Gott nytt år på er gott folk.
Julen är ju primärt en tid för öl och det kan ju vara gott också...
Men skit i det, lite vin blev det tid för.
2013 IDIG (A. Christmann), Pfalz. Detta ska vara denna topproducents toppvin. Jag har dock aldrig blivit klok på storheten i IDIG och så var fallet även den här gången. Doften är lovar ljuvlig riesling men i munnen så är det en dominerande syra som styr och ställer. Syran är förvisso inte snipig men för 400 pix förväntar jag mig (betydligt) mer. Jag finner hans andra viner betydligt roligare, vet inte varför jag inte blir kompis med IDIG...
Nyårsafton var det bara jag som drack så lite fick man hålla tillbaka... Lite alltså...
Hittade
2002 Fleur de Passion (Diebolt-Vallois), Champagne undang(l)ömd i källaren. När jag först köpte dessa för bortåt... många år sedan fann jag den väl syrlig och slängde pavorna i källaren och glömde bort dem. Tänkte nu egoistiskt att eftersom det bara var jag som skulle konsumera så var det ju läge att ta en extra bra flaska. Så vid rotande i "champagnesektionen" i källaren hittade jag just de här flaskorna som jag mycket riktigt hade glömt bort. Ett kärt återseende!
Vinet var klart intressant i så måtto att det tycks befinna sig i övergångsfasen mellan ungt och moget. Där fanns den ungdomliga friskheten kvar samtidigt som tydliga mognadstoner också var närvarande. Inte 100% i harmoni med varandra men inte alls oangenämt. Tycker det är sällan man öppnar en flaska som är så tydligt i "tonåren", det är nästan alltid fråga om "tunneln". Nu är bara frågan om jag ska glömma bort de återstående flaskorna ytterligare några år eller om det trots allt är så att toppen är nådd...
Till den obligatoriska oxfilen så hittade jag en halvflaska
2004 Domaine du Vieux Lazaret, Chateauneuf-du-Pape. Helt färdigt att dricka; betydligt mer elegans än i många av kraftpaketen man stöter på idag.
Slutligen blev det en gasflaska till enligt devisen
Tidigare under julen hade jag passerat bolaget och på något underligt vis styrde benen sig själva mot skumpahyllan där jag nyfiket greppade en
2008 Palmer & Co. Denna hade jag inte provat tidigare. Väl hemma slängdes den i kylskåpet utifallatt... När familjen några dagar senare kom hem med en laddning sushi kände jag att lite vin hade suttit fint. Insåg att jag inte hade haft någon framförhållning och inte hade kylt något. Inte så bra... Förutom skumpan då alltså. Räddad!
Så klädd i blåställ en högst ordinär måndag så fick det bli champagne. Vem har sagt att champagne inte är ett vardagsvin...?
Precis som IDIG ovan finns där en markerad syra men den är inte lika utstuderad som i IDIG. På det hela taget ingen champagne som ger en erektion men heller inget som får en att leta efter vinmakaren med expanderbatongen i högsta hugg. Ett habilt vin som levererar vad som kan förväntas. Och jag gillade detta mer än IDIG...