StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Du har gott om tid ock många år framför dig att hitta din nivå på PERFEKT njuting, balanserat mellan geografi, logistik, partner, plånbok och smak. Det kommer bli riktigt bra
finewines.se
This is a sample guest message. Register a free account today to become a member! Once signed in, you'll be able to participate on this site by adding your own topics and posts, as well as connect with other members through your own private inbox!
-
Som flera kanske har märkt är sig finewines.se inte sig likt rent utseendemässigt! En uppgradering av forumets mjukvara har genomförts och temat kommer successivt att uppdateras för att bättre matcha vår tidigare färgprofil! Eventuella buggar eller feedback tas tacksamt emot i den här forumtråden!
Idag äter vi...(diskussioner, tips och restaurangbesök)
- Thread starter Vino fino
- Startdatum
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Imorgon bär det av till La Rochelle 'Sanno' igen. Får väl se vad som måhända vill tillra ned för våra strupar.
Förhoppningsvis ett korrekt vin.
Gärna också både gott, komplext och spännande.
Kanske dags för 2:a (av 6) av 2007 Domaine Santa Duc Gigondas Prestige des Hautes Garrigues.
Första drack vi 2012 och gav den 92p. Jag minns fortfarande hur hela vinkällaren doftade mer av äpplen än vad Brännlands Cider någonsin gjort. Naturligtvis kan man väl hoppas på någon liten utveckling sedan dess, iaf att vi slipper voodoo-tänder.
Efter att ha tjuvkikat på några tyckare på CT så är beslutet fattat: DETTA är vinet vi väljer!
Förhoppningsvis ett korrekt vin.
Gärna också både gott, komplext och spännande.
Kanske dags för 2:a (av 6) av 2007 Domaine Santa Duc Gigondas Prestige des Hautes Garrigues.
Första drack vi 2012 och gav den 92p. Jag minns fortfarande hur hela vinkällaren doftade mer av äpplen än vad Brännlands Cider någonsin gjort. Naturligtvis kan man väl hoppas på någon liten utveckling sedan dess, iaf att vi slipper voodoo-tänder.
Efter att ha tjuvkikat på några tyckare på CT så är beslutet fattat: DETTA är vinet vi väljer!
- 2015-04-13 - OUTLIER WROTE: 94 Points
Deep, penetrating, massively expressive, amazing with a good steak; this is one wine that calls out for food. This is big snd brawney but at the same time refined. The quality is pretty obvious here.
- 2015-03-17 - BERKO LIKES THIS WINE: 93 Points
Initially, straight from the bottle after pnp, the wine was what could only be described as ragged. The nose was very primary fruit and it was hot with alcohol and the tannins were aggressive.
After 2 hours in the decanter, the wine underwent a total tranformation.
dark cherry, blackberries, , garrigue and stone on the nose and palate. SOme additional menthol on the nose that i didnt get in the mouth. Tannins regressed to a soft but structured backbone to the wine. Really pleasant surprise. The change in character in the wine was so stark that my wife swore that I had simply discarded the original bottle and opened something better.
- 2015-01-30 - LA TURQUE WROTE:
I have not assigned a rating at this time. The wine was in impeccable condition, bright appearance, very thick in the glass. But it is very, very closed and tannic right now, and needs several years of bottle age to show what it's made of.
We let it sit overnight and came back to it the next day. The stewed fruit and smoke notes are showing better, and the wine is quite lovely, but still very tannic. Try again in 2018.
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
För den som är intresserad har hustrun o jag startat upp en beskedlig Instagramkanal @Japanmat där vi postar gamla och nya bilder på matupplevelser från Japan. Vi gillar den här formen av grupparbete: äta, fota, dricka, tycka tillsammans
Mattias Schyberg
Administratör
Aha, nu måste man alltså ha Instagram också. När skall man dricka vin då?För den som är intresserad har hustrun o jag startat upp en beskedlig Instagramkanal @Japanmat där vi postar gamla och nya bilder på matupplevelser från Japan. Vi gillar den här formen av grupparbete: äta, fota, dricka, tycka tillsammans
StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Man lever förmodligen bättre och lyckligare utan Instagram, även om det är himla roligt och framförallt inspirerande, att se vad som äts runt om på jorden.Aha, nu måste man alltså ha Instagram också. När skall man dricka vin då?
Vill tillägga att man INTE bör Instagramma runt på #foodporn då man ligger i sängen, försöker somna in och magen kurrar. Nu kan jag inte sova och magsäcken talar med allt annat än smekande röst:
Last edited:
Trådskapare
Vino fino
Medlem
... på Tennstopet, en stockholmsklassiker anno 1867, som vägrar gå ur tiden. Nya ägare har förstått sitt eget bästa och bevarat personal och atmosfär. Detta är civiliserat ätande i samma anda som civiliserade nationer i södra Europa håller fast vid idén om rekorderlig mat trakterad och serverad på samma sätt och i samma miljö, genom generationerna. Stockholmskrögare lägger miljoner på sina "koncept", i inredning och marknadsföring, men de dör i princip alltid inom 10 år. Sen när blev ömsint behandlad rättfram mat som serveras i oförändrade lokaler fel? Aldrig, om du frågar en spanjor, italienare eller fransman. Alltid, om du frågar en kissnödig stockholmskrögare.
Köttbullarna har rätt fetthalt, lagom grova bitar, övervägande fläskfärs (gissar jag). Moset är grovt, med rätt smörhalt, inte för mycket salt, inget tjafs med persilja eller svartpeppar. Lingonen är egenrörda och gurkan har inte för mycket ättika eller socker. Såsen är stinn av köttsmak, perfekt monterad.
Hit går man för lite själslig ro, antingen för att man svävat ut för mycket i Gbg dagen innan (som jag), eller för att man bara vill känna sig som i sitt andra vardagsrum. Personalen, veteraner hela bunten, är fullkomligt oklanderliga i sin fokuserade yrkesutövning, helt utan förvirring eller flabbigt närgången gränsöverskridande "kundnära" klibbighet. När jag får utsocknes besök är Tennstopet en given destination. Hit kan jag ta med en spanjor eller fransman utan att skämmas.
Mat (i sin prisklass): 4
Service: 5
Tennstopet, Dalagatan 50: 4,5 p.
Köttbullarna har rätt fetthalt, lagom grova bitar, övervägande fläskfärs (gissar jag). Moset är grovt, med rätt smörhalt, inte för mycket salt, inget tjafs med persilja eller svartpeppar. Lingonen är egenrörda och gurkan har inte för mycket ättika eller socker. Såsen är stinn av köttsmak, perfekt monterad.
Hit går man för lite själslig ro, antingen för att man svävat ut för mycket i Gbg dagen innan (som jag), eller för att man bara vill känna sig som i sitt andra vardagsrum. Personalen, veteraner hela bunten, är fullkomligt oklanderliga i sin fokuserade yrkesutövning, helt utan förvirring eller flabbigt närgången gränsöverskridande "kundnära" klibbighet. När jag får utsocknes besök är Tennstopet en given destination. Hit kan jag ta med en spanjor eller fransman utan att skämmas.
Mat (i sin prisklass): 4
Service: 5
Tennstopet, Dalagatan 50: 4,5 p.
Trådskapare
Vino fino
Medlem
... på 19 Glas, ambitiös vinsörplarkrog mitt i värsta turistdjungeln. Jag provade 7-rättersmenyn med fullt vinpaket till (699 kr+ 699 kr). Fem av sju var naturviner (det förbjudna N-ordet....) och det sjätte ett svenskt experiment med svartvinbär och tallsav. Det enda "normala" vinet var en ganska konfekterad, skulpterad Pinot Noir vilket kanske stack ut lite mer än det borde just pga av konstrasten mot sällskapet utan svavel.
Maten är ambitiös, omsorgsfullt komponerad, med fokus på lokalt, och mycket användning av gröna blad från svensk ängsmark och en hel del spannmål i olika former.
Rimmad öring fungerade väldigt väl till en mörkrödrosa extremt otypisk "vit" Chenin Blanc. Detta följdes av vit sparris (med vattenkrassen som grasserar som en epidemi på svenska krogar) i ett mjölkigt skum med vad jag tror var grahamsmjöl, det smakade i alla fall som barndomens grahamsgröt, tillsammans med en våldsamt parfymerad Muscatblandning från Sicilien.
Kvällens första besök från djurriket var lågtempat eller möjligen rimmat lammhjärta, gulbeta, och en hel skogdunge full av blad. Här serverades en Pineau d'Aunis från Loire, en ny druva för mig. Mer kött dök upp i form av provocerande grovtärnad råbiff som gränsade till grytbitar som strösslats med tupplever och rostade mandlar, tillsammans med ytterligare en Chenin Blanc som legat under Flor och mer smakade fino än Chenin. Och sen lite mer kött... killing med vårlök och ostcreme, till chilensk Pinot Noir (icke-N).
Nu började vi ana horisonten och fick in fårost från Vallentuna (kan ha varit den bästa svenska ost jag ätit alla kategorier) tillsammans med jordärtskockchips och jämtländsk "Pine Noir" som otroligt nog fungerade till maten. Sist en sötad och gräddförstärkt yoghurt med rabarber kombinerad med en mousserande Gamay. Den påminde rätt mycket om Pret-a-Porter som finns på Bolaget, även om N-vinet var sötare och mer volatilt parfymerat.
Sammanfattning? Ambitiöst, nyskapande, och en eloge för vinlistan. Vissa vinkombinationer var strålande, någon var inte helt rätt. Produktionstakten från köket var lite ojämn men ingen skugga över serveringspersonalen som var i toppklass. Ska vi anta en klassicistisk hållning här så kan man konstatera att symptomen från den svenska kocksjukan (för många ingredienser, för många smaker) ibland lös igenom och det var för många kalla rätter, för lite "lagad" mat. Men det är snobben som talar. För vissa kan detta nog vara en stor matupplevelse. För mig var det intressant och nyskapande snarare än haute cuisine.
Mat (i sin prisklass): 4
Service: 4
Maten är ambitiös, omsorgsfullt komponerad, med fokus på lokalt, och mycket användning av gröna blad från svensk ängsmark och en hel del spannmål i olika former.
Rimmad öring fungerade väldigt väl till en mörkrödrosa extremt otypisk "vit" Chenin Blanc. Detta följdes av vit sparris (med vattenkrassen som grasserar som en epidemi på svenska krogar) i ett mjölkigt skum med vad jag tror var grahamsmjöl, det smakade i alla fall som barndomens grahamsgröt, tillsammans med en våldsamt parfymerad Muscatblandning från Sicilien.
Kvällens första besök från djurriket var lågtempat eller möjligen rimmat lammhjärta, gulbeta, och en hel skogdunge full av blad. Här serverades en Pineau d'Aunis från Loire, en ny druva för mig. Mer kött dök upp i form av provocerande grovtärnad råbiff som gränsade till grytbitar som strösslats med tupplever och rostade mandlar, tillsammans med ytterligare en Chenin Blanc som legat under Flor och mer smakade fino än Chenin. Och sen lite mer kött... killing med vårlök och ostcreme, till chilensk Pinot Noir (icke-N).
Nu började vi ana horisonten och fick in fårost från Vallentuna (kan ha varit den bästa svenska ost jag ätit alla kategorier) tillsammans med jordärtskockchips och jämtländsk "Pine Noir" som otroligt nog fungerade till maten. Sist en sötad och gräddförstärkt yoghurt med rabarber kombinerad med en mousserande Gamay. Den påminde rätt mycket om Pret-a-Porter som finns på Bolaget, även om N-vinet var sötare och mer volatilt parfymerat.
Sammanfattning? Ambitiöst, nyskapande, och en eloge för vinlistan. Vissa vinkombinationer var strålande, någon var inte helt rätt. Produktionstakten från köket var lite ojämn men ingen skugga över serveringspersonalen som var i toppklass. Ska vi anta en klassicistisk hållning här så kan man konstatera att symptomen från den svenska kocksjukan (för många ingredienser, för många smaker) ibland lös igenom och det var för många kalla rätter, för lite "lagad" mat. Men det är snobben som talar. För vissa kan detta nog vara en stor matupplevelse. För mig var det intressant och nyskapande snarare än haute cuisine.
Mat (i sin prisklass): 4
Service: 4
Mattias Schyberg
Administratör
Ser helt strålande trevligt ut. Lite synd på naturvinsfokuset, men det är nog bara att vänja sig. Förhållandevis billigt vin med mycket karaktär gör denna "vintyp" oemotståndlig för krögare.
På gott och ont, då en del faktiskt är riktigt roliga och goda!
Mycket trevlig rapport som vanligt!
Trådskapare
Vino fino
Medlem
Jag tror det ligger mycket i det du säger. Det är en genväg till genomslag i tydliga smaker.
De viner som dracks igår höll en jämn kvalitet och var intressanta. Inga besvikelser. Det man kanske kan fundera över är om man börjar labba med naturviner, vad får det för konsekvenser för maten? Jag har känslan av att vissa krögare snöar in på naturviner och sedan blir maten också mer rå, mindre tillagning, mer rimmat och rått, mer kvistar och löv.
gece
Man vänjer sig.
När man pratar med dem på 19 Glas märker man att de vet mycket om sina viner, och jag tycker nog de verkar ganska genuina i sitt naturvinsvurmande. Fast vad vet jag, de kanske bara är bra på att spela.
Oavsett vilket är det ett ställe jag gärna återkommer till, maten är bra och vinlistan är befriande egensinnig - möjligen upplever jag den så pga gimmickeffekt, men jag har varit med om sämre gimmickar.
Trådskapare
Vino fino
Medlem
Absolut. Mycket trevlig och seriös personal. Min fråga var inte menad som kritik mot 19 Glas utan mer en undran om det är så att man kan hamna i en kapprustning med "naturliga" smaker.
Last edited:
Helen
Medlem
Vi besökte Napolyon ikväll och kan konstatera att det var ca 3 år sedan vi var där sist och det kommer att ta minst 3 år till innan vi återkommer till Napolyon. Servicen har inte förbättras sedan Vino fino var här i Januari.
Trådskapare
Vino fino
Medlem
På Svinet, urgamla stan, Hufvudstaden. Halva restaurangstockholm har sommarstängt så vad gör man en tisdagkväll med ett par långa sega veckor kvar till semester?
Hade tänkt mig Djuret eller Pubologi men rullgardinerna var nere för säsongen. Däremot hade tydligen Djuret öppnat en tillfällig krog på innergården intill de ordinarie restaurangerna. Svinet. En föredömligt kort meny bestående av grisar som sovit på glödande träkol och en friskrivning som lyder "vi har inget tak, så regnar det kan du glömma din bordsbokning" kändes som en lagom äventyrlig och spontan inbjudan till att boka ett bord.
Köket uppges vara sydafrikanskt, vad det nu innebär. Har aldrig varit där så svårt att verifiera. Vi åt köttbricka beståendes av kotlett, karré, korv, och spjäll. Till detta utmärkt trippelfriterad potatis och en väldigt blöt sallad som faktiskt visade sig vara raffinerat god. Tillbehör egenlagad BBQ-sås, vitlöksmajonnäs, och egendestillerad tabasco som var ganska fruktig och torde innehålla ananasjuice eller något liknande. Mkt god hursomhelt.
Kotletterna och karrén såg nästan panerade ut i ett halvcentimetertjockt lager av örtkryddor, vilket inte bådade gott, men faktum var att kryddblandningen var återhållen och välkomponerad med brödkummin och en massa annat som jag inte orkade dissikera. Perfekt rosagrillad gris. Spjället var dränkt i BBQ-sås men inte för sött (generalfelet i svenska kök annars), saftigt, lagom kryddat. Korven var också återhållet kryddad med kompakt finmalet kött. Påminde ganska mycket om Värmlandskorv utan potatis och lök. Fast grillad, då.
Sammantaget var det en finstämd balanserad konstruktion av goda grundsmaker och fin kryddning. Tillbehören passade också väldigt bra till.
En eloge till köket som har stil och förstånd nog att gömma undan grillen och inte slafsa till det på det vis som det ofta blir när svenskar ska grilla. Dvs ingen veritabel skogsutflykt med en massa spring runt en brasa som alla ska peta i utan snarare en riktig restaurang som bara råkade använda grillen extra mycket. Bra personal också som höll sig i skinnet.
Pris för två, inklusive två öl och två glas Graham Beck Pinotage: 1009 riksdaler.
Mat (i sin prisklass): 4
Service: 4
Hade tänkt mig Djuret eller Pubologi men rullgardinerna var nere för säsongen. Däremot hade tydligen Djuret öppnat en tillfällig krog på innergården intill de ordinarie restaurangerna. Svinet. En föredömligt kort meny bestående av grisar som sovit på glödande träkol och en friskrivning som lyder "vi har inget tak, så regnar det kan du glömma din bordsbokning" kändes som en lagom äventyrlig och spontan inbjudan till att boka ett bord.
Köket uppges vara sydafrikanskt, vad det nu innebär. Har aldrig varit där så svårt att verifiera. Vi åt köttbricka beståendes av kotlett, karré, korv, och spjäll. Till detta utmärkt trippelfriterad potatis och en väldigt blöt sallad som faktiskt visade sig vara raffinerat god. Tillbehör egenlagad BBQ-sås, vitlöksmajonnäs, och egendestillerad tabasco som var ganska fruktig och torde innehålla ananasjuice eller något liknande. Mkt god hursomhelt.
Kotletterna och karrén såg nästan panerade ut i ett halvcentimetertjockt lager av örtkryddor, vilket inte bådade gott, men faktum var att kryddblandningen var återhållen och välkomponerad med brödkummin och en massa annat som jag inte orkade dissikera. Perfekt rosagrillad gris. Spjället var dränkt i BBQ-sås men inte för sött (generalfelet i svenska kök annars), saftigt, lagom kryddat. Korven var också återhållet kryddad med kompakt finmalet kött. Påminde ganska mycket om Värmlandskorv utan potatis och lök. Fast grillad, då.
Sammantaget var det en finstämd balanserad konstruktion av goda grundsmaker och fin kryddning. Tillbehören passade också väldigt bra till.
En eloge till köket som har stil och förstånd nog att gömma undan grillen och inte slafsa till det på det vis som det ofta blir när svenskar ska grilla. Dvs ingen veritabel skogsutflykt med en massa spring runt en brasa som alla ska peta i utan snarare en riktig restaurang som bara råkade använda grillen extra mycket. Bra personal också som höll sig i skinnet.
Pris för två, inklusive två öl och två glas Graham Beck Pinotage: 1009 riksdaler.
Mat (i sin prisklass): 4
Service: 4
Mattias Schyberg
Administratör
How To "Braai" Meat The South African Way
Snacka om landet som gillar grillat, dessutom så funkar det året om till skillnad mot våra breddgrader. Det känns så svenskt på så många vis. Vi svenskar älskar ju att grilla, det är dessutom ett perfekt sätt för den svenska mannen att visa upp det gamla grottmänniskoarvet där elden lyckats tämjas och bidrar med både värme, gemenskap och härlig mat med världens mest välsmakande kemiska reaktion i fokus - maillardreaktionen. Lägereld - kan det bli mycket sexigare för det motsatta könet (eller de som tar vad de får)? Det är väl när gitarren adderades till ekvationen möjligen?
Kul med en restaurang som fokuserar på braai och tack för en trevlig rapport! Jag blev jädrigt hungrig här mitt i natten kan jag säga. Tror nästan att jag får rosta en smörgås för att lätta lite på trycket.
Trådskapare
Vino fino
Medlem
Om vi får vara socialantropologer ett ögonblick (och varför inte?) måste vi nog erkänna att detta är en väldigt sentida förälskelse. Vi pratar om de senaste 10-15 åren då grillandet har exploderat i Svedala. Vi gubbar som minns, minns också att grillen åkte fram ett par gånger om året för tjugo år sedan, inte varje dag under fyra månader som numera.
Själv har jag haft förmånen att arbeta och bo i tre år i världens absoluta grillepicentrum (tillika nötköttsepicentrum och Malbecepicentrum) och precis som varhelst annars när de riktiga mästarna kliver in så slås man av hur avslappnad och nedtonad hela proceduren är när proffsen tar över. Lugnt och fint, allting bara sker i en mjuk och bakåtlutad harmoni. Ingen jävel hetsar upp sig över att några träbitar ligger och brinner. Just därför blir jag trött när jag ser amatörernas sammansvärjning. Här gör vi kissnödigt en gigantisk sak av världens äldsta tillagningsform.
Vilket kopplar tillbaka till Svinet--- skönt att se att kockarna förstod att grillen bara var ett tillagningssätt, inget mer. Inget att ställa fram i centrum och tillbedja. (Ekstedt och Melker, gå och lägg er)
Last edited:
Mattias Schyberg
Administratör
Jag har alltid sett grillning och den dyrkan som vi har till denna företeelse som något som är kopplat till att vi svenskar är svältfödda på fint väder och gör allt för att motivera utomhusaktiviteter så fort temperaturen passerar 15 grader. Grillen blir på så vis en central mittpunkt som känns lätt och härligt freudianskt att koppla samman med vår midsommarstång och således uråldriga traditioner.
Jag gillar det på något vis!
Kanske borde vi initiera ett subforum för grillfantasterna här på finewines.se så de slipper att husera här?
"Vi hade i alla fall tur med vädret" eller "Det finns inget dåligt väder utan enbart dåliga kläder". Vi gör ALLT för att få tillfälle att grilla!
Trådskapare
Vino fino
Medlem
Det ligger nog mycket i det du säger.Jag har alltid sett grillning och den dyrkan som vi har till denna företeelse som något som är kopplat till att vi svenskar är svältfödda på fint väder och gör allt för att motivera utomhusaktiviteter så fort temperaturen passerar 15 grader. Grillen blir på så vis en central mittpunkt som känns lätt och härligt freudianskt att koppla samman med vår midsommarstång och således uråldriga traditioner.
Sen är det också så att det har blivit en accepterad umgängesform i en tid då det blir svårare och svårare att bara bjuda över folk. "Kom över och grilla" känns betydligt enklare att säga än "kom över på en middag". Middag= massa förberedelser, ångest för resultatet. Grill= vi gör något gemensamt, det smakar oftast hyfsat, hur kass man än är på att laga mat.
gece
Man vänjer sig.
Det finns inga dåliga väder, bara dåliga grillar. Boendes i lägenhet blir det inte så mycket grillat här hemma, men på landstället grillar jag gärna när vi stänger ner för hösten runt november.
Och tack förresten @Vino fino för att påminna om Svinet, jag måste hinna dit den här sommaren...
Emanuel
Instagram; Swedish Champagne Dude
Här hänger ni och snackar ni grillning helt obemärkt, så kan vi ju inte ha det!
-Investerade i en Muurika för några år sedan och sedan dess har den blivit standard och grillen någon man tar fram någon gång om året eller så...
Muurika är sjukt bra för utomhusmatlagning oavsett om du lagar en långkokt chili, blackened steak, brai eller hädiska kräftor Lousiana Cajun style... Ett måste i utomhusköket!
-Investerade i en Muurika för några år sedan och sedan dess har den blivit standard och grillen någon man tar fram någon gång om året eller så...
Muurika är sjukt bra för utomhusmatlagning oavsett om du lagar en långkokt chili, blackened steak, brai eller hädiska kräftor Lousiana Cajun style... Ett måste i utomhusköket!