Mini-byob med några forumsmedlemmar, plus lite annat löst folk häromdagen. Höjdpunkten blev inte Elvis denna gång heller och trots att jag serverade det blint till godtrogna vinnördar på lömskaste vis lyckades det som bäst framkalla skratt. Inte ens naturvinskortet spelades ut i gissningsleken. Kollivariation här möjligen. Förra flaskan var dessvärre lika dålig. Tack alla inblandade!
2014 Hubert Lamy Saint-Aubin La Princée
Klassisk bourgogne i lätt reduktiv stil med allt på plats och snygga popkornfat. Lysande! (91p) Lätt att hamna rätt blint även om den generösa inramningen och krutrökiga karaktären lämnade Sydafrika öppet som alternativ. 2015 finns i BS. Kommer absolut plocka upp någon flaska (endast i kolli med tre flaskor).
2009 Blue Hawaii Riesling
Russin, aprikos, vanilj och nypon med petrokemiska toner och sötsliskig smak utan varken ryggrad eller motstånd. Poäng? Ingen aning, men gott är det inte.
2014 Domaine de Saint Pierre Arbois Chateau Renard
Uppenbar jura-chardonnay trots att vinet inte legat under flor. Lätt boken äpplekaraktär med mandel, matos, stendamm och viss brödighet. Aningen kakao. Fjäderlätt kropp med skyhög syra och lite kartighet. Var tämligen säker på ursprunget. Bra vin, men inget att skriva uppsatser om (88p)
2003 Louis Jadot Gevrey-Chambertin Champeaux
Dagens första ödmjukhetspaj och lärdom. Lite varmare bourgogne med fläskiga fat är förvillande likt schysst rioja. Japp, ingen var rätt ute här. Stall, jord och dill följt av lakrits, chark, murket trä och järn på en bädd av mogen torkad frukt. Vitalt och läckert, men inget att vänta ytterligare på. (90p)
2015 Domaine Grosbois Chinon Clos du Noyer
Mitt vin. Ungt och primärt i ovanligt solmogen stil. Den varma årgången har nog satt sin prägel här, men jag klagar inte. Mängder av hallon, blåbärsris, ceder, vanilj och blandade blommor. Lång intensiv smak med utmärkt balans. Härligt vin, men som möjligen saknar lite magi i form av grus, stjälk och paprika för att göra mig riktigt lycklig. Riktigt kompetent vin oavsett. (91p)
2014 Domaine Léon Barral Faugères Valinière
Att det var ett ”naturvin” av något slag gick snabbt att bekräfta blint, men min känsla med Barral och just det här vinet och årgången är att den funkiga karaktären mer brukar hamna i bakgrunden. Just denna flaska var väldigt volatil med mycket balsamvinäger, anklever, brett och lavendel. Visst, de koncentrerade körsbärskärnorna och de torkade tranbären fanns där, men mina tankar föll mer på La Stoppa än Leon Barral. Snorgott om än lite generisk för sin stil. Tidigare upplevelser har varit betydligt bättre. Flask- eller ”jag-variation” (90p). Har en flaska kvar hemma som väntar på att poppas.
2010 Sella & Mosca Alghero Marchese di Villamarina
Snorbra i perfekt mognadsskrud. Mycket bdx, men även bolgheri och lite ribera, vilket blev ett för många fel i gissningsleken. Kryddiga fat med timjan, kåda och salmiak. Mörk, aningen torkad frukt. Stall, svamp och kafferost med uns chark och jord. Lång fin smak med härlig balans och lite lagom fyllig kropp. Kul med cabernet från Sardinien! Finns i BS för småpengar. Köp! (92p)
2013 Paternoster Aglianico del Vulture Don Anselmo
Aj, purungt och trist, men utan tvekan kvalitativt. Som en oförlöst barolo med stor potential, men som här och nu inte riktigt tar för sig. Körsbär, tobak och mörk choklad med lite tantsmink (tack Sandro för markören) och röda äppleskal. Uppenbar italienare åtminstone. Stramt och intensivt men ganska trist här och nu. (87p+)
2010 Bodegas Pintia Toro Pintia
En bomb med maxade reglage, men så in i bänken läckert. Komplext och stort, i nivå med Escombro. Rostade nötter, både valnöt och pinjenöt med sköna drag av spillolja, plommon, tjära, röktorkad tobak och rostigt järn. Kvällens bästa! (93p)