2014 K Vintners Syrah Powerline estate
Av någon märklig anledning har jag de senaste tre-fyra veckorna fått en kliande känsla i fingrarna att öppna flaskor som jag vet att jag inte borde öppna - och i många fall misstänker att jag inte kommer att uppskatta med nuvarande ålder.
Men vad gör man inte i vetenskapens namn... Det är ju väldigt många som förespråkar att dricka ungt - och ffa gäller den typen av råd amerikanska flaskor. Så eftersom jag inte druckit något av Vintners tidigare men köpt lite flaskor på en blandning av hype och väldigt goda CT-omdömen, så åkte korken på en nu i helgen.
Jag plockade två unga Leoville Poyferre (min absoluta favorit-Bordeaux om man undantar de tok-dyra) i veckan (2005 o 2008) och det skulle jag naturligtvis inte gjort. Absolut bra efter sex timmar luft (och ja, 2005 vann naturligtvis med ca halva distansen i potential) men som att köra en Ferrari på en parkeringsplats... De kom naturligtvis inte ens halvvägs till sin rätt.
För någon vecka sedan slaktade jag en Alicante Bouschet 15 år för tidigt. Och under helgen den här. Nu borde jag ha lärt mig...
Och ni som förespråkar att dricka unga jänkare - kan ni försöka få mig att förstå?!? Jag känner absolut att det finns en enorm potential i det här - inget fel på hypen! Den är troligtvis helt korrekt! Gott med krut och bitiga tanniner! Men att dricka den idag (ända fram till ca 28 timmar på luft) är ju som att dricka juicen från pressade druvstjälkar. Serverat på en ekplanka. Som du måste dra tungan mot för att få upp druvstjälksjuicen.
Jag tror absolut inte att man måste vänta 25 år... Men nog är det här roligare om åtta-tio?
Doftar blått. Stjälkigt. Gräs. Lila plommon. Lite spritig.
Smaka gröngräsigt, strävt och stjälkigt. Och lite blåa sträva plommon.