StefanAkiko
Återgår till pendeldrickning post-COVID.
Ännu en underbar söndagskväll tillbringades på Trattoria Pecorella. I afton tog vi med oss en flaska krallig, jomen KRALLIG, CdR som kvalificerar som en bättre Côte-Rôtie, iaf i min gissningslek: hittepå-min-blindgissning. Men den är så typisk! Känslig Syrah med frukt som drar åt kött och peppar samt ett lager av solkysst frukt… För ett klassiskt vin i denna prisklass, jamen… Bah KÖP!
2009 Saint Cosme CdR "Les Deux Albion", 91p (med potential för minst 95p)
Svartröd med lätt mognad i menisken.
Doften är grovt Rhônisk med La Garrigue, blod, svett och kött. Syrah stiger fram
I munnen mottages den som en stänkare. Brutalt rätt på med avsaknad av det mesta, förutom en rejäl tanninsmocka.
Under aftonen lugnar den ned sig en smula. Ett seriöst vin visar sig, men det är inte ens nära sin platå. Strävt NANNTING och stort med låg syra. Sällan någonting vi vurmar för. Men, thåjae, detta paket funkar för mig. Det är liksom för mycket av allt, men på ett bra sätt. Trots att frukten känns torr… Bleve inte förvånad om dett omskrivs som magiskt om 25 år.
(Det är en slump att en handspritflaska råkar synas på bilden. Vi blev helt enkelt fotobombade…)
Sen plufsade vi också i oss en putell av en av våra favoriter i det prisvänliga Chiantiregistret.
2008 Nipozzano Chianto Rufina Reserva, 90p
Pga för hård morgonträning orkade jag inte ploppa kvällens viner tidigare… Önskar jag hade, för denna flaska fortsatte växa genom kvällen. För att vara ett globaliserat och industriellt vin, är det fortfarande riktigt bra. Och det tål ålder. Wow! Blint hade jag förmodligen snubblat in på BdM.
Robe: mörkt röd med lätt tegling i meniskus.
Nez: stor och tydlig körsbärskonfekt, höstiga aromer, jord-sand-mineralia mm.
Gouche: efter en dryg timme börjar detta vara ett riktigt vin. Långt från en klassisk Chianti, även om syrorna är på rätt plats. Grov kropp, mörka frukter och en känsla av att det är mer vår än höst i aromerna, gör att det upplevs som otypiskt. Men, med maten växlar vinet upp och bemöter alla rätter med bravur och defilerar vid huvudrätten som kommer med viss sötma.
Här framstår Cosme's CdR som någon med tourette's syndrom i en känslig situation, och bombar… Medan aftonens Chianti seglar vidare med stolt mast!
2009 Saint Cosme CdR "Les Deux Albion", 91p (med potential för minst 95p)
Svartröd med lätt mognad i menisken.
Doften är grovt Rhônisk med La Garrigue, blod, svett och kött. Syrah stiger fram
I munnen mottages den som en stänkare. Brutalt rätt på med avsaknad av det mesta, förutom en rejäl tanninsmocka.
Under aftonen lugnar den ned sig en smula. Ett seriöst vin visar sig, men det är inte ens nära sin platå. Strävt NANNTING och stort med låg syra. Sällan någonting vi vurmar för. Men, thåjae, detta paket funkar för mig. Det är liksom för mycket av allt, men på ett bra sätt. Trots att frukten känns torr… Bleve inte förvånad om dett omskrivs som magiskt om 25 år.
(Det är en slump att en handspritflaska råkar synas på bilden. Vi blev helt enkelt fotobombade…)
Sen plufsade vi också i oss en putell av en av våra favoriter i det prisvänliga Chiantiregistret.
2008 Nipozzano Chianto Rufina Reserva, 90p
Pga för hård morgonträning orkade jag inte ploppa kvällens viner tidigare… Önskar jag hade, för denna flaska fortsatte växa genom kvällen. För att vara ett globaliserat och industriellt vin, är det fortfarande riktigt bra. Och det tål ålder. Wow! Blint hade jag förmodligen snubblat in på BdM.
Robe: mörkt röd med lätt tegling i meniskus.
Nez: stor och tydlig körsbärskonfekt, höstiga aromer, jord-sand-mineralia mm.
Gouche: efter en dryg timme börjar detta vara ett riktigt vin. Långt från en klassisk Chianti, även om syrorna är på rätt plats. Grov kropp, mörka frukter och en känsla av att det är mer vår än höst i aromerna, gör att det upplevs som otypiskt. Men, med maten växlar vinet upp och bemöter alla rätter med bravur och defilerar vid huvudrätten som kommer med viss sötma.
Här framstår Cosme's CdR som någon med tourette's syndrom i en känslig situation, och bombar… Medan aftonens Chianti seglar vidare med stolt mast!
.
