StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Detta är ett ämnesområde jag grunnat över under rätt många år nu och efter många års blandade dialoger med olika kännare har jag kommit fram till att frågeställningen nu kan börja vädras. Men, först de definitioner som jag sorterat fram som de viktigaste för att dialogen skall bli på något vis vettig snarare än religiös.
En generell bas för samtal kring detta spännande ämne
Smak: individuell och saknar rätt/fel. Utvecklas och förändras under livet. Betyder att även om de flesta som dricker vin föredrar fruktiga (yngre) viner så är det ändå varken rätt eller fel.
Personliga förutsättningar: En hel del vinälskare saknar tålamod, utrymme och/eller ekonomiska förutsättningar för att dricka mogna viner. De flesta svenskar lever ju också i vinvärldens DDR, med ytterst begränsade möjligheter att lagligt få tag i mogna viner till rimliga priser.
Erfarenhet: Vi börjar som dunungar och utvecklar oss inom vinområdet på olika vis. Vissa drar mot monomani, andra mot dess motsats. Äventyrslustan varierar med individen och styr också mycket över nivån på ackumulerad erfarenhet av druvor, områden, årgångar och mognadsnivåer.
Bra vin: Nu blir det krångligt. Men, ett moget vin är inte nödvändigtvis samma sak som ett bra vin.
Mognad: Man kan grovt dela in vinets utveckling från prematur till det som i Christies auktionskataloger av Broadbent beskrivs som "advanced", via stadierna: ungt, med viss mognad, moget, fullt utmognat osv. Ett vin som startar under mycket humbla förutsättningar kan vara ansiktslöst som ungt för att bli helt fantastiskt då det närmar sig "advanced". Samtidigt är motsatsen också ibland sann. Bla har jag stött på sönderoxiderade finare Bdx:er från 2005. Prem-oxade vita viner är ett annat bekymmer.
Vindöd: Det är inte alla viner som går hela vägen från prematur till "advanced". En hel del viner oxiderar sönder sig själva innan de nått hela vägen in i mål. Andra har dålig kork. Några flaskor felförvaras osv. Det är inte en självklarhet att ett vin kommer överleva till stadiet "advanced". Precis som det inte finns någonting som säger att vi människor kommer leva tills vi når 110 års ålder.
Att börja uppskatta moget vin är ofta en process. Det är väldigt enkelt att låta sig förföras av fräsch frukt och generellt lite svårare att (iaf till en början) ta till sig det romantiskt vackra med acetaldehyd, svullig brett och morfars fotsvett. Enligt några jag samtalat med är det enklare för dem som gillar mogen ost att också börja uppskatta moget vin.
Ett annat påstående är att då man väl ramlat ned i Mogna Viners Träsk så är det svårt att ta sig tillbaka till att gå igång på unga viner igen, annat än försöka bedöma deras potential för långstidslagring.
En personlig historia
Som ung vinälskare fick jag mina första lektioner som nyfylld 18-åring på besök hos min släkt i Californien. Fick lära mig basen av druvtyper, min första teoribok och de första nya orden för vinets anatomi. Åter i Sverige samlade jag ihop några kompisar och vi gav oss i kast med att lära oss allt vi bara kunde. På den tiden var SB:s utbud ändå sämre än vad det är idag och vi drack i princip allt spännande som släpptes. Varje månad.
Efter uppåt 10 års djupdykningar i ung frukt så började saker hända. Jag kände att jag fick en slags övergripande koll på vinets värld. (Lite skoj är att mina två stora favoriter från den tiden var Turning Leaf Zinfandel och Gran Sangre de Toro.) Vi hade gjort några enstaka utfall i saker som 1964 Chambertin, 1928 Chateau Montrose och ett gäng andra Bdxer, gammal port, vin jaune, 30 år gammal Bojo, ett gäng Rioja, ett par lådor gammal Barolo, gammal Mosel osv.
Älskandet av ung frukt kom att få sig fler och fler törnar.
Det började med att @Mats och jag satt en hel kväll i djup dialog kring bara ett enda vin, en vällagrad och oxiderad vit Ygay GR. Även om jag inte smakat alla druvor och alla distrikt i alla årgångar, så började jag mer och mer drabbas av "fruktutmattning". Sedan kom insikten om att mogna viner de facto var mycket mer spännande än unga viner och att själva frukten var något överskattat och inte alls en avgörande viktig komponent, särskilt inte i mogna viner. Till sist så kom insikten att detta med vinets "platå" är fake news, ett fullkomligt idiotiskt påhitt som inte har minsta sanningshalt. Sanningen är väl snarare att vin har ett spännande liv som går upp och ned så länge innehållet och korken har hälsan. Precis som oss människor. 30-åriga röda Cotes du Rhone behöver inte alls vara döda eller ens i närheten av att ha blivit "Advanced". En 40 årig Mosel Riesling Kabinett behöver inte alls vara "svår".
Min personliga smak började mer och mer dra sig mot de fantastiskt spännande äventyren att ge sig på mogna saker. Visst är valpar och kattungar jättegulliga, men det är först när djuret mognat som dess personlighet framträder och går att njuta av på ett vettigt sätt.
På många vinprovningar började jag känna mig som Richard Jennings på CT (han som beskriver viner som: "Cherry, cherry, cherry pie, nice tannin, cherry, bing cherry 92p."). Många goda unga viner passerade revy, men de mogna skapelserna var de som stoppade världen. En annan allegori: det är helt enkelt mer spännande att föra dialog med en kung som suttit på tronen i 40 år än att leka käpphäst med hans 2-årige prins.
Med min nyvunna (nåja, 13 år) frihet i Japan så har jag mer och mer insett att tillgången till i princip allt som öht produceras samt väldigt mycket av det som tidigare producerats är ett tveeggat svärd. Med ett så pass enormt utbud, hur fasen skall man välja? Och då jag ändå skall ut och välja, varför väljer jag inte en blandning av sådant som jag borde gilla (baserat på druva, ursprung, årgång, CT osv) och sådant som jag inte har en aning om. Bubblande Savagnin från Jura någon? Man kan ju också välja att aktivera sin inneboende autism och köra en favorit i repris.
Och visst är det ohyggligt spännande att välja bland mogna årgångar av en relativt okänd Rioja GR som på CT saknar bedömningar på viner äldre än 80-talet och som på en dammig hylla stoltserar med 5 årgångar från 60- och 70-talen?
Min slutsats och som jag vill kasta in som ett första vedträ i debatten:
Att uppskatta mogna viner kommer med vinälskarens egen mognad och är en acquired taste, dit många av oss vill men som inte alla har möjlighet att ta sig till.
Om du företrädesvis dricker vin på frukten: Varför gör du det?
Om du vanligtvis dricker mogna viner: Varför gör du det?
Tror du på att viner har en "platå" i sin mognad?
Har du druckit några viner som nått stadiet "Advanced"? Hur var det?
En generell bas för samtal kring detta spännande ämne
Smak: individuell och saknar rätt/fel. Utvecklas och förändras under livet. Betyder att även om de flesta som dricker vin föredrar fruktiga (yngre) viner så är det ändå varken rätt eller fel.
Personliga förutsättningar: En hel del vinälskare saknar tålamod, utrymme och/eller ekonomiska förutsättningar för att dricka mogna viner. De flesta svenskar lever ju också i vinvärldens DDR, med ytterst begränsade möjligheter att lagligt få tag i mogna viner till rimliga priser.
Erfarenhet: Vi börjar som dunungar och utvecklar oss inom vinområdet på olika vis. Vissa drar mot monomani, andra mot dess motsats. Äventyrslustan varierar med individen och styr också mycket över nivån på ackumulerad erfarenhet av druvor, områden, årgångar och mognadsnivåer.
Bra vin: Nu blir det krångligt. Men, ett moget vin är inte nödvändigtvis samma sak som ett bra vin.
Mognad: Man kan grovt dela in vinets utveckling från prematur till det som i Christies auktionskataloger av Broadbent beskrivs som "advanced", via stadierna: ungt, med viss mognad, moget, fullt utmognat osv. Ett vin som startar under mycket humbla förutsättningar kan vara ansiktslöst som ungt för att bli helt fantastiskt då det närmar sig "advanced". Samtidigt är motsatsen också ibland sann. Bla har jag stött på sönderoxiderade finare Bdx:er från 2005. Prem-oxade vita viner är ett annat bekymmer.
Vindöd: Det är inte alla viner som går hela vägen från prematur till "advanced". En hel del viner oxiderar sönder sig själva innan de nått hela vägen in i mål. Andra har dålig kork. Några flaskor felförvaras osv. Det är inte en självklarhet att ett vin kommer överleva till stadiet "advanced". Precis som det inte finns någonting som säger att vi människor kommer leva tills vi når 110 års ålder.
Att börja uppskatta moget vin är ofta en process. Det är väldigt enkelt att låta sig förföras av fräsch frukt och generellt lite svårare att (iaf till en början) ta till sig det romantiskt vackra med acetaldehyd, svullig brett och morfars fotsvett. Enligt några jag samtalat med är det enklare för dem som gillar mogen ost att också börja uppskatta moget vin.
Ett annat påstående är att då man väl ramlat ned i Mogna Viners Träsk så är det svårt att ta sig tillbaka till att gå igång på unga viner igen, annat än försöka bedöma deras potential för långstidslagring.
En personlig historia
Som ung vinälskare fick jag mina första lektioner som nyfylld 18-åring på besök hos min släkt i Californien. Fick lära mig basen av druvtyper, min första teoribok och de första nya orden för vinets anatomi. Åter i Sverige samlade jag ihop några kompisar och vi gav oss i kast med att lära oss allt vi bara kunde. På den tiden var SB:s utbud ändå sämre än vad det är idag och vi drack i princip allt spännande som släpptes. Varje månad.
Efter uppåt 10 års djupdykningar i ung frukt så började saker hända. Jag kände att jag fick en slags övergripande koll på vinets värld. (Lite skoj är att mina två stora favoriter från den tiden var Turning Leaf Zinfandel och Gran Sangre de Toro.) Vi hade gjort några enstaka utfall i saker som 1964 Chambertin, 1928 Chateau Montrose och ett gäng andra Bdxer, gammal port, vin jaune, 30 år gammal Bojo, ett gäng Rioja, ett par lådor gammal Barolo, gammal Mosel osv.
Älskandet av ung frukt kom att få sig fler och fler törnar.
Det började med att @Mats och jag satt en hel kväll i djup dialog kring bara ett enda vin, en vällagrad och oxiderad vit Ygay GR. Även om jag inte smakat alla druvor och alla distrikt i alla årgångar, så började jag mer och mer drabbas av "fruktutmattning". Sedan kom insikten om att mogna viner de facto var mycket mer spännande än unga viner och att själva frukten var något överskattat och inte alls en avgörande viktig komponent, särskilt inte i mogna viner. Till sist så kom insikten att detta med vinets "platå" är fake news, ett fullkomligt idiotiskt påhitt som inte har minsta sanningshalt. Sanningen är väl snarare att vin har ett spännande liv som går upp och ned så länge innehållet och korken har hälsan. Precis som oss människor. 30-åriga röda Cotes du Rhone behöver inte alls vara döda eller ens i närheten av att ha blivit "Advanced". En 40 årig Mosel Riesling Kabinett behöver inte alls vara "svår".
Min personliga smak började mer och mer dra sig mot de fantastiskt spännande äventyren att ge sig på mogna saker. Visst är valpar och kattungar jättegulliga, men det är först när djuret mognat som dess personlighet framträder och går att njuta av på ett vettigt sätt.
På många vinprovningar började jag känna mig som Richard Jennings på CT (han som beskriver viner som: "Cherry, cherry, cherry pie, nice tannin, cherry, bing cherry 92p."). Många goda unga viner passerade revy, men de mogna skapelserna var de som stoppade världen. En annan allegori: det är helt enkelt mer spännande att föra dialog med en kung som suttit på tronen i 40 år än att leka käpphäst med hans 2-årige prins.
Med min nyvunna (nåja, 13 år) frihet i Japan så har jag mer och mer insett att tillgången till i princip allt som öht produceras samt väldigt mycket av det som tidigare producerats är ett tveeggat svärd. Med ett så pass enormt utbud, hur fasen skall man välja? Och då jag ändå skall ut och välja, varför väljer jag inte en blandning av sådant som jag borde gilla (baserat på druva, ursprung, årgång, CT osv) och sådant som jag inte har en aning om. Bubblande Savagnin från Jura någon? Man kan ju också välja att aktivera sin inneboende autism och köra en favorit i repris.
Och visst är det ohyggligt spännande att välja bland mogna årgångar av en relativt okänd Rioja GR som på CT saknar bedömningar på viner äldre än 80-talet och som på en dammig hylla stoltserar med 5 årgångar från 60- och 70-talen?
Min slutsats och som jag vill kasta in som ett första vedträ i debatten:
Att uppskatta mogna viner kommer med vinälskarens egen mognad och är en acquired taste, dit många av oss vill men som inte alla har möjlighet att ta sig till.
Om du företrädesvis dricker vin på frukten: Varför gör du det?
Om du vanligtvis dricker mogna viner: Varför gör du det?
Tror du på att viner har en "platå" i sin mognad?
Har du druckit några viner som nått stadiet "Advanced"? Hur var det?
Last edited: