Vad blir trendigt 2018?

[Göran]

En triljon aromer möter fem grundsmaker liksom!

Vilket underbart inlägg! Helt "up my alley", därför måste jag naturligtvis vara odräglig och besserwissra. De dofter som vi kan förnimma, här på jorden i normal teperatur är någonstans runt 500 000. Det är mängden av ämnen med en molvikt mellan 17 gram till straxt över 200 gram som är flyktiga nog för att kunna uppfattas av oss. Sen är ju en del av dessa mer odörer, men det är en annan sak. Och det är fortfarande 500 000 mot 5!

 

[Omar Khayyam]

Även om det går att öva upp sin förmåga att känna nyanser så är det ju för den skull inte säkert man gillar samma typ av vin, och jag tror nog att vinpreferens är genetiskt betingat till viss del. Det är ju utan tvekan så som du säger att träning och intresse lätt överskuggar biologi i fråga om många anlag, t ex fetma, men det är ju ändå ingen tvekan om att det finns genetiska faktorer som spelar roll - 100 människor som äter och tränar lika mycket kommer lägga på sig olika mängd fett. Samma sak med förutsättningar att känna nyanser och komplexitet i vin med viss mängd träning.
Vissa smaker är rent genetiskt betingade, t ex aversion mot koriander och hur väl man känner bitterhet. Finns även tydliga genetiska varianter som styr preferens för sötma. Sökte lite nu och hittade följande artikel i i The New Yorker som faktiskt handlade ungefär om detta:
https://www.newyorker.com/tech/elements/how-science-saved-me-from-pretending-to-love-wine
Inte direkt vetenskap, men ändå intressant läsning.

alltid lika roligt när man tar sig tid att läsa en riktigt bra essä från The New Yorker. tack för länken!

 

[Mattias Schyberg]

Vilket underbart inlägg! Helt "up my alley", därför måste jag naturligtvis vara odräglig och besserwissra. De dofter som vi kan förnimma, här på jorden i normal teperatur är någonstans runt 500 000. Det är mängden av ämnen med en molvikt mellan 17 gram till straxt över 200 gram som är flyktiga nog för att kunna uppfattas av oss. Sen är ju en del av dessa mer odörer, men det är en annan sak. Och det är fortfarande 500 000 mot 5!

Nu är ju inte jag forskare och har kommit fram till siffran själv, att jag just nämde en triljon aromer var för att forskningen hävdar så. Se källan här: http://www.sciencemag.org/news/2014/03/human-nose-can-detect-trillion-smells

 

[Göran]

Nu är ju inte jag forskare och har kommit fram till siffran själv, att jag just nämde en triljon aromer var för att forskningen hävdar så. Se källan här: http://www.sciencemag.org/news/2014/03/human-nose-can-detect-trillion-smells

Spännande, vi är alltså överkvalificerade till den verklighet vi lever i. Det står ju till och med i artikeln att de inte vet om det finns en triljon aromer, så jag fortsätter att tro på fysikens lagar.

 

[Mattias Schyberg]

Spännande, vi är alltså överkvalificerade till den verklighet vi lever i. Det står ju till och med i artikeln att de inte vet om det finns en triljon aromer, så jag fortsätter att tro på fysikens lagar.

Ännu bättre. En vacker dag när vi utforskar alla multiversums kanske vår förmåga kommer till sin rätt!

 

[Tomas Lindblom]

Jag älskar den här diskussionen som pågår

 

[Mattias Schyberg]

Vilket underbart inlägg! Helt "up my alley", därför måste jag naturligtvis vara odräglig och besserwissra. De dofter som vi kan förnimma, här på jorden i normal teperatur är någonstans runt 500 000. Det är mängden av ämnen med en molvikt mellan 17 gram till straxt över 200 gram som är flyktiga nog för att kunna uppfattas av oss. Sen är ju en del av dessa mer odörer, men det är en annan sak. Och det är fortfarande 500 000 mot 5!

Nu har jag funderat på ditt påstående och inser att du har helt fel ( ) så som jag ser det. Du utgår från 500 000 enskilda molekyler. Många aromsensationer är en kombination av flera molekyler. Frågan är alltså hur många unika aromer det går att känna med utgångsläget att det finns 500 000 enskilda molekyler som i sin tur kan kombineras?

 

[Göran]

Nu har jag funderat på ditt påstående och inser att du har helt fel ( ) så som jag ser det. Du utgår från 500 000 enskilda molekyler. Många aromsensationer är en kombination av flera molekyler. Frågan är alltså hur många unika kombinationer det går att känna med utgångsläget att det finns 500 000 unika aromatiska molekyler?

Så kan det naturligtvis vara, fast det skulle betyda att doften vanilj och choklad är en doft skild från doften vanilj och doften choklad. Har lite svårt att köpa den tanken, men det kan vara jag som är fyrkantig. Men det skulle ju också betyda att vi skulle kunna utveckla en vokabulär som gav oss exakt ett ord för varje doftupplevelse, vilket skulle spara en massa plats för oss som envisas med att spara våra taste-notes

 

[Mattias Schyberg]

Så kan det naturligtvis vara, fast det skulle betyda att doften vanilj och choklad är en doft skild från doften vanilj och doften choklad. Har lite svårt att köpa den tanken, men det kan vara jag som är fyrkantig. Men det skulle ju också betyda att vi skulle kunna utveckla en vokabulär som gav oss exakt ett ord för varje doftupplevelse, vilket skulle spara en massa plats för oss som envisas med att spara våra taste-notes

Bara doften "vanilj" finns ju i mängder av olika varianter. Skitlukt är ju inte samma odör varje gång man sitter på holken heller. Beroende på den kemiska sammansättningen så skiljer den sig åt.

För övrigt. Chokladarom är en mycket komplex uppsättning av molekyler, inte en enda molekyl!

 

[gece]

Spännande, vi är alltså överkvalificerade till den verklighet vi lever i. Det står ju till och med i artikeln att de inte vet om det finns en triljon aromer, så jag fortsätter att tro på fysikens lagar.

För ordningens skull ska vi kanske påminna om att det är lätt att glömma att engelskans "trillion" motsvarar svenskans "biljon", vilket förstås fortfarande är hiskeligt mycket.

 

[Göran]

ara doften "vanilj" finns ju i mängder av olika varianter. Skitlukt är ju inte samma odör varje gång man sitter på holken heller. Beroende på den kemiska sammansättningen så skiljer den sig åt.

Nej många substanser är ju en sammansättning av olika molekyler, skit är ju ett bra exempel eftersom det ju är en sammansättning av restprodukter av allt vi kunnat tänka oss svälja. Men att en substans har flera doftbärande molekyler ändrar ju inte den fysiska begränsningen av möjliga doftbärare. I princip skulle vi ju kunna finna en substans som innehöll samtliga 500 000 doftande molekyler, frågan är om de tillsammans bildar en ny arom.

 

[Mattias Schyberg]

Nej många substanser är ju en sammansättning av olika molekyler, skit är ju ett bra exempel eftersom det ju är en sammansättning av restprodukter av allt vi kunnat tänka oss svälja. Men att en substans har flera doftbärande molekyler ändrar ju inte den fysiska begränsningen av möjliga doftbärare. I princip skulle vi ju kunna finna en substans som innehöll samtliga 500 000 doftande molekyler, frågan är om de tillsammans bildar en ny arom.

Jag kan absolut tycka att en sammansättning av molekyler som doftar unikt tillsammans bör ses som en egen arom. Tänk på vår syn och att vi enbart ser olika ljusintensitet genom tre grundfärger (rött, grönt och blått) som tillsammans skapar alla visuella upplevelser som existerar.

 

[Göran]

Jag kan absolut tycka att en sammansättning av molekyler som doftar unikt tillsammans bör ses som en egen arom. Tänk på vår syn och att vi enbart ser olika ljusintensitet genom tre grundfärger (rött, grönt och blått) som tillsammans skapar alla visuella upplevelser som existerar.

Om vi köper att kombinationen av flera dofter ger en ny arom så finns det 500000! aromer och då blir ju helt plötsligt den triljon aromer vi kan uppfatta väldigt begränsande. Typiskt precis när jag börjat anamma tanken att jag var utrustad med super-egenskaper

 

[Mattias Schyberg]

Om vi köper att kombinationen av flera dofter ger en ny arom så finns det 500000! aromer och då blir ju helt plötsligt den triljon aromer vi kan uppfatta väldigt begränsande. Typiskt precis när jag börjat anamma tanken att jag var utrustad med super-egenskaper

Vi kan ju trots allt inte känna ALLA aromer!

Många kombinationer blir nog så lika att vi inte skulle kunna skilja dem åt dessutom.

 

[Poussard]

Beror på, följer man en trend i hopp att utvecklas. Kan utfallet ika gärna bli avvecklas. Man dricker väl knappast vin bara för att Hipster'n säger drick. Eller?

Med din inställning ska man dricka hembränt och äta pölsa eller? För man kan ju inte prova vin, sushi eller tryffel bara för att nån himla nymodig jävla innerstadshipster säger att det är gott?

 

[Tomas Lindblom]

Jag tror att vi kommer få se mer mousserande viner från England under 2018.

 

[Silex]

Skriver under på detta. Har vansinnigt svårt att se en genetisk analys kunna säga huruvida jag föredrar Côte-Rôtie -15 före Hermitage -12 eller vice versa.

Och vem har sagt att det ska vara gott hela tiden? När jag var åtta år ville jag att allt skulle vara gott och åt helst inget annat än makaroner för det var det enda som var gott. Än idag gillar jag inte riktigt koriander. Men jag äter likförbannat massor av koriander, för livet är för jävla kort för att rynka på näsan åt allt som inte är "instantly gratifying" och intressant är ofta roligare än gott.

Ert drag, biologister.

Jag tror självklart inte det går att hitta några genetiska skillnader som säger om du gillar Cote-Rotie eller Hermitage - kanske t o m svårt att skilja de vinerna åt baserat på en genetisk analys av druvmaterialet ;-)
Jag tror egentligen inte det går att säga någonting alls absolut om en viss individs vinsmak baserat på ett genetiskt test. Däremot tror jag nog att det går att säga något om sannolikheten att en viss individ hamnar i facket monstershiraz/högoktanzin eller i facket gamay/kallklimatspinot, främst baserat på hur känslig man är för eldigheten i vinet. Sedan säger jag heller inte att man inte aktivt skall söka sig till andra vintyper än de man vet att man uppskattar, men att det trots allt finns något som styr vilken typ av vardagsvin du helst köper och dricker.
Så vad är det egentligen jag ville säga med min ursprungliga post? Jo, att det går en trend i samhället att saker skall individanpassas och detta i många fall kan "säljas" genom genetiska test. Detta kan göras seriöst, som t ex anpassning av dosen av vissa läkemedel för de metaboliserar den aktiva substansen snabbare. Men det kan också utnyttjas av "marknaden" där man försöker använda samma tillvägagångssätt för att sälja produkter utan att samma tydliga vetenskapliga belägg finns. Det räcker att folk tror att det kan vara så. För de flesta är det svårt och krångligt att välja vin - då vore det ju jätteskönt om någon valde åt mig, särskilt om det är baserat på ett test som säger vad jag "egentligen" tycker om.

 

[Mattias Schyberg]

Jag tror självklart inte det går att hitta några genetiska skillnader som säger om du gillar Cote-Rotie eller Hermitage - kanske t o m svårt att skilja de vinerna åt baserat på en genetisk analys av druvmaterialet ;-)
Jag tror egentligen inte det går att säga någonting alls absolut om en viss individs vinsmak baserat på ett genetiskt test. Däremot tror jag nog att det går att säga något om sannolikheten att en viss individ hamnar i facket monstershiraz/högoktanzin eller i facket gamay/kallklimatspinot, främst baserat på hur känslig man är för eldigheten i vinet. Sedan säger jag heller inte att man inte aktivt skall söka sig till andra vintyper än de man vet att man uppskattar, men att det trots allt finns något som styr vilken typ av vardagsvin du helst köper och dricker.
Så vad är det egentligen jag ville säga med min ursprungliga post? Jo, att det går en trend i samhället att saker skall individanpassas och detta i många fall kan "säljas" genom genetiska test. Detta kan göras seriöst, som t ex anpassning av dosen av vissa läkemedel för de metaboliserar den aktiva substansen snabbare. Men det kan också utnyttjas av "marknaden" där man försöker använda samma tillvägagångssätt för att sälja produkter utan att samma tydliga vetenskapliga belägg finns. Det räcker att folk tror att det kan vara så. För de flesta är det svårt och krångligt att välja vin - då vore det ju jätteskönt om någon valde åt mig, särskilt om det är baserat på ett test som säger vad jag "egentligen" tycker om.

Bra förtydligande! Jag tror inte trenden kommer ändå visserligen. Tänk bara hur många så kallade "supersmakare" som trots känsligheten för alkohol (beska) utan problem sippar på fin Vintage Port eller ett glas rom mellan varven.

Om man är född med extra känsliga smaklökar på tungan har man haft ett liv på sig att vänja sig vid den "volymstyrka" saker smakar och troligtvis har hjärnan anpassat sin tolkning av signalen därefter. Har man lärt sig att tycka om beska smaker är det inte säkert att man finner dem obehagliga ens vid hög volym.

Ett lysande exempel är syra och tannin. Vi vinnördar har vant oss under år av träning att acceptera skyhöga nivåer som en ovan vindrickare oftast finner obehagliga. Vi har de smaklökar vi har och deras enda syfte är att rapportera vidare informationen till hjärnan där våra subjektiva belöningssystem aktiveras eller inte.

Omvänt. Om man har haft otur/tur i livets lotteri och begåvats med okänsliga smaklökar har man troligtvis vant sig vid att smaksensationer på tungan är mildare och har inget annat att jämföra med. Kanske utvecklar en sådan person sitt aromsinne mer som kompensation? Lättare viner, så som pinot noir, är ju klassiska "sniffviner" med tanke på alla nyanser och den fina komplexitet druvan åstadkommer i sina bästa stunder.

Där jag tror att ditt resonemang har störst effekt är nog när vi pratar om påtagligt okoncentrerade och vattniga viner av låg kvalitet där en okänslig helt enkelt inte kan känna något vettigt och det saknas aromkomplexitet. Har dock svårt att se det problemet med tanke på hur mycket syra och tannin, alternativt sötma och alkohol som kvalitetsviner innehåller. Till viss del kan möjligen balans uppfattas ganska olika, men det tror jag att det kan göra oberoende av vår grundsmakskänslighet.

Där jag tror man skulle kunna hitta rimliga samband är om man marknadsför viner efter den kost personen vanligtvis äter och uppskattar.

 

[Gomseglet]

Både hembränt och pälsa kan vara vansinnigt gott!

...och nu tillbaka till den intressanta diskussionen!

 

[Silex]

Du har rätt i att man kan dela in människor i fack utifrån grundsmakskänslighet (non-taster, taster och supertaster) och det finns aromämnen, som exempelvis rotundon (substans som ger pepprighet i syrah) som en femtedel av befolkningen saknar förmåga att förnimma. Vita män tillhör en av världens minst grundsmakskänsliga "raser" (åtminstone när det gäller vissa typer av beska) och asiater ligger i topp. Kvinnor är i högre grad känsligare än män och så vidare.

De som exempelvis är intoleranta mot vissa former av beska har svårare att lära sig att uppskatta beska livsmedel (enligt biologin så gillar vi inte beska smaker) och den som är extra känslig för att detektera grundsmaker (sött, salt, beskt, surt och umami) undviker i viss mån extrema smaker rent allmänt.

De av oss som lärt oss att dricka och uppskatta kaffe, öl, mörk choklad, vin, sprit, beska grönsaker och allehanda andra extrema smakupplevelser, är ett bevis på att smakpreferenser utvecklas och påverkas mer av kultur, intresse och träning än av biologiska förutsättningar. Men visst, den som är extremt känslig kanske aldrig bemödar sig med att utforska det lite mer extrema i smakvärlden och nöjer sig med att äta kokt potatis hela sitt liv. Till viss del är nog de som är extra känsliga för beska mindre toleranta för tanniner och alkohol. Så långt är jag med dig.

Sen är det även viktigt att påpeka att ca 80 % av en smakupplevelse baseras på arom (retronasalt), vilket således är ett avsevärt viktigare sinne vid bedömning av nyanser och komplexitet. En triljon aromer möter fem grundsmaker liksom! Jag har aldrig hört talas om en genetisk indelning när det gäller aromsinnet, men rimligtvis bör det finnas en normalfördelning av vår skicklighet där också.

Egentligen håller jag med dig om det mesta du säger och visst är doftsinnet det såklart viktigaste. Här blir dock genetiken betydligt mer komplicerad och går inte att genetiskt testa folk för någon slags allmän förmåga vad gäller doftsinnet. Befolkningen följer säkerligen en normalfördelning i doftförmåga, troligen med stor inverkan av ålder och eventuella andra hälsotillstånd. Som du nämner finns dock specifika dofter som kan kopplas till specifika gener (som kodar för olfactory receptors) där vissa har förmåga att känna en doft och andra inte. Ett exempel är den specifika doft vissa känner från sin urin efter de ätit sparris. Det finns en handfull liknande exempel och det kommer säkert upptäckas fler, men det räcker nog inte för att hävda att det har någon betydelse för vinval. För att ytterligare komplicera så finns här också en stort inslag av vilka dofterfarenheter vi har - vi är ju bättre på att känna igen och sätta ord på dofter vi känt förut och kan därför träna upp vårt doftsinne avsevärt.
Troligen kommer vi nog inte se några genetiska tester riktat mot vinmarknaden 2018, i alla fall inte mot konsument. Om vi gör det så kommer det inte vara tester av varianter i doftreceptorer, utan på grundsmakskänslighet. Egentligen kanske jag var ett decennium för tidigt ute med mitt förslag