet är högre där bland producenterna än i Taurasi generellt. Men antalet producenter är också betydligt färre, så det är nog färre lycksökare här. Har gillat viner från bland annat Paternoster, D'Angelo och Elena Fucci.

Aglianico från Benevento och andra delar av Campania har jag än så länge inte så stor erfarenhet av, men har fått indikationer på att vissa yngre odlare runt Salerno börjar få allt bättre kvalitet.

Många av dessa producenter är inte så lätta att hitta. Jag handlar ibland från https://www.sangishop.com/ som har ett rätt bra utbud och hyfsade priser på frakten. Även https://www.selezioni.wine/it/ har en hel del flaskor, och framför allt bra utbud på Tecce. Här är dock frakten rätt dyr. Xtrawine kan ibland ha några av producenterna, och tyska och belgiska vinhandlare har ibland spridda skurar. Om du är ute efter något speciellt kan jag säkert hjälpa till att hitta. Har en mängd sidor sparade till småhandlare.

Vore kul med lite specifika viner och årgångar som du tycker är de bästa Aglianicovinerna som du druckit (av de som borde finnas att få tag på idag). Tanninmonster som behöver lagras 10 år till är kanske ingenting för mig.
 
Min favoritproducent är Luigi Tecce som odlar 60-80 år gamla rankor i kommunen Paternopoli, bym som jag lutar åt har bäst terroir i distriktet. Vinerna har koncentration, hög syra och rätt stöddiga tanniner. Lagras i barriquer, men bara flera år gamla. Inga tillsatser, ingen filtrering osv.

En annan bra producent i den traditionella skolan är Perillo, en vinbonde i Castelfranci, där han på cirka 500 meters höjd gör viner som tar lång tid på sig att mogna. Vinerna lagras i botti, och hålls i flaska i källaren tills han tycker att de kan släppas. Aktuella årgångar tror jag är 2008 för Riservan och 2009 för hans vanliga Taurasi. Hög syra, lång eftersmak, utpräglade matviner.

Salvatore Molettieri
har hållit på länge, sedan 1980-talet, och har vingårdarna i Montemarano, kommunen som ligger på högst altitud, och äger bland annat välrenommerade vingården Cinque Querce. Jag har aldrig blivit besviken på en flaska härifrån. Använder en del nya barriquer, men utan att eken tar överhand.

Guastaferro
gör sina riservor på frukt från 180-200 år (!) gamla rankor i kommunen Taurasi, i klassiska läget Piano d'Angelo. Fylliga, fruktiga, rökiga, djuriska bestar. Mycket speciella. Svåra att få tag på tyvärr, men går att hitta om man söker ute i Europa, och då även äldre årgångar som 2004.

Något mer internationell och modern i stilen är Cantine Lonardo/Contrade di Taurasi. Här är det lite mer fruktighet, och vinerna är inte lika tuffa. Lagrar på en blandning av barrique och större fat. Vingårdarna ligger på lägre höjd i kommunen Taurasi, och särskilt deras vingårdsbetecknade viner är bra. "Coste" har lite mer omedelbar drickglädje, medan "Vigne d'Alto" har en mer mineralisk och krävande stil.

Om man gillar ektoner kan man prova Donnachiaras Taurasi, från mer låglänta vingårdar i norra delarna av distriktet. Här är det vinmakning a la tidigt 00-tal som gäller med nya barriquer och konsulten Riccardo Cotarella. Brukar inte vara så dyra, och levererar helt ok tycker jag.

Mastroberardino
kan ibland ha lite kladdiga fat och lite väl mycket extraktion enligt min mening, särskilt när det gäller riservorna, men det handlar ju mest om tycke och smak. Gillar man kralliga och fylliga viner så är det ju bara att köpa på sig - de är välgjorda. Liknande gäller för Feudi di San Gregorio och Quintodecimo som gör viner i en tydligt internationell stil. Välgjorda och goda, men mer smootha och inte lika druvtypiska som en del andra aglianicoviner. Den sistnämnda har väl dyra priser enligt mig.

Sedan finns ju Aglianico del Vulture från Basilicata också. Där är jag inte lika kunnig, men misstänker faktiskt att kvalitetsnivån i allmänhet är högre där bland producenterna än i Taurasi generellt. Men antalet producenter är också betydligt färre, så det är nog färre lycksökare här. Har gillat viner från bland annat Paternoster, D'Angelo och Elena Fucci.

Aglianico från Benevento och andra delar av Campania har jag än så länge inte så stor erfarenhet av, men har fått indikationer på att vissa yngre odlare runt Salerno börjar få allt bättre kvalitet.

Många av dessa producenter är inte så lätta att hitta. Jag handlar ibland från https://www.sangishop.com/ som har ett rätt bra utbud och hyfsade priser på frakten. Även https://www.selezioni.wine/it/ har en hel del flaskor, och framför allt bra utbud på Tecce. Här är dock frakten rätt dyr. Xtrawine kan ibland ha några av producenterna, och tyska och belgiska vinhandlare har ibland spridda skurar. Om du är ute efter något speciellt kan jag säkert hjälpa till att hitta. Har en mängd sidor sparade till småhandlare.

Utmärkt och välskriven guide till dessa viner. Allt man behöver för att botanisera på egen hand.

Spontant har jag samma känsla som du vad gäller Mastroberardino - att det är litet för extraherat; och Feudi - att det är för modernt och mjukt och polerat. D'Angelo tycker jag har varit riktigt ojämn men topparna är höga. Fucci var en riktigt härlig bomba som jag verkligen inte ångrar att jag köpte ett gäng av på din inrådan. Har gjort succé varje gång jag bjudit på Titolo. Resten har jag (ännu) inte testat.

Rent allmänt tänker jag att man är helt fel ute om man letar efter drick-nu-inga-tanniner-inget-motstånd-aglianico. Själen i druvan är väl just motståndet? Och kanske själva spänningen mellan det extremt rustika (som man kanske faktiskt felaktigt kan missta för brettighet - guilt by association liksom) och det högstämda och närmast Bordeauxliknande kombinationen av aromatik, frukt och struktur.
 

buteljen

Medlem
Rent allmänt tänker jag att man är helt fel ute om man letar efter drick-nu-inga-tanniner-inget-motstånd-aglianico. Själen i druvan är väl just motståndet? Och kanske själva spänningen mellan det extremt rustika (som man kanske faktiskt felaktigt kan missta för brettighet - guilt by association liksom) och det högstämda och närmast Bordeauxliknande kombinationen av aromatik, frukt och struktur.
Läste just en artikel i Decanter (feb 21) som diskuterar Aglianico/Kampanien och dess utveckling och det verkar hända en del:
Aglianico is at the centre of an intriguing style revitalisation, a winemaking revolution of sorts. A few years ago it was nearly impossible to drink young Aglianico, whereas at the September event I enjoyed some delicious 2018s, thanks to the combination of lighter extraction and a more approachable vintage.

In the past few years, the crunchy style of noted producers such as Giovanni Ascione (Nanni Copè) has established a different way to tame the mechanical bull ride that is the Aglianico grape, as have producers such as Barbot in Irpinia and Galardi in Alto Casertano. A lighter and more fruit-forward style is exemplified by the fresh 2014 vintage, now ready to drink. Top examples here are Perillo and Cavalier Pepe.
 
Toppen