Jodå, jag har börjat hitta en del pärlor. Bäst hittills får jag säga att
Carlton är. De kör dels BYO, dels har de en riktigt hygglig vinlista med mycket på glas. Bra pris på fasta menyer också. Hamnar där minst en gång i veckan. Dessutom är personalen vinnördar så det ger ju dessutom bra kontakt.
Har provat tre av stjärnkrogarna så här långt. Mest imponerad var jag av Mesa som statusmässigt ligger tvåa i stan. Högst ligger Kunststuben (två stjärnor, 19 GM-poäng, anses som en av de bästa i Schweiz) men jag tyckte att rätterna var lite väl anonyma. Vällagade naturligtvis men jag tycker att konsten är att få en flodhäst att dansa Svansjön dvs att plocka ut så mycket smak det bara går ur råvarorna och fortfarande hålla det elegant. Jag är ingen fantast av ost mot slutet av måltiden så jag bad köket att överraska mig med något istället. Det var först när jag fick denna specialbeställda rätt i form av en hummersoppa som den dansande flodhästen dök upp.
Maten på restauranger är relativt dyr men då flaskorna ofta, förvånansvärt nog, är klart solidariskt prissatta så kompenserar det i viss mån. Undantaget är just Kunststuben som utan att blinka ville ha styvt 5 lax för DP 2000 och Krug GC. Den siste idioten är inte född...
Dock finns det t ex en vinbar som säljer 2005 Ch Lascombes för CHF 120 (ca SEK 850) och det är ett klart konkurrenskraftigt pris.
Kött är rejält mycket dyrare än i Svedala, typ minst det dubbla. Dock håller det generellt en bättre kvalitet då det i regel är mört när det säljs.
Det gäller verkligen att hålla tungan i rätt mun när man shoppar. Louis Roederer är helt sanslöst prissatt. Jag får medhåll från restaurangpersonal om detta när jag snackar med dem. Av någon anledning är LR ett "högstatusmärke", fast jag har aldrig sett den ute på lokal, bara i stans dyraste (tror jag) vinaffär. Vill minnas att de ville ha CHF 65 för en panna vilket motsvarar ca 460 spänn för Brut Premier! Helt horribelt! Dock kan man i gengäld plocka på sig en Taittinger Brut Réserve på Coop för CHF 45 vilket ger ca 320 riksdaler. Gissa vilken som är husskumpan...
Öl är också ledsamt prissatt. Efter att vara bortskämd i München känns det lite deppigt att beställa bärs i Zürich. Först av allt säljs ölen oftast i 33 cl och ibland 50 cl. För en som är van vid Mass (1 liter) känns det jävligt fjösigt. Detta föranleder naturligtvis kommentarer angående schweizarnas testosteronnivå och liknande epitet som jag också använder på stockholmare.
Ölen känns dyr också eftersom jag inte är van vid svenska priser utan jämför med Tyskland.