Mattias Schyberg
Administratör
Har funderat en del på det här.
Jag är säkerligen långtifrån ensam om att jämföra vin med kvinnor (eller med män om man föredrar det). De mest uppenbara likheterna dem emellan är för mig enligt följande:
Med ovannämnda floskler i åtanke så kan man ju fråga sig varför vi inte har mer egensinniga preferenser när det kommer till vin?
En kraftfull och mullig tjej med väl tilltagna former kan ju vara minst lika intressant som en späd dam med elegant hållning. Alla varianter finns: Tjocka, korta, långa, slanka, intelligenta, charmiga, intressanta, snygga, sexiga och till och med fulsnygga. I slutändan handlar allt om helheten och huruvida man går igång eller inte. Visst, det finns ju en del objektiva attribut som de allra flesta går igång på, men dessa attribut brukar mest vara viktigt i tonåren innan man lärt sig vad som är viktigt - på riktigt.
Så vad vill jag ha sagt? Förmodligen att personligheten borde vara ett vins viktigaste attribut, precis som jag anser med kvinnor. Trots detta resonemang så vill jag dock inte hävda att andra mer ytliga attribut saknar betydelse, för det stämmer varken med kvinnor eller vin. Det är som alltid helheten som avgör kvaliten på en "produkt", men i vinvärlden så tycker jag ofta att man stöter på en ytlighet där det tenderar att handla mer om vinets "fysiska" attribut (fattoner, alkoholhalt, typicitet, ursprung) än om det som faktiskt har betydelse - personligheten, vinets inneboende magi och drickglädjen. Det som dock är den stora nöten att knäcka är vad som avgör en skön personlighet eller charm när man pratar vin och i vilken mån andra är villiga att hålla med dig, dvs om det kan vara annat än en subjektiv åsikt?
Jag ansåg i min ungdom att småväxta brunetter var det jag helst av allt ville ha och blev därefter förälskad samt gifte mig med en relativt storväxt blondin.
Sorry om jag "slår in öppna dörrar" hos en del av er på forumet. Jag kände bara att jag vill skriva av mig lite kring mina personliga funderingar om vin, men har full förståelse om det uppfattas naivt och/eller självklart.
Jag är säkerligen långtifrån ensam om att jämföra vin med kvinnor (eller med män om man föredrar det). De mest uppenbara likheterna dem emellan är för mig enligt följande:
- Kommer i många olika stilar.
- "Kroppen" är ett viktigt attribut.
- Kan upplevas vara mer eller mindre söta och sura.
- Mogen eller ung - båda har sina fans.
- De dåliga exemplaren blir bara sämre med tiden medan de bättre åldras med behag.
- Personligheten har stor betydelse för helheten.
- Det finns många tillgjorda och överdrivna exemplar utan charm.
- Skönheten ligger i betraktarens öga.
- De bättre exemplaren har ofta bra riv samtidigt som de kan vara eleganta, komplexa och nyanserade.
Med ovannämnda floskler i åtanke så kan man ju fråga sig varför vi inte har mer egensinniga preferenser när det kommer till vin?
En kraftfull och mullig tjej med väl tilltagna former kan ju vara minst lika intressant som en späd dam med elegant hållning. Alla varianter finns: Tjocka, korta, långa, slanka, intelligenta, charmiga, intressanta, snygga, sexiga och till och med fulsnygga. I slutändan handlar allt om helheten och huruvida man går igång eller inte. Visst, det finns ju en del objektiva attribut som de allra flesta går igång på, men dessa attribut brukar mest vara viktigt i tonåren innan man lärt sig vad som är viktigt - på riktigt.
Så vad vill jag ha sagt? Förmodligen att personligheten borde vara ett vins viktigaste attribut, precis som jag anser med kvinnor. Trots detta resonemang så vill jag dock inte hävda att andra mer ytliga attribut saknar betydelse, för det stämmer varken med kvinnor eller vin. Det är som alltid helheten som avgör kvaliten på en "produkt", men i vinvärlden så tycker jag ofta att man stöter på en ytlighet där det tenderar att handla mer om vinets "fysiska" attribut (fattoner, alkoholhalt, typicitet, ursprung) än om det som faktiskt har betydelse - personligheten, vinets inneboende magi och drickglädjen. Det som dock är den stora nöten att knäcka är vad som avgör en skön personlighet eller charm när man pratar vin och i vilken mån andra är villiga att hålla med dig, dvs om det kan vara annat än en subjektiv åsikt?
Jag ansåg i min ungdom att småväxta brunetter var det jag helst av allt ville ha och blev därefter förälskad samt gifte mig med en relativt storväxt blondin.
Sorry om jag "slår in öppna dörrar" hos en del av er på forumet. Jag kände bara att jag vill skriva av mig lite kring mina personliga funderingar om vin, men har full förståelse om det uppfattas naivt och/eller självklart.