Håller med om att sjöborre är jätte gott, men bara om det är riktigt färskt. Har varit med om ruskiga exemplar i sushirestauranger i London. De färskaste (och ännu närmare sitt ursprung än i @StefanAkiko s exempel) jag ätit var öppnade med harpun och konsumerade medan vi balanserade i midjedjupt vatten på samma sten som sjöborrarna suttit på. Men detta var i Trinidad & Tobago så jag vet inte om dessa sjöborrar får kallas uni. Fantastiskt gott var det i vilket fall som helst.
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
God mat i Tokyo
- Thread starter StefanAkiko
- Startdatum
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Det mesta kan ju faktiskt bli riktigt räligt då bäst-före-datum passerat...
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Några av de spektakulära rätter vi fått på JINBOUCHO DEN.
En förrätt.
En annan förrätt.
Det som ser ut som grodrom är blötlagda basilikafrön. Faktiskt.
En sten på en stenskiva?
Nej, ett bröd bakt med bla malda svarta sesamfrön.
En förrätt.
En annan förrätt.
Det som ser ut som grodrom är blötlagda basilikafrön. Faktiskt.
En sten på en stenskiva?
Nej, ett bröd bakt med bla malda svarta sesamfrön.
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
La Rochelle, 1 stjärna i Omotesando (Tokyo)
Vi föredrar deras restaurang utan stjärna i Tameikesanno / Akasaka (Tokyo). Men det här är också bra. Kocken har vissa lite grövre uttryck, är en specialist på fois gr--- ähum LEVERKAKA och deras sommelierer är utomordentligt kunniga. Det är alltid en njutning att gå på deras vinmiddagar. Denna gång med Californiska Red Car (Sonoma Valley) där de serverade 3 Syrah-viner och 2 glas per vin. Vinet i det ena glaset hade stått öppet en vecka. Vinet i det andra glaset hade dekanterats några timmar. STOR skillnad
Mina smaknoter:
We tried 3 Shiraz wines from Red Car, and they were all great.
The Fight
Towards a young Côte-Rôtie with the added sunshine. Still restrained expression. M+ tannin.
Cuvée 22
Towards a young Hermitage in expression. Restrained, M++ tannin and robustly elegant.
Fort Ross
Wine from the coldest vineyard. "Burgundian expression". We felt it wanting on the palate, especially the mid-palate. Has nose and mouth of raw wood and Christmas spices, Sweden style. Very young.
All wines very young and will greatly merit keeping.
Wife prefered The Fight tonight.
We agree Red Car needs to see someone about their ugly labels.
Really want to visit the winery.
Och vi åt en liten meny!
(Min fula bild - sorry)
Levertallrik som piffats upp med rödbetsgelé och en hummerklo. Sådant lyfter ju
Åts med slutna ögon och ett fånigt leende. Svarta i förgrunden är en tapenade med extra mycket smak och lite bitande sälta. Gifte sig med betan.
WAGYU är ju sällan fel. Med några tillbehör blir det ju bara bättre.
Ett bra försök att göra ostbrickan estetiskt tilltalande. Blev dock lite svår att äta...
En dessert med persiljeglass. Första gången för mig, men gav absolut mersmak.
Detta var vad vi drack och ett kort intro till vinerna.
Vi föredrar deras restaurang utan stjärna i Tameikesanno / Akasaka (Tokyo). Men det här är också bra. Kocken har vissa lite grövre uttryck, är en specialist på fois gr--- ähum LEVERKAKA och deras sommelierer är utomordentligt kunniga. Det är alltid en njutning att gå på deras vinmiddagar. Denna gång med Californiska Red Car (Sonoma Valley) där de serverade 3 Syrah-viner och 2 glas per vin. Vinet i det ena glaset hade stått öppet en vecka. Vinet i det andra glaset hade dekanterats några timmar. STOR skillnad
Mina smaknoter:
We tried 3 Shiraz wines from Red Car, and they were all great.
- 2009 The Fight, 92p
- 2009 Cuvée 22, 94p
- 2010 Fort Ross-Seeview, 86p
The Fight
Towards a young Côte-Rôtie with the added sunshine. Still restrained expression. M+ tannin.
Cuvée 22
Towards a young Hermitage in expression. Restrained, M++ tannin and robustly elegant.
Fort Ross
Wine from the coldest vineyard. "Burgundian expression". We felt it wanting on the palate, especially the mid-palate. Has nose and mouth of raw wood and Christmas spices, Sweden style. Very young.
All wines very young and will greatly merit keeping.
Wife prefered The Fight tonight.
We agree Red Car needs to see someone about their ugly labels.
Really want to visit the winery.
Och vi åt en liten meny!
(Min fula bild - sorry)
Levertallrik som piffats upp med rödbetsgelé och en hummerklo. Sådant lyfter ju
Åts med slutna ögon och ett fånigt leende. Svarta i förgrunden är en tapenade med extra mycket smak och lite bitande sälta. Gifte sig med betan.
WAGYU är ju sällan fel. Med några tillbehör blir det ju bara bättre.
Ett bra försök att göra ostbrickan estetiskt tilltalande. Blev dock lite svår att äta...
En dessert med persiljeglass. Första gången för mig, men gav absolut mersmak.
Detta var vad vi drack och ett kort intro till vinerna.
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Sista middagsrapporten från:
Le Message (Yokohama)
Detta är en kvarterskrog med alldeles utsökt god, rustik, klassisk fransk mat med många japanska ingredienser. Man varierar sig dock inte så mckt. Variationen sker över de fyra årstiderna och man håller en tämligen begränsad meny. Bildrapporteringen blir ju så lika, hela tiden. Men, det är sååå gott och priset är bara 3 ggr MacDonalds plusmeny (tillkommer korkavgift om ~140kr). Nästa gång vi äter där blir nästa söndag. Om vi inte smiter förbi dit redan i afton. Jag blir så jädrarns sugen nu... Och vi har ju en 2007 Château Gloria, vi drack en 2007 Lagrange igår, så att jämföra två St Julien från 2007 blir ju både vetenskapligt och trivsamt.
Till denna meny drack vi fyndvinet, prisvärt, prisfynd, QPR :
2011 Tenuta delle Terre Nere Etna Rosso
Very young rascal but promising for the future.
Decanted for 4 hrs, not quite enough.
Intense, yet light red color. Nose is young and tight, but still sporting beautiful (little old) roses, some darkness and wet lava rock.
M+++ acids that pierce the fruit and creates a currently thin mid-palate. M+ tannin are hiding behind the fruit, making the wine seem unnecessarily watery and non-oomphy. The elderly woman's roses come in well on the palate that also sports minerality in a less than expected amount. Structurally close to a Syrah-based Côtes-du-Rhône.
Too early for our tastes. Will go well with vinaigrettes and tomato-things.
Two btls left, next one in 2016.
Wife agrees on score but did not like it for the piercing acids and not enough concentration.
Det här är en startplatta som alltid landar väl i mig. Kanske ändå att jag fortsätter rapportera dessa
Pumpa-umpa-soppa. Pumpa är en (i norra Sverige) underskattad ingrediens med mild, distinkt smak och med en grynigt mjölig textur som gör sig bra i många sammanhang.
Min Iberico-gris med senapssås.
Hustruns fiskrätt.
Lite ost slinker gärna ned tillsammans med det sista glaset vin. Som vanligt lämnade vi flaskan med ett drygt glas kvar i.
Dessert: Glass (har glömt smaken...) och crème brulée med macha-smak (grönt te).
Kaffe / Thé.
Le Message (Yokohama)
Detta är en kvarterskrog med alldeles utsökt god, rustik, klassisk fransk mat med många japanska ingredienser. Man varierar sig dock inte så mckt. Variationen sker över de fyra årstiderna och man håller en tämligen begränsad meny. Bildrapporteringen blir ju så lika, hela tiden. Men, det är sååå gott och priset är bara 3 ggr MacDonalds plusmeny (tillkommer korkavgift om ~140kr). Nästa gång vi äter där blir nästa söndag. Om vi inte smiter förbi dit redan i afton. Jag blir så jädrarns sugen nu... Och vi har ju en 2007 Château Gloria, vi drack en 2007 Lagrange igår, så att jämföra två St Julien från 2007 blir ju både vetenskapligt och trivsamt.
Till denna meny drack vi fyndvinet, prisvärt, prisfynd, QPR
:2011 Tenuta delle Terre Nere Etna Rosso
Very young rascal but promising for the future.
Decanted for 4 hrs, not quite enough.
Intense, yet light red color. Nose is young and tight, but still sporting beautiful (little old) roses, some darkness and wet lava rock.
M+++ acids that pierce the fruit and creates a currently thin mid-palate. M+ tannin are hiding behind the fruit, making the wine seem unnecessarily watery and non-oomphy. The elderly woman's roses come in well on the palate that also sports minerality in a less than expected amount. Structurally close to a Syrah-based Côtes-du-Rhône.
Too early for our tastes. Will go well with vinaigrettes and tomato-things.
Two btls left, next one in 2016.
Wife agrees on score but did not like it for the piercing acids and not enough concentration.
Det här är en startplatta som alltid landar väl i mig. Kanske ändå att jag fortsätter rapportera dessa
Pumpa-umpa-soppa. Pumpa är en (i norra Sverige) underskattad ingrediens med mild, distinkt smak och med en grynigt mjölig textur som gör sig bra i många sammanhang.
Min Iberico-gris med senapssås.
Hustruns fiskrätt.
Lite ost slinker gärna ned tillsammans med det sista glaset vin. Som vanligt lämnade vi flaskan med ett drygt glas kvar i.
Dessert: Glass (har glömt smaken...) och crème brulée med macha-smak (grönt te).
Kaffe / Thé.
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Honda i Gaienmae (Tokyo)
Italienskt kök med en stjärna.
Förmodligen inga fler besök för oss där.
Vi har nu varit där 3 ggr de senaste 4-5 åren och är väl sååådääär o-imponerade. Vi har alltid fått precis samma känsla: Stress pga okoordinerat arbete och stökigt... Vi kan inte förstå hur Michelinfolket resonerar. För om DETTA är en stjärna så är tex L'Effervescence lätt 3 stjärnor samtidigt som i princip alla restauranger vi besöker skall ha en eller två stjärnor.
Känslan i restaurangen är att det är trångt, stökigt och oorganiserat. Kocken är utomordentligt trevlig och deras sommelier enormt kunnig och serviceinriktad. Men, det är fortfarande stökigt och trångt.
Maten är snyggt upplagd, jajjemän, men spretar lite rent smakmässigt. Då är nästa italienska restaurang vi rapporterar från bättre, till nästan halva kostnaden, inte lika snygga uppläggningar men med så in i bomben bättre vällagad mat... Se nästa inlägg!
Vad drack vi då?
Jo en medhavd, väldekanterad, ännu något ung:
2008 Campo Al Mare Baia al Vento (Bolgheri Superiore), 90p
Delicious Napa-style Merlot on the nose and showing off some Italian stuff on the palate.
Dark ruby. Wine has LOTS of very fine sediment, so recommend standing the btl for some days before careful decanting.
Nose is warm and rich, with muffled dark berries and a herbal and mineral component. Very napaesque, screaming of Merlot. Also speaks a slightly geriatric and tired nasal prose.
On the palate this is much more sleek than the nose led us to expect. The M++ acids work well to make this Merlot like a firm handshake. Behind the fruit is a good portion of mature M+ tannins that to us was the finest building block of this wine. The wine enters in a merloty way, has a little glitch on the mid-palate and blooms for the end-game with dark fruits and fine herbal notes towards garrigue, but more sweet.
We enjoyed this rather extracted btl very much thanks to 3-4 hrs decant. Married all courses except the squid-ink-pasta, where the combo brought out a bitter metallic taste.
One btl to go, possibly 2016.
Wife agrees on the score.
Och ett glas till desserten:
2011 Franz Haas Moscato Rosa (Alto Adige), 86p
Beautiful rosé color, a rich and complex spicy nose and an elegant and much lighter body than what would be thought from the nose.
Nose pulls towards Muscat but with a little less sweet tobacco. The M++ acids balance the medium sweetness of this wine. Is more like a 'lieblich' Kabinett rather than a dessert wine. Taste palette is less rich and varied to merit a higher score.
A very fine marriage to the not-at-all sweet fruit salad served for dessert.
Wife: frowned.
"Lieblich" lärde jag mig ju nyss av @vintomas
Maten då?
Mont blanc av blomkålsmousse, blomkålsbitar, SHIZO och en riktigt god olivolja.
Sashimi eller carpaccio.
Pilgrimsmussla, skum som döljer räkor, grillad tomat och något mer.
Spaghettitorn med svamp.
Spaghettitorn med bläckfiskbläck och krönt med UNI.
Krockade fullständigt med vinet.
WAGYU. Ett gott försök att få in Ruccola utan att det ser stökigt ut.
Fruktkompott och i bgr de olika söta vinerna vi hade att välja bland.
Rätt vin valdes eftersom efterrätten var rätt syrlig och med låg sötma. Riktigt gott i kombo med vinet. Men i enklaste laget för att vara en dessert på en 1-stjärnig restaurang.
Mignardises. Mangogelén var riktigt bra medan marängerna var galet för söta och klumpiga.
Mums
Italienskt kök med en stjärna.
Förmodligen inga fler besök för oss där.
Vi har nu varit där 3 ggr de senaste 4-5 åren och är väl sååådääär o-imponerade. Vi har alltid fått precis samma känsla: Stress pga okoordinerat arbete och stökigt... Vi kan inte förstå hur Michelinfolket resonerar. För om DETTA är en stjärna så är tex L'Effervescence lätt 3 stjärnor samtidigt som i princip alla restauranger vi besöker skall ha en eller två stjärnor.
Känslan i restaurangen är att det är trångt, stökigt och oorganiserat. Kocken är utomordentligt trevlig och deras sommelier enormt kunnig och serviceinriktad. Men, det är fortfarande stökigt och trångt.
Maten är snyggt upplagd, jajjemän, men spretar lite rent smakmässigt. Då är nästa italienska restaurang vi rapporterar från bättre, till nästan halva kostnaden, inte lika snygga uppläggningar men med så in i bomben bättre vällagad mat... Se nästa inlägg!
Vad drack vi då?
Jo en medhavd, väldekanterad, ännu något ung:
2008 Campo Al Mare Baia al Vento (Bolgheri Superiore), 90p
Delicious Napa-style Merlot on the nose and showing off some Italian stuff on the palate.
Dark ruby. Wine has LOTS of very fine sediment, so recommend standing the btl for some days before careful decanting.
Nose is warm and rich, with muffled dark berries and a herbal and mineral component. Very napaesque, screaming of Merlot. Also speaks a slightly geriatric and tired nasal prose.
On the palate this is much more sleek than the nose led us to expect. The M++ acids work well to make this Merlot like a firm handshake. Behind the fruit is a good portion of mature M+ tannins that to us was the finest building block of this wine. The wine enters in a merloty way, has a little glitch on the mid-palate and blooms for the end-game with dark fruits and fine herbal notes towards garrigue, but more sweet.
We enjoyed this rather extracted btl very much thanks to 3-4 hrs decant. Married all courses except the squid-ink-pasta, where the combo brought out a bitter metallic taste.
One btl to go, possibly 2016.
Wife agrees on the score.
Och ett glas till desserten:
2011 Franz Haas Moscato Rosa (Alto Adige), 86p
Beautiful rosé color, a rich and complex spicy nose and an elegant and much lighter body than what would be thought from the nose.
Nose pulls towards Muscat but with a little less sweet tobacco. The M++ acids balance the medium sweetness of this wine. Is more like a 'lieblich' Kabinett rather than a dessert wine. Taste palette is less rich and varied to merit a higher score.
A very fine marriage to the not-at-all sweet fruit salad served for dessert.
Wife: frowned.
"Lieblich" lärde jag mig ju nyss av @vintomas
Maten då?
Mont blanc av blomkålsmousse, blomkålsbitar, SHIZO och en riktigt god olivolja.
Sashimi eller carpaccio.
Pilgrimsmussla, skum som döljer räkor, grillad tomat och något mer.
Spaghettitorn med svamp.
Spaghettitorn med bläckfiskbläck och krönt med UNI.
Krockade fullständigt med vinet.
WAGYU. Ett gott försök att få in Ruccola utan att det ser stökigt ut.
Fruktkompott och i bgr de olika söta vinerna vi hade att välja bland.
Rätt vin valdes eftersom efterrätten var rätt syrlig och med låg sötma. Riktigt gott i kombo med vinet. Men i enklaste laget för att vara en dessert på en 1-stjärnig restaurang.
Mignardises. Mangogelén var riktigt bra medan marängerna var galet för söta och klumpiga.
Mums
Mattias Schyberg
Administratör
Me like a lotHonda i Gaienmae (Tokyo)
Italienskt kök med en stjärna.
Förmodligen inga fler besök för oss där.
Vi har nu varit där 3 ggr de senaste 4-5 åren och är väl sååådääär o-imponerade. Vi har alltid fått precis samma känsla: Stress pga okoordinerat arbete och stökigt... Vi kan inte förstå hur Michelinfolket resonerar. För om DETTA är en stjärna så är tex L'Effervescence lätt 3 stjärnor samtidigt som i princip alla restauranger vi besöker skall ha en eller två stjärnor.
Känslan i restaurangen är att det är trångt, stökigt och oorganiserat. Kocken är utomordentligt trevlig och deras sommelier enormt kunnig och serviceinriktad. Men, det är fortfarande stökigt och trångt.
Maten är snyggt upplagd, jajjemän, men spretar lite rent smakmässigt. Då är nästa italienska restaurang vi rapporterar från bättre, till nästan halva kostnaden, inte lika snygga uppläggningar men med så in i bomben bättre vällagad mat... Se nästa inlägg!
Vad drack vi då?
Jo en medhavd, väldekanterad, ännu något ung:
2008 Campo Al Mare Baia al Vento (Bolgheri Superiore), 90p
Delicious Napa-style Merlot on the nose and showing off some Italian stuff on the palate.
Dark ruby. Wine has LOTS of very fine sediment, so recommend standing the btl for some days before careful decanting.
Nose is warm and rich, with muffled dark berries and a herbal and mineral component. Very napaesque, screaming of Merlot. Also speaks a slightly geriatric and tired nasal prose.
On the palate this is much more sleek than the nose led us to expect. The M++ acids work well to make this Merlot like a firm handshake. Behind the fruit is a good portion of mature M+ tannins that to us was the finest building block of this wine. The wine enters in a merloty way, has a little glitch on the mid-palate and blooms for the end-game with dark fruits and fine herbal notes towards garrigue, but more sweet.
We enjoyed this rather extracted btl very much thanks to 3-4 hrs decant. Married all courses except the squid-ink-pasta, where the combo brought out a bitter metallic taste.
One btl to go, possibly 2016.
Wife agrees on the score.
Och ett glas till desserten:
2011 Franz Haas Moscato Rosa (Alto Adige), 86p
Beautiful rosé color, a rich and complex spicy nose and an elegant and much lighter body than what would be thought from the nose.
Nose pulls towards Muscat but with a little less sweet tobacco. The M++ acids balance the medium sweetness of this wine. Is more like a 'lieblich' Kabinett rather than a dessert wine. Taste palette is less rich and varied to merit a higher score.
A very fine marriage to the not-at-all sweet fruit salad served for dessert.
Wife: frowned.
"Lieblich" lärde jag mig ju nyss av @vintomas
Maten då?
Mont blanc av blomkålsmousse, blomkålsbitar, SHIZO och en riktigt god olivolja.
Sashimi eller carpaccio.
Pilgrimsmussla, skum som döljer räkor, grillad tomat och något mer.
Spaghettitorn med svamp.
Spaghettitorn med bläckfiskbläck och krönt med UNI.
Krockade fullständigt med vinet.
WAGYU. Ett gott försök att få in Ruccola utan att det ser stökigt ut.
Fruktkompott och i bgr de olika söta vinerna vi hade att välja bland.
Rätt vin valdes eftersom efterrätten var rätt syrlig och med låg sötma. Riktigt gott i kombo med vinet. Men i enklaste laget för att vara en dessert på en 1-stjärnig restaurang.
Mignardises. Mangogelén var riktigt bra medan marängerna var galet för söta och klumpiga.
Mums
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Cuscina Avrillo 13, Azabu-Juban (Tokyo).
Denna italienska restaurang drivs av ett par. Man har (tror jag) 6 bord med plats för ca 20 gäster. Ligger mitt i ett distrikt med många riktiga juveler. Bla hittar man L'Effervescence bara något kvarter bort. Man har ingen stjärna, men efter ett ögonöppnande besök på just L'Effervescence och ett fruktsamt och gott samtal mellan kockarna, så bestämde man sig på 13:e April (fö Madam's och min födelsedag - på så vis vi snubblade över dem första gången) att man skall kämpa på för att nå 1 stjärna. Man jobbar hårt på att kreera ett menageri av varierande rätter som väl belyser årstiderna och olika smakuttryck för att sätta en rikt varierad meny. Sedan MÅSTE de jobba på presentationen, brödet (rätt tråkigt och serveras utan smör/olja) samt att kaffe/thé skall kunna lyftas några nivåer.
Jämfört med innan man bestämde sig för ett koordinerat kvalitetslyft, så är detta en helt ny restaurang.
De serverar numer enbart en meny. Rejält genomarbetad och ny komposition varje vecka. Och maten är riktigt, riktigt god! Smakmässigt redan på stjärnnivå vad gäller balans och harmoni i munnen och de olika rätternas tempoväxlingar. Fler tallrikar än tex Honda (med en stjärna).
Två personer inkl korkavgift: 1395 kr med dagens valutakurs och 3% påslag. Helt ok
Vi drack: 2007 Château Lagrange (St Julien), 90 p
Sumi ink lovers find a treasure here. Very young, splendid wine but finishing short. A great wine from this pesky vintage.
Nose filled the kitchen upon decant: Bordeaux earth, some oak and loads of sumi ink.
In the mouth it is well balanced, filling out the mid-palate well but dying off early. Tannins are strong and acids are kept well inside our accepted boundaries. Lots of young fruit.
3 btls to go, next one ~2018.
Wife: 92-93p.
Maten:
Mascarpone, ärtor, bondböna och torkad lufttorkad skinka.
Carpaccio på TAI (det norrmännen kallar Uer) och vit, gul samt orange morot.
KABU - den milda rovan som är i sitt esse under vintersäsongen. Här som soppa och med välgrillade bitar i soppan. Persiljeemulsion också. Hommage till Namae-san och hans makalösa matlagning.
Den här rätten var svår att fota för den saknar helt "snygghet". Dessutom gungade abaloneskalet så det kändes lite riskabelt för min vita skjorta... Men alldeles galet välkokta ingredienser, skurna i perfekt storlek för bra ätupplevelse.
Pasta #1
Deer (rådjur? hjort?), tomatsås och ostkaraktär som med stor lycka gifte sig med vinet. Pukor och trumpeter!
Närbild på rådjurspastan.
Det var rejäla bitar och tillräckligt många för att det skulle kännas generöst och ... underbart.
Pasta #2
Ostfylld ravioli i en klar buljong och liljelök. Tryffel på toppen.
WAGYU, en rejäl bit som var så saftig och perfekt tillagad att sås blev helt överflödigt. En av de bästa WAGYU-stekar jag ätit. Men, presentationen har ju en del övrigt att önska...
Canneloni med Ricotta, inlagda jordgubbar och en nougatglass.
Äpplet som nästan är med på bild, är en Pink Lady från Australien. Den har kocken experimenterat ihop till ett slags äppelkaka. Ooootroligt gott!
Kaffe - Thé.
Fler rätter än på 1-stjärniga Honda, godare men inte lika snygga uppläggningar. Hit går vi regelbundet. Honda besöker vi förmodligen aldrig mer.
Denna italienska restaurang drivs av ett par. Man har (tror jag) 6 bord med plats för ca 20 gäster. Ligger mitt i ett distrikt med många riktiga juveler. Bla hittar man L'Effervescence bara något kvarter bort. Man har ingen stjärna, men efter ett ögonöppnande besök på just L'Effervescence och ett fruktsamt och gott samtal mellan kockarna, så bestämde man sig på 13:e April (fö Madam's och min födelsedag - på så vis vi snubblade över dem första gången) att man skall kämpa på för att nå 1 stjärna. Man jobbar hårt på att kreera ett menageri av varierande rätter som väl belyser årstiderna och olika smakuttryck för att sätta en rikt varierad meny. Sedan MÅSTE de jobba på presentationen, brödet (rätt tråkigt och serveras utan smör/olja) samt att kaffe/thé skall kunna lyftas några nivåer.
Jämfört med innan man bestämde sig för ett koordinerat kvalitetslyft, så är detta en helt ny restaurang.
De serverar numer enbart en meny. Rejält genomarbetad och ny komposition varje vecka. Och maten är riktigt, riktigt god! Smakmässigt redan på stjärnnivå vad gäller balans och harmoni i munnen och de olika rätternas tempoväxlingar. Fler tallrikar än tex Honda (med en stjärna).
Två personer inkl korkavgift: 1395 kr med dagens valutakurs och 3% påslag. Helt ok
Vi drack: 2007 Château Lagrange (St Julien), 90 p
Sumi ink lovers find a treasure here. Very young, splendid wine but finishing short. A great wine from this pesky vintage.
Nose filled the kitchen upon decant: Bordeaux earth, some oak and loads of sumi ink.
In the mouth it is well balanced, filling out the mid-palate well but dying off early. Tannins are strong and acids are kept well inside our accepted boundaries. Lots of young fruit.
3 btls to go, next one ~2018.
Wife: 92-93p.
Maten:
Mascarpone, ärtor, bondböna och torkad lufttorkad skinka.
Carpaccio på TAI (det norrmännen kallar Uer) och vit, gul samt orange morot.
KABU - den milda rovan som är i sitt esse under vintersäsongen. Här som soppa och med välgrillade bitar i soppan. Persiljeemulsion också. Hommage till Namae-san och hans makalösa matlagning.
Den här rätten var svår att fota för den saknar helt "snygghet". Dessutom gungade abaloneskalet så det kändes lite riskabelt för min vita skjorta... Men alldeles galet välkokta ingredienser, skurna i perfekt storlek för bra ätupplevelse.
Pasta #1
Deer (rådjur? hjort?), tomatsås och ostkaraktär som med stor lycka gifte sig med vinet. Pukor och trumpeter!
Närbild på rådjurspastan.
Det var rejäla bitar och tillräckligt många för att det skulle kännas generöst och ... underbart.
Pasta #2
Ostfylld ravioli i en klar buljong och liljelök. Tryffel på toppen.
WAGYU, en rejäl bit som var så saftig och perfekt tillagad att sås blev helt överflödigt. En av de bästa WAGYU-stekar jag ätit. Men, presentationen har ju en del övrigt att önska...
Canneloni med Ricotta, inlagda jordgubbar och en nougatglass.
Äpplet som nästan är med på bild, är en Pink Lady från Australien. Den har kocken experimenterat ihop till ett slags äppelkaka. Ooootroligt gott!
Kaffe - Thé.
Fler rätter än på 1-stjärniga Honda, godare men inte lika snygga uppläggningar. Hit går vi regelbundet. Honda besöker vi förmodligen aldrig mer.
Last edited:
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Vi blev faktiskt lite "huh, duuuh?" av Hondas två spaghettitorn där båda hade sega texturer vid samma sittning. Det är ju inte ssk inspirativt. Vi gillade bättre April 13:s två pastarätter med tempoväxling och mycket olika texturer.Me like a lot
Ja ja...
Märker hur kräsna vi blivit
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Le Message
Igen. Enkelt , fantastiskt gott
Två personer inkl korkavgift: 666 kr. (Jodå.)
Vinet:
2007 Château Gloria, St Julien
Not so rich, but a complete, old-fashioned, restrained red Bordeaux that managed very well even in this awkward vintage.
Still some purple notes on la robe.
Bordeaux earth and oak take care of the medium intense nose.
Per os, it is complete and quite rewarding already, even at this youthful point in time. M+ tannin that are well matured, M+ acids that underline the fruit rather than pierce it. And the finish is long enough and very nice.
Only btl. If we had had one more, I'd give it ~5 yrs.
Wife: 90 p.
Maten:
Här har man snyggt gömt ruccolans stökigt bråkiga icke-visuella existens i en bladsallad. Ville med fotot "krypa in i" den formidabla köttpajen. Den är en HÖJDARE! Carpaccio i förgrunden. MEGA MUMMA!
Fyra rejäla skivor perfekt grillat ankbröst, vinsås och grönsaker (för hälsans skull).
Till allt detta:
Riktigt bott bröd och en stram olivolja.
På detta:
Ostbricka
Dessert
Kaffe / Thé
Lyckliga rullade vi hem i natten, väl förberedda att gå i ide eftersom det om några timmar blir snöstorm. Snöstormen kommer sträcka sig in på söndagen. Kendoträningen på lördag är tom inställd och våra middagsgäster tackade också nej att komma till La Verdura på middag med oss. Så vi går själva.
Igen. Enkelt
, fantastiskt gott Två personer inkl korkavgift: 666 kr. (Jodå
.)Vinet:
2007 Château Gloria, St Julien
Not so rich, but a complete, old-fashioned, restrained red Bordeaux that managed very well even in this awkward vintage.
Still some purple notes on la robe.
Bordeaux earth and oak take care of the medium intense nose.
Per os, it is complete and quite rewarding already, even at this youthful point in time. M+ tannin that are well matured, M+ acids that underline the fruit rather than pierce it. And the finish is long enough and very nice.
Only btl. If we had had one more, I'd give it ~5 yrs.
Wife: 90 p.
Maten:
Här har man snyggt gömt ruccolans stökigt bråkiga icke-visuella existens i en bladsallad. Ville med fotot "krypa in i" den formidabla köttpajen. Den är en HÖJDARE! Carpaccio i förgrunden. MEGA MUMMA!
Fyra rejäla skivor perfekt grillat ankbröst, vinsås och grönsaker (för hälsans skull).
Till allt detta:
Riktigt bott bröd och en stram olivolja.
På detta:
Ostbricka
Dessert
Kaffe / Thé
Lyckliga rullade vi hem i natten, väl förberedda att gå i ide eftersom det om några timmar blir snöstorm. Snöstormen kommer sträcka sig in på söndagen. Kendoträningen på lördag är tom inställd och våra middagsgäster tackade också nej att komma till La Verdura på middag med oss. Så vi går själva.
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Jomenjusstja... Det var ju en soppa också innan WAGYU.
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Restaurangen vi hade bokat till kvällens middag ringde och lät meddela att pga snöstormen, så skulle de inte öppna ikväll. Igår bestämdes att dagens kendoträning skulle ställas in.
Jävla snö!
Värsta snöovädret i Tokyo på över 40 år. Och just IDAG
Jävla snö!
Värsta snöovädret i Tokyo på över 40 år. Och just IDAG
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Middagen på Ambassaden var ingen restaurangmiddag.
Åts mellan vänner och var rejält tillfredsställande på bästa och mest tillfredsställande vis samtidigt som dryckerna var betydligt bättre än vad som förväntats, bla en petit Chateau från Bordeaux som överlevererade rejält, Coppolas SB som hade god karaktär av nyckelpigelarver och en LBV som skakade om mig tillräckligt för att inse att det var dags gå hem. Allt från "julskinka" och Thanxgiving Turkey till japanska rätter, koreanska grönsaker, kinesiska godsaker och lasagne. Sedan en exquisit ostbricka och fluffig chokladkaka...
Vi rullade sedan lyckliga hem
...och såg Swe damer besegra japanska damer i hockey
Hustrun:
Åts mellan vänner och var rejält tillfredsställande på bästa och mest tillfredsställande vis samtidigt som dryckerna var betydligt bättre än vad som förväntats, bla en petit Chateau från Bordeaux som överlevererade rejält, Coppolas SB som hade god karaktär av nyckelpigelarver och en LBV som skakade om mig tillräckligt för att inse att det var dags gå hem. Allt från "julskinka" och Thanxgiving Turkey till japanska rätter, koreanska grönsaker, kinesiska godsaker och lasagne. Sedan en exquisit ostbricka och fluffig chokladkaka...
Vi rullade sedan lyckliga hem
...och såg Swe damer besegra japanska damer i hockey
Hustrun:
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
3 st fiskrätter
Goda!
AYU, sötvattensfisk som simmat färdigt. Riktigt, riktigt god sommarfisk. Huvudet knastrar bra. Den svarta såsen gjord på fiskens särskilt beska inälvor. Oändligt gott!
Torskblock med sås och grönsaker.
Hustruns AYU.
Goda!
AYU, sötvattensfisk som simmat färdigt. Riktigt, riktigt god sommarfisk. Huvudet knastrar bra. Den svarta såsen gjord på fiskens särskilt beska inälvor. Oändligt gott!
Torskblock med sås och grönsaker.
Hustruns AYU.
Anders Landström
Medlem
3 st fiskrätter
Goda!
AYU, sötvattensfisk som simmat färdigt. Riktigt, riktigt god sommarfisk. Huvudet knastrar bra. Den svarta såsen gjord på fiskens särskilt beska inälvor. Oändligt gott!
Torskblock med sås och grönsaker.
Hustruns AYU.
Sjukt snygga uppläggningar
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Jag har faktiskt ännu inte upplevt något liknande i Swe, men måste tillstå att jag inte besökt alla besöksvärda krogar ännu. Tycker dock att 2000+ spänn per person plus vin känns lite ... ähum ... som om IOGT vinner.
Vi har ännu inte varit på ssk många av White Guide rekommenderade krogar ännu. Men, där jag varit har servicen ALLTID lämnat en större eller mindre del övrigt att önska precis som att många rätter (dock ej alla) levererat uppenbart under par. (Ser verkligen fram mot fotografiska uppläggningar från Stlm!) Vill dock understryka att det finns riktigt bra personal i Swe, men vad hjälper det för helhetsintrycket om 9 personer beter sig oklanderligt och tex garderobiären beter sig som en grobian?
Min första skolning i fine dining var i Italien för många år sedan, då min underbare mentor Marco släpade runt mig på ett gäng stjärnrestauranger i Torino-Milano. Det hela började i uppförsbacke med bla gråa hönsinälvor, gryta på tuppkammar och rå köttfärslimpa, men jag hajjade snabbt galoppen eftersom kockarnas kreationer gav vinerna en extra skjuts. Och även om jag upplevde det snorkigt på sina ställen, så fanns där alltid en varm känsla. Den genuint varma känslan som genomflödar allt finns alltid i Japan (undantaget dock vissa billiga kinarestauranger) men väldigt sällan i Swe. Tyvärr. Och det är en trist brist.
Enormt viktiga aspekter på good-to-great kitchen är att alla i personalen alltid, vareviga dag, alltid måste se till så att sockret är i olika och bra bitstorlekar, att servetter viks rätt, att toaletter är pristina, att allas bemötande redan innan gästerna når entrén och genom hela kvällen är perfekt, att det alltid finns vin och vatten i gästernas glas, att ätna tallrikar tas ut snart, att man visas till toaletten då man är ny gäst, att restaurangen är ren och fin, att dukar och servetter är av god kvalitet-hela-rena, att andra gången man bokat så föreslår personalen stilla vatten till maten, latte till damen och Darjeeling till mannen (eftersom det är vad vi vill ha) att bröd och smör/olja/leverpasta är i perfekt skick, att helt enkelt alla små detaljer alltid är korrekta och att gästen alltid blir bra bemött. Det sista är naturligtvis enklare då man har att göra med gäster som är trevliga i sin tur...
Och där kommer min andra känga:
Svenska restauranggäster är inte alltid så väldigt trevliga de heller. Mot varken varandra eller personalen. Det är som en oönskad balans... Har suttit på Sturehof med ett "slags" par, några bord bort, som satt och skrek på varandra under två timmar utan att personalen skickade bort dem. De störde rätt ordentligt med sina offentliga blogginlägg om varandras tadel. Andra exempel ur min erfarenhet handlar om drängfulla drägg som skall både mjuffa och slåss omvartannat... Ja ja, där idioten går in, går vettet ut... En snubbe snodde åt sig min whiskey. En kille spill-häll-spillde öl över mig och min dam... *hu* Det finns väldigt bra saker med Swe också, men det är ännu så länge inte restauranger och restaurangkultur. Fast, om man ser nyktert på krogkulturen, så visst har vi kommit en god bit från 70-talets förbudsiver och 5-kronors-pölsa som gick från gäst till gäst.
Hörde häromsistens till och med att snart skulle tydligen tom sushirior få börja servera öl TROTS ATT de saknar stekhäll... Det är ju alldeles fantastiskt vad utvecklingen går framåt
El burro grande
Medlem
NejVilka menyer. Det ser fantastiskt ut. Tack för inläggen. Tokyo läggs allt högre upp på listan.
Undviker råa ostron, kan man äta dem på annat sätt
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
神保町傳
Jinboucho Den
Torsdagen den 13 februari i centrala Tokyo, 15 minuters promenad från Kejsarpalatset och ca 25 min promenad från stationen som heter Tokyo. Vi åt första gången där en månad efter han och hustrun öppnat. Vi har varit där minst en gång i månaden sedan dess och tagit med oss väldigt många besökare dit. Vi har följt kocken Hasegawa-san till en stjärna, till två stjärnor och åter till en stjärna (trots att hans mat bara blir bättre och BÄTTRE) samtidigt som DEN är en av de 5 mest populära och mest svårbokade restaurangerna i Tokyo. Restaurangen är så jämlarns bra och har superhöga betyg på Tabelog, webbplatsen nr 1 för japanska foodies.
Vi drack öl och te. Vi var för trötta för saké (Nihonshu, 日本酒) och det var bara en sådan där underbar middag efter en alldeles för hård arbetsperiod. Skönt! Belönande! Affirmativt! Nervsystemsåterskapande!
Vi fick souvenirer, eftersom jag råkar var född i Hästens År, sammalika som kocken och hans hustru, restaurangmadamen. Två st TENUGUI (handduk) i lakansväv med vackert tryck av en stiliserad häst. 馬年同士。Tränade med denna ikvällst - vi har en huvudduk under hjälmen som både swettsköld och som en liten extra huwudvärkstablett. Kendo har fö en hel del spännande och mummiga dofter som lätt skulle kunna bli del av vinvokabulären, bara fler av oss nördar dagligen slogs och swettades järnet med bambusvärd iklädda läderbaserade rustningar...
Senare i år så medverkar Hasegawa san vid MAD i København och en vecka inbjuden till Brasilien. Nästa år står han och hela hans personal en vecka i Japans monter på Världsutställningen i Milano, i oktober. Då kommer hustrun o jag att bege oss dit. Mums!
Maten då? Mirakulöst underbar... Som vanligt. Längtar redan efter mars månads återbesök.
Friterade räkor av yppersta klass.
Tom en kendogubbe på mina matpinnar...
Vintern är bästa tiden för SUPPON, en särskilt aggressiv sköldpadda. Den har en något särpräglad smak som inte riktigt är min favorit, men några gånger per år är det helt ok. Det sägs att man blir stärkt av denna mat.
DEN-tucky Fried Chicken.
Idag med fyllning av YAMA-IMO (bergspotatis) och tryffel.
Dagens SASHIMI.
Det som ser ut som tagliatelle är råa ålyngel.
Välkokt fläsk med lätt sötaktig sås på MISO-bas.
Grönsallad. Också gulsallad, rödsallad, orangesallad osv.
En fisk som är sällsamt dyr, tar en månad (!) att tillaga med fett och fast kött med fantastisk egen smak. Riktigt, riktigt, riktigt gott!
Traditionell avslutning, denna afton med årets första (!) bambuskott i riset. Ger en känsla av vår.
En slags mild citrus med viss likhet med grapefrukt. Goda geléer av frukt och rhum. Kunglig avslutning med också riktigt gott te...
Jinboucho Den
Torsdagen den 13 februari i centrala Tokyo, 15 minuters promenad från Kejsarpalatset och ca 25 min promenad från stationen som heter Tokyo. Vi åt första gången där en månad efter han och hustrun öppnat. Vi har varit där minst en gång i månaden sedan dess och tagit med oss väldigt många besökare dit. Vi har följt kocken Hasegawa-san till en stjärna, till två stjärnor och åter till en stjärna (trots att hans mat bara blir bättre och BÄTTRE) samtidigt som DEN är en av de 5 mest populära och mest svårbokade restaurangerna i Tokyo. Restaurangen är så jämlarns bra och har superhöga betyg på Tabelog, webbplatsen nr 1 för japanska foodies.
Vi drack öl och te. Vi var för trötta för saké (Nihonshu, 日本酒) och det var bara en sådan där underbar middag efter en alldeles för hård arbetsperiod. Skönt! Belönande! Affirmativt! Nervsystemsåterskapande!
Vi fick souvenirer, eftersom jag råkar var född i Hästens År, sammalika som kocken och hans hustru, restaurangmadamen. Två st TENUGUI (handduk) i lakansväv med vackert tryck av en stiliserad häst. 馬年同士。Tränade med denna ikvällst - vi har en huvudduk under hjälmen som både swettsköld och som en liten extra huwudvärkstablett. Kendo har fö en hel del spännande och mummiga dofter som lätt skulle kunna bli del av vinvokabulären, bara fler av oss nördar dagligen slogs och swettades järnet med bambusvärd iklädda läderbaserade rustningar...
Senare i år så medverkar Hasegawa san vid MAD i København och en vecka inbjuden till Brasilien. Nästa år står han och hela hans personal en vecka i Japans monter på Världsutställningen i Milano, i oktober. Då kommer hustrun o jag att bege oss dit. Mums!
Maten då? Mirakulöst underbar... Som vanligt. Längtar redan efter mars månads återbesök.
Friterade räkor av yppersta klass.
Tom en kendogubbe på mina matpinnar...
Vintern är bästa tiden för SUPPON, en särskilt aggressiv sköldpadda. Den har en något särpräglad smak som inte riktigt är min favorit, men några gånger per år är det helt ok. Det sägs att man blir stärkt av denna mat.
DEN-tucky Fried Chicken.
Idag med fyllning av YAMA-IMO (bergspotatis) och tryffel.
Dagens SASHIMI.
Det som ser ut som tagliatelle är råa ålyngel.
Välkokt fläsk med lätt sötaktig sås på MISO-bas.
Grönsallad. Också gulsallad, rödsallad, orangesallad osv.
En fisk som är sällsamt dyr, tar en månad (!) att tillaga med fett och fast kött med fantastisk egen smak. Riktigt, riktigt, riktigt gott!
Traditionell avslutning, denna afton med årets första (!) bambuskott i riset. Ger en känsla av vår.
En slags mild citrus med viss likhet med grapefrukt. Goda geléer av frukt och rhum. Kunglig avslutning med också riktigt gott te...
Mattias Schyberg
Administratör
Ser underbart trevligt ut!神保町傳
Jinboucho Den
Torsdagen den 13 februari i centrala Tokyo, 15 minuters promenad från Kejsarpalatset och ca 25 min promenad från stationen som heter Tokyo. Vi åt första gången där en månad efter han och hustrun öppnat. Vi har varit där minst en gång i månaden sedan dess och tagit med oss väldigt många besökare dit. Vi har följt kocken Hasegawa-san till en stjärna, till två stjärnor och åter till en stjärna (trots att hans mat bara blir bättre och BÄTTRE) samtidigt som DEN är en av de 5 mest populära och mest svårbokade restaurangerna i Tokyo. Restaurangen är så jämlarns bra och har superhöga betyg på Tabelog, webbplatsen nr 1 för japanska foodies.
Vi drack öl och te. Vi var för trötta för saké (Nihonshu, 日本酒) och det var bara en sådan där underbar middag efter en alldeles för hård arbetsperiod. Skönt! Belönande! Affirmativt! Nervsystemsåterskapande!
Vi fick souvenirer, eftersom jag råkar var född i Hästens År, sammalika som kocken och hans hustru, restaurangmadamen. Två st TENUGUI (handduk) i lakansväv med vackert tryck av en stiliserad häst. 馬年同士。Tränade med denna ikvällst - vi har en huvudduk under hjälmen som både swettsköld och som en liten extra huwudvärkstablett. Kendo har fö en hel del spännande och mummiga dofter som lätt skulle kunna bli del av vinvokabulären, bara fler av oss nördar dagligen slogs och swettades järnet med bambusvärd iklädda läderbaserade rustningar...
Senare i år så medverkar Hasegawa san vid MAD i København och en vecka inbjuden till Brasilien. Nästa år står han och hela hans personal en vecka i Japans monter på Världsutställningen i Milano, i oktober. Då kommer hustrun o jag att bege oss dit. Mums!
Maten då? Mirakulöst underbar... Som vanligt. Längtar redan efter mars månads återbesök.
Friterade räkor av yppersta klass.
Tom en kendogubbe på mina matpinnar...
Vintern är bästa tiden för SUPPON, en särskilt aggressiv sköldpadda. Den har en något särpräglad smak som inte riktigt är min favorit, men några gånger per år är det helt ok. Det sägs att man blir stärkt av denna mat.
DEN-tucky Fried Chicken.
Idag med fyllning av YAMA-IMO (bergspotatis) och tryffel.
Dagens SASHIMI.
Det som ser ut som tagliatelle är råa ålyngel.
Välkokt fläsk med lätt sötaktig sås på MISO-bas.
Grönsallad. Också gulsallad, rödsallad, orangesallad osv.
En fisk som är sällsamt dyr, tar en månad (!) att tillaga med fett och fast kött med fantastisk egen smak. Riktigt, riktigt, riktigt gott!
Traditionell avslutning, denna afton med årets första (!) bambuskott i riset. Ger en känsla av vår.
En slags mild citrus med viss likhet med grapefrukt. Goda geléer av frukt och rhum. Kunglig avslutning med också riktigt gott te...
Trådskapare
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Eller hur