Trådskapare
Mattias Schyberg
Administratör
Har inte druckit de du nämner vad jag vet, men trenden i USA verkar absolut gå åt mer återhållen frukt och alkohol.
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Framtidens vinområden, trender och spekulationer
- Thread starter Mattias Schyberg
- Startdatum
merlotsmile
Medlem
Nej, men här är ytterligare en intressant artikel i ämnet: http://www.jancisrobinson.com/articles/a201405061.html
NEW-WAVE CALIFORNIA WINES
The wines shown in London were from Arnot-Roberts, Broc, Copain, Corison, Domaine de la Côte, Hirsch, Jolie-Laide, Kutch, Lioco, Matthiasson, Moobuzz, Mount Eden, Piedrasassi, Sandhi, Smith-Madrone, Tatomer and Viano and some were also being shown in other European cities.
The following are particularly strongly recommended.
Viano Vineyards Cabernet Sauvignon 2009 Contra Costa County £14.95
Broc Cellars, Cuvée 13.1 Syrah 2012 Santa Lucia Highlands £21.95
Lioco Chardonnay 2012 Sonoma County £23.95
Jolie-Laide Trousseau Gris 2012 Russian River Valley £27.95
Arnot-Roberts, Luchsinger Trousseau 2012 North Coast £29.95
Sandhi Wines Chardonnay 2012 Santa Barbara County £32.95
Matthiasson Wines, Napa White 2012 Napa Valley £36.95
Smith-Madrone Cabernet Sauvignon 2009 Napa Valley £39.95
Hirsch Vineyards Chardonnay 2012 Sonoma Coast £49.95
Domaine de la Côte, Bloom's Field Pinot Noir 2011 Sta. Rita Hills £49.95
Mount Eden Vineyards Estate Chardonnay 2009 Santa Cruz Mountains £54.95
Corison Cabernet Sauvignon 2010 Napa Valley £59.95
Arvid
Medlem
Jag köper och har druckit allihopa i stort sett, utom Jolie-Laide. Härligt att se att Californien får uppmärksamhet, även om "trenden" hållit på i flera år egentligen och folk som Calera, Corison, Mt. Eden, Ridge m.fl har gjort eleganta viner i decennier. Många av de ovan nämnda vinerna är verkligen värda att söka, speciellt i en värld där Bourgogne bara blir dyrare och dyrare, och Bordeaux kommer behöva ett par år att falla ner igen. Mina favoriter i det ovan nämnda gänget är nog Hirsch, Kutch, Domaine de la Côte och Corison. Fantastiska viner och dedikerade, passionerade människor bakom.
Siripim
Medlem
Har druckit Lioco Pinot Noir. Väldigt trevlig. Blev förvånad av att det var en jänkare, trodde def att det var en bourgogne, men sen hade jag kanske inte kolla på det »nya«. Allt det där som jag tycker är gott med en pinot. Bra frukt med hallon, körsbär. Bra syra. Vinopia importerar.
Trådskapare
Mattias Schyberg
Administratör
Washington State blir bara mer och mer poppis bland vinnördarna verkar det som. Priserna är fortfarande ganska humana i förhållande till den kvalitet man får, men min känsla är att de kommer att börja stiga väldigt snart, vilket går hand i hand med ökat intresse. Kanske är regionen på väg att bli hipp till och med? Här är en liten rapport från "Taste Washington 2014": http://www.vinography.com/archives/2014/05/wine_highlights_from_taste_was.html
Själv har jag druckit en hel del rödtjut från WS det senaste året och visst tusan har det varit mycket intressant, speciellt diverse Bordeaux-blends, men även CMS-blends, där de har känts lite som ett skönt mellanting mellan nya- och gamla världen. De vita vinerna har ännu inte imponerat särskilt mycket på mig dock. Det enda "problem" jag kan komma på är att regionen saknar ett tydligt signum, typ en egen druva eller liknande, men för egen del så kunde jag inte bry mig mindre.
Själv har jag druckit en hel del rödtjut från WS det senaste året och visst tusan har det varit mycket intressant, speciellt diverse Bordeaux-blends, men även CMS-blends, där de har känts lite som ett skönt mellanting mellan nya- och gamla världen. De vita vinerna har ännu inte imponerat särskilt mycket på mig dock. Det enda "problem" jag kan komma på är att regionen saknar ett tydligt signum, typ en egen druva eller liknande, men för egen del så kunde jag inte bry mig mindre.
Last edited:
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Har köpt på oss några lådor CF som vi försynt nallar ur med jämna mellanrum. Till senhöstens USA-tema (Syrah) har vi också hitat fram ett gäng Washingtonianer. Horse Heaven Hills är på många sätt ett nytt Bdx. Om man frågar folket på plats, så är det tom bättre än Bdx.
Jeopardy: Vad är jäv?
Om man frågar i Bdx, så hävdar de naturligtvis att inget annat är nära.
Jeopardy: Vad är jäv?
Trådskapare
Mattias Schyberg
Administratör
Och vad är din känsla av Horse Heaven Hills?
Har druckit någon enstaka CF från WS (Andrew Rich -11), vilket var en besvikelse. För lite grönörtiga toner och stramhet, vilket är lite av grejen med CF för mig. Kan tänka mig att dina är roligare.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Är väl en smaksak...Och vad är din känsla av Horse Heaven Hills?
Har druckit någon enstaka CF från WS (Andrew Rich -11), vilket var en besvikelse. För lite grönörtiga toner och stramhet, vilket är lite av grejen med CF för mig. Kan tänka mig att dina är roligare.
Hustrun och jag gillar båda den mer amerikanska eller "moderna" varianten med mer kött och kropp än tex den loiriska stramare, gröna varianten. Den sistnämnda får jag dricka själv. Tyvärr. Gillar den skarpt iom att den så vackert (ofta) lyfter fram vått tegel som just min tunga blir alldeles lyckligt krullad av.
På tal om just CF, så finns det ju den italienska dundervarianten i form av Paleo. Har du inte provat den än, så lägg några extra hunkor på en sån en gång! Där talar vi ytterligare en variant av CF...
Trådskapare
Mattias Schyberg
Administratör
Paleo är okänt för mig, har dock en Duemani -07 liggandes. Är förhoppningsvis rolig också. Får kolla upp Paleo. Skall till Köpenhamn på onsdag, får komma ihåg ditt tips. Chansen finns ju att det går att hitta i vårt kära grannland, trots allt.
Visst tusan får en CF vara lite fruktigare, men den tenderar att upplevas ganska precis som en vanlig cab då tycker jag. Kanske bara jag som inte hittar nyansskillnaderna dock.
Tegel och vägdamm är mums helt klart. Så jädra gott!
Last edited:
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Njut jakten i Danmark!Paleo är okänt för mig, har dock en Duemani -07 liggandes. Är förhoppningsvis rolig också. Får kolla upp Paleo. Skall till Köpenhamn på onsdag, får komma ihåg ditt tips. Chansen finns ju att det går att hitta i vårt kära grannland, trots allt.
Visst tusan får en CF vara lite fruktigare, men den tenderar att upplevas ganska precis som en vanlig cab då tycker jag. Kanske bara jag som inte hittar nyansskillnaderna dock.
Tegel och vägdamm är mums helt klart. Så jädra gott!
Arvid
Medlem
Washington är rätt intressant. Jag arbetar en del med vinerna och har besökt regionerna ett par gånger. Framför allt när vi talar om prisvärdhet, man får mycket för pengarna i jämförelse med Californien. Riesling kan göra sig bra, Syrah finns det strålande exempel på. Merlot är nog den druva som är mest passande för många av områdena, men tyvärr är den ju inte så populär nu för tiden...
Dock skulle jag påstå att vinerna saknar lite av den personlighet som det bästa från Oregon eller Californien har. Trots allt handlar det om vinodling i vad som är mer eller mindre en öken, och mycket ska fortfarande justeras och fixas i vingården eller vineriet.
Dock skulle jag påstå att vinerna saknar lite av den personlighet som det bästa från Oregon eller Californien har. Trots allt handlar det om vinodling i vad som är mer eller mindre en öken, och mycket ska fortfarande justeras och fixas i vingården eller vineriet.
Trådskapare
Mattias Schyberg
Administratör
Intressant, menar du med detta konstbevattning (vilket rimligtvis krävs) och tillsättning av vinsyra, eller något helt annat? Tycker själv att det ofta kan vara relativt svala viner trots allt, vilket borde indikera att klimatet håller måttet (tillräckligt svalt för naturlig syra), men det kanske inte alls stämmer?
Arvid
Medlem
Att plantera Riesling, Pinot Gris, Syrah, Cabernet Franc etc. i samma massiva vingård eftersom man kan justera mognaden med hjälp av bevattning och beskäring i en lång växtsäsong kan otvivelaktigt ge bra kvalitet i låg- eller mellanklass, men jag tycker mig sakna en viss form för personlighet och i brist på bättre ord, "terroir".
De riktigt stora vinerna ser man sällan. Leta efter Cayuse, Gramercy Cellars, Reynvaan Family eller topp-grejerna från Charles Smith/K Vintners. Bra budget-grejer från Soos Creek, Seven Hills, Andrew Will.
Trådskapare
Mattias Schyberg
Administratör
Alla som har pysslat med vin i några år har mest troligt hunnit lära sig att vinkvalitet inte har särskilt mycket med ett vins kroppsstorlek att göra. Precis som att hummer i sig själv inte är av lägre kvalitet än gåslever bara för att tyngden i smaken upplevs olika. Alternativt kan man även ta en annan närliggande kulturform som absurt exempel, dvs att musiken skulle bli mer kvalitativ för att den framförs av en symfoniorkester i jämförelse med ett ensamt piano eller ett fyrmannaband med bas, trummor, gitarr och sång.
Rådande trend inom vinvärlden är att vi mer och mer verkar ha lärt oss att uppskatta viner av en lättare typ medan stora och kraftiga bomber minskar i popularitet. En sund och rolig utveckling tycker jag, då lätta viner såklart kan vara minst lika smakrika och intressanta ur både ett kvalitetsperspektiv men även ett drickvänlighetsperspektiv. Alla vintyper har helt enkelt sin plats och funktion i en bred vinnörds repertoar.
Problemet är dock att just trender och vinstilar felaktigt blandas ihop med kvalitet bland de mer omogna eller okunniga och således så är det just de för tillfället trendiga stilarna som går hem och ibland anses ha kvaliteter som mer kan härledas till vinstilen än vinets inneboende kvaliteter. Ett problem som sällan skådas inom matvärlden, där variation och dynamik existerar i väldigt mycket högre mån rent generellt.
Jag kan dock ana en tydlig förändring i vinvärlden där de flesta verkar ha hamnat mer i den sunda "mittfåran" efter lite utflykter inom vintypen kraftpaket för att därefter hylla raka motsatsen, dvs anemiska viner med knappt tillräcklig ryggrad för att gå upprest. De olika vinstilarna har såklart alla sin plats beroende på vad man känner sug för och beroende på sammanhang samt maten som äts till. Det är kvaliteten i sig som är viktig när ett vin hyllas eller dissas. Eller så kanske man helt enkelt saknar förmåga att uppskatta stilen i sig, vilket såklart inte är konstigt. Alla gillar inte surströmming oavsett hur kvalitativ den än må vara.
Nåväl, läste denna artikel och fick därefter inspiration att behandla min skrivklåda lite grann.
Rådande trend inom vinvärlden är att vi mer och mer verkar ha lärt oss att uppskatta viner av en lättare typ medan stora och kraftiga bomber minskar i popularitet. En sund och rolig utveckling tycker jag, då lätta viner såklart kan vara minst lika smakrika och intressanta ur både ett kvalitetsperspektiv men även ett drickvänlighetsperspektiv. Alla vintyper har helt enkelt sin plats och funktion i en bred vinnörds repertoar.
Problemet är dock att just trender och vinstilar felaktigt blandas ihop med kvalitet bland de mer omogna eller okunniga och således så är det just de för tillfället trendiga stilarna som går hem och ibland anses ha kvaliteter som mer kan härledas till vinstilen än vinets inneboende kvaliteter. Ett problem som sällan skådas inom matvärlden, där variation och dynamik existerar i väldigt mycket högre mån rent generellt.
Jag kan dock ana en tydlig förändring i vinvärlden där de flesta verkar ha hamnat mer i den sunda "mittfåran" efter lite utflykter inom vintypen kraftpaket för att därefter hylla raka motsatsen, dvs anemiska viner med knappt tillräcklig ryggrad för att gå upprest. De olika vinstilarna har såklart alla sin plats beroende på vad man känner sug för och beroende på sammanhang samt maten som äts till. Det är kvaliteten i sig som är viktig när ett vin hyllas eller dissas. Eller så kanske man helt enkelt saknar förmåga att uppskatta stilen i sig, vilket såklart inte är konstigt. Alla gillar inte surströmming oavsett hur kvalitativ den än må vara.
Nåväl, läste denna artikel och fick därefter inspiration att behandla min skrivklåda lite grann.
ChristianB
DipWSET
Väldigt intressant artikel faktiskt! Det ska bli intressant att se hur och om detta får något fäste i Svea Rike. Kan det hänga på att vår presskår får nys om saken från internationella vinkritiker (exempelvis Jamie Goode) och sedan hakar på trenden?
Jag hoppas att det blir lättare att få tag i vinerna i alla fall, som den småtråkige Pinot-fantast jag är.
Elegans är ju ett av bomärkena för bra vin, gärna med god koncentration i frukten, men det ska ju vara i balans!Edit: Missade ju helt att lägga till mina egna tankar inför framtiden. Rent nationellt tror jag att vi i allt högre tempo går mot torrare röda viner, om än med samma trista BiB-förpackning. I dagsläget är utbudet rätt skralt, men torra röda som tillåts kosta lite mer pga bättre råvaror känns som en trevlig förutsägelse.
Minskad mängd restsötma och ökade mängder av extrakt/frukt istället för att fuska med utfyllnadssocker...På den vita sidan tror jag att det blir mer accepterat bland vinpöbeln att dricka halvtorrt i kombination med mat (experimentell lusta i köket leder till ett mer öppet sinne för vad som finns i glaset).
Internationellt är det svårare att förutse något på samma nivå som de etablerade namnen redan har gjort. Mer elegans låter ju bra, men som ett slags internationellt rädda-starkvin-perspektiv tror jag att vi kan se en liten satsning här. Dessutom vet ju alla att de trendigaste vinerna är de som är som minst populära.
Last edited:
chambertin
Medlem
Den är ju intressant som observation och visst kan man i bloggosfären tydligt se den här trenden mot ljusa slanka rödviner. Samma människor som så nyligen som för 4-5 år sedan hyllade C9dP -07 tar knappt i ett Rhônevin med tång och nu skall det helst vara ljust rött, orange, gjort på Poulsard eller Nerello Mascalese och gärna helt jävla omöjligt att få tag på. Handlar säkert om genuint intresse hos en del men det känna ofta som väldigt mycket trendspaning i min ögon.Nåväl, läste denna artikel och fick därefter inspiration att behandla min skrivklåda lite grann.
Vet inte vilken planet han levde på då (80/90-talet) men Pinot Noir-vågen världen över började om jag inte minns helt fel i slutet 80-talet/början av 90-talet även om Bourgogne inte hade den utveckling och efterfrågekurvan som Bdx hade just då (fanns goda förklaringar till det dock med massvis med hårt chaptaliserad Grand Crû (röd framförallt) som dom led av länge) . Intresset för bra Nebbiolo har alltid funnits där även om vurmen för ek kommit och gått hos vissa men Nebbiolo är och förblir ju ett ljust (men intensivt) vin med eller utan barrique.
Sen kan jag hålla med om mycket han skriver vg likriktning och sökandet efter stora, koncentrerade mörka viner. Hade recenscenterna dragit i handbromsen lite tidigare så hade vi nog inte sett lika många översvängar som det nu blev. Fenomenet med att trender svänger och pendlar mellan extremer är ju inte helt ovanligt inom många områden så varför skulle inte samma sak inträffa bland vinerna.
Vi har ju t.ex redan sett detta hos Chardonnay som gick igenom en nästan pekoralisk fas med övermogna, överekade monster utan syra just under 80-90-talet för att svänga in sig mot mycket mindre extrema vinstilar och därifrån tar man idag ut svängarna åt lite olika håll igen. Vinerna är kvar, likaså druvan och populariteten likaså. Under tiden så fick konsumenterna upp ögonen för en mängd nya gröna druvsorter och dom flesta är kvar idag så inget ont som inte har ngt gott med sig.
Det som sker nu hos de röda med mer fokus på en annan vinstil är kanske inte är konstigare än att vinkunnandet och tekniken nått ut till fler samtidigt som den digitala explosionen gör det möjligt att synas i olika medier utan att hyra en 400m2 stor monter på Vinexpo. Internethandlare, vinbloggare, CellarTracker, forum som detta m.m är ganska annorlunda mot det jag hade tillgång till på 80-talet vg intressant information om vin (Det fanns Gourmet, Decanter, Allt Om Mat och lite böcker att köpa i stort sett). Allt detta gör att det går att få genomslag med ett vin som ligger en bra bit utanför mittfåran och som saknar Bästa Köp-stämpel eller 99WA-poäng (om man har den finansiella uthålligheten då förstås ).