Charles Heidsieck Blanc de Blancs (2012-bas, deg 2019)
Spontanköp i PK-huset för några veckor sedan. Jag tycker verkligen om BdB och efter fullträffen med Pol Roger Bdb 2012 (som jag håller väldigt högt, har druckit flertalet gånger och har 2 lådor kvar av på lagring) så var förväntningarna höga då jag hoppades på att hitta ytterligare en icke-prestige BdB champagne att bunkra upp med.
Öppnade flaskan, kände en god svag doft av jäst. Men där tog allt det goda slut...
I munnen, en alltför genomträngande syra. Gode gud, vad är detta!?
Tar en klunk till, syran sticker, det gör ont, man grimaserar.
Nej, nein, njet!
Denna vill man inte ha mer av. Jag hade självklart inte förväntat mig mognadstoner på något sätt men något så här syrligt har jag nog inte druckit sen Cristal 2012 i höstas och då var Cristal ändå helt ok att dricka för att champagnen i sig ändå höll så hög kvalitet. Men detta, detta är oangenämt!
För dyr att vaska så sparade halva flaskan i hopp om att den kanske bara behöver lite luft. Champagner som inte lagrats i 10+ år tycker jag ofta utvecklas till det positiva en hel del dag två och tre. Ibland är de till och med som bäst dag 4.
Hoppade över dag 2 och gick rakt på dag 3. Öppnar den, bra levande bubblor, samma doft som dag 1 men tyvärr även samma allt för syrliga smak som dag 1! Nej den har inte öppnat upp och förbättrats någonting.
Ridå.
The good news: En mindre champagne sort för mig att samla på.
The bad news: Eftersom det fanns så få kvar köpte jag 3st direkt i fall den skulle ta slut, så har 2 till på lager.
Om ett mirakel inträffar kanske den blir god om 5 år. Jag återkommer med nya smaknoter när jag korkar upp den nästa gång.
Visa bifogad bild 20895
Visa bifogad bild 20896