Amarone - vad missar jag?

[StefanAkiko]

Vi är nog rätt så otränade då

Amarone, Ripasso, monstruösa Cali Petit Sirah, swulstiga Oz Shirazer, Château Pavie, soldränkta Grenacher mfl utför absolut en viktig del av arbetet med att hålla vinvardagen varierad och intressant. Bidrar på ett alldeles utsökt sätt så att vi kan växla mellan olika typer av crescendon.
En högkvalitativ Amarone är ett högkvalitativt vin även om etiketten kanske fnyses åt i finsalongerna.
Kanske lämpligast servera Amarone helblint ur karaffer med ingraverad text: "Napa House Wine"

Noteras i mina anteckningar att långt från alla Amaronisar haft restsötma, russinkaraktär, varit "lättdruckna", buteljerats i tunga flaskor (tyngst bland mina är Champisar och en megatung Cava-flaska) eller ens riktigt goda. Men flera räknar jag till kategorin makalösa upplevelser.

Dock är alkoholhalten ett sorgebarn för vissa känsligare gommar. Men för oss som gillar 40%-iga grappor mm, så är fjuttiga 18% inte på något vis avskräckande.

 

[Elvis]

Jag har en vinintresserad vän som älskar Dal Forno och jag haft förmånen att prova Dal Forno Amarone ett par gånger, bland annat 1996:an, och det är imponerande viner. Mycket av allt förstås, oändlig eftersmak och väldigt bra.

Men den har nog inte särskilt mycket gemensamt med Lasse Stefanz Amarone på Systembolaget...

 

[Vino fino]

Vi är nog rätt så otränade då

Instämmer helt med dina kommentarer. Och visst kan Amarone vara ett fantastiskt vin. Hade själv turen att få prova prestigecuveer redan på 90-talet när priserna var annorlunda.
MEN. Jag vänder mig mot att Amarone har blivit ett referensvin för "fint" vin i vissa kretsar. Dels är det en tveksam referens, dels är det just mångfalden som gör rikedomen i vinvärlden.
Andra har varit inne på det tidigare men nog är det så att svenskar är extremt trendkänsliga och gillar att gå i samma fålla. Jämför bara med trenden med rosévin: hur många gånger har man inte hört att "vi beställde in ett rosévin" eller "i Sandhamn dricker vi rosé"... jaha? För mig är det en neutral färgbeteckning, för många andra verkar det vara en kvalitetsbeteckning. Oavsett druva, restsötma, stil och typicitet. Ungefär som folk använder begreppet Amarone...

 

[Daniel B]

Dom har nog haft en bra säljare
Folk kanske lockas till den höga alkohol halten också.

Helt klart! Även om det finns många oerhört duktiga (kunskapsmässigt) säljare på Systembolaget, så finns det många fler som inte har samma djup i kunskapen, och som enkelt tar till det vinnande konceptet att leda den smått vilsna kunden till Italien-hyllan för att visa några riktigt, riktigt bra amarone-vin som man kan ha till fredagskvällen eller ge bort som en härlig gåva i 60-årspresent!

Precis på samma sätt som det finns andra kulturella sedvänjor hos det svenska folket, finns det även en icke uttalad överenskommelse bland många anställda på Systembolaget att amarone utan vidare ska likställas med ett mycket bra vin. Detta i kombination med att väldigt många svenskar gillar amarone, gör att man helt utan vidare eftertanke kan rekommendera amarone och göra en kund nöjd.

Det här blir i mina ögon ett problem, i och med att Systembolagets nya sortimentstilldelning till stor del bygger på vad som redan säljs och vad kunderna tycks uppskatta i just den butiken. Fler italienska viner sålda leder således till fler italienska viner på hyllan, amarone inkluderat. Är det en "ond" cirkel?

 

[Skumpagne]

Är det en "ond" cirkel?

Har det väl varit sedan 1955 när det grundades...

 

[Peder]

Mitt bästa Amarone-minne är när jag precis hade börjat importera österrikiskt vin och en dåvarande god vän på Facebook sa:

Vi skulle gärna köpa vin av dig, men min man får ont i huvudet av viner som inte är från Italien och det är främst Amarone han klarar av att dricka utan att få migrän.

Sånt kan livet vara när man bor i ett mycket fint radhus och har dyra bilar etc.

 

[chambertin]

Är det en "ond" cirkel?

Lite snäv kanske.

 

[Mattias Schyberg]

Instämmer helt med dina kommentarer. Och visst kan Amarone vara ett fantastiskt vin. Hade själv turen att få prova prestigecuveer redan på 90-talet när priserna var annorlunda.
MEN. Jag vänder mig mot att Amarone har blivit ett referensvin för "fint" vin i vissa kretsar. Dels är det en tveksam referens, dels är det just mångfalden som gör rikedomen i vinvärlden.
Andra har varit inne på det tidigare men nog är det så att svenskar är extremt trendkänsliga och gillar att gå i samma fålla. Jämför bara med trenden med rosévin: hur många gånger har man inte hört att "vi beställde in ett rosévin" eller "i Sandhamn dricker vi rosé"... jaha? För mig är det en neutral färgbeteckning, för många andra verkar det vara en kvalitetsbeteckning. Oavsett druva, restsötma, stil och typicitet. Ungefär som folk använder begreppet Amarone...

Kanske lite väl off-topic...men
...det här med trender, vin och svenskar...

Vindrickartyp 1 (den okunniga):
Mest alkohol per krona, oftast bib. Kunde lika gärna köpt Explorer och blandat med Cola. Tycker generellt att boxen smakar minst lika bra som allt annat och vill därför inte betala mer än nödvändigt.

Vindrickartyp 2 (den kvalitetsmedvetna Svensson):
Nyfikna och kvalitetsmedvetna konsumenter. Vill ha ett gott vin med kraft och gärna runt hundralappen. Vanligtvis är det fruktiga viner från Italien, typ Ripasso eller diverse viner från Sydafrika och Australien. Drar till med en Amarone om det vankas presenter eller större festligheter, men skulle aldrig betala liknande summor för annat (möjligen för en C9dP). Den breda massan finns nog här, på gott och ont då det även finns en hel del intressant.

Vindrickartyp 3 (etikettsdrickaren):
Uppskattar vin som man "bör" tycka om (enligt "vinnördarna"). Spenderar gärna en hel del pengar på sitt vindrickande så länge "varumärket" är det rätta. Om det är gott avgörs av vad diverse skribenter/vinnördar ger för betyg. Kännetecken: Brukar ofta vara tyst i blindprovningar fram tills dess att vinerna avslöjats (om de inte har lärt sig känna igen det som anses vara kvalitetsmarkörer förstås). Köper vanligtvis vin från Bourgogne, Bordeaux eller Champagne, men även enstaka uppskrivna vin från Kalifornien kan duga. Hatar kategoriskt eldighet, tydliga fattoner och sötma.

Vindrickartyp 4 (Samlaren):
Köper stora vin och lägger i sin källare. Behöver inte uppskatta att dricka dem utan håller lika gärna bara koll på dem och gottar sig åt att de verkar utvecklas väl enligt cellar tracker. Öppnar något då och då men alltid i ett meningsfullt sammanhang där det får chans att glänsa och gärna av fler än närmast sörjande.

Vindrickartyp 5 (Nekrovinofilen):
Sann vinälskare som älskar allt moget vin, även sånt som många tycker passerat sin topp för längesen. Är ofta okänsliga för diverse defekter och anser att det mesta är gott så länge vinet är mer än tjugo år gammalt samt saknar tannin och frukt. När det finns anses det vara barnarov.

Vindrickartyp 6 (vinnörden):
Är intresserade av allt som rör vin. Dricker sånt de gillar och delar gärna med sig av sina upplevelser till den som orkar lyssna. Har ett öppet sinne och söker ständigt nya upplevelser, men kan med tiden även fastna i smala och begränsade preferenser. Detta oftast när äventyrslustan avtagit. Köper vin av hög upplevd kvalitet, detta oavsett om det handlar om mycket eller lite pengar. Använder alltid sina egna sinnen för att avgöra vad som är bra, detta oavsett ursprung, trender och vinstil. Lagrar gärna viner i sin vinkällare, dels för att många tycker de blir bättre, men även för att säkerställa att ett gott vin alltid finns tillhands.

 

[StefanAkiko]

Även om det allra allra mesta av rödvinsproduktionen i Bordeaux är fullkomligt ointressant för kvalitetsmedvetna drickare, så är det ju inte någon som klagar över att det säljs för mycket Bordeaux eller att vi nybörjare på vin skulle vara lämlar med masspsykos, bara för att vi ser fram mot ett petit chateau...
Då jag växte upp var det klagomål på att det såldes för mckt Rioja i Swe. Likriktat. Trist. Enahanda.

Oavsett om alla andra druckit det vin jag skall ha till söndagsmiddagen, eller om ingen druckit det, så ser jag fram mot det ögonblick det säger PLOPP. Är det dessutom ett bra/gott vin som tillfredsställer mig, ja: då blir jag ju glad oavsett hur många andra som njutit av det redan.

Som oinitierad kund vill jag också lämna butiken och kunna känna trygghet inför mitt val och säljarens stöd till det som skwalpar i påsen.

 

[StefanAkiko]

Kanske lite väl off-topic...men
...det här med trender, vin och svenskar...

Vindrickartyp 1 (den okunniga):
Mest alkohol per krona, oftast bib. Kunde lika gärna köpt Explorer och blandat med Cola. Tycker generellt att boxen smakar minst lika bra som allt annat och vill därför inte betala mer än nödvändigt.

Vindrickartyp 2 (den kvalitetsmedvetna Svensson):
Nyfikna och kvalitetsmedvetna konsumenter. Vill ha ett gott vin med kraft och gärna runt hundralappen. Vanligtvis är det fruktiga viner från Italien, typ Ripasso eller diverse viner från Sydafrika och Australien. Drar till med en Amarone om det vankas presenter eller större festligheter, men skulle aldrig betala liknande summor för annat (möjligen för en C9dP). Den breda massan finns nog här, på gott och ont då det även finns en hel del intressant.

Vindrickartyp 3 (etikettsdrickaren):
Uppskattar vin som man "bör" tycka om (enligt "vinnördarna"). Spenderar gärna en hel del pengar på sitt vindrickande så länge "varumärket" är det rätta. Om det är gott avgörs av vad diverse skribenter/vinnördar ger för betyg. Kännetecken: Brukar ofta vara tyst i blindprovningar fram tills dess att vinerna avslöjats (om de inte har lärt sig känna igen det som anses vara kvalitetsmarkörer förstås). Köper vanligtvis vin från Bourgogne, Bordeaux eller Champagne, men även enstaka uppskrivna vin från Kalifornien kan duga. Hatar kategoriskt eldighet, tydliga fattoner och sötma.

Vindrickartyp 4 (Samlaren):
Köper stora vin och lägger i sin källare. Behöver inte uppskatta att dricka dem utan håller lika gärna bara koll på dem och gottar sig åt att de verkar utvecklas väl enligt cellar tracker. Öppnar något då och då men alltid i ett meningsfullt sammanhang där det får chans att glänsa och gärna av fler än närmast sörjande.

Vindrickartyp 5 (Nekrovinofilen):
Sann vinälskare som älskar allt moget vin, även sånt som många tycker passerat sin topp för längesen. Är ofta okänsliga för diverse defekter och anser att det mesta är gott så länge vinet är mer än tjugo år gammalt samt saknar tannin och frukt. När det finns anses det vara barnarov.

Vindrickartyp 6 (vinnörden):
Är intresserade av allt som rör vin. Dricker sånt de gillar och delar gärna med sig av sina upplevelser till den som orkar lyssna. Har ett öppet sinne och söker ständigt nya upplevelser, men kan med tiden även fastna i smala och begränsade preferenser. Detta oftast när äventyrslustan avtagit. Köper vin av hög upplevd kvalitet, detta oavsett om det handlar om mycket eller lite pengar. Använder alltid sina egna sinnen för att avgöra vad som är bra, detta oavsett ursprung, trender och vinstil. Lagrar gärna viner i sin vinkällare, dels för att många tycker de blir bättre, men även för att säkerställa att ett gott vin alltid finns tillhands.

Ha-ha vilket lysande inlägg!
Själv är jag urtypen för Nekrovinofilen. Jag älskar murkna, spännande, vidunderliga dofter som drar mot stall med döda hästar i båsen, lurwig ost, morfars strumpor, mormors valkar, gödselstack, slam, var, härskna aromer osv.

 

[chambertin]

Kanske lite väl off-topic...men
...det här med trender, vin och svenskar...

Vindrickartyp 1 (den okunniga):
Mest alkohol per krona, oftast bib. Kunde lika gärna köpt Explorer och blandat med Cola. Tycker generellt att boxen smakar minst lika bra som allt annat och vill därför inte betala mer än nödvändigt.

Vindrickartyp 2 (den kvalitetsmedvetna Svensson):
Nyfikna och kvalitetsmedvetna konsumenter. Vill ha ett gott vin med kraft och gärna runt hundralappen. Vanligtvis är det fruktiga viner från Italien, typ Ripasso eller diverse viner från Sydafrika och Australien. Drar till med en Amarone om det vankas presenter eller större festligheter, men skulle aldrig betala liknande summor för annat (möjligen för en C9dP). Den breda massan finns nog här, på gott och ont då det även finns en hel del intressant.

Vindrickartyp 3 (etikettsdrickaren):
Uppskattar vin som man "bör" tycka om (enligt "vinnördarna"). Spenderar gärna en hel del pengar på sitt vindrickande så länge "varumärket" är det rätta. Om det är gott avgörs av vad diverse skribenter/vinnördar ger för betyg. Kännetecken: Brukar ofta vara tyst i blindprovningar fram tills dess att vinerna avslöjats (om de inte har lärt sig känna igen det som anses vara kvalitetsmarkörer förstås). Köper vanligtvis vin från Bourgogne, Bordeaux eller Champagne, men även enstaka uppskrivna vin från Kalifornien kan duga. Hatar kategoriskt eldighet, tydliga fattoner och sötma.

Vindrickartyp 4 (Samlaren):
Köper stora vin och lägger i sin källare. Behöver inte uppskatta att dricka dem utan håller lika gärna bara koll på dem och gottar sig åt att de verkar utvecklas väl enligt cellar tracker. Öppnar något då och då men alltid i ett meningsfullt sammanhang där det får chans att glänsa och gärna av fler än närmast sörjande.

Vindrickartyp 5 (Nekrovinofilen):
Sann vinälskare som älskar allt moget vin, även sånt som många tycker passerat sin topp för längesen. Är ofta okänsliga för diverse defekter och anser att det mesta är gott så länge vinet är mer än tjugo år gammalt samt saknar tannin och frukt. När det finns anses det vara barnarov.

Vindrickartyp 6 (vinnörden):
Är intresserade av allt som rör vin. Dricker sånt de gillar och delar gärna med sig av sina upplevelser till den som orkar lyssna. Har ett öppet sinne och söker ständigt nya upplevelser, men kan med tiden även fastna i smala och begränsade preferenser. Detta oftast när äventyrslustan avtagit. Köper vin av hög upplevd kvalitet, detta oavsett om det handlar om mycket eller lite pengar. Använder alltid sina egna sinnen för att avgöra vad som är bra, detta oavsett ursprung, trender och vinstil. Lagrar gärna viner i sin vinkällare, dels för att många tycker de blir bättre, men även för att säkerställa att ett gott vin alltid finns tillhands.

Skicka in den till Gerger och be henne att SB byter ut sin mot din.

Ser fram emot nästa offertrunda från SB med önskemål om 1200 flaskor röd Bordeaux (Cru Bourgeois) från -77 (alternativt -63) för att riktigt tillfredsställa Nekrovinofil-kategorin.

"Vi ser ett ökande intresse för gastronomiska och oenofila nära döden-upplevelser och vill därför öka utbudet i denna kategorin. Endast ett vin får offereras och för att vara säkra på att det inte smugit sig in några vällagrade flaskor så kommer vi denna gång att begära 12 provflaskor och inte som vanligtvis 3."

 

[Mattias Schyberg]

 

[Magikern]

Vad är era tankar och erfarenheter?
Jag tänkte köpa två flaskor, en efter er rekommendation och en baserat på "populärast på SS" och ställa dem mot varandra nån helg. Vilka?

Bussola TB 2007 har jag provat för ett tag sedan och den var något utöver det vanliga.

Parfymerad arom med en gnutta stall som nog får sägas vara den underbaraste doft jag varit med om på ett såpass ungt vin, smaken är betydligt mer intressant än Amarone överlag och experimentlustan finns där.

Älskar man stilen kan detta vinet vara det bästa som finns.

 

[Sjödin]

Mm.... den ligger ju på 750 pix.... vette fan om jag vill lägga det på en flaska då syftet som sagt var att få en lite bättre och uppdaterad koll på vad facebookfolket drar i sig om fredagarna till tacopajen.


Ska hugga två pavor på lokala SS i eftermiddag, får se vad jag hittar.

 

[Magikern]

Fräck lista Matlen

Hade lagt till en till

Vindrickartyp 7 (Den fördomsfulle rödvinsfantasten)
Under 150 kr är är det bara spanska viner typ Ribera Del duero och Rioja med minst 10 år på nacken som är gott. 150-400 är Italienska (dock inte Amarone) bäst men de bör vara minst 6 år. 400+ Franska viner är bäst de skall vara 10 år minst dock.

Inget från övriga länder är intressant.

Har mött ett par som hör till denna kategorin

 

[Mattias Schyberg]

Fräck lista Matlen

Hade lagt till en till

Vindrickartyp 7 (Den fördomsfulle rödvinsfantasten)
Under 150 kr är är det bara spanska viner typ Ribera Del duero och Rioja med minst 10 år på nacken som är gott. 150-400 är Italienska (dock inte Amarone) bäst men de bör vara minst 6 år. 400+ Franska viner är bäst de skall vara 10 år minst dock.

Inget från övriga länder är intressant.

Har mött ett par som hör till denna kategorin

Det låter som "Elitisten". En vidareutveckling av "Etikettsdrickaren" som dock skaffat sig egna åsikter och preferenser, men som fortfarande lever kvar med en konservativ bild att kvalitetsvin enbart går att framställa i Europa.

 

[Magikern]

Det låter som "Elitisten". En vidareutveckling av "Etikettsdrickaren" som dock skaffat sig egna åsikter och preferenser, men som fortfarande lever kvar med en konservativ bild att kvalitetsvin enbart går att framställa i Europa.

Kan man nog säga, dessa fördomar är dock inte helt fel när det gäller systembolagets utbud och det leder fort till generaliseringar.

 

[Patrik Sellin]

Skicka in den till Gerger och be henne att SB byter ut sin mot din.

Ser fram emot nästa offertrunda från SB med önskemål om 1200 flaskor röd Bordeaux (Cru Bourgeois) från -77 (alternativt -63) för att riktigt tillfredsställa Nekrovinofil-kategorin.

"Vi ser ett ökande intresse för gastronomiska och oenofila nära döden-upplevelser och vill därför öka utbudet i denna kategorin. Endast ett vin får offereras och för att vara säkra på att det inte smugit sig in några vällagrade flaskor så kommer vi denna gång att begära 12 provflaskor och inte som vanligtvis 3."

Det där låter jättespännande - vinoteca.lu säljer Château Guiteronde 1977, Bordeaux Superieur för €7.90 - kan det vara något att satsa på?

 

[Mattias Schyberg]

Det där låter jättespännande - vinoteca.lu säljer Château Guiteronde 1977, Bordeaux Superieur för €7.90 - kan det vara något att satsa på?

Låter som en god kandidat för att tillfredställa Nekrovinofilen, helt klart

 

[StefanAkiko]

1977 petit chateau låter onekligen som syrligt vatten mer än ... vin.