La Rochelle i Akasaka.
Gratiskupong för två. Då passade vi på att botanisera bland sakerna i deras vinkällare. Och med sommelierens benägna hjälp landade vi slutligen på ett glas italienskt vitt
2011 Azienda Agricola Cos Ramí (med tydlig karaktär av belgiskt klosteröl - mums!) och en flaska Australisk Shiraz som levererade välpumpade muskler med elegans:
2006 Torbreck The Struie. Amaknoter annorstädes.
Så över till maten. Lika välgjord, balanserad, sensitiv och andtagande som vanligt. Inte en enda glitch från att vi ärmade oss restaurangens entré till dess vi efteråt satte oss i taxin på väg till tågstationen Meiji Jingu Mae
Noteras ssk vitkålsterring under finrökt lax. En orgasm som kräver slutna ögon!
En skål med allsköns gott med krämiga och lättuggade konsistenser åt det geléiga hållet. Det mesta från havet. Allt gifte sig med det italienska vita vinet.
Perfekt tillredd, saftig fisk. Sous vide? Basilikaoljedroppar, ett av årets första grillade bampuskott och en alldeles perfekt mild beska från rapsblomman.
Soppa med GOBOU, svartrot.
Variation på tema: Rossini.
Fois gras med grönsaker, krasse (som gifter sig magiskt med fois!) och ett stycke WAGYU med en (i mina ögon) överdos svamp. Alldeles för många olika sorter och en med galet mycket skogssvampsmak. Näe, jag är inten svampälskare om man går utanför ostronskivling, kantareller, champignoner, tryffel, enoki och shiitake.
Hur ofta kan ett crèpe bli fel?
Mignardises, kaffe, thé.
Mår faktiskt mindre däst efter restaurangbesöken nu då jag går på diet. Yowsa!
