Riedel Sommeliers Burgundy Grand cru och Riedel Superleggero Burgundy Grand cru...och några till
Ett transportföretag dök upp med en kartong som var ungefär lika stor som vårt garage (det är inte så stort, men det rymmer en normalstor bil, låt vara att man inte kan komma ut ur bilen när man kört in den i garaget, men det gick i början av 70-talet när huset och garaget byggdes) och jag undrade givetvis hur stora är glasen egentligen. Svaret är att de är inte stora, de är enorma. Jisses! Hur ska vi lyckas härbärgera glasen utan att bygga på en våning till?
Otålig som jag är fick en
Pira Langhe Nebbiolo 2017 tjänstgöra som referensvin den här första genomgången varvid en flaska raskt korkades upp och hälldes direkt från flaska ner i glasen. Lite brådstörtat kan tyckas, men jag var så nyfiken på hur nyförvärven skulle bete sig. Framgent har jag tänkt mig ung pinot, pinot med lite ålder, ung nebbiolo, bättre nebbiolo med lite ålder samt något mer. Syrah från norra Rhône är något av en lågoddsare.
Visa bifogad bild 20681
Ungefär samma mängd vin i alla glas och eftersom det inte gick att uppbringa någon vettig bakgrund inomhus fick det bli photo-op utomhus med ovan nämnda garage som bakgrund istället. Från vänster i bild; Orrefors Difference Mature, Zalto Bourgogne, Lehmann Sommier Dionysos 80, Ridel Vinum New World Pinot, Ridel Sommeliers Burgundy Grand cru samt Riedel Superleggero Burgundy Grand cru.
Orrefors Difference Mature (238 g)
I handen lite obalans, känns som att hålla i en ljusstake snarare än i ett vinglas, även om formen är trevlig. Ganska kraftig stjälk. Ganska kraftigt gods i kupan vilket förstärks ytterligare av den avskurna kanten på kupan (samma som för Riedel Vinum Pinot Noir ”den vanliga Bourgogne-kupan”, vilket var huvudanledningen till att jag sålde de fåtal glas som jag hade).
I näsan; intensiv doft, tydlig alkohol (14,5%), faktiskt mest alkohol och inte så många andra markörer.
Att dricka ur; lite trångt att få in både näsa och mun i den förhållandevis lilla öppningen i kupan, dessutom ger det tjockare godset i kombination med avfasad kant känslan av att det finns en risk att man missar underläppen helt och hållet och häller vinet ner för hakan.
I munnen; intensiv eldighet, faktiskt en del syra, viss spearmint kan skönjas och möjligen några tanniner. Nu är ju vinet inte direkt ”mature” så glaset är kanske det optimala till vinet.
Zalto Bourgogne (100 g, jag fuskade och tog ett glas så den genomsnittliga vikten av våra glas kan vara...annorlunda)
I näsan doftmässigt lite spearmint och nyponblommor som har hängt med ett tag, dvs inte nyutslagna.
Att dricka ur; inte alls lika påtagligt eldigt som i Mature och såväl smak som tanniner dyker upp på ett behagligt sätt. Viss eldighet kan skönjas efter ett litet tag.
Lehmann Sommier Dionysos 80 (157 g)
I näsan mer knuten doft än Zalto, lite antydan till spearmint och möjligen nylagd asfalt och rosenblom.
Att dricka ur; ingen eld och initialt inga tanniner, i det närmaste lättdrucket. Aj aj då. Om man lugnar sig lite och inte klunkar på som om det inte fanns någon morgondag dyker även tanninerna upp, de verkar lite sega i starten.
Ridel Vinum New World PN (156 g)
Ganska kompakt och knuten doft, kanske inte det optimala glaset för vinet dessvärre. Hittar lite skogssvamp i doften lustigt nog.
Att dricka ur; relativt eldigt, inte så mycket tanniner visserligen dyker det upp lite tanniner med väntan, men…nja.
Riedel Sommeliers Burgundy Grand cru (172 g)
Jaha, det är bara att greppa blomstervasen; kupan är enorm liksom foten på glaset. Ganska bra balans i glaset, även om det känns aningen tungt. Det går helt klart bra att snurra runt vinet som man känner för utan att riskera en helrenovering av köket. Förvånansvärt kraftig stjälk, eller rättare sagt, kraftigare stjälk än jag på förhand hade föreställt mig.
I näsan; det doftar boeuf!? En smula spearmint smiter också in och sedan kommer lite nyponrosor farandes.
Att dricka ur; tulpanböjningen av kupans öppning har påtagligt snävare vinkel än Vinum New World och godset känns lite småkraftigt. Böjningen ger intrycket av att det finns en liten risk att vinet kan hamna utanför mungiporna om man är lite oförsiktig, men det är troligen en vanesak. Tanninerna är snälla, smaken är mild och eldigheten bortblåst. Rätt glas för vinet? Nja, men det gör i alla fall inte bort sig.
Riedel Superleggero Burgundy Grand cru (140 g)
Ok, den här pokalen är överlägsen i höjd, det är nästan så att jag undrar om vi ska sitta utomhus för att inte slå i taket. Kupan är mindre än Sommeliers men stjälken är, ähum, milt uttryckt lite längre. Foten är relativt stor och i handen känns glaset ändå hyggligt balanserat. Intrycket av kupan är det samma som för Sommeliers även om böjningsvinkeln inte är lika snäv (det handlar om mikrograder). Lite mer spearmint än skogskänsla/boeuf i Superleggero jämfört med Sommeliers.
I munnen; glaset är lite snällare mot munnen än Sommeliers och risken för spill känns spontant lite mindre. I munnen kommer tanninerna fint och alkoholen märks inte nämnvärt. Någon syra att rapportera verkar det inte heller vara tal om.
Sammanfattning?
Om man har törstiga gäster, servera vinet i Mature. Om man har lite mer återhållsamma gäster, servera vinet i något av de andra glasen, om man har gäster som ”inte gillar sura viner, servera vinet i Lehmann.
Vi åt Spagetti Carbonara till middag och i det sammanhanget fungerade Mature överraskande bra; det gjorde inte så mycket att eldigheten och syran dök upp tack vare att äggulan var spetsad med grädde. Det gällde bara att vara lite försiktig med pepparkvarnen så att det inte blev en upplevelsemässig frontalkrock i gommen. I de andra glasen hade vinet huvudrollen och kompletterade kanske inte maten på samma sätt som i Mature på gott och ont. På ett sätt var det befriande att Mature inte var helt ovidkommande ändå.
För min del väljer jag bort Riedel i uppställningen den här gången av den enkla anledningen att jag upplever att vinet upplevs som för knutet. Visst, det är klart mer eldighet i Zalto Bourgogne men samtidigt upplevs även dofterna klart lättare. Jag börjar ana att tulpanformen på Riedels glas är snällare mot alkohol än Zaltos pyramidform. Ett bra exempel på det är Riedel Vinum Cognac Hennessy; man kan i princip snorta upp glasets innehåll utan att alkoholen känns till skillnad från en vanligt konjakskupa där alkoholen gör sig påmind bara man tänker på glaset. Det märkliga var att Vinum New World kändes behagligare i kontakt med munnen än både Sommeliers och Superleggero, kanske främst beroende på att känslan av vinet skulle hamna någon annanstans än i munnen inte finns i New World. I Lehmann (jo, jag vet, det är egentligen för smalt för att kallas Bourgogne-glas, vi skulle haft Ariane 85 istället) ger vinet ett lättdrucket intryck och någon direkt finstämdhet är det inte tal om.
Det glas som jag tycker gör vinet mest rättvisa ”just nu” är sålunda Zalto Bourgogne, men det är ju inte omöjligt att intrycket förändas över tid under kvällen. Nu är det ju knappast så att de glas jag väljer bort är veritabla katastrofer, utan det handlar snarare om små skillnader som till slut väger över till Zaltos fördel för kvällen. Även hustrun tyckte att Zalto eller möjligen Lehmann var kvällens glas. Det ska bli spännande att se, eller snarare uppleva, hur andra viner upplevs i de olika glasen och eftersom vi har några andra glas hemma kan även de få rycka in. Nu börjar jag dessutom bli nyfiken på hur Sophienwald Phoenix Bourgogne och Grassl Cru skulle klara av mina tänkta viner. Vid närmare eftertanke skulle jag mao köpt de glasen istället för 1855 och Bordeaux tidigare med tanke på att vi dricker mer nebbiolo än Bordeaux. Nåja, det mesta är trots allt ett klick bort numera så det är ju inte omöjligt att jag får kompletteringshandla vid tillfälle.
Visa bifogad bild 20683
Kvällens provningsvin.