Vilka vinbloggar kan man lita på?

[Peder]

I en tid då även fler och fler vinbloggare börjar skriva mer likt vinskribenter och får varuprover, men med undantag att man inte får gå på Systembolaget provningar. Vilka svenska vinbloggar tycker ni är läsvärda nuförtiden och där ni känner en stor trovärdighet att man skriver enbart från hjärtat.

 

[Mattias Schyberg]

I en tid då även fler och fler vinbloggare börjar skriva mer likt vinskribenter och får varuprover, men med undantag att man inte får gå på Systembolaget provningar. Vilka svenska vinbloggar tycker ni är läsvärda nuförtiden och där ni känner en stor trovärdighet att man skriver enbart från hjärtat.

Jo, det där med transparens och äkthet kring det man skriver är svårt. Har själv känt flera gånger att jag har tänkt till både en och flera gånger innan jag har skrivit om ett vin då jag kanske känner importören eller vill vara snäll mot aktuell restaurang eller liknande.

Så som jag är som person så viker jag dock aldrig ner mig och slutar att vara ärlig, då jag tycker trovärdighet är viktigt. Nu har jag dock aldrig tagit emot varuprover, men jag kan tänka mig att det kan bli svårare i de fall man gör det. Många väljer kanske att inte skriva något alls om man inte har något positivt att skriva, vilket även det är fel tycker jag, då man undanhåller sin åsikt. Om det bara är de positiva omdömerna som syns på nätet så blir ju folk lurade till att tro att något är bättre än det kanske är. Ju mer tentakler man får i branschen desto svårare är det nog att vara ärlig kan jag tänka mig.

Jag har dock inte märkt några uppenbara exempel på "köpta" recensioner bland bloggarna jag läser, men nu gillar jag främst de bloggar som skriver om kunskapsbidragande saker, exempelvis @vininfo.nu s blogg (https://vininfo.wordpress.com/) och väldigt lite de som handlar om vin de dricker (vi har ju egna trådar här på forumet för sådant och jag gillar forumsformatet bättre).

 

[Magikern]

Jag var och i är i viss mån fortfarande ute efter seriösa vinbloggar och reagerade rätt tidigt på fenomen som lekmän ofta märker i början. Går lite off topic kanske men det kan vara värt att ta upp följande saker.

Vanliga misstag som jag tror vinbloggare gör vid recensioner är att de oftast glömmer bort att nämna att betyget de ger vid recension ofta är tänkt att spegla hur bra de tror vinet kommer att bli när det närmar sig sin topp. (Vanligt att lekmän har svårt att uppskatta vresiga Bourgogner eller tanninrika viner medan erfarna drickare vet att vinet faller på plats med tiden) Etiketten tycks ofta vara jätteviktig, många sätter lite intuitivt låga betyg på nya eller under radarn producenter som inte haft något ryckte om sig att göra långlivade viner. Sen kan man fråga sig om ett vins livslängd är viktigt vid poängsättning eller skall man bedöma hur ett vin smakar nu kort och gott. Skall eftersmaken ha stor betydelse? Vad händer om ett vin har en otrevlig eftersmak som sitter i över 5 minuter, är de bättre än om vinet i princip inte har någon eftersmak alls? Skall ett vin som ändrar smak i munnen flera gånger på ett spretigt och högst obalanserat sett bedömas högre än ett som har en balanserad men inte speciellt komplex smak?

Ursäkta utsvävningen men det är fenomen som gott kunde tas upp oftare i bloggar och dyl. Har inte sett det diskuteras mer ingående i någon blogg faktiskt.

 

[rs14]

Vinbloggandet har väl gått tillbaka rejält senaste året och man lägger i stället krutet på instagram och Twitter. Korta notiser på udda viner från småskaliga producenter som är ett helsike att få tag på. Typ. Vissa har mer eller mindre lagt av att blogga. Just det där med varuprover är lite svårt. Hur ställer man sig till det som bloggare och bedömare? Blev väl lite debatt i bloggosfären för något år sedan när någon importör skickat ut en prestigechampagne till ett par bloggare varav den ena hyllade, den andra sågade och importören blev inte så lite sur.

 

[Mattias Schyberg]

Jag var och i är i viss mån fortfarande ute efter seriösa vinbloggar och reagerade rätt tidigt på fenomen som lekmän ofta märker i början. Går lite off topic kanske men det kan vara värt att ta upp följande saker.

Vanliga misstag som jag tror vinbloggare gör vid recensioner är att de oftast glömmer bort att nämna att betyget de ger vid recension ofta är tänkt att spegla hur bra de tror vinet kommer att bli när det närmar sig sin topp. (Vanligt att lekmän har svårt att uppskatta vresiga Bourgogner eller tanninrika viner medan erfarna drickare vet att vinet faller på plats med tiden) Etiketten tycks ofta vara jätteviktig, många sätter lite intuitivt låga betyg på nya eller under radarn producenter som inte haft något ryckte om sig att göra långlivade viner. Sen kan man fråga sig om ett vins livslängd är viktigt vid poängsättning eller skall man bedöma hur ett vin smakar nu kort och gott. Skall eftersmaken ha stor betydelse? Vad händer om ett vin har en otrevlig eftersmak som sitter i över 5 minuter, är de bättre än om vinet i princip inte har någon eftersmak alls? Skall ett vin som ändrar smak i munnen flera gånger på ett spretigt och högst obalanserat sett bedömas högre än ett som har en balanserad men inte speciellt komplex smak?

Ursäkta utsvävningen men det är fenomen som gott kunde tas upp oftare i bloggar och dyl. Har inte sett det diskuteras mer ingående i någon blogg faktiskt.

Den som är synsk får gärna kasta första stenen, men jag anser att det är omöjligt att bedöma något utifrån hur det eventuellt skulle kunna bli i framtiden och sätta betyg därefter. Det man istället kan göra är att ge ett betyg och antyda i texten om att det har potential för att bli ännu bättre eller att det möjligen känns slutet idag (med betyg därefter).

 

[Magikern]

Den som är synsk får gärna kasta första stenen, men jag anser att det är omöjligt att bedöma något utifrån hur det eventuellt skulle kunna bli i framtiden och sätta betyg därefter. Det man istället kan göra är att ge ett betyg och antyda i texten om att det har potential för att bli ännu bättre eller att det möjligen känns slutet idag (med betyg därefter).

De är väl lite så man bli känd i vinvärlden (genom att vara synsk). RP förutspådde ju att Bordeaux 82rna skulle bli de bästa vinerna sedan 61 trots att många experter tyckte att syran var för låg för att vinerna skulle utvecklas riktigt bra.

Skulle tro att många har fördomen att torra rödviner som är långlagringsdugliga alltid är fylliga, har någorlunda mycket (ofta rejält) med tanniner, hög syra och perfekt balans redan efter några år på flaska. Finns inte balansen och helheten där tidigt kommer den aldrig att göra det och vinet kommer inte att vara långlivat heller.

Riktigt så enkelt är det ju knappast.

 

[Vino fino]

De är väl lite så man bli känd i vinvärlden (genom att vara synsk). RP förutspådde ju att Bordeaux 82rna skulle bli de bästa vinerna sedan 61 trots att många experter tyckte att syran var för låg för att vinerna skulle utvecklas riktigt bra.

Skönt att du tog upp mitt favoritämne, Rååbert. Den synske ofelbare sanningssägaren, oraklet från Monkton. Som började som den tidens "bloggare", med ett nyhetsbrev.

Finns många som tjatar om 82'orna som han var en av få i den anglosaxiska världen (märk väl) som trodde på. Sen att han har en ofelbar historik av hallucinationer sedan dess verkar vara lätt att förbise bland hans fans. Ska vi ta en liten repetition av de senaste 20 årens höjdpunkter från Råbert?

Vi tar Pauillac, då. Mina kommentarer inom parentes:

2010 98 (ungefär hit är vi överens)
2009 99 (bättre än 1982? bättre än 2010? beställ en läkartid)
2005 95 (kanske)
2003 95 (lägg av Råbert. glöm det)
2001 88 (ursäkta?? 88 av 100?? Försöker du på allvar mena att '01 är lika svag som '99??)
2000 98 (vi får väl se…)
1996 96 (bättre än 1990, 1989???? knappast)
1995 92 (samma kvalitet som 1985?? i Pauillac??? ge dig nu)

 

[JC:s Vintankar]

Hej!
Jag kan ju bara svara för mig själv och mitt bloggande.
Jag hade varit med här Fine Wines ett par år (om jag minns rätt) innan jag började blogga. Det hela startade med att jag ville ha lite noteringar om de viner jag druckit. Jag skrev egentligen för mig själv och mina närmaste. Mitt excelark räckte inte till. Det har sedan visat sig att några andra där ute på internet haft intresse att läsa vad jag skrivit och det har tilltalat min fåfänga.
Mina betyg (1-5) är hur jag upplever vinet idag. Jag skriver nästan enbart om sådant jag på något sätt gillar eller uppskattar.
Jag orkar bara inte lägga energi på sådana drycker jag av olika skäl inte uppskattar.
Jag försöker ta reda på lite fakta om producenten, vinifieringen etc. Jag är en amatör och det blir fel emellanåt. Jag har inga ambitioner att vara konsumentupplysare eller liknande.

Mina åsikter är mina och dom står jag för. Jag är kanske den bloggaren som flitigast skriver om viner från Valpolicella. Jag är en amaronenörd på amatörbasis. Kommentarer på det här forumet indikerar att några amaronefans huserar väl inte här. Tur är väl att vi har olika smak. I annat fall vore det här livet vansinnigt trist.

Jag tar emot varuprover. Det blir kanske 5-10 om året. Det framgår alltid av inledningen på mitt inlägg om det är ett varuprov, så kan den som vill sluta läsa redan där. Jag tackar konsekvent nej till starksprit och sådant jag vanligtvis inte dricker.
Mottagandet är villkorat med att jag skriver endast om varuprovet om jag tycker vinet är OK. Ett par gånger om året meddelas importören att det inte blir någon bloggpost.

Tilläggas skall att jag är 66 år och provat viner sedan mitten på 1970-talet, men på den tiden var det viner som knappast kan tituleras "Fine Wines".

Jan-Christer Jansson

http://jcvintankar.blogspot.se/2015_08_01_archive.html

 

[vintomas]

I en tid då även fler och fler vinbloggare börjar skriva mer likt vinskribenter och får varuprover, men med undantag att man inte får gå på Systembolaget provningar.

Är det verkligen varuprov till vinbloggare ett expanderande eller ens särskilt vanligt fenomen anno 2015? (Med varuprov menas alltså hemskickade eller gratis avhämtade flaskor/boxar, till skillnad mot möjlighet att få delta i provningar.) Såvitt jag förstått så strider varuprov till vinskribenter och bloggare mot Konsumentverkets senaste riktlinjer från i början av detta år, KOVFS 2015:1. Branschen hävdar att KOV inte har stöd i lagen för detta påhitt (och det ligger säkert mycket i det), men många försiktigt lagda aktörer har vad jag förstått slutat med detta från detta år.

Eftersom jag aldrig varit så fokuserad på att skriva om nyheter på SB eller om viner i lägre prisklass, har jag nog aldrig varit riktigt rätt målgrupp för varuprover av "volymviner". De enda varuprover jag tagit emot och skrivit om är två omgångar om 3 x 6 cl provrör från Handla på vingården, som (tidigare?) kör(de?) med ett koncept där man kunde betala en smärre slant för att få proven hemskickade (jag fick dem alltså gratis) och sedan få avdrag med samma peng om man faktiskt beställde. Anledningen till att jag skrev om dem var att jag gillade konceptet och att de också hade rätt intressanta viner.

Jag har också förr fått några erbjudanden om varuprov av billigare viner i Vinunics sortiment (på en bred sändlista), men de tycks ha slutat med detta efter att de nya riktlinjerna kom ut. Jag nappade aldrig på någon av dessa erbjudanden medan de kom.

Så om svenska vinbloggare är "köpta" 2015 så sker det nog mer via att de får vara med på importörernas bransch- eller journalistprovningar, och inte genom att de får varuprov...

 

[magnum]

Skönt att du tog upp mitt favoritämne, Rååbert. Den synske ofelbare sanningssägaren, oraklet från Monkton. Som började som den tidens "bloggare", med ett nyhetsbrev.

Finns många som tjatar om 82'orna som han var en av få i den anglosaxiska världen (märk väl) som trodde på. Sen att han har en ofelbar historik av hallucinationer sedan dess verkar vara lätt att förbise bland hans fans. Ska vi ta en liten repetition av de senaste 20 årens höjdpunkter från Råbert?

Vi tar Pauillac, då. Mina kommentarer inom parentes:

2010 98 (ungefär hit är vi överens)
2009 99 (bättre än 1982? bättre än 2010? beställ en läkartid)
2005 95 (kanske)
2003 95 (lägg av Råbert. glöm det)
2001 88 (ursäkta?? 88 av 100?? Försöker du på allvar mena att '01 är lika svag som '99??)
2000 98 (vi får väl se…)
1996 96 (bättre än 1990, 1989???? knappast)
1995 92 (samma kvalitet som 1985?? i Pauillac??? ge dig nu)

Hmm, det här känns väldigt komplext då jag inte provat samma slott från alla årgångar, men om vi börjar med 95 mot 85 vilka 85or är för dig bättre än sina 95or? För mig är Mouton, Lafite, Armailhac, Clerc Milon, Pichon Baron och Grand Puy Lacoste bättre 95 än 85 (Lalande och Lynch Bages bättre 85)

 

[Vino fino]

Hmm, det här känns väldigt komplext då jag inte provat samma slott från alla årgångar, men om vi börjar med 95 mot 85 vilka 85or är för dig bättre än sina 95or? För mig är Mouton, Lafite, Armailhac, Clerc Milon, Pichon Baron och Grand Puy Lacoste bättre 95 än 85 (Lalande och Lynch Bages bättre 85)

Givetvis många saker som spelar in här (när dracks det, proveniens mm) och jag har sannerligen inte druckit allt från alla årgångar. Men om vi tar flaskor som dracks 10+ år gamla tycker jag att Pichon Baron 85 är bättre, liksom Comtesse, även GPL, Batailley'erna, Lynch'erna, Latour. Lafite likvärdig. Mouton 95 är bättre än 85, tveklöst, håller med på den punkten. Men på det hela taget är 85 snäppet bättre för mig, med bättre struktur, kanske för att amerikanens preferenser ännu inte hade slagit igenom i vinmakandet.

Men Rååbert gillar ju inte struktur. Därför klassar han ned briljanta årgångar som 2001 och älskar övermogen sylt som 2003.

 

[magnum]

Givetvis många saker som spelar in här (när dracks det, proveniens mm) och jag har sannerligen inte druckit allt från alla årgångar. Men om vi tar flaskor som dracks 10+ år gamla tycker jag att Pichon Baron 85 är bättre, liksom Comtesse, även GPL, Batailley'erna, Lynch'erna, Latour. Lafite likvärdig. Mouton 95 är bättre än 85, tveklöst, håller med på den punkten. Men på det hela taget är 85 snäppet bättre för mig, med bättre struktur, kanske för att amerikanens preferenser ännu inte hade slagit igenom i vinmakandet.

Men Rååbert gillar ju inte struktur. Därför klassar han ned briljanta årgångar som 2001 och älskar övermogen sylt som 2003.

Intressant med så olika tycke och smak 2001 har jag haft generellt svårt för tunna och trista...tills för ett par veckor sen när vi drack igen ( ej Paulliac) bl a Gruaud, Poyferre och Calon Segur alla riktig bra från Paulliac 2003 tycker jag Pontet Canet är enastående.

 

[Vino fino]

Intressant med så olika tycke och smak 2001 har jag haft generellt svårt för tunna och trista...tills för ett par veckor sen när vi drack igen ( ej Paulliac) bl a Gruaud, Poyferre och Calon Segur alla riktig bra från Paulliac 2003 tycker jag Pontet Canet är enastående.

Finns enstaka bra exemplar i nästan varje årgång, men generellt är det väl som du säger en fråga om tycke och smak. Jag hör till dem som tycker Bdx ska vara medelfyllig och nyanserad, helst inte mycket över 13%, och då får man lita på traditionella auktoriteter, företrädelsevis britter, när man vill ha rekommendationer på årgångar. Gillar man 15% och Napa-stil så är Råbert ett bra riktmärke. (Den naturliga motfrågan blir då: varför köpa Bdx?)

Min uppfattning är nog ändå att Bdx-älskare i gemen anser att Parker måste varit påtänd när han gav 95 till 2003. Och likadant när han klassade 2009 före 2010. Personligen ger jag inte mycket för hans smakpreferenser--- jag upplever ett tydligt mönster som har att göra med drickfärdighet när han sätter poäng, snarare än inneboende kvalitet. Men som sagt, tycke och smak...

 

[Mattias Schyberg]

Mottagandet är villkorat med att jag skriver endast om varuprovet om jag tycker vinet är OK. Ett par gånger om året meddelas importören att det inte blir någon bloggpost.

Varför välja att enbart skriva ett inlägg om du gillar det? Personen som skickat vinet förtjänar väl feedback oavsett om du råkar gilla det eller inte (men framförallt så förtjänar dina läsare det)? Dessutom så blir det obalans om alla skulle tänka på det viset, då vi aldrig skulle läsa om bottennappen.

Jag inser att jag aldrig kommer att få ta emot varuprover/delta vid reklamprovningar med min inställning, men så känner jag mig fri att skriva vad jag vill också.

 

[Mattias Schyberg]

Korta notiser på udda viner från småskaliga producenter som är ett helsike att få tag på. Typ.

Ja, både frimärkssamlare och fågelskådare har nog mycket gemensamt med en del vinnördar.

 

[Elvis]

Syftet med bloggen behöver inte vara att skriva om allt man dricker. Jag dricker själv många champagner som jag inte skriver om på min blogg - jag skriver också helst om positiva upplevelser. Förutom när jag tycker att någon riktigt dyr champagne inte levererar (som Krug 2003) - då skriver jag om det.

 

[magnum]

Finns enstaka bra exemplar i nästan varje årgång, men generellt är det väl som du säger en fråga om tycke och smak. Jag hör till dem som tycker Bdx ska vara medelfyllig och nyanserad, helst inte mycket över 13%, och då får man lita på traditionella auktoriteter, företrädelsevis britter, när man vill ha rekommendationer på årgångar. Gillar man 15% och Napa-stil så är Råbert ett bra riktmärke. (Den naturliga motfrågan blir då: varför köpa Bdx?)

Min uppfattning är nog ändå att Bdx-älskare i gemen anser att Parker måste varit påtänd när han gav 95 till 2003. Och likadant när han klassade 2009 före 2010. Personligen ger jag inte mycket för hans smakpreferenser--- jag upplever ett tydligt mönster som har att göra med drickfärdighet när han sätter poäng, snarare än inneboende kvalitet. Men som sagt, tycke och smak...

Jag gillar nog Parker mer än ogillar. Men som du säger 95 P till 2003 känns i överkant samt att i Sauternes/Barsac är ett par av vinerna kraftigt på väg utför. Om du gillar 1985 hoppas jag du druckit Leoville Las Cases!

 

[JC:s Vintankar]

Varför välja att enbart skriva ett inlägg om du gillar det? Personen som skickat vinet förtjänar väl feedback oavsett om du råkar gilla det eller inte (men framförallt så förtjänar dina läsare det)? Dessutom så blir det obalans om alla skulle tänka på det viset, då vi aldrig skulle läsa om bottennappen.

Jag är ingen vinjournalist med ansatsen att lotsa mina läsare "rätt" i nyhetssläppen.
Jag har varken lust, ork eller energi att lägga kraft på att skriva om sådant jag inte gillar. Det är så mycket roligare att skriva om viner som jag av ett eller annat skäl uppskattar eller åtminstone tycker är OK. Detta gäller även det fåtal varuprover jag tar emot.
Naturligtvis får den som skickat vinet reda på att det här var inget för mig.

I grunden ligger nog att jag själv helst läser om viner, producenter etc som är bra än att lägga tid på att läsa om bottennapp.
Vi är olika och det skall vi vara tacksamma för.

 

[Patrik Sellin]

Skönt att du tog upp mitt favoritämne, Rååbert. Den synske ofelbare sanningssägaren, oraklet från Monkton. Som började som den tidens "bloggare", med ett nyhetsbrev.

1995 92 (samma kvalitet som 1985?? i Pauillac??? ge dig nu)

För ett par år sedan år jag lunch på Chateau Kirwan och frågade Sophie Schyler-Thierry på om det fanns några årgångar där de initiala bedömningarna hade slagit helt fel. Enligt henne var just 1995 det mest slående exemplet: efter några dåliga år såg producenterna verkligen fram emot en bra årgång och lyckades få vinjournalisterna med på tåget. I efterhand var det uppenbart att resultatet inte motsvarade förväntningarna. 1997 var motsatsen - många viner är klart bättre än någon förväntade på den tiden.

 

[magnum]

För ett par år sedan år jag lunch på Chateau Kirwan och frågade Sophie Schyler-Thierry på om det fanns några årgångar där de initiala bedömningarna hade slagit helt fel. Enligt henne var just 1995 det mest slående exemplet: efter några dåliga år såg producenterna verkligen fram emot en bra årgång och lyckades få vinjournalisterna med på tåget. I efterhand var det uppenbart att resultatet inte motsvarade förväntningarna. 1997 var motsatsen - många viner är klart bättre än någon förväntade på den tiden.

Finns nog många sådana exempel! James Suckling har höjt ett flertal 95r till skyarna och jag tror han fortfarande håller kvar vid sin bedömning. 1995 i Bordeaux tycker jag är bra men kanske lite väl kompakta och rustika.