SV: Vinordic Wine Challenge
Per Stade skrev:
Den här diskussion är för intressant och Landos inlägg var för bra för att släppa
Kan det vara för att FYND och PRISVÄRT används som enda argument
vi marknadsföringen av många viner?
För att hälla lite bensin på brasan - detta hittade jag på en blogg:
"Ulf Sjödin, Sveriges första Master of Wine hade föreläsning om prissättning av vin.
Det var mycket intressant och gav många tankeställare. Han hävdade att inget
vin egentligen är värt mer än 300 kr.
Över det så går pengarna bara till vinägarens nya sportbil som han uttryckte det.
Ulf visade en bild på de fem dyraste vinerna i Sverige 2008.
Det dyraste var ett Romanée-Conti för 27 495 kr flaskan.
Det visade sig dock att det även var det mest prisvärda då det på auktion såldes för 6 000 £."
Hej på er!
Ser att jag blivit citerad, men jag har inte varit inne här på ett tag. Har rest runt i Bordeaux i 10 dagar och lärt mig att 2009 är galet bra men sinnessjukt prissatt.
Hursomhelst så är citatet ovan inte riktigt riktigt. Vad jag sa var att produktionskostnaden för en flaska vin svårligen överstiger 300 kronor, vilket inte är samma sak som att vin inte kan vara värt mer än 300 kronor. Det kan det ju uppenbarligen för väldigt många människor vilket exempelvis årets bordeaux-priser tydligt visar.
Poängen med mitt uttalande var snarare att belysa vad du faktiskt får för pengarna, och fokus var inte ikon-vinerna utan det som finns därunder. Min slutsats är helt enkelt att det finns en brytpunkt runt 500 kronors hyllpris där vinmakarens extra insatser i form av markpriser, lågt skördeuttag, dyr kork, nya T5-fat et.c tar stopp. Av detta kan vi först och främst lära oss att viner som kostar avsevärt under 500 kronor knappast kan vara toppklass eftersom vinmakaren sannolikt fått kompromissa för att få ekonomin att gå ihop.
Vi kan också lära oss att skillnaden i pris mellan ett 500-kronorsvin och ett 5000-kronorsvin enbart beror av tillgång och efterfrågan. Det är förstås inte ovanligt att de tokdyra vinerna är bättre än sina billigare grannar, men skillnaderna är ofta så små att jag inte har några illusioner om att mer än några promille av dyrvinskonsumenterna faktiskt skulle uppskatta dem i en blindprovning.
Men nu är ju inte vin bara en fråga om balans och komplexitet. Vin är till stor del en fråga om storytelling och då är det ju roligare att bjuda på Petrus 1986 än Pontet-Canet från samma årgång, trots att den senare är bättre. Jag erkänner villigt att jag själv i det fallet är precis lika mycket märkesdrickare som de flesta andra. Parallellen till konst passar bra in här, för hur har det gått för alla tavlor som tidigare antogs vara Rembrandt-målningar, men som nu klassats ner till lärlingsverk? Såvitt jag vet beror inte den lägre värderingen på att kvaliteten plötsligt blivit så mycket sämre.
Hur är det då med prisvärdhet? Jo, mitt exempel med Romanée-Conti visade ju tydligt att det var ett extremt prisvärt köp, eftersom man uppenbarligen kan få ut det dubbla redan efter mindre än ett år om man vill sälja sin flaska. Och det är väl ändå det enda rimliga sättet att tolka prisvärdhet? Allt annat handlar ju om hur mycket pengar man råkar ha att spendera och hur känslig tunga man utrustats med. Den som inte bryr sig om smaken på vin gör ju en ekonomiskt allt sämre affär för varje krona över Umbala som han spenderar, samtidigt som den supersmakande multimiljardären inte har någon anledning att sänka sig under Grand Cru-nivå eftersom inga vinutgifter ändå lämnar några spår i hans jätteplånbok.
Summa summarum är mina åsikter som följer:
- Vin som kostar över 500 SEK per flaska kommer alltid från producenter som har mycket gott om pengar. Slutsatser kring detta får man dra själv.
- Prisvärdhet är ett dåligt mått på kvalitet eftersom man för in fler faktorer än de rent kvalitetsmässiga. (Såvida inte prisvärdheten baserar sig på andrahandsvärde eller alkohol per krona, då man faktiskt kan tala om objektiva värden.)
- Absoluta betyg är det enda rätta, och sen får var och en själv bedöma hur nära 100 poäng man har råd att gå. (Eller 20, eller 5, eller 72 eller vilken skala man nu använder)
- All kvalitetsbedömning som inte görs vid blindprovning påverkas av proviniensen och är därför mindre värdefull. (Vilket bevisats vetenskapligt och egentligen inte borde behöva diskuteras)
Själv åt jag lunch på La Mission Haut-Brion i förra veckan. Lax med Haut-Brion Blanc 1993 till förrätt och Kyckling till huvudrätt. Kyckling med La Mission, Lafite, Latour, Mouton, Margaux och Haut-Brion. Alla av årgång 1982, lagrade på slottet. Eftersom lunchen var gratis så kan jag konstatera att den oavsett preferenser måste betecknas som prisvärd. Eller kanske till och med som +++ Superfynd?
