finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Frantzén-Lindeberg
- Thread starter Jimmy Forsman
- Startdatum
Trådskapare
Jimmy Forsman
I det stora hela tämligen meh...
SV: Frantzén-Lindeberg
Då är det bara att gratulera grabbarna! En stjärna är säkrad!
Mathias Dahlgren knep en andra stjärna till Mathias Dahlgren samt en stjärna till matbaren...
Inte illa pinkat!
Då är det bara att gratulera grabbarna! En stjärna är säkrad!
Mathias Dahlgren knep en andra stjärna till Mathias Dahlgren samt en stjärna till matbaren...
Inte illa pinkat!
Måste bli bättring! 
SV: Frantzén-Lindeberg
Här kommer min redogörelse. Den är låååång och detaljerad, men jag tyckte att det var bättre att detaljerat berätta varför jag inte upplevde stället som bra så ni själva kan avgöra om jag bara är en gnällspik:
Kom ganska laddad till restaurangen vin 20.30. Det här skulle bli kul!
Vi blev visade vårt bord mitt i den lilla restaurangen. Inredningen ganska spartansk, så sparsmakad att jag har svårt att minnas den faktiskt.
Restaurangen var snudd på fullsatt med de 16 personer vi var där. Två sommelierer/servitörer på plats.
Trots detta kändes serveringen och bemötandet redan från början, och fortsättningsvis, ganska forcerad och stressatd Märkligt.
På bordet stod en lustighet: ett bestickställ med knivar, gafflar och skedar. Kul idé tyckte vi. Då.
Vi började med att beställa var sitt glas Pierre Gimonnet et Fils Brut Sans Année Cuis 1er Cru (en Bl d bl). Ganska stram och anonym med dominerande citrus/limekaraktär och viss mineralitet. Inte direkt upphetsande.
Vi fick menyn förklarad för oss – en grönsaks/vårmeny i 9 eller 11 serveringar. Vi valde 9:an.
Jag hade redan på hemsidan noterat att de hade ett flertal 90-talsårgångar av vanlig Bourgogne Rouge från Domaine de Montille. Tyckte att de verkade spännande och bad om råd. Sommelieren verkade inte särskilt intresserad av att sälja detta vin. ”Strama och med stor buteljvariation”. Jag tyckte ändå att det verkade spännande och bad honom välja ut en årgång. Det blev 1998. Vi ville ha buteljen under kvällen som en ”side-kick” till dryckespaketet som hörde till menyn.
Nu kom första serveringen ”Selektion av canapéer ”.
Rostad vitlöksmajonäs med timjan och brynt smörpulver – sjukt god maillardpackad liten kräm på en sked. Irriterande lite dock.
Sesamgrissini med miso- och limecréme – Fantastiska grissini med en låååång eftersmak.
Parmesankakor med Sél de Guèrande – goda om man som jag gillar kraftig, bakad parmesansmak. Andra, som mitt sällskap, tycker säkert det smakar kräks.
Färskost kryddad med vanilj och citron serveras med fänkål, dragon och gurka – Serverad i en lite glasburk. Väldigt piffig servering men totalt menlös smak. Inte nyanserad – menlös!
Färskpotatis med syrad grädde, dill och kaviar ”Baerii” – ganska trist färskpotatis, aningen vattnig och en inte helt smickrande jordighet. Ingen sälta, för lite syra. Tråkig liten tugga.
Till ovanstående hade vi champagnen att dricka. Då den var mycket stram passade den inte till någon av munsbitarna.
Nu kom brödet! Och smöret! Jisses vilken fest!
Brödet var tydligen bakat enligt nå’t 150 år gammalt recept skapat av en fransk professor. Spelar roll. Gott var det. Och smöret sen. Skulle kunna äta det med sked. Det ena smöret kom i en lite kon och var tydligen Frankrikes finaste. Salt och nästan genomskinligt. Det andra smöret var rört och rökt. Också trevligt.
Här kommer min redogörelse. Den är låååång och detaljerad, men jag tyckte att det var bättre att detaljerat berätta varför jag inte upplevde stället som bra så ni själva kan avgöra om jag bara är en gnällspik:
Kom ganska laddad till restaurangen vin 20.30. Det här skulle bli kul!
Vi blev visade vårt bord mitt i den lilla restaurangen. Inredningen ganska spartansk, så sparsmakad att jag har svårt att minnas den faktiskt.
Restaurangen var snudd på fullsatt med de 16 personer vi var där. Två sommelierer/servitörer på plats.
Trots detta kändes serveringen och bemötandet redan från början, och fortsättningsvis, ganska forcerad och stressatd Märkligt.
På bordet stod en lustighet: ett bestickställ med knivar, gafflar och skedar. Kul idé tyckte vi. Då.
Vi började med att beställa var sitt glas Pierre Gimonnet et Fils Brut Sans Année Cuis 1er Cru (en Bl d bl). Ganska stram och anonym med dominerande citrus/limekaraktär och viss mineralitet. Inte direkt upphetsande.
Vi fick menyn förklarad för oss – en grönsaks/vårmeny i 9 eller 11 serveringar. Vi valde 9:an.
Jag hade redan på hemsidan noterat att de hade ett flertal 90-talsårgångar av vanlig Bourgogne Rouge från Domaine de Montille. Tyckte att de verkade spännande och bad om råd. Sommelieren verkade inte särskilt intresserad av att sälja detta vin. ”Strama och med stor buteljvariation”. Jag tyckte ändå att det verkade spännande och bad honom välja ut en årgång. Det blev 1998. Vi ville ha buteljen under kvällen som en ”side-kick” till dryckespaketet som hörde till menyn.
Nu kom första serveringen ”Selektion av canapéer ”.
Rostad vitlöksmajonäs med timjan och brynt smörpulver – sjukt god maillardpackad liten kräm på en sked. Irriterande lite dock.
Sesamgrissini med miso- och limecréme – Fantastiska grissini med en låååång eftersmak.
Parmesankakor med Sél de Guèrande – goda om man som jag gillar kraftig, bakad parmesansmak. Andra, som mitt sällskap, tycker säkert det smakar kräks.
Färskost kryddad med vanilj och citron serveras med fänkål, dragon och gurka – Serverad i en lite glasburk. Väldigt piffig servering men totalt menlös smak. Inte nyanserad – menlös!
Färskpotatis med syrad grädde, dill och kaviar ”Baerii” – ganska trist färskpotatis, aningen vattnig och en inte helt smickrande jordighet. Ingen sälta, för lite syra. Tråkig liten tugga.
Till ovanstående hade vi champagnen att dricka. Då den var mycket stram passade den inte till någon av munsbitarna.
Nu kom brödet! Och smöret! Jisses vilken fest!
Brödet var tydligen bakat enligt nå’t 150 år gammalt recept skapat av en fransk professor. Spelar roll. Gott var det. Och smöret sen. Skulle kunna äta det med sked. Det ena smöret kom i en lite kon och var tydligen Frankrikes finaste. Salt och nästan genomskinligt. Det andra smöret var rört och rökt. Också trevligt.
SV: Frantzén-Lindeberg
Vi hade fortfarande inte fått vår Bourgogne trots att den ett tag stått 2 meter ifrån oss. Vi fick påkalla uppmärksamheten från den andre sommelieren (som tidigare presenterat den för oss. Är jag gammeldags när jag förväntar mig en och samma servitör vid denna nivå på servering?) för att få den serverad.
Mycket fin, men lite volatil, näsa av mogna röda bär. Första intrycket av smaken var en mjuk fruktighet nästan helt utan frukttanniner, därefter kom en frisk syra och oväntat höga fattanniner. I eftersmaken kom en tydlig bitterhet. Jo, trots det mjuka anslaget var den stram. Vi påkallade uppmärksamhet och den ursprunglige sommelieren (vi kallar honom nr 1) kommer till bordet. ”Vi vill ha vinet på karaff , tack.” varpå nr1 svarar ”Jag luftar aldrig gamla bourgogner!”. Nähä. Men vi står på oss ”Vi vill gärna lufta den för att få bort det volatila sticket och få den lite mjukare”. Nr 1 slår upp händerna i en ”ni-gör-som-ni-vill-men-jag-tar-inget-ansvar-gest” och säger ”Absolut. Som ni vill.”
Nu presenterade nr1 2007 Karthäuserhofberg Riesling Kabinett, Mosel med väldigt många ord och avslutar med ”Torrhetsgrad: Kabinett”. Va!? Jag ber om ett förtydligande ”Torrhetsgrad? Är dettnågon sötma i den?” varpå nr1 svara ”Ja. Den är ju lite halvtorr.”
Nåväl. Underbar utvecklad näsa med tydlig ursprungs- och druvkaraktär. Elegant, frisk och halvtorr med fin fruktighet och bra mineralitet. Mycket trevligt för en så pass billig Mosel (ligger väl på 160 nå’t på SB?).
In kommer nästa servering ”Amuse- Bouche”:
Rödbetor pocherade i valnötsolja och Minus 8 vinäger sedan kryddade med bitter kakao serveras med gulbeta marinerad i äppelkärnsolja, smetana, dill samt vinaigrette på kokspadet.
Denna lilla pytteservering presenteras (som allt annat) mycket mångordigt och mekaniskt och ”minus8vinäger” hasplas över så där i förbifarten. Är det allmän kunskap vad Minus 8 vinäger är? Jag var tvungen att fråga även om det störde nr1 i hans rutiner och han gav beskedet att det var eiwinevinäger.
Nå. Vad smakade då denna utstuderat tillagade och exklusivt smaksatta rödbeta stor som en halv golfboll? Håll i er nu: Rödbeta! Jo, det är sant.
Vinet funkade bra. Syran accentuerades och gav en större friskhet och elegans.
Nu har det börjat kännas lite dumt med det där bestickstället. Man känner sig lite fånig och osäker när tallriken sätts fram och det inte finns bestick och man måste leta fram dem själv. OK. Jag förstår att det ska vara avspänt och oprentetiöst. Tyvärr är inte idén genomförd. När man sätter sig är bordet satt med bestick , glas och servett, servettring och hela medivitten. Lokal, mat och personal spelar inte heller på det avspända och opretentiösa. Tvärtemot vad vi hört.
Vi hade fortfarande inte fått vår Bourgogne trots att den ett tag stått 2 meter ifrån oss. Vi fick påkalla uppmärksamheten från den andre sommelieren (som tidigare presenterat den för oss. Är jag gammeldags när jag förväntar mig en och samma servitör vid denna nivå på servering?) för att få den serverad.
Mycket fin, men lite volatil, näsa av mogna röda bär. Första intrycket av smaken var en mjuk fruktighet nästan helt utan frukttanniner, därefter kom en frisk syra och oväntat höga fattanniner. I eftersmaken kom en tydlig bitterhet. Jo, trots det mjuka anslaget var den stram. Vi påkallade uppmärksamhet och den ursprunglige sommelieren (vi kallar honom nr 1) kommer till bordet. ”Vi vill ha vinet på karaff , tack.” varpå nr1 svarar ”Jag luftar aldrig gamla bourgogner!”. Nähä. Men vi står på oss ”Vi vill gärna lufta den för att få bort det volatila sticket och få den lite mjukare”. Nr 1 slår upp händerna i en ”ni-gör-som-ni-vill-men-jag-tar-inget-ansvar-gest” och säger ”Absolut. Som ni vill.”
Nu presenterade nr1 2007 Karthäuserhofberg Riesling Kabinett, Mosel med väldigt många ord och avslutar med ”Torrhetsgrad: Kabinett”. Va!? Jag ber om ett förtydligande ”Torrhetsgrad? Är dettnågon sötma i den?” varpå nr1 svara ”Ja. Den är ju lite halvtorr.”
Nåväl. Underbar utvecklad näsa med tydlig ursprungs- och druvkaraktär. Elegant, frisk och halvtorr med fin fruktighet och bra mineralitet. Mycket trevligt för en så pass billig Mosel (ligger väl på 160 nå’t på SB?).
In kommer nästa servering ”Amuse- Bouche”:
Rödbetor pocherade i valnötsolja och Minus 8 vinäger sedan kryddade med bitter kakao serveras med gulbeta marinerad i äppelkärnsolja, smetana, dill samt vinaigrette på kokspadet.
Denna lilla pytteservering presenteras (som allt annat) mycket mångordigt och mekaniskt och ”minus8vinäger” hasplas över så där i förbifarten. Är det allmän kunskap vad Minus 8 vinäger är? Jag var tvungen att fråga även om det störde nr1 i hans rutiner och han gav beskedet att det var eiwinevinäger.
Nå. Vad smakade då denna utstuderat tillagade och exklusivt smaksatta rödbeta stor som en halv golfboll? Håll i er nu: Rödbeta! Jo, det är sant.
Vinet funkade bra. Syran accentuerades och gav en större friskhet och elegans.
Nu har det börjat kännas lite dumt med det där bestickstället. Man känner sig lite fånig och osäker när tallriken sätts fram och det inte finns bestick och man måste leta fram dem själv. OK. Jag förstår att det ska vara avspänt och oprentetiöst. Tyvärr är inte idén genomförd. När man sätter sig är bordet satt med bestick , glas och servett, servettring och hela medivitten. Lokal, mat och personal spelar inte heller på det avspända och opretentiösa. Tvärtemot vad vi hört.
SV: Frantzén-Lindeberg
Tredje serveringen är ”Tomatgaspacho med fryst cidervinägersenap ’Hommage Alain Passard’”
En liten rumstempererad gröngul soppa med en klick senapsglass stor som ett vaktelägg. Fantastiskt trevlig liten rätt. Mycket spännande upplevelse i munnen när man förväntar sig att glassen ska vara mild och soppan syrlig – och så blir det tvärtom. Mycket spännande.
Rieslingen förlorade matchen mot maten. Tappade all karaktär. Bourgognen, som nu börjat utvecklas, klarar matchningen betydligt bättre. Syrligheten i glassen dämpar stramheten i vinet.
Nästa dryck är en öl: Brasserie d’Achouffe, La Chouffe Blonde, Belgien. Jag gillar verkligen när man bryter vindominansen i dryckespaketen. Kul initiativ.
Ölen ska njutas till en av de förväntade höjdpunkterna på menyn;
Tysk vit AAA sparris bakad i 5h med citrongräs, lime och färsk koriander
Nötter och olja från pistage, stekskyn samt "Thaïlandaise a´la maison".
Nr2 presenterar de oanständigt feta sparrisarna i sitt kryddpaket som det ser ut innan det långbakats på i 70°. Trevligt.
In kommer en stor härlig sparris i nästan ensamt majestät på tallriken. Kniven skär igenom en konsistens som är frasig, knisprig och på samma gång mjäll. Fascinerande. Första tuggan…vilken underbar konsistens…sedan kommer smaken…! BESKA!!!
Inte vilken beska som helst, utan en hög, markerad och elak beska!!! Försöker dämpa bitterheten med hjälp av tillbehören. Funkar inte bra. Tar en klunk av ölen för att skölja bort beskan. Ingen bra idé. Beskan i ölen accentuerar sparrisbeskan. Det blir ännu värre. Ölen tvärdör också i kombinationen. En av de sämsta dryckeskombinationerna jag varit med om. Här kommer dock rieslingen med sin syra och sötma som en räddande ängel.
Kollegan klarade inte av att äta upp sin sparris och nr1 frågade ”Smakade den inte bra?” varpå kollegan sa ”Den var väldigt besk”. Nr1 undrar ”Var den mycket besk?” och kollegan svara ja. ”Den ska vara besk” replikerar nr1 ”Vill ni ha något annat?” men vi svarar nej tack.
Vid det här laget kommer nr2 och undrar om han inte ska låta vinet gå över på flaskan igen(!?). Vi avböjer eftersom vinet nu doftar solvarma smultron och har blivit härligt mjukt i karaktären.
In kommer ett riktigt trevligt vin; 2005 Domaine de Tours, VdP Vaucluse (Château Rayas). Skönt sydfranskt i doften, mycket mogna bär, örtighet. Smaken är lite märklig med en tydlig attack i början av frukt, tanniner och syra som snabbt lägger sig för att bli nästan fadd och parfymerad i smaken. Efter en stund kommer nästan som en åsnespark med frukt igen plus syra, tanniner och bitterhet. Ett vin som kommer i vågor. Intressant. Prisklass 150-160 typ?
Tredje serveringen är ”Tomatgaspacho med fryst cidervinägersenap ’Hommage Alain Passard’”
En liten rumstempererad gröngul soppa med en klick senapsglass stor som ett vaktelägg. Fantastiskt trevlig liten rätt. Mycket spännande upplevelse i munnen när man förväntar sig att glassen ska vara mild och soppan syrlig – och så blir det tvärtom. Mycket spännande.
Rieslingen förlorade matchen mot maten. Tappade all karaktär. Bourgognen, som nu börjat utvecklas, klarar matchningen betydligt bättre. Syrligheten i glassen dämpar stramheten i vinet.
Nästa dryck är en öl: Brasserie d’Achouffe, La Chouffe Blonde, Belgien. Jag gillar verkligen när man bryter vindominansen i dryckespaketen. Kul initiativ.
Ölen ska njutas till en av de förväntade höjdpunkterna på menyn;
Tysk vit AAA sparris bakad i 5h med citrongräs, lime och färsk koriander
Nötter och olja från pistage, stekskyn samt "Thaïlandaise a´la maison".
Nr2 presenterar de oanständigt feta sparrisarna i sitt kryddpaket som det ser ut innan det långbakats på i 70°. Trevligt.
In kommer en stor härlig sparris i nästan ensamt majestät på tallriken. Kniven skär igenom en konsistens som är frasig, knisprig och på samma gång mjäll. Fascinerande. Första tuggan…vilken underbar konsistens…sedan kommer smaken…! BESKA!!!
Inte vilken beska som helst, utan en hög, markerad och elak beska!!! Försöker dämpa bitterheten med hjälp av tillbehören. Funkar inte bra. Tar en klunk av ölen för att skölja bort beskan. Ingen bra idé. Beskan i ölen accentuerar sparrisbeskan. Det blir ännu värre. Ölen tvärdör också i kombinationen. En av de sämsta dryckeskombinationerna jag varit med om. Här kommer dock rieslingen med sin syra och sötma som en räddande ängel.
Kollegan klarade inte av att äta upp sin sparris och nr1 frågade ”Smakade den inte bra?” varpå kollegan sa ”Den var väldigt besk”. Nr1 undrar ”Var den mycket besk?” och kollegan svara ja. ”Den ska vara besk” replikerar nr1 ”Vill ni ha något annat?” men vi svarar nej tack.
Vid det här laget kommer nr2 och undrar om han inte ska låta vinet gå över på flaskan igen(!?). Vi avböjer eftersom vinet nu doftar solvarma smultron och har blivit härligt mjukt i karaktären.
In kommer ett riktigt trevligt vin; 2005 Domaine de Tours, VdP Vaucluse (Château Rayas). Skönt sydfranskt i doften, mycket mogna bär, örtighet. Smaken är lite märklig med en tydlig attack i början av frukt, tanniner och syra som snabbt lägger sig för att bli nästan fadd och parfymerad i smaken. Efter en stund kommer nästan som en åsnespark med frukt igen plus syra, tanniner och bitterhet. Ett vin som kommer i vågor. Intressant. Prisklass 150-160 typ?
SV: Frantzén-Lindeberg
Nu presenteras "Vita bönor på burk..."
Sorranabönor från Pescia skördade 30 september '08, röd paprikamarmelad, chorizofett, torkade oliver samt persilja och krispig lardo di Collonata.
WOW!!! Så djävulusiskt gott! Milda, rika, fräscha, mjälla smaker kommer i vågor och kombineras med olika texturer. Nytt, fräscht och samtidigt traditionellt som en böngryta på italienska landsbygden. Man vill bara äta mer, mer, mer!
Vinet går sådär till. Det blir lite för eldigt och den örtiga/parfymerade tonen framhävs på ett lite för tydligt vis. Bourgognen firar dock triumfer.
Sjätte serveringen är ”Fattiga riddare ’Grande tradition’ med tryffelinfusion”.
Som en liten bakelse mitt på tallriken och servitören droppar 100-årig balsamicovinäger runt om. Med fingret smakar jag andaktsfullt på denna sällsynthet och…jaha? Inget att skriva hem om enligt min mening. Förstår att det förfalskas hej vilt. Inte svårt att imitera.
Men den fattiga riddaren var fantastisk god med rik smak och fin konsistens. Inget vin till denna men däremot serverades ur en liten glaskanna en kopp tryffelinfusin som smakade som en kraftig buljong. Tyvärr blev detta kaka på kaka med rätten. Det blev för mycket helt enkelt och infusionen tog över och dolde smakerna. Däremot passade alla vinerna fantastiskt bra. Märkligt att INTE servera vin till denna uppenbart vinvänliga rätt.
Sen serverades ett glas 2006 ”Viognier de Rosine”, Michel o Stephan Ogier. Typisk viogniernäsa och fyllig, fet och lite eldig smak med typiskt låg syra. Helt OK.
Nu dags för “Våren 2009”
Vit och grön sparris, nässlor, spritärter, ung spenat, hasselnötter, Parmegiano Reggiano,
roten och bladen på persilja samt toppmurklor med en citronbuljong.
Vällagade, fräscha primörer utan konstigheter. Gott, vårligt och okonstlat.
Vinet fungerade bra med sin fetma, men ingen sensation.
Första desserten utan dryck är ”Viol”
Violglass, Ceylonkanel samt en potatiscréme smaksatt med saffran och vanilj.
Intressant glass med distinkt, ren violarom. Potatismoset i botten smakar just bara potatis utan spår av vanilj eller saffran. En riktigt oaptitlig kombination. Om det åtminstone varit någon kontrast eller brytning. Men nej.
Nu serveras något intressant; 2008 Rosé d’un jour, Marc Angeli, Loire. Ett bubblande rosévin med sötma från avbruten jäsning. Fortfarande på jästfällningen och biodynamiskt. Tyvärr odrickbart! Luktade plommonvinet som farsan jäste vid elementet när jag var liten. Bara för något är udda, mot strömmen och experimentellt behöver det inte vara bra. Detta vin var faktiskt en skymf! Och då ska sägas att jag är svag för skumma och udda viner.
Nu presenteras "Vita bönor på burk..."
Sorranabönor från Pescia skördade 30 september '08, röd paprikamarmelad, chorizofett, torkade oliver samt persilja och krispig lardo di Collonata.
WOW!!! Så djävulusiskt gott! Milda, rika, fräscha, mjälla smaker kommer i vågor och kombineras med olika texturer. Nytt, fräscht och samtidigt traditionellt som en böngryta på italienska landsbygden. Man vill bara äta mer, mer, mer!
Vinet går sådär till. Det blir lite för eldigt och den örtiga/parfymerade tonen framhävs på ett lite för tydligt vis. Bourgognen firar dock triumfer.
Sjätte serveringen är ”Fattiga riddare ’Grande tradition’ med tryffelinfusion”.
Som en liten bakelse mitt på tallriken och servitören droppar 100-årig balsamicovinäger runt om. Med fingret smakar jag andaktsfullt på denna sällsynthet och…jaha? Inget att skriva hem om enligt min mening. Förstår att det förfalskas hej vilt. Inte svårt att imitera.
Men den fattiga riddaren var fantastisk god med rik smak och fin konsistens. Inget vin till denna men däremot serverades ur en liten glaskanna en kopp tryffelinfusin som smakade som en kraftig buljong. Tyvärr blev detta kaka på kaka med rätten. Det blev för mycket helt enkelt och infusionen tog över och dolde smakerna. Däremot passade alla vinerna fantastiskt bra. Märkligt att INTE servera vin till denna uppenbart vinvänliga rätt.
Sen serverades ett glas 2006 ”Viognier de Rosine”, Michel o Stephan Ogier. Typisk viogniernäsa och fyllig, fet och lite eldig smak med typiskt låg syra. Helt OK.
Nu dags för “Våren 2009”
Vit och grön sparris, nässlor, spritärter, ung spenat, hasselnötter, Parmegiano Reggiano,
roten och bladen på persilja samt toppmurklor med en citronbuljong.
Vällagade, fräscha primörer utan konstigheter. Gott, vårligt och okonstlat.
Vinet fungerade bra med sin fetma, men ingen sensation.
Första desserten utan dryck är ”Viol”
Violglass, Ceylonkanel samt en potatiscréme smaksatt med saffran och vanilj.
Intressant glass med distinkt, ren violarom. Potatismoset i botten smakar just bara potatis utan spår av vanilj eller saffran. En riktigt oaptitlig kombination. Om det åtminstone varit någon kontrast eller brytning. Men nej.
Nu serveras något intressant; 2008 Rosé d’un jour, Marc Angeli, Loire. Ett bubblande rosévin med sötma från avbruten jäsning. Fortfarande på jästfällningen och biodynamiskt. Tyvärr odrickbart! Luktade plommonvinet som farsan jäste vid elementet när jag var liten. Bara för något är udda, mot strömmen och experimentellt behöver det inte vara bra. Detta vin var faktiskt en skymf! Och då ska sägas att jag är svag för skumma och udda viner.
SV: Frantzén-Lindeberg
Sista serveringen är ”Rosor”
Kristalliserade rosblad med guld, hallon och choklad "Mille- Feuille" samt rosenvattenglass.
Nu gäspar jag bara. Det här kändes oinspirerat och trött. De tunna bladen av mörk choklad var bittersöta och bara kletade fast i gommen. Suck.
Fram kommer nu en låda med tryfflar och ett fat med macroner. Smakade faktiskt inte. Kände mig lite besviken och blasé.
Här försökte man, helt riktigt, sälja på oss kaffe och en digesstif. En titt i listan (42 spänn för 1(en) centiliter Grappa Nardini!) fick oss att avstå.
Fram kommer den omtalade frukostpåsen. Jaha. Kul.
Nu. Först nu. Så börjar den stiffa och opersonliga servisen prata med oss på ett lite ansträngt vis. Varför?
Hela kvällen har vi försökt kommunicera om mat och dryck på ett positivt sätt och bara fått besvärade reaktioner. Envägskommuniktaion från personalen är det som varit regeln. Very strange.
När notan är betald ska vi få en sista ”överraskning”; en refresher med något äppligt med pop-rocks insvept i en eucalyptusdimma. Väldigt mycket som melodifestivalen – effekter, söt och en massa yta. Imponerar säkert på vissa.
Sammantaget:
Maten väldigt mycket upp och ner. Några riktiga toppar. Mycket ”jaha” + en riktigt dålig sparris.
Vinpaketet såg intressant ut på pappret men blev en besvikelse. 5 drycker (varav en öl och ett odrickbart vin) för tusenlappen är fräckt, särskilt som kvalitetsnivån ligger på en så allmän nivå.
Servisen var stiff, forcerad, frånvarande och ointresserad. Verkade heller inte kunna servering på stjärnnivå.
Priset: över 5000 spänn för två personer (9-rätters, vinpaket + vin för 730) som avstod från kaffe och digestif är magstarkt.
Hursomhelst. Intressant, lärorikt men knappast njutbart. Inget jag rekommenderar för den som ska betala själv.
Sista serveringen är ”Rosor”
Kristalliserade rosblad med guld, hallon och choklad "Mille- Feuille" samt rosenvattenglass.
Nu gäspar jag bara. Det här kändes oinspirerat och trött. De tunna bladen av mörk choklad var bittersöta och bara kletade fast i gommen. Suck.
Fram kommer nu en låda med tryfflar och ett fat med macroner. Smakade faktiskt inte. Kände mig lite besviken och blasé.
Här försökte man, helt riktigt, sälja på oss kaffe och en digesstif. En titt i listan (42 spänn för 1(en) centiliter Grappa Nardini!) fick oss att avstå.
Fram kommer den omtalade frukostpåsen. Jaha. Kul.
Nu. Först nu. Så börjar den stiffa och opersonliga servisen prata med oss på ett lite ansträngt vis. Varför?
Hela kvällen har vi försökt kommunicera om mat och dryck på ett positivt sätt och bara fått besvärade reaktioner. Envägskommuniktaion från personalen är det som varit regeln. Very strange.
När notan är betald ska vi få en sista ”överraskning”; en refresher med något äppligt med pop-rocks insvept i en eucalyptusdimma. Väldigt mycket som melodifestivalen – effekter, söt och en massa yta. Imponerar säkert på vissa.
Sammantaget:
Maten väldigt mycket upp och ner. Några riktiga toppar. Mycket ”jaha” + en riktigt dålig sparris.
Vinpaketet såg intressant ut på pappret men blev en besvikelse. 5 drycker (varav en öl och ett odrickbart vin) för tusenlappen är fräckt, särskilt som kvalitetsnivån ligger på en så allmän nivå.
Servisen var stiff, forcerad, frånvarande och ointresserad. Verkade heller inte kunna servering på stjärnnivå.
Priset: över 5000 spänn för två personer (9-rätters, vinpaket + vin för 730) som avstod från kaffe och digestif är magstarkt.
Hursomhelst. Intressant, lärorikt men knappast njutbart. Inget jag rekommenderar för den som ska betala själv.
SV: Frantzén-Lindeberg
Ha, ha, håller med. Målande beskrivning! Såg nästan Gustibus i Sverkers skepnad som slängde hela restaurangen i en gigantisk soptunna. Gillar att rieslingen var lite halvtorr. Vad är torrhetsgrad Kabinett?
Är det någon annan som ätit där? Hade de en dålig dag? Eller ska det var som Gustibus beskriver?
vintjej skrev:Gustibus, tack för en av de mest underhållande,detaljerade och personliga krogrecension jag läst.
Det varsom att vara där. Sjuk grej med sparrisen, "Ska vara besk",say what!?
Ha, ha, håller med. Målande beskrivning! Såg nästan Gustibus i Sverkers skepnad som slängde hela restaurangen i en gigantisk soptunna. Gillar att rieslingen var lite halvtorr. Vad är torrhetsgrad Kabinett?
Är det någon annan som ätit där? Hade de en dålig dag? Eller ska det var som Gustibus beskriver?
SV: Frantzén-Lindeberg
Jag var där för en månad sedan och var inte heller så imponerad...
Tycker ungefär som dig om maten, vissa rätter var riktiga höjdare medan andra bara var konstiga.
Servicen var rätt medioker för en stjärnkrog, rätt stiffa killar som jobbade.
Definitivt inte värt den feta notan som kom in sen.
Intressant läsning, tack för det.Gustibus skrev:
Jag var där för en månad sedan och var inte heller så imponerad...
Tycker ungefär som dig om maten, vissa rätter var riktiga höjdare medan andra bara var konstiga.
Servicen var rätt medioker för en stjärnkrog, rätt stiffa killar som jobbade.
Definitivt inte värt den feta notan som kom in sen.
Helen
Medlem
SV: Frantzén-Lindeberg
Tack snälla Gustibus för en härlig läsning. Vi har varit på väg dit vid flera tillfällen men ångrat oss varje gång.
Nu behöver jag inte stressa för att gå dit.
jag önskar att jag kunde skirva och återberätta alla korgbesök så fint som du och många andra av er här på forum kan.
inte faskiken vill jag kalla en Bourgogne från 98 som gammal och inte våga dekantera den, bra att du stod på dig.
Tack snälla Gustibus för en härlig läsning. Vi har varit på väg dit vid flera tillfällen men ångrat oss varje gång.
Nu behöver jag inte stressa för att gå dit.
jag önskar att jag kunde skirva och återberätta alla korgbesök så fint som du och många andra av er här på forum kan.
inte faskiken vill jag kalla en Bourgogne från 98 som gammal och inte våga dekantera den, bra att du stod på dig.